Öva svenska- läsecirkel del 3

Idag träffades vi för tredje och sista gången i lätt att läsa-läsecirkeln på Oskarströms bibliotek. Till denna gång skulle vi läsa boken ”En oväntad vänskap” av Philippe Pozzo di Borgo. Boken bygger på en sann historia om Philippe som bor i Paris och älskar skärmflygning. En dag råkar han ut för en svår olycka, han överlever men blir förlamad. För att klara av sin vardag behöver han hjälp och måste anställa en personlig assistent. Philipp väljer Abdel som egentligen inte söker arbetet utan endast kommer till intervjutillfället för att få en underskrift som ska ge honom hans arbetslöshetsersättning. Philipp slår vad med Abdel att han inte ens klarar av två veckor hos honom. En oväntad vänskap växer sakta fram.

Det var cirkelns svåraste och tjockaste bok vilket kändes tydligt vid denna träff. Väldigt många nya ord som gjorde att boken tog lång tid att läsa. Det var faktiskt ingen som hade läst hela boken och därför var det lite svårt att hålla diskussionerna igång. Vi gick igenom massor av ord och satte dem i olika sammanhang, vi pratade om äventyr, att störta och att resa sig. Ord som uttalas lika, stavas lika men betyder olika saker. Även denna gång så läste vi högt tillsammans, och pratade sedan om stycket vi läst. Boken var så svår att vi bestämde oss för att träffas ytterligare en gång och prata om samma bok, så fortsättning följer.

Efter nästa träff kommer vi att starta igång en läsecirkel med tema fotboll och hoppas på fler ambitiösa deltagare. Att leda en lätt att läsa läsecirkel var en ny spännande utmaning. Det var svårt att hitta en nivå på böckerna som passade alla och vi märkte tydligt att böckerna inte får vara för svåra. Då är det lätt att förlora motivation och svårt att hålla diskussionerna igång.

Öva svenska- läsecirkel på Spenshult del 2

 

Vi har nu haft den andra träffen med läsecirkeldeltagarna från Spenshult. Denna gång träffades vi på biblioteket i Oskarström för att prata om boken Kafé två systrar av Martin Palmqvist.

Boken handlar om två tvillingsystrar som driver ett väldigt populärt kafé. De är kända för sina kanelbullar som de bakar efter ett hemligt recept, de trivs väldigt bra med sitt kafé men börjar bli lite till åren och stundtals är de ganska trötta men ändå lyckliga och nöjda med sina liv. Deras granne och svärson har dock andra planer för deras kafé och försöker på alla sätt få dem att sälja kaféet till honom.

Boken var lite tjockare och svårare än den förra vi läste, flera ord och längre meningar. Vi började med att tala om ord, förklarade några svåra ord som medger, skillnad, brunn och inbrottstjuv, finns det också något som heter utbrottstjuv och vad är kanel? Frågorna vi förberett och delat ut var svåra men eftersom deltagarna hade haft två veckor på sig denna gång och hunnit läsa boken flera gånger var det lite lättare att diskutera kring dem. Killarna tar verkligen läsecirkeln på allvar och läsförståelsen denna gång var riktigt bra. En av våra frågor handlade om lycka, var systrarna lyckliga? Här fick vi flera olika svar vilket blev till spännande diskussion på svenska blandat med persiska och lite engelska. Vi kom också att tala om vad lycka var för oss och vi var alla ganska överrens om att familjen och bra hälsa var viktigt för att känna sig lycklig. Att sedan få leva och arbeta i ett tryggt och säkert samhälle där man kan ta hand om sin familj på bästa sätt är också ingredienser för lycka, kan man krydda det med lite fotboll också så är man en lycklig människa!

Denna gång testade vi också lite högläsning, svårt men nyttigt och lite spännande att se vilka som vågade! Den här läsecirkelgruppen utstrålar så mycket värme och glädje, deltagarna uppmuntrar varandra till att läsa och verkligen försöka prata svenska. En enorm vilja som är härlig att få ta del av. I boken arbetar systrarna med att driva ett kafé och vi kom därför in på olika yrken och vad vi hade för drömyrken. Med den energin och ambitionsnivå som flera av dessa killar har så är vi säkra på att vi, om vi träffas igen om 10 år, säkert skulle få se en journalist, en regissör, en fotbollstränare och några sjuksköterskor. Men först behövs ett uppehållstillstånd i ett tryggt och säkert land!

