Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Det här är en bok som kritiker verkar ha mycket delade uppfattningar om.

Personligen  står jag på den sidan som gillar boken. Det kan till och med vara den bästa boken jag läst på minst fem år och den ligger definitivt på min topp fem lista.

Jag ska inte ljuga, den var inte lätt att ta sig igenom, inte på grund av språket utan för att det tog emot att sätta igång att läsa en så tjock bok, det är en tegelsten, ca 730 sidor. Jag fick den i födelsedagspresent för ett år sedan och sen åkte den mellan sängbordet och bokhyllan i många månader. Två gånger började jag läsa den men ena gången fick jag inte rätt känsla för den och andra gången kom en annan bok och stal min uppmärksamhet (händer mig hela tiden). Men i mars åkte jag på semester och då åkte ”Ett litet liv” med i resväskan och jag ångrar mig inte en sekund. Swish sa det, så var den utläst bara sådär. Är det bara jag som får separationsångest när jag läst klart en bok?

Själva handlingen är inte heller så lätt att ta sig igenom. I början är den lite rörig när den hoppar mellan de fyra olika huvudkaraktärerna, men så fort man ”lärt känna” Jude, Willem, JB och Malcolm så flyter läsningen på bra. Men det är tung läsning, och då menar jag handlingen. Det är inga lätta ämnen som tas upp och jag varnar redan nu för att tårkanalerna kommer tränas rejält. Efter några kapitel inser man att det är Jude, med sin komplicerade bakgrund, som står i centrum för historien. Och jag känner för Jude och jag känner för de andra tre vännerna och nu när boken är slut så saknar jag dom. Jag vill veta mer, jag har fortfarande frågor som jag vill ställa till dom.

Boken handlar framförallt om vänskap, men också kärlek och vad som kan hända med en människa vid brist på kärlek.

Även bipersonerna är skickligt skildrade och får ta mycket plats. Jag får flera gånger stanna upp och påminna mig själv att det inte är en biografi för alla personerna framstår så trovärdiga. Allt är snyggt sammanvävt och jag är imponerad över hur Yanagihara har lyckats binda ihop en så lång historia med så pass många karaktärer som dessutom sträcker sig över flera årtionden.

Ska jag säga något negativt så är det att jag inte alltid köper allt bra som sker i Judes vuxna liv, det låter lite för enkelt ibland.

Men annars köper jag allt, rätt av! Den är fantastisk, läs, bara läs!

Emma

Här finns boken att låna!

I väntan på Skam!

Om du precis som jag saknar den norska TV-serien Skam i ditt liv då kan jag kanske minska din saknad lite.

För det första har det alldeles nyligen släppts böcker om Skam! Där det bland annat berättas om bortklippta scener och scener som inte ens gjordes till serien. Dessutom har skaparen av serien, Julie Andem, lagt in sina egna skisser och anteckningar, vilket gör att man får en ännu djupare förståelse för karaktärerna. Tyvärr så har böckerna bara släppts på norska än så länge… Men det är sagt att de ska översättas till svenska. För att minska abstinensen fram till dess vill jag tipsa om tre böcker som på ett eller annat sätt ger lite samma känsla som Skam.

Linas kvällsbok 1&2 kom ut 2003 och är baserad på författaren Emma Hambergs uppväxt. Det är en dagboksroman med hög igenkänningsfaktor. Om tonårstjejen Lina som bara vill passa in och därför ofta faller för grupptrycket. Under berättelsens gång får man följa hennes resa med alla typiska tonårsproblem. Första gången jag läste den var i samband med att den kom ut, men för några år sedan läste jag om den inför ett arbete jag hade i mina studier. Min inställning till boken innan jag läst den en andra gång var att jag inte skulle gilla den när jag nu var äldre och inte längre tillhörde målgruppen. Ack vad jag bedrog mig! Jag uppskattade den om möjligt ännu mer senare i livet, kanske till och med mer då. Emma använder ett lätt och trovärdigt språk som får en att både skratta och skämmas när man känner igen sig. Boken fungerar som en vän för de som är i samma fas i livet som karaktären Lina och för de äldre får den en att minnas tonårstiden, utan att romantisera den. Skulle jag dra några paralleller till en karaktär i Skam skulle det vara Vilde. Den något naiva och osäkra tjejen som bara vill passa in och göra ”rätt”.

Bok nummer två är Regn och åska av Håkan Lindquist. En underbar kärlekshistoria mellan två tonårskillar, Oscar och Rein. När jag läser boken får jag lite samma lyckokänsla som jag fick när man såg Noora och William ihop eller Isak och Even. Ni vet när dom mest bara ligger i en säng ihop och är så där löjligt lyckliga och nykära? Håkan har lyckats fånga den där rosenfärgade, glittriga regnbågekänslan på pricken. Allt är inte guld och gröna skogar hela tiden vilket ger berättelsen och karaktärerna mer djup. Håkan skriver vackert och ibland med lite för stora ord men i det stora hela fungerar det och man vill veta mer om Oscar och Rein. Något som jag anser vara en bonus är att det inte ligger så mycket fokus på att komma ut, utan fokus är just romansen, den första stora kärleken, ungefär som det var för Isak och Even.

Sista boken som ger mig den där Skam-känslan är Wallflower av Stephen Chbosky Mer känd som ”The Perks of Being a Wallflower” som var titeln när den filmatiserades med bland annat Emma Watson i en av huvudrollerna. Denna roman tar upp lite allvarligare ämnen så som psykisk ohälsa och ett mentalt uppvaknande om vem man är och varför man inte alltid mår så bra. Boken är skriven i brevform och det är huvudkaraktären Charlie som skriver breven. Vem mottagaren är får man aldrig riktigt veta, något som tillför viss spänning och även är en del av varför jag hela tiden vill läsa mer. Charlie är en tonåring vars bästa vän tagit livet av sig. I och med den och andra svåra förluster har Charlie svårt för att passa in i samhällets normer, han känner utanförskap och som läsare känner man verkligen för Charlie och hans situation. Även när han får nya vänner har han svårt för att veta hur han ska bete sig och gör ofta bara som han blir tillsagd, sällan gör han det han själv verkligen vill. Man får följa hans utveckling och uppvaknade och jag tror att många känner igen sig i Charlies känslor, tankar och handlingar. Att den är skriven i brevform utan att någon besvarar breven skulle kunna vara besvärligt men jag anser att det fungerar och författaren Stephen har ett underbart sätt att använda språket på som tilltalar alla åldrar. Skam karaktärer som passar in skulle i min mening vara främst Even men jag anser att man kan se många av karaktärerna bland Charlies nya vänner.

Emma P