Odlandet i kulturen – odling av kultur

Kultur kommer av latinets cultura (att odla) och som en antologi från Carlssons heter så är kanske böcker ”Odling för tanken”.

Läsning påverkar, via fantasin, organismen rent fysiskt. Från denna bundna koldioxid i ett pappersblock som en gång varit träd i skogen sker en metamorfos av vidunderliga mått. Det skapas världar, det skapas möten, vänskap gror, kärlek blommar och kunskap slår rot. Och i hjärnan på den läsande – en färgexplosion av aktivitet om man ser på processen med en magnetkamera.

Kanske kan läsning och boken ses som en del av människans ”fotosyntes”. Inte bara koldioxid till syre och tvärt om utan också koldioxid (bundet i pappersblocket) till foton/bilder inne i huvudet. Foton framtagna i fantasins framkallningsbad.

Nobelpristagaren Mo Yans ”Vitlöksballaderna” handlar kort om vilka smärtor en monokultur kan ge upphov till och hur en sådan styrning och renodling kan bli en källa till obarmhärtigt våld. Om man stannar där behövs inte fler förklaringar till varför den är aktuell detta valår. Att den med en lätt underdrift inte hyllar kapitalistiska ekonomin blir ett sidospår i den tanken, men ett huvudspår i romanen.

Samlingen ”Ukrainska hästar över Paris” visar hur jordbrukslandet Ukraina, Sovjets forna kornbod, haft svårt att vattna de få frö som grott. Odlat upp ett språk på stark stam. För varje töperiod, då kulturen och språket fått uppmuntran, har bytts till hård ansning och nedklippning när det frusit till igen. Till och med dra upp med rötterna har man då sysslat med – de författarplantor som fått fäste i kulturen. Många fängslades och försvann. Ofta de som fängslade med sina ord. Det finns våld här. Från yttre makter som gång på gång klämt åt kulturen. Och så den våldsamma katastrof som ännu inte fullt ut visat sina verkningar – Tjernobyl. Och den händelsen sätter fokus på den ständiga kampen mellan natur och kultur.

Ivan Dratj, från ”Picassos tårar”:

Atomtårar droppar i dimman,/på den rena penseln en sanning av salt./Han är själv – en Jordens geniala tår/i byxor nedsmetade av regnbågen.

Och det är inte alls långsökt att tänka på Vladimir Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Stilen känns till viss del igen och Dratj uppger att han är inspirerad av denne futurist. Dratj har också skrivit ”Balladen om den gyllne löken”. Den börjar med ett citat från Pablo Neruda: ”En vanlig lök – de behövandes stjärna”. Lina Kostenko skriver i samma samling, i dikten ”Van Gogh”: ”Jag är herde. Jag vallar träden./I dagens ficka, lappad av plågan/skall jag bära mitt lidande till döden.”

Tänk er att språket danska skulle talas av en minoritet i Danmark. Att trots sin etniska tillhörighet så skulle de flesta se sig själva som svenskar och tala svenska. För att det gav större möjligheter. Så nära sägs ukrainskan och ryskan ligga varandra och så problematiskt har det varit att hävda ukrainskans status som språk. Men båda läses i skolan märkligt nog.

Brasilianske Raduan Nassar debutroman ”Arkaiskt jordbruk” sammanfattar ju redan med titeln hur odling och kultur är sammanflätat. Och spänningsfältet som ständigt är närvarande: Kultivera och kontrollera eller växa fritt och vilt. Här även på ett religiöst plan. ”Jag dämpade fötternas feber i den fuktiga jorden, täckte över kroppen med löv, och liggandes där i skuggan sov jag i samma orörliga ställning som en sjuk växt som böjs av tyngden av sin röda blomma; var inte alla trädstammar omkring mig egentligen jordandar som tyst och tålmodigt vakade över min tonårssömn?”

I hans andra roman ”Ett glas vrede”, finns redan i början en rå och drabbande skildring av åtrå. ”Jag satte mig på sängkanten och började lugnt ta av mig skorna och strumporna, höll de bara fötterna i händerna och kände hur inbjudande fuktiga de var, som om de just hade blivit uppdragna ur jorden”.

