Läsecirkeln Afrikanska röster: Memorys bok av Petina Gappah

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer läser vi denna höst tre afrikanska författare som alla har det gemensamt att de föddes under de första åren efter deras respektive länders självständighet.

Den första författaren ut var Petina Gappah, född 1971 i Zimbabwe som är utbildad jurist med en examen från Cambridge, Graz University och University of Zimbabwe. Hon arbetar idag med handelsfrågor för utvecklingsländer i Schweiz.

Gappah debuterade med novellsamlingen Sorgesång för Easterly 2009. En debut som hon blev belönad med Guardian First Book Award 2009 för och nominerad till Los Angeles Times Book Prize 2009 och Orwell Prize for Political Writing. Hennes andra bok, som vi också hade läst till detta första tillfälle, Memorys bok, utkom 2015.

Memorys bok handlar om Memory som i tioårsåldern blir bortlämnad, eller såld som romanens berättarjag hävdar i boken, av sina föräldrar till en vit man – Lloyd. Vi får inledningsvis veta att Llyod är död och att Memory står anklagad för mord. Häktningsförhandlingar, fängelsedom och livet på death row i kvinnofängelset vävs i romanen samman med tillbakablickar och minnesbilder från barndomen i kåkstaden och uppväxten i de vita välbärgade kvarteren. Undan för undan tar historien om Memorys liv form. Vad är det egentligen som har hänt? Varför övergav föräldrarna Memory?

Vad tyckte vi då om boken? Boken var lätt att läsa, då författaren skriver enkelt och konkret. Flera av deltagarna i läsecirkel hade redan läst boken inte bara en gång, utan två. Detta för att förstå handlingen och binda samma alla de pusselbitar som Gappah ger läsaren undan för undan under berättelsens gång. Vi var alla överens om att det var ett intressant levnadsöde som växer fram i romanen.

I boken har en stor mängd afrikanska ord blandats in, utan någon förklarande text eller översättning. Vi diskuterade vad detta kunde bero på. Någon tyckte att förståelsen för handlingen ibland gick förlorad. Vi funderade på om detta kunde bero på att det talas många olika språk vid sidan om kolonialspråket engelska i Zimbabwe och att detta medför att alla inte alltid förstår allt, således inte heller vi läsare. Någon nämnde också att det är vanligt i afrikansk litteratur och vi som deltagit i läsecirkeln Afrikanska klassiker instämde.

Vi diskuterade hur Gappah på ett både skickligt och inlevelsefullt sätt beskriver barnet Memorys rädsla och utsatthet ur olika perspektiv. Dels hennes rädsla för vatten, men också de känslor och farhågor som väcks när hon beskriver hur Memory lämnas över till Lloyd. Vi diskuterade hur överlämnandet skedde, hur föräldrarna betedde sig och vad som skulle kunna tänka sig försiggå i deras tankevärld.

Vi fortsatte med att diskutera Memorys fängelsevistelse och den ständiga bristen på allt. Hur kritiken mot rättsväsendet i Zimbabwe blev allt mer förståeligt med Gappahs bakgrund som jurist. Vi diskuterade Lloyds död och hur vi hade tolkat det förloppet. Vi hade inte alla uppfattat det på samma sätt.

Ju längre fram i berättelsen man som läsare kommer, ju fler förklaringar får man till det som hänt i Memorys liv. Vi diskuterade dessa olika skeenden och hur dessa präglat Memory innan hon fick veta sanningen. Vi var alla överens om att romanen Memorys bok var en mycket intressant läsupplevelse.

Till nästa tillfälle läser vi Skuggans årstid av den kamerunska författaren Leonora Miano.

/ Jörgen Holst, Söndrums bibliotek, och Anna Rymdfors, Stadsbiblioteket.

Sommarlästips – del 4

sommarlästips-4.jpg

Sommar, sol och läsning! Vi tipsar om bra böcker att läsa under sommarledigheten! Tidigare somrars lästips hittar du här!

 

Just nu läser jag:

Gun love av Jennifer Clement. En spännande bok, med starkt bildspråk och intressanta människoskildringar. Pearl, 14 år, bor med sin mamma Margot i en trailerpark i Florida. Bostaden är en gammal bil, en Mercury Topaz, som Margot parkerade där för 14 år sedan. En tillfällig bostad som blivit permanent. Pearl sover i framsätet, Margot i baksätet. Intill ligger en stor soptipp som luktar och förmodligen avdunstar diverse gifter – man får andas ytligt så att man inte får i sig för mycket. Trailerparken rymmer också ytterligare en handfull särlingar och extremt mycket vapen …

I sommar ska jag läsa:

I sommar ska jag bl a läsa om Dorothy Sayers. I alla fall fyra av hennes klassiska deckare med Lord Peter Wimsey: Drama kring ung dansör, Oskuld och arsenik, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad. Tycker om att läsa äldre deckare under semestern!

