Jane Austens Stolthet och fördom gånger fyra.

”…pictures of perfection as you know, make me sick and wicked.”

Jane Austen i ett brev till systern Cassandra (The Letters of Jane Austen) om ”Flawed heroins,” som är att föredra framför perfekta och tråkiga romangestalter. Och för övrigt är mitt favoritcitat av Jane Austen, då det med hennes egna ord sammanfattar essensen av Austens författarskap. För alla läser vi Austen på vårt eget sätt, och alla har vi vår favoritroman, men nog kan vi vara överens om att det är i de klarsynta och varma personskildringarna Austens styrka ligger. Så ha nu Austens citat i gott minne vid presentationen av romanerna nedan. För är de perfekta? Nej. Men de är ett bevis på hur Austens romaner fängslar än i dag och hur luttrade nutida författare greppar fan-fictionpennan (eller kanske snarare tangentbordet) i en önskan att ge sin bild av en roman älskad genom århundraden.

Baker, Jo (2014). Huset Longbourn. Kort och gott: Stolthet och fördom ur tjänarnas perspektiv. I husets Longbourns bakre regioner, på gården och i stallet sliter tjänarna med krökta ryggar och spruckna händer för familjen Bennets bekvämlighet. De lediga stunderna är få, men det finns ändå tid för kärlek, muntrationer och skvaller om herrskapets liv och leverne. En ny buthler, James, kommer till Longbourn vilket av olika anledningar rör upp slumrande känslor hos tjänarna. Vardagslivet med Elizabeths underkjolar ”six inches deep in mud” som ska skrubbas rena (när hon promenerat till Janes sjukbädd) och mrs Bennets hysteriska anfall som ska lugnas (jämt och ständigt) visar den obestridliga och utsatta verkligheten för husets tjänare, med familjen Bennets trots allt ganska trygga liv som bakgrundskuliss. Medan Lydia i sin skandal skyddas av familjen, kan en tjänsteflicka i samma situation vara helt ensam och utlämnad åt ödet, och vad gör hon då för att överleva? Vad är Wickham för typ egentligen? Och framför allt: vad är det för hemligheter Hill har fått bära genom alla år?

 

McCullough, Colleen (2010). Miss Mary Bennets självständighet. Mary Bennet har för mig alltid varit en intressant karaktär som hjärtat ömmat lite extra för; en bokmal utan visdom, musikälskare utan musikalitet och societetsflicka utan social kompetens (i kontrast till sina populära systrar). I Miss Mary Bennets självständighet har Mary blivit vuxen och självförtroendet börjar så sakta att spira. Modern, som Mary som enda hemmavarande dotter vårdat i tjugo år, har gått bort och Mary får äntligen möjlighet att upptäcka den värld hon läst så mycket om i sina kära böcker. Till familjens fasa är Mary fast besluten om att skriva en dokumentär bok om de fattigas levnadsvillkor i Storbritannien och ger sig ut på en resa för att samla material om detsamma. Under denna resa råkar hon ut för diverse komplikationer och äventyr…

 

Grahame-Smith, Seth (2009). Stolthet och fördom och zombier: den klassiska kärleksromanen nu med ultravåld och zombieförödelse. Medan zombie-smittan sprids bland befolkningen i Hertfordshire dricker systrarna Bennet te, tränar kampsport och går på visiter i sedvanlig Austen-anda. Mr Darcy är liksom Elizabeth tränad kampsportare (även om han har gått i den tjusiga Kyoto-skolan) och de båda hamnar ständigt i prekära zombiesituationer där samarbete blir ett måste för överlevnad. Dialogen har till stor del behållits som i Austens original och den som kan sin Stolthet och fördom kan roa sig med att jämföra med originaltexten. Som exempel kan ges den inledande meningen som, liksom i originalet, för läsaren in medias res: ”[i]t is a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains”. (Austen står tack vare dialogen som kvar som medförfattare till boken, även om jag inte vågar tänka på vad hon sagt om hon sett slutresultatet). Kanske är inte denna zombiejakt är något för alla Austen-älskare, men för den som kan tänka sig att vidga sina vyer är det något väldigt befriande med Elizabeth som vildsint krigare, gång efter annan räddande den nödställda mr Darcy. Och i denna anda kan jag inte låta bli att avsluta med ytterligare ett citat av Elizabeth: “I shall never relinquish my sword for a ring. The right man wouldn’t ask me to.”