Det har inte blivit fler romaner. Raduan Nassar ägnar sig numera åt jordbruk. I det fallet vann att odla. Men han lämnade ju kvar romaner som vi kan odla tanken med.

Erling Persson

Triss i thrillers!

Vill du läsa en välskriven thriller i sommar? Vi tipsar här om tre sprillans nya och mycket läsvärda thrillers!

 

kvinnan-i-fonstretKvinnan i fönstret av den amerikanske författaren AJ Finn handlar om Anna som bor ensam i en stor etagelägenhet i New York. Hon ägnar dagarna till att dricka vin, knapra piller och spionera på grannarna. Genom sina fönster och via en kameralins studerar och dokumenterar hon vad grannarna i husen runt omkring henne har för sig. Hon vet vilka vanor och ovanor de har och vilka snedsteg de gör. För att få ännu mera information om dem, så gör hon sökningar på nätet.

När en ny familj flyttar in i huset mittemot så blottas Annas beteende något, då den nya grannfrun har uppmärksammat vad hon sysslar med. Ett möte dem emellan gör att Anna allt mer intensivt börjar följa grannfamiljens liv och vardag. När hon en kväll blir hör ett oljud från familjens lägenhet stapplar hon påverkad av både alkohol och medicin fram till fönstret och får se något som inte var ämnat för hennes ögon. Och frågan är nu vad var det egentligen hon såg?

Kvinnan i fönstret är AJ Finns debutroman. Handlingen tar sin början i något som man till en början tror är både enkelt och välbekant, men som varefter utvecklas och växer till något mer oförutsägbart.

En viktig del i den här romanens handling är att författaren tagit sig tid att skapa en huvudkaraktär som är mer komplex och mångdimensionerad än man till en början kan tro.

Som läsare märker man ganska snabbt att författaren förmodligen har ett mycket stort filmintresse för i romanen finns det en lång rad kopplingar till långfilmer från 1900-talets början och mitt.

Den kliché-varning man får när man börjar läsa den här boken är alltså inget annat en flört med äldre populärkultur och det ser man även på det ganska trista, eller coola, hur man nu ser det, retroomslaget som pryder boken. Det man får när man läser den här boken är en välskriven och mångbottnad psykologisk thriller.

 

och sen var hon bortaOch sen var hon borta av den brittiska författaren Lisa Jewell handlar om Laurel vars ambitiösa dotter Ellie plötsligt försvann en dag när hon femton år gammal var på väg till biblioteket för att plugga inför ett stort terminsprov. Det är nu tio år sedan och Laurel har aldrig kunnat förlika sig med Ellies försvinnande. I tio år har Lauren grunnat och funderat på vad som egentligen hände med dottern. Försvinnandet resulterade också i en skilsmässa och i att Laurel aldrig riktigt kunnat knyta an i till sin andra två barn.

När Laurel plötsligt en dag möter den karismatiske Floyd på ett kafé och blir handlöst förälskad i honom, så börjar hon åter så smått våga tro på livet. För visst kan väl hon åter kunna hänge sig, älska och vara lycklig. Och samtidigt läka och se en ny framtid bortom det fruktansvärda hon och familjen har varit med om?

När Laurel efter ett tags dejtande träffar Floyds nio-åriga dotter Poppy, så överraskas hon av att dottern är extremt lik Ellie. Laurel funderar mycket på detta. Är de saknaden efter Ellie som gör att hon ser en likhet? Eller är det inte så att alla småflickor är ganska lika varandra?

Vad hände egentligen med Ellie? Bragdes hon om livet, rymde hon bort från alla krav och förväntningar och är hon kanske rent av fortfarande i livet?

Lisa Jewell har tidigare skrivit ett stort antal romaner, men detta är hennes första thriller. Handlingen i den här boken känns stundom lite förutsägbar, men berättas samtidigt med en sådan intensitet och ett sådant driv att historien hela tiden växer och får nya infallsvinklar. Som läsare känner man med huvudpersonen Laurel. Gläds med henne, sörjer med henne. Den här boken har både ett ljus och ett mörker, där lyckan hägrar, men där sorgen samtidigt smyger i krokarna. Även om den här boken marknadsförs som en thriller, så känner man igen Lisa Jewell om man har läst henne tidigare. Och har man inte det, så kan detta vara en början på en ny bekantskap.

