Jag har läst två böcker, eller sagor, av den koreanska författaren Sun-Mi Hwang. Sun-Mi Hwang, född 1963, är författare och professor. Hennes mest kända bok är Hönan som drömde om att flyga. Jag läste Hunden som vågade drömma först (jag föll för titeln) och blev så fascinerad och förtjust att jag läste Hönan som drömde om att flyga också. Båda är egentligen sagor och som sådana öppna för tolkningar. De kan läsas som fabler eller bokstavligt. Eller kanske som en vänlig påminnelse om alla icke mänskliga liv som också levs i vår värld?

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang, illustrationer av Nomoco

Hunden som drömmer heter Tufsen. Hon föds tillsammans med sina syskon på farfar Gaphals gård. Farfar är en mångsysslare, han säljer skrot, gör reparationer och föder upp hundar. Tufsen är liten och den enda av valparna som har blåsvart lång päls.

”Den svarta valpen sniffade på mannens hand. Den luktade metall. Hon kände igen den lukten. Tidigare hade hennes syskon knuffat henne så att hon trillat omkull, och hon hade slagit huvudet i gallergrinden och omvärvts av samma lukt. Hennes ögonlock skälvde och huvudet började värka på nytt. Hon öppnade sakta ögonen och fick syn på mannens rynkiga ansikte, fullt av små sårskorpor från svetslopporna. ’Nämen! Du är den första som har öppnat ögonen!’ Den gamle mannen tog upp en av de bruna valparna i mitten och satte ner den blåsvarta valpen i dess ställe.”

Tufsen är liten men modig och efter att hennes mamma och syskon stulits, blir hon farfars avelstik. Hon lever nästan hela sitt liv på gårdsplanen, med utsikt över ett persimonträd, men drömmer om en större värld. Hon vågar sig så småningom ända ner till kyrkan och musiken som spelas där. Tufsen får många valpar, en del dör andra tas ifrån henne.  Som sällskap har hon grannens feta och spydiga katt, som dock visar sig vara en vän i alla fall. Och den aggressiva hönan Svägerskan.
Farfar Gaphals har både mjuka händer och ser till att hon får mat, men han kan också slå Tufsen. Han är hennes människa på gott och ont, både omhändertagande men också den som sviker henne och säljer hennes valpar.

Jag tycker det här är en mycket fin och trovärdig berättelse. Den är sorglig men ändå hoppingivande. En saga om livet.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang, illustrationer av Nomoco

Hönan som drömmer om att flyga heter Knopp. Hon har döpt sig själv efter det vackraste hon vet, Akaciaträdets gröna knoppar. Men eftersom Knopp är värphöna tillbringar hon sitt liv i en bur.

”Hon hade aldrig varit utanför hönshuset. Men sedan hon en gång hade sett en höna springa omkring ute på gården med sina bedårande nykläckta kycklingar, hade hon hyst en hemlig önskan: att ligga på ett ägg och se sin kyckling födas. Men det var en hopplös dröm. Golvet i burarna sluttade så att äggen rullade ner till andra sidan skranket och skiljdes från sina mammor.”

Knopp orkar inte lägga fler ägg och mista dem. Hon blir ”utgallrad” som bonden säger, dvs slängd i en grop tillsammans med andra uttjänta värphönor att dö. Men ödet griper in i form av en gräsand och Knopp får ett liv som hon knappt vågat föreställa sig, i frihet. Detta är inte utan problem, nu hör hon inte till gemenskapen och tryggheten på gården längre utan måste klara sig själv ute i det vilda. Men så hittar hon ett övergivet ägg i en vassrugge. Knopp ruvar ägget och så småningom kläcks en andunge som hon tar hand om. Och det gör hon med bravur, andungen växer upp och kan till slut flyga med de andra vildänderna.

En bok om drömmar, mod, frihet och vänskap. Och om en mager, gammal höna som till slut också flyger, om än bara i tanken.

Maria P. / Bokbussen