 

James, P. D. (2012). När döden kom till Pemberley. Englands okrönta deckardrottning tar sig an Stolthet och fördom med en klassisk mordgåta. Darcy och Elizabeth har varit gifta i sex år, har två välskapta gossebarn och allt är frid och fröjd på herresätet Pemberley (även om, i sanningens namn, den första förälskelsen har försvunnit och Elizabeth börjar känna sig något uttråkad). På höstbalen dyker Lydia upp med buller och bång och det stilla livet ställs på ända. Ett mord har skett, Wickham är den huvudmisstäkte och nu är det upp till Elizabeth och mr Darcy med vänner att lösa fallet för att återupprätta familjens heder. Spännande så klart, men även med humoristiska vinkar till andra Austen-romaner.

/Judit, Stadsbiblioteket

En thriller eller flera i höstmörkret?

1525R-80040.jpg

Lite nytt och lite gammalt. Lite svenskt, lite brittiskt och lite danskt. Nedan tipsar vi om spännande thrillers att läsa under  mörka, ruskiga och regnig höstdagar.

 

blodlokan

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs kom i våras och handlar om unga Sara som efter sin fars plötsliga död flyttar från hemstaden Örebro till Stockholm. Livet i Stockholm blir till en början inte riktigt som hon tänkt sig, men så stöter hon på nya bekantskaper, får ett bättre jobb och flyttar till en tjusigare adress och snart rör hon sig i huvudstadens fina kretsar. Sara mår bra av framgången, men hennes lycka grusas av sorgen efter fadern och traumat efter ett grovt överfall samtidigt som underliga saker börjar ske –  hon hör röster och både hennes egen lägenhet och föräldrahemmet blir upprepade gånger utsatta för inbrott. Vad är det som egentligen pågår? När Sara under ett besök i föräldrahemmet hittar utredningsmaterial som hennes pappa samlat ihop, blir frågorna än fler…

Detta är Boije af Gennäs första psykologiska thriller och den första delen i en planerad triologi med namnet Moståndstriologin. Nästan bok i serien har kommit nu under hösten och heter Skendöda. När jag läser den här boken vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, försöker frenetiskt placera in boken i en genren, tänker att snart spårar handlingen ur, men boken håller, tar tag i mig och är definitivt en bladvändare som jag slukar på ett nafs. Nästa bok, nu, genast, tack!

 

en-oskyldig-lognJag har läst två thrillers av den brittiska författaren Sabine Durrant. Den första En oskyldig lögn är utgiven i år och handlar om Paul som är en misslyckad författare och casanova-typ i 40-års åldern som rör sig mellan olika relationer, olika bostadsadresser och ständigt har penningbekymmer. För tjugo år sedan skrev han en succéroman, men därefter har framgången helt uteblivit. När Paul träffar en gammal kompis från universitetet i en bokhandel, som högljutt och skrytsamt berättar om sitt framgångsrika liv, så kan inte Paul hindra att släppa igenom en och annan lögn över sina läppar. När han sedermera blir hembjuden på middag till klasskompisen, så fortsätter lögnerna. Och visst är det väl så att inte en liten lögn kan skada. Eller?

 

allt-att-forloraDen andra Allt att förlora kom 2013 och handlar om Gaby Mortimer som är ett välkänt tv-ankare på dag-tv som lever ett gott liv med man och barn. Under en joggingtur springer hon på ett kvinnolik i ett buskage, något som hon genast anmäler till polisen. Historien utvecklar sig så, att hon själv blir anklagad för att ha bragt kvinnan om livet samtidigt som hennes perfekta liv stegvis går i spillror. Polisens bevis pekar entydigt ut Gaby som skyldig och när hon tar hjälp av en frilansjournalist för en privat utredning, så leder även dessa spår mot henne själv… Är det någon som försöker sätta dit Gaby? Hur lyckligt är egentligen hennes äktenskap? Och är hon verkligen så oskyldig som hon ger sken av?

Gemensamt för dessa två böcker är att de är välskrivna, att handlingen här går i sin maka takt (det här är inga snabba bladvändare) och vi hinner därför landa i både handlingen och gestalterna. Det brittiska klassamhället gör sig därtill finlemmat till känna i båda böckerna på samma sätt som ett blött kletigt plåster…

 

skargardsmordenLars Bill Lundholm, är kanske mest känd för SVT:s succéserie Skärgårdsdoktorn, men gillar man spänningsromaner, så känner man kanske mer till honom som författaren till böckerna om den karismatiske kommissarie Axel Hake som utspelar sig olika stadsdelar i Stockholm (Kungsholms-, Östermalms-, Södermalms-, Gamla stans- och Citymorden), böcker som jag läst med nöje.