 

de gömdaDe gömda av den amerikanska författaren Gin Philips handlar om Joan som ägnar en härlig höstdag med sin fyraårige son Lincoln i djurparken. De är flitiga besökare och ägnar vistelsen till att titta på djur, strosa i ett naturskönt skogsparti och leka med superhjältar i parkens lekplats. När det börjar närma sig stängning så rör de sig sakta mot utgången. Längs vägen beundrar de parkens halloweenpynt i form av fågelskrämmor och pumpor och när de nästan har kommit fram sig entrén, så ser de, något som de, till en början, uppfattar som fågelskrämmor som fallit ner på marken. Men snart inser Joan – att det inte alls är fågelskrämmor, utan döda kroppar. När Joan strax därefter ser ryggtavlan av en man i färd med att sparka in en dörr med något slags gevär, i handen handlar hon instinktivt – hon drar upp Lincoln till sin höft och börjar därefter att springa för livet.

De gömda utspelar sig under förloppet av tre timmar. Joan är vältränad och känner till omgivningarna väl, så hon hittar snart ett gömställe för sig och sonen. Men utmaningarna ska visa sig vara många. Vem eller vilka är det egentligen som attackerar besökarna i parken och varför? Utanför djurparkens höga staket hörs polissirener passera, men varför dröjer det så länge innan polisen slår till och de blir räddade? Varje minut känns som en evighet. Och detta samtidigt som fyraåriga Lincoln börjar bli hungrig och allt mer kinkig…

Detta är en riktigt spännande bladvändare. Och som mest spännande blir det när man bara lätt anar, förnimmer, vad som håller eller verkligen skulle kunna hända. Varefter man läser grunnar man också vad man skulle själv ha gjort i en dylik situation. Som läsare får vi följa Joans tankar som far och flyger under dessa tre timmar och detta utvecklar och stärker berättelsen. Den här boken är ett perfekt material för att filmatiseras på vita duken, så detta är något som jag med spänning kommer gå och vänta på att det ska ske.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Sommarläsning? Låna detta!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Annika, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson. Mörka hemligheter, ensamhet, vänskap, egna tolkningar, hur slutar det egentligen?

Jag läser helst…

En fysisk bok, den får gärna vara historisk

 

Elisabeth, Stadsbiblioteket 

Detta läser jag just nu!

Jag läser Elena Ferrantes roman Plågsam kärlek.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Till alla er som sörjer att ni läst färdigt hennes Neapelkvartett, om Elena och Lila, vill jag berätta att nu finns några av författarens tidiga böcker översatta till svenska.

Och de är också väldigt  bra! Ferrante kombinerar intressant handling med psykologisk trovärdighet och en väldigt god formuleringsförmåga,

Tre berättelser om kärlek är samlingsnamnet på dessa böcker; den första heter Dagar av ensamhet, den andra Plågsam kärlek, den tredje romanen Skuggan av en dotter (kommer i augusti).

Jag läser helst…

På sommaren läser jag helst fysiska böcker som jag kan ta med till stranden!

 

Sofia, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Detta läser jag just nu! ”Happy food: om hur mat och lycka hänger ihop” av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Om du har en tjock bok på din ”att läsa-lista” kan det vara läge att välja den som sommarläsning. Förhoppningsvis har du gott om lästid under semestern och då passar det extra bra med en omfångsrik bok. För egen del planerar jag att läsa ”De välvilliga” av Jonathan Littell (912 sidor).

Jag läser helst…

Inbundna böcker. ”De välvilliga” blir dock pocket-läsning. Nackdelen med tjocka böcker – de blir så tunga!

Ida Jessen : En ny tid

En bok som jag bland annat valde för omslagets skull. En bleknad tapet med blommor och blad som för tankarna till mina mor- och farföräldrar.

I januari 1904 är Lilly Höy på väg till Thyregod i Jylland för att påbörja sin första lärartjänst. Hon är på väg, skriver hon i sin dagbok. Hon kommer fram till ett litet samhälle, ett hedlandskap med en klunga hus, och ständig blåst. Men skolan är nybyggd, med lärarbostad på vinden och Lilly startar sin lärargärning med stor entusiasm.