Annika och Hanna, Oskarströms bibliotek

Öva svenska- läsecirkel på Spenshult

Idag hade vi den första träffen i vår läsecirkelgrupp på Spenshult. Tanken vara att de nio deltagarna skulle komma till biblioteket i Oskarström för att träffa oss här men det var problem med den inhyrda bussen och vi fick istället snabbt packa ihop en fikakorg och hasta iväg till Spenshult och det gick ju lika bra det.

På Spenshult träffade vi sju unga killar som ville diskutera cirkelns första bok ”Darias stigar” av Emma-Ida Johansson. Boken handlar om Daria som är ny i Sverige och har det ganska kämpigt med att lära sig svenska. Hon tycker om att gå till parken för att tänka och där träffar hon Marit och hennes hund Ronja. Daria och Marit blir sedan vänner och träffas mer och mer.

Till denna gång hade deltagarna inte haft så lång tid på sig att läsa boken, de flesta hade läst ut den men önskade att de skulle ha hunnit läsa boken flera gånger för att förstå den ordentligt, viljan att lära sig saknades verkligen inte. För att hålla samtalet igång utgick vi från några frågor och pratade bland annat om varför Daria gillade att gå i parken och vad hon funderade på när hon promenerade. Vi lyfte ut svåra ord och hjälptes åt att översätta, förklara dessa och sätta in dem i nya samanhang. Vi pratade om orden snurrar, varv efter varv, skördar och övertala och diskuterade vad en kolonilott var för något. I boken blir Daria vän med Marit, boken handlar mycket om vänskap och det pratade vi också om. Vi beskrev våra bästa vänner, hur vi lärt känna varandra och hur mycket vi träffades nu.

Detta blev en första cirkelträff med mycket skratt och skämt men också en träff där boken verkligen fick vara i fokus och där meningar och ord lyftes fram och diskuterades. Några av deltagarna känner varandra ganska bra och skojar om kompisarnas försök till att uttrycka sig på svenska. Behovet att fly från stressen att inte veta vad som händer framöver är stor och en bokcirkel kan hjälpa till om så bara för två timmar.

Gruppen kommer att träffas tre gånger för att prata om tre olika böcker med olika svårighetsgrad.   Fotbollsintresset är stort så minst en träff med tema fotboll ska vi också försöka ordna.

/Annika och Hanna, Oskarströms bibliotek

Avslut med fransk nobelpristagare

gide

Idag träffades deltagarna i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma Franska litterära läsecirkel för sista gången. Till detta tillfälle hade vi läst Falskmyntarna av André Gide.

Andre Gide var en fransk författare, poet och dramatiker född i Paris. Gide var en mycket kontroversiell person och under många decennier var han en central person i franskt kulturliv. År 1947 fick han Nobelpriset med definitionen:

för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn.

Falskmyntarna anses som Gides mästerverk och skrevs 1925. En metaroman om en författare som skriver en roman. Den har uppmärksammats för sin komposition och stil, sina personporträtt och tankeväckande idéinnehåll.

Vad tyckte vi då om boken? Flera av oss tyckte att boken var svår att läsa. Detta berodde på sättet som boken var skriven på – hur handlingen blandas med dagboksanteckningar i både nu och dåtid, utdrag ur en fiktiv bok med samma namn som boken och brevväxlingar mellan karaktärerna. En av oss tyckte att boken var helt fantastisk. För att strukturera upp handlingen hade denna entusiastiska läsare gjort en mindmap, där bokens samtliga karaktärer och deras inbördes förhållanden hade listats upp.

falskmyntarna-andre-gideVi pratade länge om bokens form. Någon påtalade att boken som ”en roman i romanen” är ett formexperiment, där beskrivningar av det fysiska landskapet i stort saknas och där kronologin inte är helt rak. Inga yttre ting för handlingen framåt, utan vi som läsare är lämnade till bokens många karaktärer – i många fall Eduoard och i ett stycke dyker plötsligt en berättarröst upp, som inte funnits med tidigare. I formexperimentet finns även en tredimensionalitet, där ett och samma förlopp skildras ur olika perspektiv.