Nu när Lundholm är tillbaka har han en ny huvudperson (några generationer yngre), kommissarie Jack Larsson, och han passar samtidigt på att baka samman sina två framgångsrecept – Skärgårdsdoktorn och stadsdel + morden-serien, vilket då blir Skärgårdsmorden. Succé? Nja, det känns som om skärgården inte är stor nog för ännu en deckarförfattare att tränga sin in där… Vad känns igen? Jo, läsvänligheten, en ärrad huvudperson (lik författaren själv) och en ständig gnutta närvarande sorg.

 

den-hemliga-kvinnanDen hemliga kvinnan är skriven av de danska författarna Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich under pseudonymen Anna Ekberg. Louise lever med sin man Joachim på danska Christiansø där hon driver ett litet café. En dag dyker en främling upp och skapar tumult när han påstår att hon i själva verket heter Helene och är hans fru som försvann för tre år sedan. Louise minns ingenting från sitt tidigare liv, men polisens utredning och omfattande läkarundersökningar påvisar att Louise är Helene. Vad var det egentligen som hände för tre år sedan när Helene förlorade minnet och försvann?

Detta är en spännande thriller där vi som läsare undan för undan får veta vad Helene varit med om. När jag läser den här boken tänker jag på en väldigt bra dansk film med Tuva Novotny i huvudrollen som heter ID:A eller Anonym identitet (som går att låna på Stadsbiblioteket) som har ett liknande tema som denna bok. Det verkar också vara ett tema på modet det här med att plötsligt av olika anledningar tappa minnet – tänker tex på nyligen utgivna Liane Moriartys En annan Alice, Lisa Jewells Jag fann dig, Petter Lidbecks Kvinna utan minne och Lucy Dillons När livet börjar om.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

För den som reser är världen vacker

Under min första vecka på mitt nya arbete, på biblioteket, gick jag förbi en bok med titeln: För den som reser är världen vacker. Titeln var för mig så slående och jag sneglade på boken varje gång jag gick förbi den. Efter två veckor var jag bara tvungen att låna hem den.

Tack och lov gjorde den mig inte besviken. Jag hade kunnat sätta exakt samma titel om jag någonsin skulle få tummarna loss för att skriva en egen bok. Handlingen hade mest troligt varit av samma stuk.

Per J Andersson, som är redaktör för resemagasinet Vagabond och van resenär, tar med läsaren på olika resor runt om i världen och man får ta del av både de positiva och negativa bitarna med att göra långresor. Backpacking, tågluffning, liftning och alla sorters resenärer skildras i boken. Inte bara Pers egna upplevelser utan andra personer som han arbetat med, intervjuat eller träffat på sina resor. Han sätter ord på mina känslor och tankar kring resandet som livsstil, och vi är båda överens om att en av de största nackdelarna med vagabondlivet är att komma hem. Komma hem och inse hur mycket man själv har utvecklats och hur mycket man har upplevt, för att i samma stund som man träffar vännerna hemma inse att de är kvar på exakt samma plats som när man reste. Komma hem och inse hur mycket man saknar de där mötena med totala främlingar, som helt utan anledning är bland de mest vänliga man någonsin träffat, att få uppleva främmande kulturer och få lära andra om sin egen kultur är ett äventyr i sig som man aldrig kan bli riktigt mätt på.

Per berättar om kända och okända resenärer genom tiderna som har haft samma längtan om att utforska nya platser och som skrivit böcker om detta. För mig blir boken en bekräftelse om att jag inte är ensam om denna ständiga längtan och jag har redan börjat läsa ett av de verk som Per skriver om; Travels in West Africa av Mary Kingsley.

Jag har inte möjlighet att vara på resande fot så mycket som min längtan vill, men som tur är kan jag alltid bara öppna en bok och på så sätt få uppleva världen genom andras ögon. Med böcker blir världen både lite större och lite mindre på en och samma gång!

Varje bok är ett äventyr!

Emma

Täcknamn…

Täcknamn : Hilde av Kjell Ola Dahl

När kvinnan vrider på huvudet ser Ester att det är kvinnan hon väntar på. Ester reser sig och vinkar. Kvinnan vänder hastigt bort blicken. I samma stund tilltar ljudet av komprimerad luft och skrikande bromsar, när tåget dundrar in på stationen och stannar framför Ester. Ett kort ögonblick blir det tyst, innan dörrarna glider upp. Ingen kommer ut. Något händer på plattformen mittemot. Genom tågrutorna ser hon en man som spejar mot henne samtidigt som han rör sig snabbt längs perrongen, mot trappan. Då förstår Ester vad som hänt. Nu tar de henne.