Dagboken glöms dock bort, livet kommer emellan. Hon hittar den och börjar skriva igen när hennes man, doktor Bagge, ligger döende på sjukhuset. Deras äktenskap har varit tyst, baserat på rutiner, lite kallt, mycket korrekt. Mannen har inte berättat att han är sjuk, allvarligt sjuk, utan i tysthet medicinerat sig själv och till slut sett till att han kan dö på sjukhuset. Lilly, som nu blivit änka, vandrar frysande runt i det stora huset, packar ihop tillhörigheter, funderar och grubblar på maken som hon aldrig förstått. Med tiden hittar hon tillbaka till sig själv, lär åter känna den hon var för tjugo år sedan. Som att reda ut en härva trassligt garn, få tag på tråden och börja nysta. Och när hon nystar minns hon, åren som gått, känslor som har varit glömda, barnen som hon undervisade, människorna hon lärt känna. Doktor Bagge har sett till att hon klarar sig ekonomiskt och Lilly börjar långsamt leva igen, tar körkort, skaffar en ny bostad, tar hand om ortens nystartade bibliotek.

Det är en ny tid både för samhället och för Lilly. Det är en intressant, eftertänksam berättelse både på det personliga planet och historiskt. Berättad med stor respekt och ömhet. Det långsamma, arbetsamma livet; allt som förblir osagt. Människors vänlighet som tar sig uttryck, inte i ord, utan som gåvor. Det lilla samhällets utveckling; hedarna som försvinner, skog som planteras som lä för vinden, nya byggnader och nya vägar.

Jag ser fram emot den andra delen i serien, ”Doktor Bagges anagram”, som kommer i höst. Det är makens, Vigand Bagges historia. Och då måste jag nog läsa om ”En ny tid”, jag känner (som ett barn av min tid …) att jag borde läst långsammare,  i ett lugnare tempo!

Maria P. /Bokbussen

Här finns boken Jessen En ny tid

 

Mannen, myten, legenden.

Detta monster till bok består av 831 sidor dagbok, dikter och renodlat självbiografiska anteckningar.

Ulf Lundell har varit förbannad länge och är det än idag, men mest förbannad var han runt millennieskiftet. Det han gör för att hantera ilskan är att skriva så tangenterna yr på sin gamla skrivmaskin. Ulf Lundell har väl aldrig varit de små gesternas man, jag kan tycka att det ibland blir för mycket, för osorterat och alldeles för långt, men å andra sidan vad hade blivit kvar om någon redaktör försökt tämja den urkraft som finns i hans aldrig sinande flöde. Han är en av få som kan hålla liv i en sådan enorm textmassa.

Skulle, gud förbjude, min dagbok över vår samtid publiceras skulle den också bli lång och svavelosande. Jag skulle dock inte ägna mig åt alla personangrepp som bara känns unkna. Ulf Lundell skulle tjäna på att utesluta dessa och höja blicken.

Boken igenom strösslar han med sina musikreferenser, redan i första meningen nämns Bob Dylan (någon som blev förvånad). Detta sätter en viss ton i boken.

Ulf Lundell skriver som han tänker, högt och lågt. Han sitter på sin gård och slänger skit på det mesta i vårt lilla land. Han ondgör sig över ”Robert slänga-med-håret-oj-vad-det-rockar Wells”, Bingolotto, vänsterpartister, cyklister, Så mycket bättre, Lasse Berghagen, Robinson-Emma, feminister, ”Margareta Goebbels Winberg” och detta är bara en liten del av alla rallarsvingar.

Han är och förblir en betraktare som karvar ut små segment av samtiden. Man får inte del av några lösningar utan han lägger endast fram sin syn på sakernas tillstånd.

Ulf Lundell är en gnällspik av guds nåde (väldigt sällan i positiv bemärkelse), en folkhemsnostalgiker, en naturskildrare, en obotlig romantiker, allt sprunget ur ett arbetarklassperspektiv och det 60-tal som format honom. Han skriver också mycket om ”sitt” land, om allt som gått fel sedan vi lämnat folkhemmet, solidariteten och jämlikheten bakom oss. Ingen kan besjunga folkhemmet som Ulf Lundell.