Om jag skulle fastna på en öde ö, så skulle jag vilja ha följande bok med mig:

Det är i och för sig en skönlitterär blogg det här men jag hade nog velat ha med mig Gubbas hage av Kerstin Ekman. En bok jag väldigt gärna vill läsa men inte haft tid och ro att börja med…

/ Maria P, Bokbussen

 

Detta läser jag nu:

 

I sommar läser jag:

Förutom en del av de ovan nämnda titlar tänkte jag sommar även läsa:

 

 

Om jag skulle fastna på en öde, så skulle jag vilja har följande bok med mig:

Min första tanke är det måste vara hemskt att hamna på en öde med endast en bok med sig. Det måste vara förskräckligt. Jag vill åtminstone ha ett gäng böcker så att man inte blir uttråkad. Jag skulle istället vilja ha med mig flera böcker. Här några jag kommer att tänka på:

Dessutom skulle jag nog vilja ha en del musik med mig. T ex Rolling Stones, Frank Zappa, John Coltrane, Miles Davis, Rory Gallagher, Bob Dylan, Sonny Rollins, John Lee Hooker, Muddy Waters, Son House, Led Zeppelin, Clash, Jorge Cafrune…

/ Jörgen, Söndrums bibliotek

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: De vackra är ännu inte födda av Ayi Kwei Armah

Så har vi haft den tredje och avslutande träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker. Denna gång träffades vi åter på Söndrums bibliotek där vi diskuterade diskuterade boken De vackra är ännu inte födda av den ghananska författaren Ayi Kwei Armah. Bokens namnlöse hjälte arbetar som järnvägstjänsteman och i hans ställning vore det självklart att acceptera mutor, men han tackar nej. Detta är något som möts av förakt, även från hans familj. När landets regering störtas, så behöver  de som tidigare haft privilegier och utnyttjat människor hjälp. Vad gör vår hjälte då?

Ayi Kwei Armah föddes i Takoradi i Ghana. Efter grundskolan studerade han på college innan han fick ett stipendium till USA där han tog en samhällsvetenskaplig examen vid Harvard 1963. Han återvände därefter till Afrika, där han först verkade som översättare i Algeriet, innan han fick anställning vid Ghanas radio & TV som manusförfattare, reporter och hallåman. 1966 genomfördes en militärkupp i Ghana, i samband med vilken Armah flyttade till Frankrike där han arbetade på tidskriften Jeune Afrique. Åren 1968-69 återvände han till USA där han studerade och tog en magisterexamen i humanistiska ämnen vid Colombia University. På 1970-talet bodde och arbetade Armah i olika länder i Afrika och på 1980-talet undervisade han vid olika universitet i USA. Numera är Armah bosatt i Senegal och kombinerar sitt skrivande med att översätta och undervisa på universitetsnivå.

Armah debuterade 1968 med De vackra är ännu inte födda och betraktas som en av Afrikas ledande författare och en av de förnyande språkliga stilister som skriver på engelska.

Vad tyckte vi då in hur boken var skriven? Någon tyckte att handlingen var skriven som man muntligen berättar. Ett intellektuellt språk sa någon annan. Mycket målande med många detaljer tyckte någon tredje. Alla var vi nog överens om att det var en långsam läsning och det tog tid innan man kom in i handlingen. I slutet av boken så tog historien fart och i sista kapitlet fick man ihop historien. Innan dess var det många berättelser i en. Särskilt i kapitel sex var som var långt och fullt av minnen, tankar och händelser och där handlingen spretade åt olika håll.

Bokens namnlösa huvudperson har ett starkt rättvisepatos. Vi får följa honom, men han är samtidigt ganska osynlig. Människorna runt honom har namn och har mer tydliga personligheter.

Vi diskuterade titeln ”De vackra är ännu inte födda”. Vad menade författaren med valet av en sådan titel? Att det finns hopp inför framtiden. Att framtiden är ljus. Detta trots all korruption. Smutsen och lorten spelar en stor roll i romanen. I bokens inledning så uppmanas stadens invånare att hålla landet rent, men smutsen finns där ändå i form av mygel, korruption och statusjakt hos dem på höga positioner. I slutet finns en scen där huvudkaraktären tillsammans med en fd hög ämbetsman flyr genom en latrin. Man måste gå till botten för att kunna skapa något nytt och ta sig genom smutsen för att kunna gå till det bättre.