Boken kom ut i Norge 2015 med titeln Kureren. Det är Kjell Ola Dahls femtonde skönlitterära bok och boken har fått pris som bästa norska kriminalroman, Rivertonpriset.  Det är en psykologisk deckare där spänningen byggs upp sida för sida. En riktig bladvändare som jag tyckte extra bra om på grund av dess historiska aspekter.

I grunden finns en gammal mordgåta från 1942 som under 1967 tillslut får sin förklaring. Två kapitel utspelar sig också i nutid. Jag blev mest fascinerad av handlingen som utspelade sig 1942. Då får vi träffa Ester med täcknamn Hilde en ung judisk kvinna som är kurir i det tyskockuperade Norge. Hon levererar illegala tidningar med nyheter från regeringen i London. Att göra detta var lika med dödsstraff i Norge 1942. En dag ungår hon precis att åka fast men måste sedan fly landet. Vem var det som förråde henne?

1967 bor Ester i Oslo och Gerhard en en firad motståndsman som dock varit dödförklarad i över tjugo år dyker upp livs levande. Han vill återuppta kontakten med sin dotter. Varför har han valt att komma tillbaka nu och vad hände egentligen 1942 då alla trodde att han dog i en brand.

Annika

Här finns boken!

Sommaren – en tid för att läsa olika

Sommaren och semestern är en bra tid för att ge sig på olika slags litteratur – och läsa det man verkligen vill läsa och särskilt då det man länge tänkt att det, det vill jag läsa. Jag märker att jag ofta läser halva böcker, men i sommar har jag verkligen stannat upp, landat, njutit och läst – från första till sista sidan…

 

nadaVarje år försöker jag läsa några av de titlar som Statens kulturråd har med i det distributionsstöd som skickas till landets alla bibliotek. I sommar har jag läst Nada av Carmen Laforet som ursprungligen gavs ut 1945 och nu kommit i en nyutgåva. Boken handlar om unga Andrea som kommer till storstaden Barcelona för att studera på universitetet. Hon flyttar in hos sina släktingar som består av mormor, moster, morbröder och en av morbrödernas fru och barn. Både staden, släktingarna och deras hem har starkt påverkats av kriget. Andrea kommer till Barcelona som en frisk fläkt av glädje, entusiasm och framtidstro, men denna grusas snart av släktingarnas kontrollerande, anklagelser, ekonomiska bekymmer och återkommande bråk.

Det här är en stark berättelse där man nästintill känner Andreas livlust, frihetslängtan och kurrande mage och hör skriken och slagen från de våldsamma och ständigt duggande familjebråken. Det här är en läsvärd och tidlös historia väl värd att upptäckas på nytt.

 

utvald

Vad är en sommar utan en spänningsroman? Jag har även kryddat mina sommardagar genom att läsa en helt nyutgiven spännande thriller. Det är Utvald av Sarah Stovell som handlar om den bästsäljande författaren Bo Luxton som lever ett lyckligt familjeliv i norra England. Under en skrivarkurs möter hon den unga och talangfulla, men lite struliga Alice Dark och en intensiv relation dem emellan tar sin början.

Detta är en psykologisk thriller, där vi får historien berättad för oss från både Bos och Alices perspektiv. Starka känslor väck mellan dessa två kvinnor, men hur önskad och ömsesidig är denna relation egentligen? Och vart bär det hela hän?

 

 

baby-janeMed mig på resan ner till Adriatiska havets salta vatten hade jag Baby Jane av Sofi Oksanen. Berättarjaget träffar och blir dunderförälskad i tuffa och kaxiga Piki. De älskar, dricker, festar och går på gay-klubbar hela nätterna igenom. Men så varefter så förändras saker, små saker blir stora saker, och det framgår allt mer att något inte är som det ska. Piki isolerar sig i sin bostad, dricker alltmer och kan inte ta sig an de mest vardagliga sysslor. Vad är det egentligen som har hänt?

Det här en riktig kärleksroman, men också en roman om psykisk sjukdom och vad sjukdomen gör men den som står bredvid, vilket gör detta till en mycket läsvärd och viktig roman.

 

När dykaren lämnar sina kläder

Efter att ha blivit tipsad av en kollega i denna blogg satte jag i sommar även tänderna i När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida som handlar om en ung amerikansk kvinna som reser ensam till Casablanca. När hon kommer fram till hotellet, så blir hon vid in-checkning bestulen på sin ryggsäck med plånbok och pass. När polisen efter någon dag meddelar att de har hittat ryggsäcken, så tar hon, i ett svagt ögonblick emot den, trots att hon ganska omedelbart inser att det inte är hennes väska. Och samtidigt tar hon även över den upphittade ryggsäckens ägares identitet och blir någon helt annan…

Den här bokens handling är som en enda lång monolog, man tänker att nu tar kapitlet, slut, nej, det gör det inte. Det bara fortsätter och fortsätter. (Vilket också är utmärkt för en prestationsläsare som triggas av nya kapitel, i den här boken måste jag landa…) Blir det tråkigt då? Nej, den här berättelsen dundrar på med icke förutsägbara nya sidospår och spännande villovägar. Vartefter berättelsen utvecklas, så börjar man så smått att undra över titeln, men också över vem kvinnan egentligen är och varför har hon gett sig av på resan till Marocko från första början…

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Odlandet i kulturen – odling av kultur

Kultur kommer av latinets cultura (att odla) och som en antologi från Carlssons heter så är kanske böcker ”Odling för tanken”.

Läsning påverkar, via fantasin, organismen rent fysiskt. Från denna bundna koldioxid i ett pappersblock som en gång varit träd i skogen sker en metamorfos av vidunderliga mått. Det skapas världar, det skapas möten, vänskap gror, kärlek blommar och kunskap slår rot. Och i hjärnan på den läsande – en färgexplosion av aktivitet om man ser på processen med en magnetkamera.

Kanske kan läsning och boken ses som en del av människans ”fotosyntes”. Inte bara koldioxid till syre och tvärt om utan också koldioxid (bundet i pappersblocket) till foton/bilder inne i huvudet. Foton framtagna i fantasins framkallningsbad.

Nobelpristagaren Mo Yans ”Vitlöksballaderna” handlar kort om vilka smärtor en monokultur kan ge upphov till och hur en sådan styrning och renodling kan bli en källa till obarmhärtigt våld. Om man stannar där behövs inte fler förklaringar till varför den är aktuell detta valår. Att den med en lätt underdrift inte hyllar kapitalistiska ekonomin blir ett sidospår i den tanken, men ett huvudspår i romanen.

Samlingen ”Ukrainska hästar över Paris” visar hur jordbrukslandet Ukraina, Sovjets forna kornbod, haft svårt att vattna de få frö som grott. Odlat upp ett språk på stark stam. För varje töperiod, då kulturen och språket fått uppmuntran, har bytts till hård ansning och nedklippning när det frusit till igen. Till och med dra upp med rötterna har man då sysslat med – de författarplantor som fått fäste i kulturen. Många fängslades och försvann. Ofta de som fängslade med sina ord. Det finns våld här. Från yttre makter som gång på gång klämt åt kulturen. Och så den våldsamma katastrof som ännu inte fullt ut visat sina verkningar – Tjernobyl. Och den händelsen sätter fokus på den ständiga kampen mellan natur och kultur.

Ivan Dratj, från ”Picassos tårar”:

Atomtårar droppar i dimman,/på den rena penseln en sanning av salt./Han är själv – en Jordens geniala tår/i byxor nedsmetade av regnbågen.

Och det är inte alls långsökt att tänka på Vladimir Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Stilen känns till viss del igen och Dratj uppger att han är inspirerad av denne futurist. Dratj har också skrivit ”Balladen om den gyllne löken”. Den börjar med ett citat från Pablo Neruda: ”En vanlig lök – de behövandes stjärna”. Lina Kostenko skriver i samma samling, i dikten ”Van Gogh”: ”Jag är herde. Jag vallar träden./I dagens ficka, lappad av plågan/skall jag bära mitt lidande till döden.”

Tänk er att språket danska skulle talas av en minoritet i Danmark. Att trots sin etniska tillhörighet så skulle de flesta se sig själva som svenskar och tala svenska. För att det gav större möjligheter. Så nära sägs ukrainskan och ryskan ligga varandra och så problematiskt har det varit att hävda ukrainskans status som språk. Men båda läses i skolan märkligt nog.

Brasilianske Raduan Nassar debutroman ”Arkaiskt jordbruk” sammanfattar ju redan med titeln hur odling och kultur är sammanflätat. Och spänningsfältet som ständigt är närvarande: Kultivera och kontrollera eller växa fritt och vilt. Här även på ett religiöst plan. ”Jag dämpade fötternas feber i den fuktiga jorden, täckte över kroppen med löv, och liggandes där i skuggan sov jag i samma orörliga ställning som en sjuk växt som böjs av tyngden av sin röda blomma; var inte alla trädstammar omkring mig egentligen jordandar som tyst och tålmodigt vakade över min tonårssömn?”

I hans andra roman ”Ett glas vrede”, finns redan i början en rå och drabbande skildring av åtrå. ”Jag satte mig på sängkanten och började lugnt ta av mig skorna och strumporna, höll de bara fötterna i händerna och kände hur inbjudande fuktiga de var, som om de just hade blivit uppdragna ur jorden”.

Det har inte blivit fler romaner. Raduan Nassar ägnar sig numera åt jordbruk. I det fallet vann att odla. Men han lämnade ju kvar romaner som vi kan odla tanken med.

Erling Persson

Triss i thrillers!

Vill du läsa en välskriven thriller i sommar? Vi tipsar här om tre sprillans nya och mycket läsvärda thrillers!

 

kvinnan-i-fonstretKvinnan i fönstret av den amerikanske författaren AJ Finn handlar om Anna som bor ensam i en stor etagelägenhet i New York. Hon ägnar dagarna till att dricka vin, knapra piller och spionera på grannarna. Genom sina fönster och via en kameralins studerar och dokumenterar hon vad grannarna i husen runt omkring henne har för sig. Hon vet vilka vanor och ovanor de har och vilka snedsteg de gör. För att få ännu mera information om dem, så gör hon sökningar på nätet.

När en ny familj flyttar in i huset mittemot så blottas Annas beteende något, då den nya grannfrun har uppmärksammat vad hon sysslar med. Ett möte dem emellan gör att Anna allt mer intensivt börjar följa grannfamiljens liv och vardag. När hon en kväll blir hör ett oljud från familjens lägenhet stapplar hon påverkad av både alkohol och medicin fram till fönstret och får se något som inte var ämnat för hennes ögon. Och frågan är nu vad var det egentligen hon såg?

Kvinnan i fönstret är AJ Finns debutroman. Handlingen tar sin början i något som man till en början tror är både enkelt och välbekant, men som varefter utvecklas och växer till något mer oförutsägbart.

En viktig del i den här romanens handling är att författaren tagit sig tid att skapa en huvudkaraktär som är mer komplex och mångdimensionerad än man till en början kan tro.

Som läsare märker man ganska snabbt att författaren förmodligen har ett mycket stort filmintresse för i romanen finns det en lång rad kopplingar till långfilmer från 1900-talets början och mitt.

Den kliché-varning man får när man börjar läsa den här boken är alltså inget annat en flört med äldre populärkultur och det ser man även på det ganska trista, eller coola, hur man nu ser det, retroomslaget som pryder boken. Det man får när man läser den här boken är en välskriven och mångbottnad psykologisk thriller.

 

och sen var hon bortaOch sen var hon borta av den brittiska författaren Lisa Jewell handlar om Laurel vars ambitiösa dotter Ellie plötsligt försvann en dag när hon femton år gammal var på väg till biblioteket för att plugga inför ett stort terminsprov. Det är nu tio år sedan och Laurel har aldrig kunnat förlika sig med Ellies försvinnande. I tio år har Lauren grunnat och funderat på vad som egentligen hände med dottern. Försvinnandet resulterade också i en skilsmässa och i att Laurel aldrig riktigt kunnat knyta an i till sin andra två barn.

När Laurel plötsligt en dag möter den karismatiske Floyd på ett kafé och blir handlöst förälskad i honom, så börjar hon åter så smått våga tro på livet. För visst kan väl hon åter kunna hänge sig, älska och vara lycklig. Och samtidigt läka och se en ny framtid bortom det fruktansvärda hon och familjen har varit med om?

När Laurel efter ett tags dejtande träffar Floyds nio-åriga dotter Poppy, så överraskas hon av att dottern är extremt lik Ellie. Laurel funderar mycket på detta. Är de saknaden efter Ellie som gör att hon ser en likhet? Eller är det inte så att alla småflickor är ganska lika varandra?

Vad hände egentligen med Ellie? Bragdes hon om livet, rymde hon bort från alla krav och förväntningar och är hon kanske rent av fortfarande i livet?

Lisa Jewell har tidigare skrivit ett stort antal romaner, men detta är hennes första thriller. Handlingen i den här boken känns stundom lite förutsägbar, men berättas samtidigt med en sådan intensitet och ett sådant driv att historien hela tiden växer och får nya infallsvinklar. Som läsare känner man med huvudpersonen Laurel. Gläds med henne, sörjer med henne. Den här boken har både ett ljus och ett mörker, där lyckan hägrar, men där sorgen samtidigt smyger i krokarna. Även om den här boken marknadsförs som en thriller, så känner man igen Lisa Jewell om man har läst henne tidigare. Och har man inte det, så kan detta vara en början på en ny bekantskap.

 

de gömdaDe gömda av den amerikanska författaren Gin Philips handlar om Joan som ägnar en härlig höstdag med sin fyraårige son Lincoln i djurparken. De är flitiga besökare och ägnar vistelsen till att titta på djur, strosa i ett naturskönt skogsparti och leka med superhjältar i parkens lekplats. När det börjar närma sig stängning så rör de sig sakta mot utgången. Längs vägen beundrar de parkens halloweenpynt i form av fågelskrämmor och pumpor och när de nästan har kommit fram sig entrén, så ser de, något som de, till en början, uppfattar som fågelskrämmor som fallit ner på marken. Men snart inser Joan – att det inte alls är fågelskrämmor, utan döda kroppar. När Joan strax därefter ser ryggtavlan av en man i färd med att sparka in en dörr med något slags gevär, i handen handlar hon instinktivt – hon drar upp Lincoln till sin höft och börjar därefter att springa för livet.

De gömda utspelar sig under förloppet av tre timmar. Joan är vältränad och känner till omgivningarna väl, så hon hittar snart ett gömställe för sig och sonen. Men utmaningarna ska visa sig vara många. Vem eller vilka är det egentligen som attackerar besökarna i parken och varför? Utanför djurparkens höga staket hörs polissirener passera, men varför dröjer det så länge innan polisen slår till och de blir räddade? Varje minut känns som en evighet. Och detta samtidigt som fyraåriga Lincoln börjar bli hungrig och allt mer kinkig…

Detta är en riktigt spännande bladvändare. Och som mest spännande blir det när man bara lätt anar, förnimmer, vad som håller eller verkligen skulle kunna hända. Varefter man läser grunnar man också vad man skulle själv ha gjort i en dylik situation. Som läsare får vi följa Joans tankar som far och flyger under dessa tre timmar och detta utvecklar och stärker berättelsen. Den här boken är ett perfekt material för att filmatiseras på vita duken, så detta är något som jag med spänning kommer gå och vänta på att det ska ske.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Sommarläsning? Låna detta!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Annika, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson. Mörka hemligheter, ensamhet, vänskap, egna tolkningar, hur slutar det egentligen?

Jag läser helst…

En fysisk bok, den får gärna vara historisk

 

Elisabeth, Stadsbiblioteket 

Detta läser jag just nu!

Jag läser Elena Ferrantes roman Plågsam kärlek.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Till alla er som sörjer att ni läst färdigt hennes Neapelkvartett, om Elena och Lila, vill jag berätta att nu finns några av författarens tidiga böcker översatta till svenska.

Och de är också väldigt  bra! Ferrante kombinerar intressant handling med psykologisk trovärdighet och en väldigt god formuleringsförmåga,

Tre berättelser om kärlek är samlingsnamnet på dessa böcker; den första heter Dagar av ensamhet, den andra Plågsam kärlek, den tredje romanen Skuggan av en dotter (kommer i augusti).

Jag läser helst…

På sommaren läser jag helst fysiska böcker som jag kan ta med till stranden!

 

Sofia, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Detta läser jag just nu! ”Happy food: om hur mat och lycka hänger ihop” av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Om du har en tjock bok på din ”att läsa-lista” kan det vara läge att välja den som sommarläsning. Förhoppningsvis har du gott om lästid under semestern och då passar det extra bra med en omfångsrik bok. För egen del planerar jag att läsa ”De välvilliga” av Jonathan Littell (912 sidor).

Jag läser helst…

Inbundna böcker. ”De välvilliga” blir dock pocket-läsning. Nackdelen med tjocka böcker – de blir så tunga!

Ida Jessen : En ny tid

En bok som jag bland annat valde för omslagets skull. En bleknad tapet med blommor och blad som för tankarna till mina mor- och farföräldrar.

I januari 1904 är Lilly Höy på väg till Thyregod i Jylland för att påbörja sin första lärartjänst. Hon är på väg, skriver hon i sin dagbok. Hon kommer fram till ett litet samhälle, ett hedlandskap med en klunga hus, och ständig blåst. Men skolan är nybyggd, med lärarbostad på vinden och Lilly startar sin lärargärning med stor entusiasm.

Dagboken glöms dock bort, livet kommer emellan. Hon hittar den och börjar skriva igen när hennes man, doktor Bagge, ligger döende på sjukhuset. Deras äktenskap har varit tyst, baserat på rutiner, lite kallt, mycket korrekt. Mannen har inte berättat att han är sjuk, allvarligt sjuk, utan i tysthet medicinerat sig själv och till slut sett till att han kan dö på sjukhuset. Lilly, som nu blivit änka, vandrar frysande runt i det stora huset, packar ihop tillhörigheter, funderar och grubblar på maken som hon aldrig förstått. Med tiden hittar hon tillbaka till sig själv, lär åter känna den hon var för tjugo år sedan. Som att reda ut en härva trassligt garn, få tag på tråden och börja nysta. Och när hon nystar minns hon, åren som gått, känslor som har varit glömda, barnen som hon undervisade, människorna hon lärt känna. Doktor Bagge har sett till att hon klarar sig ekonomiskt och Lilly börjar långsamt leva igen, tar körkort, skaffar en ny bostad, tar hand om ortens nystartade bibliotek.

Det är en ny tid både för samhället och för Lilly. Det är en intressant, eftertänksam berättelse både på det personliga planet och historiskt. Berättad med stor respekt och ömhet. Det långsamma, arbetsamma livet; allt som förblir osagt. Människors vänlighet som tar sig uttryck, inte i ord, utan som gåvor. Det lilla samhällets utveckling; hedarna som försvinner, skog som planteras som lä för vinden, nya byggnader och nya vägar.

Jag ser fram emot den andra delen i serien, ”Doktor Bagges anagram”, som kommer i höst. Det är makens, Vigand Bagges historia. Och då måste jag nog läsa om ”En ny tid”, jag känner (som ett barn av min tid …) att jag borde läst långsammare,  i ett lugnare tempo!

Maria P. /Bokbussen

Här finns boken Jessen En ny tid

 

Mannen, myten, legenden.

Detta monster till bok består av 831 sidor dagbok, dikter och renodlat självbiografiska anteckningar.

Ulf Lundell har varit förbannad länge och är det än idag, men mest förbannad var han runt millennieskiftet. Det han gör för att hantera ilskan är att skriva så tangenterna yr på sin gamla skrivmaskin. Ulf Lundell har väl aldrig varit de små gesternas man, jag kan tycka att det ibland blir för mycket, för osorterat och alldeles för långt, men å andra sidan vad hade blivit kvar om någon redaktör försökt tämja den urkraft som finns i hans aldrig sinande flöde. Han är en av få som kan hålla liv i en sådan enorm textmassa.

Skulle, gud förbjude, min dagbok över vår samtid publiceras skulle den också bli lång och svavelosande. Jag skulle dock inte ägna mig åt alla personangrepp som bara känns unkna. Ulf Lundell skulle tjäna på att utesluta dessa och höja blicken.

Boken igenom strösslar han med sina musikreferenser, redan i första meningen nämns Bob Dylan (någon som blev förvånad). Detta sätter en viss ton i boken.

Ulf Lundell skriver som han tänker, högt och lågt. Han sitter på sin gård och slänger skit på det mesta i vårt lilla land. Han ondgör sig över ”Robert slänga-med-håret-oj-vad-det-rockar Wells”, Bingolotto, vänsterpartister, cyklister, Så mycket bättre, Lasse Berghagen, Robinson-Emma, feminister, ”Margareta Goebbels Winberg” och detta är bara en liten del av alla rallarsvingar.

Han är och förblir en betraktare som karvar ut små segment av samtiden. Man får inte del av några lösningar utan han lägger endast fram sin syn på sakernas tillstånd.

Ulf Lundell är en gnällspik av guds nåde (väldigt sällan i positiv bemärkelse), en folkhemsnostalgiker, en naturskildrare, en obotlig romantiker, allt sprunget ur ett arbetarklassperspektiv och det 60-tal som format honom. Han skriver också mycket om ”sitt” land, om allt som gått fel sedan vi lämnat folkhemmet, solidariteten och jämlikheten bakom oss. Ingen kan besjunga folkhemmet som Ulf Lundell.

Insprängt i flödet av rallarsvingar och tjuvnyp mot vår alltmer infantila samtid kursiverar han texten och berättar om Tom och Rikard (sin egen uppväxt). ”Vi hade skogarna. Vi hade bergen … Vi älskade den platsen. Den var helig för oss … Vi kände huggormarna, rävarna, grävlingarna, rådjuren och älgarna. Vi kände fåglarna, grottorna, vi kände till och med havet, fjärden.” Det blir vemodigt, vackert och nostalgiskt.

Ett annat viktigt inslag är de vackra naturskildringarna. ”Solen står högt, vinden svag…rådjuren går makligt över fälten, hararna jagar varann, och nere över skogen skriker vråken”.  Ulf Lundell är en nutida naturskildrare.

Frukost på en främmande planet är mycket Ulf Lundell, det är väldigt, väldigt mycket Ulf Lundell. Precis som vanligt.

När allt är över och röken lagt sig, står vi 831 sidor senare och undrar:

”Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu”.

Lennart ”Vi är på fri fot
Vi är på rymmen
som förr” Svensson.

Här finns boken! Lundell Frukost på en främmande planet