Insprängt i flödet av rallarsvingar och tjuvnyp mot vår alltmer infantila samtid kursiverar han texten och berättar om Tom och Rikard (sin egen uppväxt). ”Vi hade skogarna. Vi hade bergen … Vi älskade den platsen. Den var helig för oss … Vi kände huggormarna, rävarna, grävlingarna, rådjuren och älgarna. Vi kände fåglarna, grottorna, vi kände till och med havet, fjärden.” Det blir vemodigt, vackert och nostalgiskt.

Ett annat viktigt inslag är de vackra naturskildringarna. ”Solen står högt, vinden svag…rådjuren går makligt över fälten, hararna jagar varann, och nere över skogen skriker vråken”.  Ulf Lundell är en nutida naturskildrare.

Frukost på en främmande planet är mycket Ulf Lundell, det är väldigt, väldigt mycket Ulf Lundell. Precis som vanligt.

När allt är över och röken lagt sig, står vi 831 sidor senare och undrar:

”Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu”.

Lennart ”Vi är på fri fot
Vi är på rymmen
som förr” Svensson.

Här finns boken! Lundell Frukost på en främmande planet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarläsning? Läs detta!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Helena, Vallås bibliotek

Detta läser jag just nu!

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida.

En kvinna reser till Casablanca, blir av med sin resväska, får tillbaka en annan resväska och tar därmed en annan kvinnas identitet. Under berättelsens gång, där jag får följa hennes tankegångar, förstår jag att hon ser konspirationer på flera plan vilket påverkar hennes handlingar hela tiden. En annorlunda berättad berättelse med ett utifrånperspektiv.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Kåda av Ane Riel. Fascinerande, spännande, tragisk!

Jag läser helst…

En fysisk bok på min balkongsoffa.

 

Jörgen, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

 

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Hunger av Martin Capparrós. Mycket tankeväckande och intressant tegelsten om hunger och svält i vår värld.

Genesis av Sebastiao Salgado. Fantastiska bilder av en mästare i genrén.

Terra Nostra av Carlos Fuentes. Omtumlande mastodontverk. En riktig läsfest!

Jag läser helst…

fysiska böcker och många på en gång, men lyssnar också gärna någon gång emellanåt. Undviker helst böcker i frakturstil. De tenderar att vara tämligen tröglästa.

 

Sanna, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Hjärtslag i Rosengädda av Emma Hamberg. Fjärde och avslutande delen om Tessan och invånarna i Rosengädda.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Finns även på engelska under titeln We Were Liars. Spännande och smärtsam sträckläsning med en twist.

Jag läser helst…
Inbundna böcker, pocket funkar om jag är på resa.

 

Anna R, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt. Välskriven roman om en medelålders kvinna som drabbas av passion. Huvudpersonens tankar och tvetydiga känsloyttringar får mig hela boken igenom att undra om det hela inte ska mynna ut i en American beauty…

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Jag är förtjust i böcker som utspelar sig i bokliga miljöer och ett exempel på ett sådant är Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George som handlar om Jean Perdu som har en flytande bokhandel på en pråm som även kallas Det litterära apoteket, och som utövar biblioterapeutisk verksamhet genom att ordinera vilka böcker hans kunder bör läsa (och inte).

Jag läser helst…

fysiska böcker. Jag är för rastlös för ljudböcker, men kan ibland läsa en och annan e-bok.

Paul Auster Den röda anteckningsboken

 

Den här lilla tunna boken av Paul Auster, som nästan försvinner bland de andra böckerna i bokhyllan på biblioteket, är en liten pärla för den som ändå lyckas hitta den. Det är en väldigt kort och snabbläst bok bestående av 13 korta berättelser på temat osannolika slumpartade händelser. Sin litenhet till trots har den oväntat mycket innehåll och på kort tid får man med sig många tänkvärda och underfundiga betraktelser av betydelsen av de mest otroliga sammanträffanden och slumpartade skeenden i livet man kan tänka sig. Enligt författaren själv är alla helt sanna. Vissa är självupplevda och andra har han fått berättade för sig av vänner. Paul Auster sägs samla på märkliga slumpartade händelser, något man även kan känna igen i hans övriga böcker. Här delar han alltså med sig av en del från sin samling. Läs den om du har ont om tid, om du är nyfiken på Paul Auster, eller är ute efter något som väcker nya tankar kring livet.