Vad handlar boken om? Vi tyckte att inte det var helt lätt att beskriva detta. Boken handlar om ett antal människor som försöker hitta sina liv, tyckte någon. Slutet av boken var förskräckligt tyckte en annan. Där ser man tecken på gängkultur, där en stark ledare får de andra att göra som den vill. I flera av bokens stycken så finns det homoerotiska antydningar och trots att ingenting uttalat händer, så finns där i detta ett latent maktspel på gränsen till att bli utnyttjande. Någon påtalade att boken har många likheter till ryssen Leonid Leonovs Tjuven. Vi diskuterade att det kan gå i trender vad författare skriver om.

Två av oss läste upp stycken i boken som de fastnat för. Båda dess stycken handlade om äktenskapet och kvinnans roll i. Vi diskuterade länge den borgerliga familjen, en institution där kvinnan levde på mannens bekostnad och vad detta gjorde med makarna. Någon sa att i katolska länder är äktenskapet ett sakrament och  samhällets fundament som man inte helt enkelt kan utträda ur, vilket kan ställa till det om man inte är lycklig i äktenskapet.

img_20161129_090713

En annan diskussion som följde var den om kvinnorollen då och nu, då vi i bokens handling möter unga kvinnor, som förhåller sig lite olika till den tidens ideal. Vi diskuterade länge begreppet oäkting med anledning av att Bernard, en av bokens huvudkaraktärer, i bokens inledning får reda på att han är oäkting och samtidigt är förtjust i Laura, som väntar barn utanför äktenskapet, och som han därmed vill rädda ur vanära. Någon berättade att ordet oäkting kommer ifrån att barnet saknade laglig arvsrätt.

Vi avslutade våra diskussioner med att diskutera vad bra böcker egentligen är. Någon uttryckte det med att det är böcker som gör något med en, lämnar spår och som stannar kvar hos en efter en längre tid. En annan uttryckte det med att bra böcker även kan vara sådana, vars handling man har glömt, men som lämnat kvar en så stark känsla, så att man ändock minns den utifrån just känslan.

Träffen avslutades med utropet att valet av ”Falskmyntarna” var ett modigt val av bok.

/  Annika och Anna R

Den lille prinsen

croissantsIdag träffades vi för andra gången i vår franska litterära läsecirkel. Denna gång var vi på Söndrums bibliotek och diskuterade klassikern Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry föddes den 29 juni 1900 i Lyon. Han utvecklade tidigt ett intresse för flygning och utbildade sig till pilot under sin militärtjänstgöring. Tillbaka i det civila jobbade han som pilot på ett flygbolag som distribuerade post. Hans böcker handlar nästan uteslutande om flygning. Han ska ha sagt att han hade svårt att skriva om saker som han inte själv hade upplevt. Saint-Exupéry försvann under ett spaningsuppdrag över medelhavet 1944 och efterlämnade ett halvfärdigt manus som kom på svenska så sent som 2007.

Den lille prinsen är en filosofisk fantasy-saga och en av världens mest älskade böcker. Boken innehåller många funderingar, här finns de svåra frågorna om liv och död, kärlek och vänskap. I boken möter man poesi, visdom och även mycket humor.

Vi började med att prata om hur det är att som vuxen läsa en barnbok. Vi diskuterade om boken verkligen är en barnbok eller kanske en vuxenbok eller varför inte en människobok? Några av oss hade läst boken som unga och tyckte att det var roligt att läsa boken på nytt. Flera av oss hade läst boken flera gånger. Vi var alla väldigt överrens om att vi tyckte väldigt mycket om den.

den-lille-prinsenDen berättar om vuxenvärldens normer och om vad de vuxna så lätt glömmer bort. Någon sa att barn socialiseras till att inte se elefanten längre när de är vuxna. Härligt är om man kan fortsätta se det barn ser, då barn har en friskhet som vi vuxna saknar. Någon citerade: ”De vuxna förstår aldrig någonting av sig själva. Och det är tröttsamt för barn att ständigt förklara saker och ting för dem.” Vi diskuterade att det är vi vuxna som lär barnen att se och göra skillnad mellan människor. Barn själva är mycket mer öppna. Någon lyfte ett annat stycke ur boken: ”Stäng dina ögon och öppna ditt hjärta”.

