Mannen, myten, legenden.

Detta monster till bok består av 831 sidor dagbok, dikter och renodlat självbiografiska anteckningar.

Ulf Lundell har varit förbannad länge och är det än idag, men mest förbannad var han runt millennieskiftet. Det han gör för att hantera ilskan är att skriva så tangenterna yr på sin gamla skrivmaskin. Ulf Lundell har väl aldrig varit de små gesternas man, jag kan tycka att det ibland blir för mycket, för osorterat och alldeles för långt, men å andra sidan vad hade blivit kvar om någon redaktör försökt tämja den urkraft som finns i hans aldrig sinande flöde. Han är en av få som kan hålla liv i en sådan enorm textmassa.

Skulle, gud förbjude, min dagbok över vår samtid publiceras skulle den också bli lång och svavelosande. Jag skulle dock inte ägna mig åt alla personangrepp som bara känns unkna. Ulf Lundell skulle tjäna på att utesluta dessa och höja blicken.

Boken igenom strösslar han med sina musikreferenser, redan i första meningen nämns Bob Dylan (någon som blev förvånad). Detta sätter en viss ton i boken.

Ulf Lundell skriver som han tänker, högt och lågt. Han sitter på sin gård och slänger skit på det mesta i vårt lilla land. Han ondgör sig över ”Robert slänga-med-håret-oj-vad-det-rockar Wells”, Bingolotto, vänsterpartister, cyklister, Så mycket bättre, Lasse Berghagen, Robinson-Emma, feminister, ”Margareta Goebbels Winberg” och detta är bara en liten del av alla rallarsvingar.

Han är och förblir en betraktare som karvar ut små segment av samtiden. Man får inte del av några lösningar utan han lägger endast fram sin syn på sakernas tillstånd.

Ulf Lundell är en gnällspik av guds nåde (väldigt sällan i positiv bemärkelse), en folkhemsnostalgiker, en naturskildrare, en obotlig romantiker, allt sprunget ur ett arbetarklassperspektiv och det 60-tal som format honom. Han skriver också mycket om ”sitt” land, om allt som gått fel sedan vi lämnat folkhemmet, solidariteten och jämlikheten bakom oss. Ingen kan besjunga folkhemmet som Ulf Lundell.

Insprängt i flödet av rallarsvingar och tjuvnyp mot vår alltmer infantila samtid kursiverar han texten och berättar om Tom och Rikard (sin egen uppväxt). ”Vi hade skogarna. Vi hade bergen … Vi älskade den platsen. Den var helig för oss … Vi kände huggormarna, rävarna, grävlingarna, rådjuren och älgarna. Vi kände fåglarna, grottorna, vi kände till och med havet, fjärden.” Det blir vemodigt, vackert och nostalgiskt.

Ett annat viktigt inslag är de vackra naturskildringarna. ”Solen står högt, vinden svag…rådjuren går makligt över fälten, hararna jagar varann, och nere över skogen skriker vråken”.  Ulf Lundell är en nutida naturskildrare.

Frukost på en främmande planet är mycket Ulf Lundell, det är väldigt, väldigt mycket Ulf Lundell. Precis som vanligt.

När allt är över och röken lagt sig, står vi 831 sidor senare och undrar:

”Sextisju, sextisju vart har du tagit vägen nu”.

Lennart ”Vi är på fri fot
Vi är på rymmen
som förr” Svensson.

Här finns boken! Lundell Frukost på en främmande planet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarläsning? Läs detta!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Helena, Vallås bibliotek

Detta läser jag just nu!

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida.

En kvinna reser till Casablanca, blir av med sin resväska, får tillbaka en annan resväska och tar därmed en annan kvinnas identitet. Under berättelsens gång, där jag får följa hennes tankegångar, förstår jag att hon ser konspirationer på flera plan vilket påverkar hennes handlingar hela tiden. En annorlunda berättad berättelse med ett utifrånperspektiv.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Kåda av Ane Riel. Fascinerande, spännande, tragisk!