Vi avslutade träffen med att diskutera bokomslaget. Mycket vackert, kanske det vackraste av dem vi läst i denna cirkel. Var personen på bilden en kvinna eller man? Vi tyckte olika. Filten som personen sitter på är fylld av bilder. Vi funderade vad dessa bilder symboliserade. Vad det  fotografier eller kanske modebilder?

/ Jörgen, Söndrums bibiotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: Upp genom mörkret av Ngugi Wa Thiong’o

ngugi_wa_thiongo_foto_daniel_anderson

Nu har vi haft den andra träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker, denna gång träffades vi på Stadsbiblioteket. Vi diskuterade boken Upp genom mörkret av den kenyanske författaren Ngugi Wa Thiong’o. Boken följer en kenyansk familj i kolonialtidens slutskede där den spirande konflikten mellan de infödda och kolonisatörerna i skenet av Mau mau-upproret leder familjen till splittring och död. I handlingens fokus står den unge Njoroge som den ende sonen i familjen, som får möjlighet att utbilda sig.

Författaren Ngugi wa Thiong’o föddes 1938 i Kamiriithu i centrala Kenya. Sin första utbildning fick Ngugi vid en missionsskola och universitetstiden tillbringade han vid Makarere University College i Kampala, Uganda och senare vid universitetet i Leeds, England. Efter studierna undervisade han först i engelska vid Nairobi University College, föreläste därefter i afrikansk litteratur vid Northwestern University i Illinois, USA, och fortsatte därefter som lärare vid universitetet i Nairobi där han sedermera blev chef för den litteraturvetenskapliga institutionen. I slutet av 1970-talet fängslades Ngugi wa Thiong’o och tvingades att gå i exil i Storbritannien och  USA. Ngugi wa Thiong’o räknas som en av Kenyas främste författare. Sina första verk skrev han under studietiden i Uganda och romanen ”Upp genom mörkret” gavs ut 1964 och följdes av flera andra.

upp-genom-mörkretVad tyckte vi då om boken? Någon uttryckte att boken ger en fantastisk bild av de människors liv som boken skildrar, religionens inverkan och vikten av utbildning. Vi talade bland annat om glädjen, som huvudpersonen känner, inför att studera trots att han får gå åtta kilometer enkel väg för att komma till skolan varje dag. Romanen ger en klar bild av koloniseringen och dess effekter när man får följa den enskilda människans öde.

Vi diskuterade när boken utspelar sig (1950-talet) och när den gavs ut (1964). I dialogerna får vi veta att flera karaktärer deltagit både i det första och andra världskriget och en inblick i hur dessa afrikaner stred i krigen vid engelsmännens sida. Strejken, som äger rum i boken, funderade vi på om de tagit intryck av från soldaternas upplevelser från krigen. De hjälpte till att kriga sida vid sida med engelsmännen, kanske skulle de även själva kunna kämpa för sin egen befrielse?

De religiösa tonerna i boken talar om en profetia om att engelsmännen ska ge sig av. De vita engelsmännen är markägare och i romanen skildras afrikanernas sorg över att ha förlorat ägandet över marken och den bördiga jorden, vilket också försämrar deras möjligheter att kunna försörja sina familjer. Engelsmännen har sedan koloniseringens början nu bott i flera generationer i landet och ser Kenya som sitt land.

Det gamla uttrycket om att härska genom att splittra återkommer i boken. Landets över 40 olika etniska grupper och en karta, som liksom övriga Afrikas länder, har ritats med linjal utan hänsyn till reella förhållanden. I romanen beskrivs hur de svarta vänder sig mot varandra. Bristen på utbildning leder till den enskilda människans svårigheter att se i vilket sammanhang denne befinner sig.

Hur var boken att läsa? Splittrad, sa någon, och inte lika enkel som den förra boken, sa någon annan, men samtidigt med ett enkelt skrivet språk. Vi enades i att det nog var berättarrösterna i romanen som gjorde läsningen mer komplex. Författaren sätt att växla mellan vad och vems perspektiv man får inblick i, blir att det stundom blir många olika röster att följa.