Vi diskuterade ordet tämja som används på flera ställen i boken. Vad betyder det? Någon sa spontant att ordet i svenska språket betyder att dominera. Men i diskussionen kom vi fram till att tämja i denna bok mer anknyter till en betydelse som är kopplad till att skapa kärlek och bygga en relation på ömsesidighet. I boken förklaras ordet på ett ställe med: ”Att tämja betyder att knyta band…” och att när man har tämjt någon så är den inte längre en av hundratusen av samma sort, utan speciell och den ende i världen som betyder något.

Den lille prinsen hade ju tämjt blomman. Vi diskuterade betydelse av blomman för handlingen och kom fram till att blomman var anledningen till att prinsen både lämnade och återvände till sitt hem.

Relationer var ett tema som återkom i boken kom vi fram till. Om någon ska vara upphöjd kung, så måste denna ha undersåtar. Om någon ska vara högfärdig, så behöver den ha beundrare. Eller? För vad är en kung som är helt ensam på sin planet? Vi är alla beroende av relationer.

lasecirkel-sondrumEnsamhet är något som genomsyrar boken. Blomman har rötter, men vi människor blåser omkring, rotlösa, åker tåg fram och tillbaka. ”Människorna? De finns, tror jag, sex eller sju stycken. Jag såg dem för flera år sedan. Men det är svårt att säga var de går att hitta. De far med vinden. De saknar rötter, vilket är till stort besvär för dem.”

Vi diskuterade formgivningen av boken och översättningen. En av oss hade med sig tre olika upplagor av boken – både svenska och franska sådana. Vi noterade att omslagen var det samma på alla tre. Vi diskuterade bokens akvarellteckningar och konsten att översätta.

Från boken kommer flera kända citat och underbara meningar som man kan fundera länge på. ”Det är bara med hjärtat du verkligen kan se. Det viktigaste är osynligt för ögonen.”

Vi träffas åter igen den 29 november på Stadsbiblioteket. Vi läser då Falskmyntarna av André Gide.

/ Anna R och Annika

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

sekten-pa-dimonEn bok som kryper innanför skinnet, den är riktigt otäck och väcker många frågor.Sofia Burman är klar med sina universitetsstudier men lite osäker på vad hennes nästa steg ska bli. Hon följer med en väninna på en föreläsning om kroppslig balans och andlig frid som hålls av Franz Oswald. Hon fascineras av den karismatiske Oswald vars lära lockar henne att besöka ön där hans New Age-rörelse slagit sig ner. Till en början verkar allt normalt och när Sofia får ett jobberbjudande av Oswald tackar hon ja och flyttar ut på ön.

Mariette Lindstein gick med i scientologkyrkan som 20-åring och arbetade sedan 25 år på olika nivåer inom kyrkan innan hon tillslut lyckades ta sig därifrån. Sekten på Dimön är hennes debutroman och den första boken i en trilogi. Den andra boken, Sekten som återuppstod kom ut i augusti och handlar om livet efter att man har varit fast i en sekt, blir man någonsin fri?

Vill man möta författaren bakom böckerna har man ett ypperligt tillfälle den 12 oktober då Mariette kommer att medverka på en bokfika på Söndrums bibliotek.

Bokfika med Mariette Lindstein på Söndrums bibliotek den 12 oktober kl 15-16. Föranmälan 035-138540

Finns boken på ditt bibliotek?
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Bonjour tristesse!

Idag var det den första träffen för Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma franska litterära läsecirkel. Vi diskuterade boken Bonjour tristesse av Françoise Sagan.

f-saganFrançoise Sagan (1935-2004) var en fransk dramatiker, roman-, novell- och manusförfattare. Sin debutroman ”Bonjour tristesse” skrev hon endast 18 år gammal 1954. Den översattes till svenska 1955 först med titeln ”Ett moln på min himmel”. Boken filmatiserades också 1958.

Handlingen utspelar sig på den franska Rivieran under några sommarmånader. 17-åriga Cécile bor tillsammans med sin far och hans älskarinna i ett hus de hyrt översommaren. Far och dotter har en väldigt speciell relation och lever ett utsvävande liv tillsammans. Under denna sommar träffar Cécile också en ung man som hon inleder ett förhållande med. Fadern bjuder även in sin döda frus väninna att besöka dem några veckor och förälskar sig då i henne. Detta blir inledningen på ett svartsjukedrama med dottern Cécile som rycker i trådarna.