Jag läser helst…

En fysisk bok på min balkongsoffa.

 

Jörgen, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

 

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Hunger av Martin Capparrós. Mycket tankeväckande och intressant tegelsten om hunger och svält i vår värld.

Genesis av Sebastiao Salgado. Fantastiska bilder av en mästare i genrén.

Terra Nostra av Carlos Fuentes. Omtumlande mastodontverk. En riktig läsfest!

Jag läser helst…

fysiska böcker och många på en gång, men lyssnar också gärna någon gång emellanåt. Undviker helst böcker i frakturstil. De tenderar att vara tämligen tröglästa.

 

Sanna, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Hjärtslag i Rosengädda av Emma Hamberg. Fjärde och avslutande delen om Tessan och invånarna i Rosengädda.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Finns även på engelska under titeln We Were Liars. Spännande och smärtsam sträckläsning med en twist.

Jag läser helst…
Inbundna böcker, pocket funkar om jag är på resa.

 

Anna R, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt. Välskriven roman om en medelålders kvinna som drabbas av passion. Huvudpersonens tankar och tvetydiga känsloyttringar får mig hela boken igenom att undra om det hela inte ska mynna ut i en American beauty…

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Jag är förtjust i böcker som utspelar sig i bokliga miljöer och ett exempel på ett sådant är Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George som handlar om Jean Perdu som har en flytande bokhandel på en pråm som även kallas Det litterära apoteket, och som utövar biblioterapeutisk verksamhet genom att ordinera vilka böcker hans kunder bör läsa (och inte).

Jag läser helst…

fysiska böcker. Jag är för rastlös för ljudböcker, men kan ibland läsa en och annan e-bok.

Paul Auster Den röda anteckningsboken

 

Den här lilla tunna boken av Paul Auster, som nästan försvinner bland de andra böckerna i bokhyllan på biblioteket, är en liten pärla för den som ändå lyckas hitta den. Det är en väldigt kort och snabbläst bok bestående av 13 korta berättelser på temat osannolika slumpartade händelser. Sin litenhet till trots har den oväntat mycket innehåll och på kort tid får man med sig många tänkvärda och underfundiga betraktelser av betydelsen av de mest otroliga sammanträffanden och slumpartade skeenden i livet man kan tänka sig. Enligt författaren själv är alla helt sanna. Vissa är självupplevda och andra har han fått berättade för sig av vänner. Paul Auster sägs samla på märkliga slumpartade händelser, något man även kan känna igen i hans övriga böcker. Här delar han alltså med sig av en del från sin samling. Läs den om du har ont om tid, om du är nyfiken på Paul Auster, eller är ute efter något som väcker nya tankar kring livet.

Här finns boken!

Maria L

Sommarläsning? Vi tipsar!

Sommar, sol och lediga dagar. Vill du ha lästips? Här tipsar bibliotekspersonalen  om bra och läsvärda böcker perfekta för sommarläsning!

 

Lennart, Oskarströms bibliotek

Detta läser jag just nu!

Bodil Malmsten – Loggböckerna 2005-2013.

Jag blir förförd av hennes vassa penna, skarpa blick och av hennes välfungerande intellekt.

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

August Strindberg – Hemsöborna. Varför? Förstår inte frågan.

Sven Olov Karlsson – Västmanland. Suggestiv glesbygdsskildring.

Jag läser helst…

Analogt!

 

Jeanette, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu!

Nina Lykke: Nej och åter nej. En norsk roman som växlar berättarperspektiv mellan tre personer: ett gift par och mannens älskarinna. Mycket skarp, mycket välskriven, faktiskt en bok man vill citera och läsa högt ur. Rekommenderas till läsecirklande!

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Jag tycker man ska läsa vad man har lust till, men vill ändå slå ett slag för tjocka böcker under semester då man förhoppningsvis har mer obruten tid att ägna åt läsning. Varför inte Paul Auster senaste 4 3 2 1, en tegelsten på nästan 1000 sidor om en uppväxandes pojkes liv i fyra olika versioner?

Jag läser helst…

Allra helst läser jag traditionell pappersbok, men lyssnar också mycket på ljudböcker under långa promenader och cykelturer till och från jobbet. Ibland växlar jag mellan att läsa och lyssna på samma bok. Läser aldrig pocket, gillar inte att den är så finstilt och saknar tyngd.

 

Frida L, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu!

Obsidio av Amie Kaufman och Jay Kristoff. Avslutande delen i fantastiska trilogin Illuminae Files

Detta rekommenderar jag dig att läsa i sommar!

Historieläraren av Matt Haig. Tankeväckande, intressant och finstämd

 Jag läser helst…

Inbundna böcker, ljudböcker samt e-böcker i min Kindle.

De mörka vattnen stiger

”De mörka vattnen stiger”,  Margaret Drabbles senaste roman, kom ut på svenska 2017.  Det är längesedan jag läste något av henne, men jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om henne i slutet av 70-talet och på 80-talet. Det var ändå med viss tvekan jag började läsa ”De mörka vattnen stiger” eftersom den handlar om ålderdom, sjukdom och död. Jag är inte riktigt där än, men ändå, nästan …

Francesca (Fran) Stubbs är på väg till en konferens om äldrefrågor. Hon arbetar fortfarande vid 70+ för en välgörenhetsorganisation, som rådgivare vid byggandet av äldreboenden. I bokens första stycke funderar Fran, på sitt karakteristiska sätt, över berömda sista ord:

”Hon har ofta tänkt att hennes sista ord till sig själv och på denna jord lär bli något i stil med ”din sablans fårskalle” eller kanske, beroende på dagsformen eller nattens timme, ”jävla idiot”. När bilen rusar in i trädet, eller den eftersatta värmepannan exploderar, eller röken och lågorna fyller hallen, eller när takrännan lossnar och rasar ner, kommer detta att vara hennes sista ord. Hon kan inte veta säkert att det kommer att bli så, men hon har det på känn.”

Fran tänker mycket på liv, död, åldrande. Döden skrämmer henne egentligen inte, snarare gör den henne irriterad. Likaså blir hon irriterad över alla krämpor; att inte längre ta sig upp för alla trappor till lägenheten när hissen är trasig, att inte nå böckerna längst upp på bokhyllan. Hon flänger runt hela England i sin lilla bil. Snabb i tanken och nyfiken. Tvingar sig själv vidare. Men hon ser sig inte som en som lever, snarare en som lever efter det riktiga livet. Känner sig, kanske som många äldre, lite vid sidan av. Detta hindrar henne inte från att njuta av sitt rastlösa, aktiva liv; ett perfekt kokt ägg kan göra henne lycklig. Liksom en bekväm säng på Premier Inn eller ett gott vin.

I ett par månader får vi följa Fran, hennes jämnåriga och vänner. En brokig skara som på olika sätt handskas med åldrandet.  Ex-maken Claude, kirurgen, som lever bekvämt i sin säng, med privat hemtjänst och dagar som fylls av Classic fm-radio, TV och att välja vin till middagen. Den berömde kritikern Bennett och hans, inte längre så unge, älskare Ivor som bosatt sig på Kanarieöarna i solen och värmen. Josephine, som har ordnat det bekvämt för sig i Athene Grange, ett seniorboende, och ägnar sina dagar åt broderier och litteraturforskning. Hennes ”grann-gamling” Owen, med vilken hon varje torsdag testar nya drinkar/viner. Teresa, som är döende i lungcancer.

Texten rör sig mellan olika personer, nutid och dåtid, England, Kanarieöarna, klimatfrågor, politik, äldrefrågor, litteratur och konst. Ibland går det över mitt huvud men jag är, precis som förr, fascinerad. Framförallt av personskildringarna. Och att åldrande, sjukdom och död kan skildras så knivskarpt, osentimentalt, inkännande och humoristiskt.

Och jag kan inte låta bli att ta med citatet i början av boken:

Piecemeal the body dies, and the timid soul
has her footing washed away, as the dark flood rises

  1. H. Lawrence “The ship of death”

 

Maria P., Bokbussen

Vårmys med amerikansk gotik

Just nu är jag i en fas där jag provar på nya saker. Eller saker och saker. Jag provar på nya genrer att läsa. Så spännande var det. Eller jo, det är det faktiskt. Alltid kul att prova på någonting nytt. Kanske hittar jag någonting som jag gillar. Kanske inte.

Mitt senaste försöksområde var att läsa en bok från den gotiska litteraturen. Av en ren slump fick jag vantarna på en nyutgivning av Shirley Jacksons bok Vi har alltid bott på slottet, som råkar vara just en gotisk klassiker! What are the odds? Just precis en sådan som jag letade efter. Ibland har man helt enkelt tur.

Vi har alltid bott på slottet publicerades 1962 och den handlar om den rika familjen Blackwood. En familj som en gång i tiden hade varit sju medlemmar men som en kväll decimerades till tre, efter att en dos arsenik funnit vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret var äldsta dottern Constance, vilket gjorde att hon direkt blev huvudmisstänkt i fallet. Yngsta dottern Merricat överlevde också just för att hon hade varit olydig och som straff blivit skickad till sitt rum utan att få kvällsmat. Farbrodern Julian åt av sockret men överlevde, dock som rullstolsburen och med en släng av lite galenskap som följd. Resten av familjen gick en snabb död till mötes.

I boken är det lillasystern Merricat som berättar familjens historia, sex år efter morden. Hon berättar om livet de lever i sitt ödsliga hus. Vi läsare vävs snabbt in i Merricats lite underliga värld. Vi får följa hur hon, genom riter och övertygelser, gör allt för att skydda sin syster Constance från bybornas dömande blickar och kommentarer. Vi får vara med om hur livet rullar sin gilla gång, fram tills dagen då kusin Charles bestämmer sig för att komma på besök och familjens bräckliga illusion av vardag börjar krackelera.

Vad tyckte jag om boken?

Det märks att det är en gammal bok, på ett positivt sätt. Den andas 60-talsskräck och jag tycker det är förtjusande med den där Hitchcock-känslan, att saker och ting anas i ögonvrån men ofta förblir outtalat. Någonting mycket lockande med den typen av dramaturgi. Sedan föreställer jag mig också hela boken i svartvitt. Varför vet jag inte, men det passar på något vis.

Jag gillar verkligen intrigen i boken, speciellt hur författaren lägger upp fundamentet till intrigen med sockerskålen som ett nav i berättelsehjulet. Det är intresseväckande och man vill veta mer. Det som sedan fortlöper, om man ser till intrigen, är inte wow eller aha! Nej, det är inte bokens styrka, utan bokens styrka är snarare att den är karaktärsdriven och stämningsskapande. Ja, jag gillar boken och kommer läsa mer av Shirley Jackson.

Ps. Boken har filmatiserats och producerats av Michael Douglas, och enligt IMDB, kommer den att släppas under 2018.

 

/ Frida W – Stadsbiblioteket

 

Relationsskildringar x 2

Jag har precis läst två läsvärda böcker som båda handlar om parrelationer ur olika perspektiv – det är den amerikanska Katie Kitamuras Separationen och Karin Aspenströms Utan dina andetag. Båda dessa böcker handlar om två unga kvinnor utan barn som befinner sig i en slags frigörandefas från sina partners och där det egna varat i en relation – vad försakar man, hur anpassar sig och vem blir man i en tvåsamhet – är ett centralt tema.  

 

separationenI Separationen av Katie Kitamura möter vi en ung kvinna som har separerat från sin make efter att han varit otrogen. Separationen som är påbörjad, men inte outad och som befinner sig i ett slags standby-läge och ännu inte är definitiv, avbryts plötsligt, då makens mor ringer och säger att hon inte hört något från sonen på tre veckor. Svärmodern är orolig, riktig orolig och betalar därför flygbiljetten till Grekland (där maken senast har hörts av) för att hon ska ge sig ut för att leta reda på honom. Med siktet inställt på att sätta punkt för förhållandet och begära skilsmässa, beger hon sig av.

Separationer – är det något roligt att läsa om? Jo, Kitamura skriver lättsamt, vaket och okonstlat med en underliggande gnutta humor.  Här finns ingen bitterhet, utan huvudpersonen ser rationellt och nyktert på separationen från maken och där hon reser i hans fotspår analyserar hon sakligt likt en relationsarkeolog hans lämningar. Detta är en välskriven, snabbläst och mycket läsvärd roman!

 

utan-dina-andetagEvelyn och Erik är ett par i 30-års åldern som skulle kunna ses som det perfekta paret. De har gjort allt man ”ska göra”  och har en gemensamt utstakad plan för framtiden. Nu återstår bara en långresa till Indien, innan det är dags för bröllop och barn.

I Utan dina andetag av Karin Aspenström möter vi ett myller av färger, lukter, intryck och platser i Indien och får samtidigt lära känna paret på deras resa genom landet. Det är något, små nyanser som skaver och undan för undan blottas deras relations brister och, varefter resan fortskrider, sätts den än mer på sin spets. Vill de båda verkligen samma sak? Kommer relationen hålla eller ej?

Aspenström skriver med lätthet och de indiska miljöbeskrivningarna (vackra och exotiska, men också präglade av ovisshet och outforskad mark) skapar en effektfull kontrast till Evelyns inre känslor och deras relation.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

”Det ska inte vara musik att njuta av. Det ska vara ljud att dö till.”

Dödsmetall lutar sig mot den mest ursprungliga formen av ”litteratur”. Där förmedlas känslor via brölande, det var så man från början kommunicerade. Ett språk bortom språket. Ett traderande med tyngd. Texter som inte gör sig beroende av orden utan når fram utan bokstävernas hämskor, slår sig fria från semantikens fängelse. (Om man inte fuskar och läser texterna.) De handlar ju också om det som varit ett av litteraturens största ämne genom alla tider, essensen av det att vara människa – döden. Och att inte tappa bort hågkomsten om att den är den oundvikliga och enda förutsägbara konsekvensen av att leva. ”Kom ihåg att du är dödlig” är ju ett klassiskt citat. Men det ger nog trots allt inte dödsmetall i första rummet litterära anspråk.

 

 

 

 

 

Att Clive W Pearce alter ego Lemmy Loot låter en karaktär säga: ”Bibliotek är jävligt metal, ska du ha klart för dej. The glorious tombs of ancient wisdom rest upon our sacred shelves” passar i hårdrocksthrillern “Heavy metal murder”. Musikstilen är satt i högsätet och romanens spelplats är Sweden rock festival i Noje Boke. Med på färden finns bland andra en bibliotekarie och en rockjournalist. Det som skulle bli ett reportage om hårdrockens själ blir något helt annat. Ett spektakulärt mord sker. Och jakten på gärningsmannen drar igång. Hårdrocksthriller är inte en genre jag tidigare stött på men hur smal den än må vara är det en trevlig upplevelse. Och liksom Ruth Rendell gör i ”Stenarna skola ropa”, så avslöjas mördaren tidigt i boken. Men det gör den inte mindre spännande.

Författarduon Erik Axl Sund låter också musikstilen spela en stor roll i ”Glaskroppar – svart melankoli”. Den mest centrala meningen anser jag vara (och därför citerar jag just den):

”Det ska inte vara musik att njuta av. Det ska vara ljud att dö till.”

Detta är lite av ett credo. Och inte helt oväntat får musiken stor plats. Allt från hur en låt skapas, byggs i studion, över image och musikindustrin till ytterst filosofiskt om vad musik kan betyda för människor. Och här väjer verkligen inte författarna för det mörka. Ibland är det nattsvart men samtidigt topp tre av de vackraste beskrivningar av depression och livsleda jag läst. Och i bokens själva grundidé finns en minst sagt livsviktig diskussion.

Står det svart melankoli på omslaget är väl kanske inte ordet roligt det första man tänker på. Men i denna bok refereras det till autentiska band. (I Lemmy Loots blandas fiktiva med faktiska.) Den som vill lära sig mer om musiklivet i Gävle på den tiden de som idag är lärare och journalister och förskolelärare och konstnärer (och de flesta dessutom föräldrar) röjde som värst har en fin chans här. Och det tycker jag är ett ”roligt” inslag.

Men där slutar möjligheterna att använda det ordet i samband med denna spänningsroman. Att den är bländande smart i sin uppbyggnad och skildrar det tyngsta med ett lätt och flytande språk som ibland gnistrar går dock att säga.

Erling Persson

 

Lättläst på flera olika språk

Dagboken av Annelie Drewsen

För er som behöver en lättläst bok med starka känslor och mycket att prata vidare om.

Tarek är ny i Sverige, han försöker lära sig svenska men orden han läser och hör har ingen smak, ingen betydelse.

Det går ganska dåligt för honom på språkundervisningen tills en dag då hans klass får en vikarie. Plötsligt blir de svenska orden vackra och genom dagboken som Tarek får av sin lärare börjar han skriva sin nya historia.

Boken fungerade utmärkt som underlag för en läsecirkelträff där deltagarna är nya i Sverige och olika bra på att läsa och förstå svenska. Eftersom Dagboken har getts ut på flera olika språk var det enkelt att läsa den på sitt eget språk först och sedan på svenska. Boken är endast 50 sidor lång och på lättlästnivå medium. Även om den är ganska kort finns det mycket att diskutera efter att boken är färdigläst. Hur är det att lära sig ett nytt språk, komma till ett nytt land? Upplevelsen av vår identitet, olika relationer och hur de kan påverka dig. Vilken betydelse har en bra lärare? Det går också mycket bra att prata personbeskrivningar, finns mycket att säga om de två lärarna som Tarek möter. På förlagets hemsida finns ordlista till boken och arbetsuppgifter som man kan använda sig av under läsecirkelträffen.

/Annika

Här finns boken på många olika språk!

Krokas av Elin Olofsson

 

Elin Olofsson har hittills gett ut fyra romaner som samtliga utspelar sig i trakterna kring Krokom i Jämtland. Senaste boken heter Krokas. En underlig titel kan tyckas och som kan härledas till Krokom förstås men även till hur människors liv kommer att krokas ihop med varandra.

Det är en lättillgänglig bok, en varm och finstämd skildring av framförallt två unga kvinnor, vilkas liv högst slumpmässigt kommer att krokas ihop och de händelser som detta leder till.

Det är hösten 1949. Tyska Uli Hartmann reser till Krokom för att hitta Elsa Petterson. Hon har nämligen fått veta att hennes pojkvän Hansi som avlidit under andra världskriget har haft en pågående brevväxling med Elsa innan han dog. Hon vill komma i kontakt med Elsa för att få prata om Hansi och komma vidare i sorgen efter honom.

Elsa Pettersson är ett affärsbiträde i Krokom som bär på en stor hemlighet och när hon får höra att en tyska anlänt till Krokom för att träffa henne får hon en chock. Hon inser dock snart att hon måste låta Uli ta del av hennes hemlighet.

Uli och Elsa är varandras motsatser. Uli är slarvig, rastlös, har svårt att kontrollera sitt humör och drar sig inte för att göra det hon måste för sin egen och andras överlevnad. Elsa är den präktigare typen, hon är intelligent och vill handla korrekt i alla sammanhang. Det är i motsatsen mellan dessa personligheter som berättelsens kärna finnes – för vad är egentligen rätt och fel när det gäller medmänsklighet, hur långt ska man gå och hur mycket ska man offra för en annan människas skull…?

Detta är en spännande berättelse som Elin Olofsson skildrar med ett lite lågmält och vackert språk. Det lite kortare formatet gör att den hinns med att läsas på några timmar.

Här finns boken!

 

/Maria L