Det finns även en lite Romeo och Julia-liknande historia i boken i relationen mellan Njoroge och en av hans klasskamrater Mwihaki, vars far ligger i konflikt med Njoroges familj. Vi avslutade diskussionerna med att diskutera det fantastiskt vackra bokomslaget.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: Allt går sönder av Chinua Achebe

 

Nu har vi haft den första träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma läsecirkel på temat afrikanska klassiker på Söndrums bibliotek. Vi diskuterade boken Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe. Denna bok gavs ut på engelska 1958 har till dagens datum sålts i tio miljoner exemplar, är en av de afrikanska romaner som fått flest läsare och är obligatorisk på afrikanska gymnasier. Detta till trots, så hade inte någon av oss hört talas om författaren eller boken tidigare. Vilket förvånade oss.

Chinua Achebe föddes i Ogidi östra Nigeria 1930. Fadern var lärare vid en missionsskola och Achebe fick en kristen protestantisk uppfostran. Under universitetstiden studerade han engelska, historia och teologi och började även under denna period att skriva. Efter sin examen 1953 arbetade han med radio, men fick avbryta denna yrkesbana med anledning av den förargelse som hans fjärde roman väckte i regeringskretsar. På 1970-talet blev han professor i engelske vid University of Nigeria, Nsukka och arbetade vid ett flertal tillfällen som gästprofessor vid amerikanska universitet. Achebe skrev totalt tolv böcker.

I debutromanen Allt går sönder skildrar Achebe en liten igbo-by och dess seder och bruk i slutet av 1800-talet och hur denna därefter faller sönder till följd av kolonialiseringen med de kristna missionärernas ankomst.

Källa: Alex

Vi inledde diskussionen i läsecirkeln med att konstatera att det var intressant att få ta del av en bit av den afrikanska historien. Boken har kompletterats med en inledning av författaren Per Wästberg och avslutas med en historisk sammanfattning av en professor i afrikansk historia. Vi diskuterade om man skulle läsa förordet innan man läste själva romanen eller efteråt. Vi hade gjort lite olika och detta med olika resultat. De många nigerianska ord som texten är kryddad med diskuterades också – var det bromsklossar eller något som bara skulle låta passera? Någon tyckte att man skulle läsa boken en andra gång, då man då hade fattat innebörden av orden och mer kunde fokusera på handlingen.

Huvudpersonen i boken heter Okonkwo som växer upp med far som i boken beskrivs som lat och oföretagsam, vilket påverkar hans egna driftkrafter och mål i livet – att bli en stark och betydande medlem av byn med titlar och många förråd av jams, flera fruar och många barn. För att nå sina mål för Okonkwo med hård hand sin familj och särskilt den äldste sonen Nwoye, får utstå mycket. Utifrån Okonkwo diskuterade vi mansrollen och hur det manliga respektive kvinnliga värderades i texten.

I boken får vi följa invånarna i byn från födseln till döden med många av de dilemman som den möter i vardagen. Det manliga perspektivet var dock det dominerande, tyckte vi. Det hade varit intressant att få reda på mer hur kvinnorna hade det. Huvudpersonen i boken har tre hustrur – med olika status, erfarenheter och personligheter. Vi funderade också på hur det vardagliga livet såg ut, med en vuxen boende i sitt eget hus – kvinnorna med barnen, men Okonkwo ganska ensam.

Vi diskuterade sättet som boken skriven är skriven på. Det är ett tämligen enkelt språk. Och vi funderade på om det hade med att göra med att engelska inte var författarens modersmål.

De olika byarnas relationer och överenskommelser beskrivs i romanen i tex hur en kvinna från byn under ett besök i en annan by knuffar till någon i en kö och därefter blir mördad för detta. Byn ifråga straffas därefter utifrån rådande regler

I boken beskrivs hur de första vita missionärerna kommer i kontakt med byborna. Hur underliga dessa vita människor förefaller för byborna. Författaren visar att det fanns ett fungerande samhälle med sina traditioner och sedvänjor, lagar och regler, även innan koloniseringen. Och, konstaterade vi, att vi alla är ganska lika trots allt.

Varefter historien utvecklas så kommer Okonkwo att stå för det gamla, den tid som har passerats, medan sonen Nwoye, som anammar den det nya och framtiden. Är det här titeln kommer in funderade vi? Det gamla går sönder för det nya att ta vid?

Vi diskuterade avslutningsvis bokens slut och huvudpersonens öde, som vi uppfattade som något snopet. De sista raderna i boken knyter an till den obehagliga tidstypiska synen på den svarte mannen.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket