Tjänarinnans berättelse

Margaret Atwood – med kvinnan i fokus
Visst är det fascinerande när man gång på gång slås av vilken mångfald det finns bland författare och hur många olika typer av läsning det finns? Det finns författare som är roliga, märkliga, underfundiga, mörka, skrämmande, lustfyllda, erotiska, dåliga. Ja det finns verkligen alla sorter. En författare som jag har funnit på äldre dagar är en helt unik sorts författare, och som verkligen sticker ut i sitt författarskap. Hennes namn är Margaret Atwood – och hon har skrivit hur mycket som helst.

Det som jag tycker är speciellt med henne, och som jag har fastnat för, är att det verkar vara både krut och anamma i damen. Hon verkar inte blyg för att gå utanför ramarna när det gäller det kreativa arbetet. Det inbjuder alltid till spännande läsning! Inte heller verkar hon vara rädd för att bryta normer, utan redan på 70-talet intog Atwoods författarskap, den då, typiskt manliga författararenan. Hennes romaner leker gärna vid gränsen till Science Fiction, där hon får kreativt utrymme till att laborera med olika framtida utkomster för oss här på jorden. En roman från 1980-talet tjänarinnans berättelse, är en typisk ”Atwoodsk” roman. Den har kvinnan i fokus, den är samhällskritisk, den laborerar med olika doktriner/samhällsstrukturer, intrigen äger rum i framtiden och den är en rätt gruvlig historia. Varför jag nämner just denna titel av Margaret Atwoods alla böcker är att den, i skrivande stund, är högaktuell. Varför? Jo, eftersom det precis har börjat sändas en superhypad filmatisering av romanen.

På biblioteket hittar man massor av hennes böcker. Välkomna in att botanisera!

Margaret Atwood på biblioteket

Frida

 

 

Om vänskap och ovänskap

Jag har precis läst två böcker om nyvunnen vänskap i vuxen ålder. En vänskap som till en början är lättsam, glädjefull och kreativ, men som varefter blir kontrollerande och destruktiv.

Den ena är Baserad på en sann historia av Dephine de Vigan, som handlar om en fransk författare med skrivtvång som lär känna en spökskrivarkollega med manipulerande drag och en hel del överraskningar i bagaget. Den andra är De välvilliga av Joyce Maynard som handlar om en amerikanska med havererad karriär och ett krossat familjeliv bakom sig, som möter ett karismatisk och förmöget par som generöst bjuder in till en extravagant livsstil till ett (visar det sig) mycket högt pris. I båda böckerna får vi redan inledningsvis reda på att vänskapen kommer att gå i stå – och därefter får vi händelseförloppen berättade för oss. I Baseras på en sann historia slängs vi ganska direkt in i handlingen, medan vi i De välvilliga först får en bakgrundshistoria, där vi lär känna bokens huvudkaraktär Helen mer ingående.

Gemensamt för dessa två böcker är också att handlingen i böckerna går på lågfart. Baserad på en sann historia tycker jag är rena njutningen att läsa och ger en nästan meditativ känsla. Lugnt och ingående beskrivs vänskapen mellan författaren och L, som den nya väninnan kallas i boken, och vi som läsare får följa när de diskuterar litteratur, skrivandeprocesser och livet sittandes på cafeér och restauranger eller hemma hos författaren. I De välvilliga byggs ett spänningsförlopp succesivt upp och gör, som någon nätrecensent skrev, att ”handlingen emellanåt står och stampar på samma ställe”, något som jag också håller med om, men ser som något positivt och nödvändigt. I båda böckerna pågår nämligen ett psykologiskt spel mellan karaktärerna, något som underbyggs och förstärks av just detta långsamma. Genom att försvaga och förminska huvudkaraktärerna framträder de nyvunna vännernas respektive, mindre smickrande, sanna jag sakta men säkert. Både böckerna avslutas med ett slags förräderi.

När jag läser de här böckerna tänker jag på vad vänskap är och kan vara. Vad är som driver dessa nyvunna vänner att bete sig som de gör? Och hur jag själv skulle ha reagerat och betett mig om jag mött människor i en liknande situation?

Detta är två mycket läsvärda romaner och trots att de handlar om två kvinnor, mödrar, i olika åldrar,  länder och samhällsklasser, så har de en hel del gemensamt. Vill avsluta med ett stycke ur Baserad på en sann historia:

”Hur gör folk, för att lyckas skriva, älska, sova i ett sträck, servera barnen en varierad matsedel, låta dem växa upp, låta dem ge sig av utan att klamra sig fast vid dem, gå till tandläkaren en gång om året, gymma, vara trogna, inte börja röka igen, läsa böcker + tecknade serier + tidskrifter + en dagstidning, inte hamna helt efter när det gäller musik, lära sig andas, inte sola utan solskydd, handla en gång i veckan utan att glömma något?”

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Öva svenska- läsecirkel på Spenshult

Idag hade vi den första träffen i vår läsecirkelgrupp på Spenshult. Tanken vara att de nio deltagarna skulle komma till biblioteket i Oskarström för att träffa oss här men det var problem med den inhyrda bussen och vi fick istället snabbt packa ihop en fikakorg och hasta iväg till Spenshult och det gick ju lika bra det.

På Spenshult träffade vi sju unga killar som ville diskutera cirkelns första bok ”Darias stigar” av Emma-Ida Johansson. Boken handlar om Daria som är ny i Sverige och har det ganska kämpigt med att lära sig svenska. Hon tycker om att gå till parken för att tänka och där träffar hon Marit och hennes hund Ronja. Daria och Marit blir sedan vänner och träffas mer och mer.

Till denna gång hade deltagarna inte haft så lång tid på sig att läsa boken, de flesta hade läst ut den men önskade att de skulle ha hunnit läsa boken flera gånger för att förstå den ordentligt, viljan att lära sig saknades verkligen inte. För att hålla samtalet igång utgick vi från några frågor och pratade bland annat om varför Daria gillade att gå i parken och vad hon funderade på när hon promenerade. Vi lyfte ut svåra ord och hjälptes åt att översätta, förklara dessa och sätta in dem i nya samanhang. Vi pratade om orden snurrar, varv efter varv, skördar och övertala och diskuterade vad en kolonilott var för något. I boken blir Daria vän med Marit, boken handlar mycket om vänskap och det pratade vi också om. Vi beskrev våra bästa vänner, hur vi lärt känna varandra och hur mycket vi träffades nu.

Detta blev en första cirkelträff med mycket skratt och skämt men också en träff där boken verkligen fick vara i fokus och där meningar och ord lyftes fram och diskuterades. Några av deltagarna känner varandra ganska bra och skojar om kompisarnas försök till att uttrycka sig på svenska. Behovet att fly från stressen att inte veta vad som händer framöver är stor och en bokcirkel kan hjälpa till om så bara för två timmar.

Gruppen kommer att träffas tre gånger för att prata om tre olika böcker med olika svårighetsgrad.   Fotbollsintresset är stort så minst en träff med tema fotboll ska vi också försöka ordna.

/Annika och Hanna, Oskarströms bibliotek

Humor och allvar med Inger Edelfeldt

 Vissa författare följer en genom åren och man vet att det oftast är värt besväret att läsa det de kommer ut med. Inger Edelfeldt är en sådan författare och det första som kom i min väg var serien ”Hondjuret” som jag läste och skrattade åt någon gång i början av 90-talet. Denna hejdlösa drift med allt vad kvinnoideal var och är träffade mitt i prick på den person som var jag för sisådär en trettio år sedan. Hondjuret var befriande långt ifrån söt, rar och lyckad där hon stod med håret på ända, cigg i mungipan och väste fram sin totalt desillusionerade livssyn.

 Lite senare läste jag ”Kamalas bok” som också handlar om att inte passa in i mallen och även om den är ganska otäck så är den också full av en sorts drastisk humor. Det handlar om en ung kvinna som till det yttre verkar passa in alldeles utmärkt. Hon har jobb och lägenhet och försöker vara söt och snäll och går och väntar på ”den rätte”. Bakom fasaden lurar dock en djup känsla av utanförskap och av att inte duga, att ständigt behöva låtsas och förställa sig. Ytan av välanpassning är tunn och under den hotar avgrunden…

Till en helt annan genre hör ”De ovanligaste barnen i världen” som är en väldigt rolig bilderbok och en, som jag uppfattar det, drift med nutidsmänniskans ibland krampaktiga strävan efter att vara originell och unik. Föräldrarna i boken är så måna om att vara annorlunda att de knappt kan namnge sina barn i rädsla att namnen kanske inte är tillräckligt unika och personliga. Det blir väldigt dråpligt hur de på alla sätt vill ge sina barn en riktigt ovanlig barndom när, tro det eller ej, det enda barnen vill är att vara som alla andra.

 En av Edelfeldts senare romaner är ”Konsten att dö”. Den handlar om en medelålders fotograf som har lyckats väldigt bra i sitt yrkesliv. Hon har också alltid varit extremt självständig och aldrig känt sig bunden till någon eller något. I boken befinner hon sig i en paus livet där hon blir tvungen att på olika sätt göra upp med sina livsval och se vart hennes självständighet har fört henne. Under en kamerafri dag funderar hon över hur hon ser allting liksom genom ett filter, som om det fanns en osynlig hinna mellan henne och verkligheten.

 I romanen ”Fader vår” är temat nyandlighet och healing. Ett hopplöst svårt ämne att bygga en roman kring kan man tycka och lite svårt att smälta healingseanserna i boken har man kanske som läsare. Samtidigt är detta ett intressant ämne. Huvudpersonen är normalt sett väldigt rationell och skeptisk till allt övernaturligt. Men när hon får veta att hennes egen far, som hon aldrig träffat förut, är helbrägdagörare kan hon inte hålla sin nyfikenhet tillbaka – hon måste dit och undersöka vad han egentligen gör. Många frågor om tro och tvivel ställs när man får följa huvudpersonens inre resa i denna lätt bisarra miljö.

Cecilia Kristiansson
Här hittar du böcker av Inger Edelfeldt!

 

Julia av Otto de Kat

Jag fastnade för någon månad sedan för en liten ganska tunn bok, ”Julia” av författaren Otto de Kat, en synonym för den nederländska författaren Jan Geurt Gaarlandt (född 1946). Man ska ju inte välja en bok för dess omslag men i detta fall så gjorde jag det och det var ett bra val.

Det är en tunn bok men den tar ändå en stund att läsa. Jag gör ofta felet att läsa för snabbt, nästan skumma sidorna och det gör ju varken textens innehåll eller känsla rättvisa. Denna gång tog jag mig tid och det var det värt.

Boken börjar 1981 fabriksägaren Chriatian Dudok hittas död i sitt hem. Det är tydligt att han tagit sitt liv men bredvid honom finns inget avskedsbrev endast en gammal tidning från 1942. Genom ledtråden i den gamla tidningen kastas vi bakåt i tiden till 1938. Christian Dudok bor och arbetar i Lübeck. Nazismen har slagit sina klor i samhället och påverkar allt och alla. Christian möter Julia som tar aktivt motstånd mot nazistregimen, de båda tvingas till val som kommer att påverka dem resten av livet. En kärlekshistoria som styrs av de beslut vi tar, en spännande intrig man vet från början hur historien slutar men det gör bara vägen dit ännu mer spännande.

/Annika Söndrums bibliotek

Finns boken på ditt bibliotek?

Otto de Kat Julia

Glad påsk(ekrim)!

LU-25945527.JPG

Vi firar åter påsk med att tipsa om bra spänningsromaner. Om ni vill erinra er om vad påskekrim är, så läs det tidigare blogginlägget Påsk + kriminalromaner = Påskekrim.

black-iceBlack Ice av Becca Fitzpatrick

Detta är en spänningsroman med högt tempo och många vändningar. Sjuttonåriga Britt åker med bästa kompisen till Klippiga bergen för att vandra. Det låter fridfullt och mysigt, men redan på resan dit ändras spelreglerna. De stöter ihop med bästa kompisens bror och expojkvän till Britt på en bensinmack och det visar sig att han är på väg till samma ställe. Britt blir tvungen att fundera på om hon fortfarande har några känslor för sitt ex och vad hon vill att resan ska leda till. Hon hinner dock inte fundera klart innan de sitter fast med bilen i en snöstorm och kampen för att överleva börjar. De hittar en upplyst stuga och visst finns det någon där inne. Två riktigt snygga unga killar till och med. Frågan är om det var så smart att be dessa om hjälp?!

Boken marknadsförs som en romantisk thriller och det beskriver den väldigt bra. Den är också nervkittlande spännande och har en hel del överraskningar att bjuda på. Bra underhållning nu till påsk!

/Jessica, Stadsbiblioteket

blybröllopBlybröllop av Sara Paborn är en svart mordhistoria som får vara med här fast boken inte är klassad som spänningsroman. Irene är i 60-årsåldern och bibliotekarie. Hela livet har hon älskat att läsa och har i sin profession försökt att värna den kvalitativa litteraturen. På biblioteket där hon arbetar är förändringar på gång. En ny ung chef har rekryterats. Han har en massa kreativa idéer om hur man kan dra upp besöksstatistiken på biblioteket. Ett sådant förslag är att ta bort hela lyrikhyllan och byta ut den mot en karaoke-maskin. Irene börjar så smått tänka på att hon kanske ska pensionera sig. Men hur ska stå ut med sin make Horst dagarna i ända? Maken som aldrig förstått vikten av att läsa, av god litteratur eller ens av bibliotek och som har kvävt och förminskat allt som hon tycker är viktigt under hela deras äktenskap. Långsamt ger sig Irene i kast med en plan för att göra sig av med maken.

Detta är en svart och stundom humoristisk historia om ett äktenskap i totalt förfall. Här finns inga högljudda gräl, uppretade känslor eller våldsamma konflikter, utan här trycks allt under ytan, striden sker i det tysta och det enda som finns kvar är likgiltighet mellan två människor boende under samma tak. Läsvärd och smårolig, utifrån mördarens perspektiv. När jag läser den här boken tänker jag på Trogen hustru sökes av Robert Goolrick som är skriven på samma tema.

/ Anna R, Stadsbiblioteket

besokaren-spanningsromanBesökaren av Dag Öhrlund handlar om författaren Tristan Heckscher som pendlar mellan sin skrivstuga på Österlen och hemmet där han har sin fru, sin funktionsnedsatte son och sonens ständigt närvarande personliga assistenter. Tristans förra bok blev en succé, men nu går skrivandet trögt  samtidigt son han kämpar med ett svajigt äktenskap och skral ekonomi. Situationen blir inte bättre av att Tristan allt oftare stannar kvar i skrivstugna och dricker whiskey tillsammans med grannen, kriminalkommissarien Ewert Truut, istället för att åka hem till sin familj. En dag blir Tristan kontaktad av en läsare, Therése. Efter en kortare korrespondens går han med på att träffa henne, vilket blir början på en otrohetsaffär som varefter blir allt mer invecklad.

Ett hus vid havet, stranden, Skåne, Sveriges ände och en kriminalkommissarie – när jag läser Besökaren får jag Wallander-feeling. Besökaren är en psykologisk thriller där handlingen successivt byggs upp. Tristan dras mellan sitt förnuft, sina känslor och sin lust och mellan sin familj och Therése. Den älskade sonen vars funktionsnedsättning har påverkat och hela tiden styrt familjen, på både gott och ont, är en viktig del i historien om ej för handlingen och skapar en inre monolog med förbjudna tankar med ett ”om” – vad hade det om allt varit annorlunda. Läsvärd spänningsroman!

/ Anna R, Stadsbiblioteket

nara_dig-188x300Nära dig av Lucie Whitehouse handlar om Rowan. För tio år sedan var hon hon och väninnan Marianne bästa vänner, men efter ett bråk förändrades allt och vänskapen tog slut. Nu efter alla dessa år får Rowan ett samtal om att Marianne ramlat ner från ett hus och avlidit. Marianne var livrädd för höjder, något som får Rowan att fundera på vad som egentligen hänt och om det verkligen var en olycka. När Rowan strax efter samtalet får ett vykort adresserat  till sig från Marianne, så väcks än mer av Rowans tvivel.

Nära dig är, liksom Lucie Whitehouses tidigare utgivna roman, Före dig, en psykologisk thriller. Handlingen går stillsamt fram och de möten som sker mellan bokens karaktärer präglas av en hotfull underton och ovissheten följer läsaren ända fram till sista sidan. Spännande värre!

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Grubblerier från Stockholms innerstad

de-dödas-verkliga-antalNicke är en välutbildad medelklasskvinna i 40-årsåldern, som är bosatt i Stockholms innerstad och arbetar som förlagsredaktör. Lyckad till det yttre, men vad gömmer sig i hennes inre? Nicke har ett par misslyckade relationer bakom sig och står nu mitt livet med en massa lösa trådar.

När jag läser De dödas verkliga antal av Lotta Olsson så för mig tankarna till Jenny Offills roman Avd. för grubblerier. Här finns samma flöde av tankar och grubblerier om livet, döden, relationer, kärleken och moderskapets vara eller icke-vara. I De dödas verkliga antal blandas vardagsbetraktelser, som tex butiksbesöken till Lidl, med livets stora frågor, där döden är ständigt närvarande och gör sig påmind i stort och smått och genom de dödsrunor som återkommer i boken. Texten är sävlig, eftertänksam och poetisk, men orden och tankarna flödar och skapar ett behagligt driv. Vi får göra nedslag under Nickes uppväxtår, lära känna hennes familj, relationen till systern, minnas den olycksaliga katten hon skaffade, lära känna mannen som inte var bra nog, mannen som var det, mannen som inte ville lämna sin fru och barnet som kanske aldrig blev till. Lotta Olsson har tidigare gett ut lyrik och De dödas verkliga antal är hennes debutroman. Detta är en läsvärd och trevlig, om än något flyktig bekantskap.

Anna R, Stadsbiblioteket

Nortons filosofiska memoarer

nortons-filosofiskaIgår träffades vi för andra gången  i Stadsbibliotekets läsecirkel Läs på lätt svenska. Inför detta tillfälle hade vi läst Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. En tunn bok med lite text och många illustrationer, men med ett stundom ganska svårt språk.

Bokens berättarjag är Nessers hund, Norton, som är av rasen rhodesian ridgeback. I boken får vi följa Norton från dess att han var valp och föds utanför Uppsala, växer upp och flyttar med matte och husse runt om i Sverige, USA och Storbritannien, ända tills hans ålderdoms sista dagar i Gamla stan i Stockholm.

 

Vi började läsecirkelträffen med en presentationsrunda, då det tillkommit nya deltagare i gruppen. Det fanns vid detta tillfälle deltagare från Syrien, England och Nicaragua.

Vi inledde diskussionen med en fråga om hur de uppfattade att läsa boken. Den var svår, var den spontana kommentaren. Läsecirkeldeltagarna visade upp hur det markerat och skrivit översättningar i textens marginaler. Jag har inte bara översatt till mitt hemspråk, utan även från svenska till svenska. Det visar hur svår texten var, berättade en deltagare. Vad gjorde då boken svår? Jo, boken var full av uttryck som t ex ”inte riktigt ha kläm på”. Vad betyder det egentligen? Boken var också skriven i talspråk och det fanns slanguttryck som kan vara svåra att hitta i lexikon, som t ex ordet käka. Ett annat uttryck som diskuterades var ”öppen spis”. Detta uttryck kan ha flera betydelser, vilket är rätt?

bokbild

Vi fortsatte att diskutera att man i Sverige ofta kategoriserar sig att vara en katt- eller hundmänniska och undrade om detta fanns i deras hemländer. I England finns detta, men inte i Syrien för där ses hundar och grisar som orena djur och man har inte dem som husdjur på samma sätt som vi har i Sverige, däremot katt går bra.

Vi sammanfattade träffen med att konstatera att boken var svår, men att detta kanske inte bara var helt av ondo, då ribban genom detta höjs eftersom man hade fått arbeta med texten, och med det utmanas i sin läsning.

Till nästa tillfälle läser vi Ett hål i själen av Kjetil Johnsen.

/ Anna R och Frida H, Stadsbiblioteket

Bokcirklar.se+Halmstad stadsbibliotek=sant

Sedan den 1 mars drivs Bokcirklar.se av Kultur i Väst tillsammans med Göteborgs stadsbibliotek, Litteraturbanken, Region Halland och Halmstads stadsbibliotek.

Bokcirklar.se är en digital mötesplats för läsare, där ordnas läsecirklar och knyts kontakter. Man kan välja att träffas i verkligheten via sidan; eller läsecirkla i chatt- eller mejlform. Poängen är att läsare med gemensamma intressen ska få kontakt med varandra och diskutera sina läsupplevelser.

Inför min medverkan i redaktionen till Bokcirklar.se tvingades jag tänka efter:

Varför läsecirkla? Vad är meningen med det egentligen?

Ibland kan det vara så att det som är mest självklart för en själv samtidigt kan vara det som är svårast att motivera för någon annan, därför har jag den senaste tiden funderat på detta.

Som vanligt när det kniper tog jag mina kära kollegor till hjälp (vad gjorde jag utan dem?) och här kommer några inpass:

”Läsupplevelsen blir större när den delas, andra ser saker i berättelsen som jag missat eller tolkat annorlunda. ”

 ”Att vidga sina estetiska och kunskapsmässiga vyer.”

”Grejen med att läsecirkla är att vidga perspektiven efter läsning och få ta del av andras tolkning för en bredare förståelse. Det finns alltid flera sidor av en berättelse och risken är att man missar mycket på att inte diskutera det man läst. ”

Mina egna svar tangerar så klart deras: för att det alltid (alltid) tillför något att diskutera en bok med någon annan som läst den. Inte minst gäller det något som en själv varit tveksam till. En bok som jag avfärdat med några alltför snabba slutsatser kan plötsligt växa till sig framför mina ögon i samtal med andra. Kommer till exempel ihåg att jag uttryckte mig negativt om Rosa Liksoms roman Kupe nr 6. Jag hade fastnat i en trist åsikt om att den var alltför tryfferad med adjektiv, var och varannan rad. Men tillsammans med mina cirkelvänner kunde jag plötsligt se bokens fördelar; humorn och svärtan och när kvällen var slut var jag romanens främste tillskyndare!

Vilka böcker lämpar sig för cirklande då då? Det beror väl på cirkeln tänker jag och aktar mig för generaliseringar. Två erfarenheter här från biblioteket har präglat mig mycket den senaste tiden och är sådant som skulle vara roligt att utveckla närmare.

Lyrik! Jag säger bara lyrik! Hur roligt och intressant är det inte att välja en (1) dikt att samtala om. Det är något väldigt sympatiskt ja rentav demokratiskt att läsecirkla om en dikt. Ingen behöver känna eller tänka ” Äsch jag har inte hunnit läsa hela boken”. Dikten är överblickbar. Man kan läsa den högt för sig själv eller för någon. Lyssna på en inläsning, i skrivande stund har jag precis lyssnat på Horace Engdahs fina inläsning av Karin Boye-dikten Jag känner dina steg. Den finns på Litteraturbanken.se Bara några klick bort!

Ljudböcker eller talböcker är också spännande att använda i en läsecirkel. Vad gör det för skillnad för läsupplevelsen att ta in boken genom öronen istället för ögonen? Inläsarens betydelse? Kan hen tillföra boken andra dimensioner? Kan rätt inläsare bidra till att jag får en ännu starkare läsupplevelse än om jag läst boken med ögonen? Kan fel person a andra sidan stjälpa hela lasset?

Frågor, frågor. Några svar kanske kan infinna sig bland läsvänner på bokcirklar.se, i din läsecirkel eller på biblioteket.

Elisabeth Skog

 

 

 

Äppelpaj med extra vaniljsås

appelpajIgår träffades vi för första gången i läsecirkeln Läs på lätt svenska på Stadsbiblioteket. Till första tillfället hade vi läst Äppelpaj med extra vaniljsås av Annelie Drewsen.

Boken handlar om Rafael som kommer tillbaka till sitt arbete på äldreboendet Himmelsbro efter semestern. Hela ledigheten har Rafael längtat efter sin kollega Stina, som han tycker mycket om. Men väl tillbaka på arbetet får Rafael veta att Stina har fått ett nytt arbete och ska sluta. Vad ska Rafael göra nu? Hur ska ha någonsin våga berätta vad han känner för henne?

Vi började prata om vilken årstid vi trodde att det var. Sommar trodde vi alla. Eftersom Rafael var svettig (även om man kan vara varm även på vintern) och för att Rafael just har kommit tillbaka från en lång ledighet.

I bokens början säger Rafael ”Äntligen är semestern slut”. Vad menas med det? Vi trodde att det var för att Rafael saknat Stina. Vi diskuterade hur Rafael kände för Stina.

Vi diskuterade titeln på boken – och vaniljsås. I mitt hemland äter man varm vaniljsås, sa en i gruppen, men ni i Sverige äter den kall. Usch! Jag får alltid värma min i mikron! Konsistensen skiljer också. Vi frågade om alla ätit äppelpaj – och det hade de nog.

lasecirkel-170208Vi diskuterade hur Stina beskrevs i boken – att hon hade mörkt hår och fräknar på näsan, men också att Stina luktade gott ”(..)hennes doft. Den är som en vind från havet, med ett stänk av vanilj”. Vi diskuterade uttrycket – om det var svårt att förstå och om det var ett vanligt svenskt uttryck. Någon frågade om Stina var ett vanligt namn i Sverige. Vi fick också veta att Fridas hund heter just Stina.

Tyckte vi om boken? Ja, det gjorde vi. Att boken handlade om kärlek var trevligt.

Nästa tillfälle läser vi Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

/ Frida H och Anna R, Stadsbiblioteket