Av: Emma, Stadsbiblioteket.
Måndag den 8 mars är det den internationella kvinnodagen. I vissa länder så som Australien, Storbritannien och USA är mars månad Women’s History Month. Varför måste det finnas en speciell dag, till och med månad, för att uppmärksamma kvinnor på tänker vissa. Det behövs av många anledningar. En är att kvinnor inte får lika lön för lika arbete. Enligt en undersökning är löneskillnaden 9,9 %, vilket i tid innebär att kvinnor inte får betalt efter 16.12 (om man arbetar ett dagtidsjobb).
En annan anledning till att jag tycker dagen är något att uppmärksamma är att även inom litteraturen diskrimineras kvinnor, inte bara historiskt utan än idag.
Jag tror att de flesta idag vet vem Harry Potter är och jag vågar mig även på att anta att många vet att det är J.K Rowling som skrivit om denna älskade trollkarl. J.K Rowling är kvinna och i många år verkade det som att de flesta bara antog att det var en man. Detta var ett medvetet val från hennes förlag, de bad henne att använda initialer i stället för hela sitt namn Joanne, för att de menade att böckerna skulle sälja bättre om läsarna trodde att det var en man som skrivit böckerna.
Hon är inte den enda kvinnan om att ge ut sina böcker under pseudonym. Systrarna Brontë, George Sand (Amantine Lucile Aurore Dupin), George Eliot (Mary Anne Evans) och bakom namnet Lars Kepler gömmer sig både en man och en kvinna (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril). Anledningarna till varför man valt att skriva under pseudonym är många, lika många som anledningarna till att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Så många att jag kan omöjligt ta upp ens en bråkdel här.
Förr ansåg man att kvinnor inte skulle läsa och skriva för det kunde göra dom galna. Vilket genast för mina tankar till Gustave Flauberts roman Madame Bovary. Där doktor Bovarys fru Emma tycker livet med doktorn är tråkigt och att doktorn är ointressant och utan ambitioner i livet. Hon börjar läsa en massa och drömmer sig bort till fina fester och att få bli himlastormande kär och gör allt för att kunna leva det liv hon fantiserar om. När hennes kärleksäventyr inte går som hon vill blir hon, vad vi idag nog skulle kalla deprimerad, och kan inte se hur mycket doktor Bovary älskar henne. Jag tycker boken är så talande, inte för att kvinnor blir galna av att läsa, utan för att visa hur patriarkatet har förtryckt kvinnor. Emma har inte många val, på den tiden skulle man gifta sig med en så kallat lämplig man vilket hon gör. Hon är sedan inte lycklig i det förhållandet men skilsmässa är inte alternativ, så i ett försök att förtränga sin tristess och sorg börjar hon fantisera om ett annat lyckligare liv. Att hon blir deprimerad tror jag har med att göra att hon aldrig egentligen får ta egna beslut och styra över sitt liv. Jag har svårt att se att en kvinnlig författare skulle framställa Emma på liknande sätt, i alla fall gjort henne lite mer älskvärd!
Det här är ingen favoritbok hos mig men den finns ändå alltid tydligt i mitt minne och jag vet att min upplevelse av Madame Bovary skiljer sig mycket från de flesta andras. Det är väl det som är kul med litteratur, att alla som läser tar med sig sin egen tolkning i texten.
Vill du i stället heller läsa om kvinnor som går sin egen väg eller bryter normer så skulle jag rekommendera:
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Ett eget rum av Virginia Woolf
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall
Hungerspelen av Suzanne Collins
Divergent av Veronica Roth
Sen får jag inte glömma den karaktär som varit och är viktigast för mig: Pippi Långstrump av bästa Astrid Lindgren. Vilka kvinnor, både Pippi och Astrid!
Hela Halmstad läser 