Här finns boken!

Maria L

Sommarläsning? Vi tipsar!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Lennart, Oskarströms bibliotek

Detta läser jag just nu!

Bodil Malmsten – Loggböckerna 2005-2013.

Jag blir förförd av hennes vassa penna, skarpa blick och av hennes välfungerande intellekt.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

August Strindberg – Hemsöborna. Varför? Förstår inte frågan.

Sven Olov Karlsson – Västmanland. Suggestiv glesbygdsskildring.

Jag läser helst…

Analogt!

 

Jeanette, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Nina Lykke: Nej och åter nej. En norsk roman som växlar berättarperspektiv mellan tre personer: ett gift par och mannens älskarinna. Mycket skarp, mycket välskriven, faktiskt en bok man vill citera och läsa högt ur. Rekommenderas till läsecirklande!

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Jag tycker man ska läsa vad man har lust till, men vill ändå slå ett slag för tjocka böcker under semester då man förhoppningsvis har mer obruten tid att ägna åt läsning. Varför inte Paul Auster senaste 4 3 2 1, en tegelsten på nästan 1000 sidor om en uppväxandes pojkes liv i fyra olika versioner?

Jag läser helst…

Allra helst läser jag traditionell pappersbok, men lyssnar också mycket på ljudböcker under långa promenader och cykelturer till och från jobbet. Ibland växlar jag mellan att läsa och lyssna på samma bok. Läser aldrig pocket, gillar inte att den är så finstilt och saknar tyngd.

 

Frida L, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

Obsidio av Amie Kaufman och Jay Kristoff. Avslutande delen i fantastiska trilogin Illuminae Files

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Historieläraren av Matt Haig. Tankeväckande, intressant och finstämd

 Jag läser helst…

Inbundna böcker, ljudböcker samt e-böcker i min Kindle.

De mörka vattnen stiger

”De mörka vattnen stiger”,  Margaret Drabbles senaste roman, kom ut på svenska 2017.  Det är längesedan jag läste något av henne, men jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om henne i slutet av 70-talet och på 80-talet. Det var ändå med viss tvekan jag började läsa ”De mörka vattnen stiger” eftersom den handlar om ålderdom, sjukdom och död. Jag är inte riktigt där än, men ändå, nästan …

Francesca (Fran) Stubbs är på väg till en konferens om äldrefrågor. Hon arbetar fortfarande vid 70+ för en välgörenhetsorganisation, som rådgivare vid byggandet av äldreboenden. I bokens första stycke funderar Fran, på sitt karakteristiska sätt, över berömda sista ord:

”Hon har ofta tänkt att hennes sista ord till sig själv och på denna jord lär bli något i stil med ”din sablans fårskalle” eller kanske, beroende på dagsformen eller nattens timme, ”jävla idiot”. När bilen rusar in i trädet, eller den eftersatta värmepannan exploderar, eller röken och lågorna fyller hallen, eller när takrännan lossnar och rasar ner, kommer detta att vara hennes sista ord. Hon kan inte veta säkert att det kommer att bli så, men hon har det på känn.”

Fran tänker mycket på liv, död, åldrande. Döden skrämmer henne egentligen inte, snarare gör den henne irriterad. Likaså blir hon irriterad över alla krämpor; att inte längre ta sig upp för alla trappor till lägenheten när hissen är trasig, att inte nå böckerna längst upp på bokhyllan. Hon flänger runt hela England i sin lilla bil. Snabb i tanken och nyfiken. Tvingar sig själv vidare. Men hon ser sig inte som en som lever, snarare en som lever efter det riktiga livet. Känner sig, kanske som många äldre, lite vid sidan av. Detta hindrar henne inte från att njuta av sitt rastlösa, aktiva liv; ett perfekt kokt ägg kan göra henne lycklig. Liksom en bekväm säng på Premier Inn eller ett gott vin.

I ett par månader får vi följa Fran, hennes jämnåriga och vänner. En brokig skara som på olika sätt handskas med åldrandet.  Ex-maken Claude, kirurgen, som lever bekvämt i sin säng, med privat hemtjänst och dagar som fylls av Classic fm-radio, TV och att välja vin till middagen. Den berömde kritikern Bennett och hans, inte längre så unge, älskare Ivor som bosatt sig på Kanarieöarna i solen och värmen. Josephine, som har ordnat det bekvämt för sig i Athene Grange, ett seniorboende, och ägnar sina dagar åt broderier och litteraturforskning. Hennes ”grann-gamling” Owen, med vilken hon varje torsdag testar nya drinkar/viner. Teresa, som är döende i lungcancer.

Texten rör sig mellan olika personer, nutid och dåtid, England, Kanarieöarna, klimatfrågor, politik, äldrefrågor, litteratur och konst. Ibland går det över mitt huvud men jag är, precis som förr, fascinerad. Framförallt av personskildringarna. Och att åldrande, sjukdom och död kan skildras så knivskarpt, osentimentalt, inkännande och humoristiskt.

Och jag kan inte låta bli att ta med citatet i början av boken:

Piecemeal the body dies, and the timid soul
has her footing washed away, as the dark flood rises

  1. H. Lawrence “The ship of death”

 

Maria P., Bokbussen

Vårmys med amerikansk gotik

Just nu är jag i en fas där jag provar på nya saker. Eller saker och saker. Jag provar på nya genrer att läsa. Så spännande var det. Eller jo, det är det faktiskt. Alltid kul att prova på någonting nytt. Kanske hittar jag någonting som jag gillar. Kanske inte.

Mitt senaste försöksområde var att läsa en bok från den gotiska litteraturen. Av en ren slump fick jag vantarna på en nyutgivning av Shirley Jacksons bok Vi har alltid bott på slottet, som råkar vara just en gotisk klassiker! What are the odds? Just precis en sådan som jag letade efter. Ibland har man helt enkelt tur.

Vi har alltid bott på slottet publicerades 1962 och den handlar om den rika familjen Blackwood. En familj som en gång i tiden hade varit sju medlemmar men som en kväll decimerades till tre, efter att en dos arsenik funnit vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret var äldsta dottern Constance, vilket gjorde att hon direkt blev huvudmisstänkt i fallet. Yngsta dottern Merricat överlevde också just för att hon hade varit olydig och som straff blivit skickad till sitt rum utan att få kvällsmat. Farbrodern Julian åt av sockret men överlevde, dock som rullstolsburen och med en släng av lite galenskap som följd. Resten av familjen gick en snabb död till mötes.

I boken är det lillasystern Merricat som berättar familjens historia, sex år efter morden. Hon berättar om livet de lever i sitt ödsliga hus. Vi läsare vävs snabbt in i Merricats lite underliga värld. Vi får följa hur hon, genom riter och övertygelser, gör allt för att skydda sin syster Constance från bybornas dömande blickar och kommentarer. Vi får vara med om hur livet rullar sin gilla gång, fram tills dagen då kusin Charles bestämmer sig för att komma på besök och familjens bräckliga illusion av vardag börjar krackelera.

Vad tyckte jag om boken?

Det märks att det är en gammal bok, på ett positivt sätt. Den andas 60-talsskräck och jag tycker det är förtjusande med den där Hitchcock-känslan, att saker och ting anas i ögonvrån men ofta förblir outtalat. Någonting mycket lockande med den typen av dramaturgi. Sedan föreställer jag mig också hela boken i svartvitt. Varför vet jag inte, men det passar på något vis.

Jag gillar verkligen intrigen i boken, speciellt hur författaren lägger upp fundamentet till intrigen med sockerskålen som ett nav i berättelsehjulet. Det är intresseväckande och man vill veta mer. Det som sedan fortlöper, om man ser till intrigen, är inte wow eller aha! Nej, det är inte bokens styrka, utan bokens styrka är snarare att den är karaktärsdriven och stämningsskapande. Ja, jag gillar boken och kommer läsa mer av Shirley Jackson.

Ps. Boken har filmatiserats och producerats av Michael Douglas, och enligt IMDB, kommer den att släppas under 2018.

 

/ Frida W – Stadsbiblioteket