Françoise Sagan debutroman väckte både förargelse och beundran. Upprörde gjorde beskrivningarna av den desillusionerade och rastlösa ungdomen. Ett huvudtema som återkommer i flera av hennes romaner. ”Bonjour tristesse” blev en bestseller och har översatts till 85 olika språk. Françoise Sagan hette egentligen Françoise Quoirez men tog sin författarpseudonym från grevinnan Sagan i Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

bonjour-tristessVi inledde diskussionerna med att prata om Françoises ringa ålder och om det var förvånande eller inte att hon var så ung när hon skrev boken. Boken beskriver en ung tonårsflicka som är självisk och egoistiskt i sitt tänk och vill äga sin pappa. Någon tyckte att boken var en utvecklingsroman, som beskriver hur en ung flicka följer sitt ego. Någon uttryckte att boken gav en sann beskrivning, kändes äkta och riktig och säkert var en beskrivning bottnad i författarens eget liv.

Hur såg vi då Cecile, som är bokens jag och huvudkaraktär? Någon uppfattade henne som sökande och som någon som inte själv tar ansvar. Hon inledde en relation med Cyril, men höll samtidigt distans till honom. Vi funderade på hur pappan påverkade henne. Pappan som gick från relation till relation med mycket yngre kvinnor. Dessa relationer inkräktade inte på hennes och pappans relation och Cecile kände sig trygg i dessa, då kvinnorna var utbytbara men hur fick de henne att se på kärlek? Det var först när relationen med Anne inleddes som ett hot tog form. Vi diskuterade att Ceciles beteende nog inte är helt ovanligt, i familjer där bara en enda förälder finns kvar.

Vi uppehöll oss ganska mycket vid karaktären Anne hur hon beskrevs och hur vi uppfattade henne. Någon sa att Anne skulle vara en trevlig bekantskap och vän. Någon annan påpekade att Anne i bokens första del – beskrevs som vacker, smart och tjusigt sofistikerade, medan hon i andra delen beskrevs som rynkig och med svarta ringar runt ögonen, denna förskjutning sker parallellt med att Annes och pappans relation blir mer allvarlig. Anne vill ju något med Cecile och familjen– ville att Cecile skulle klara sina studier för att kunna ta sig vidare i livet. Hon ställde krav, om än kanske stundom alltför auktoritärt, vilket medförde konflikt, krasch i deras relation. Cecile tycker om Anne, i alla fall stundom. Känslorna gentemot Anne kulminerar i bokens tragiska slut i ånger, skuldkänslor och sorg.

Pappan är i 40-årsåldern och beskrivs som urgammal. Han har levt ett helt liv med alkohol, fester och kvinnor. Hur länge skulle hans och Annes relation har varat om inte Cecile intrigerat? Inte särskilt länge, diskuterade vi.

2

Boken har två delar. Vad skiljer dem åt? I andra delen tar Cecils lömska planer sin början i praktiken. Någon sa att berättelsen var som ett grekiskt drama, där man redan på förväg vet att tärningen är kastad, men inte i detalj vet hur det ska gå till. Detta visar att Sagan var en duktig stilist, trots sin ringa ålder.

Boken heter Bonjour tristesse, både i den franska originalutgåvan och i denna version, men när den först gavs ut i Sverige var titeln Ett moln på min himmel. Vi funderade på varför titeln nu var ändrad. Någon tyckte att boken istället skulle ha hetat ”Goddag sorg!”, då det är sorg hon får med sig hela livet, efter slutets tragiska händelser, och inte tristess. Boken ursprungliga titel på svenska tyckte gruppen inte alls passade.

Sagans debutroman väckte, som ovan nämnt, både förargelse och beundran. Vi diskuterade hur vi såg på detta. Flera i gruppen hade läst boken i tonåren och då hade boken varit chockerande och ekivok, men nu var det svårt att förstå att innehållet kunde vara så kontroversiellt. Vi diskuterade att boken fortfarande kändes aktuell och var lättläst, trots ett och annat lite svårare ord, och mycket väl skulle kunna läsas med behållning av unga idag.

Vi träffas nästa gång den första november på Söndrums bibliotek. Vi läser då Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

/ Annika och Anna R

 

Tonårsflickor, pakter och vänskap till döds

Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten  jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.

tana2.png

Tana French. Fotograf: Kathrin Baumbach

Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008.  French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.

Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.

en hemlig platsVi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.

Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.

Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.

ståndsblommaNågon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.

Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.

Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?

Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.

/ Anna R och Annika

 

Noir-deckare genom ljus och mörker

genom-ljus-och-morkerTill det tredje tillfället i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma läsecirkel Oväntade slut läste vi Genom ljus och mörker av den brittiske författaren John Harvey. Boken inleds med att den pensionerade kriminalkommissarien Frank Elders fd fru ber honom att kontakta en av hennes väninnor, vars syster oförklarligt har försvunnit. När han börjar nysta i fallet märker Elder snart att systern levt ett dubbelliv.

Den brittiske författaren, redaktören och läraren John Harvey har gett ut många böcker sedan mitten av 70-talet då han beslöt sig för att bli författare på heltid. Han debuterade med två thrillers båda med handlingen förlagd till mc kretsar. Harvey skrev till en början kioskböcker i västern-, kriminal- och thriller-genrerna, han har också skrivit ungdomsböcker och några lyriksamlingar. John Harvey har också skrivit böcker under många olika pseudonymer. Thom Ryder, James Barton, Jon Barton, Jon Hart, William M. James, Terry Lennox, James Mann och Michael Syson. Han delade dessutom ett antal pseudonymer med kolleger, även om de skrev böckerna var för sig. Tillsammans med Laurence James skrev han som L.J. Coburn och John J. McLaglen, med Angus Wells som William S. Brady, J.B. Dancer och J.D. Sandon. Harvey fick ett stort genombrott med sin första roman om polismannen Charles Resnick, ”Lonely Hearts”. Den fick positiva recensioner, och röstades år 2000 i tidningen Times fram som en av 1900-talets etthundra bästa kriminalberättelser. Harvey har också gjort en TV-dokumentär om Henning Mankell, ”Who is Kurt Wallander?” (2009).

john-harvey

John Harvey. Källa:Forum

Vad tyckte vi då om boken Genom ljus och mörker? Flera av oss kände obehag inför de sexuella anspelningar mellan son och mor som gjordes i boken. Vi pratade länge om barn som far illa, vilka fall som får uppmärksamhet när de når allmänhetens kännedom och betydelsen av en god barn- och föräldrarelation. Flera av oss kände även obehag inför de öden som de kvinnliga offren gick till mötes. Vi diskuterade män/kvinnor och att kvinnor stundom kan vara mer utsatta än män. Vi diskuterade även mödrar. Boken avslutas spektakulärt när en av de misstänkta ger sig av hem till sin mor. Att komma hem till sin mor ska ju vara något positivt, något det inte är för alla och särskilt inte i denna boks handling.

Vi diskuterade kvinnligt och manligt författarskap inom deckargenren. Flera tyckte att det märktes tydligt att det var en man som skrivit denna bok. Hur visar sig det manliga respektive kvinnliga? Vi funderade på om manligt författarskap kanske oftare skildrar mer våld, mindre känslor, starka ensamma män och en dragning till noir-genren…

Någon av oss hade genom boken tänkt på att Elder åt mycket – först baguetter och sedan crepes, cheesecake och allehanda smörgåsar. Vi funderade på om detta var vanligt i deckarlitteraturen. Att poliser äter donuts och annan skräpmat brukar väl vara mer brukligt tänkte vi. Någon kunde erinra sig om att Jan Mårtensson i sina böcker brukar avsluta med ett recept.

En annan av oss hade tänkte på alla de kopplingar till konst som gjordes. I något stycke skriver Harvey att mannen framför honom i kön, såg ut som en man hämtat från en tavla av den brittiske konstnären L.S Lowry och andra som nämns är skulptörerna Barbara Hepworth och Henry Moore, konstnärerna Mark Senoir, Laura Knigth och Harold Knigth. Mest fokus läggs på fotografen Alfred Stieglitz och hans hustru konstnären Georgia O’Keeffe – som återkommer både i en föreläsning, på konstverk hemma hos en av de misstänkta och på ett vykort. Se bilder på MOMA. När vi läste på mer om författaren John Harvey, så fick vi reda på att han har en examen i konstvetenskap.

Tyckte vi att boken hade ett oväntat slut. Ja, tyckte några och nej tyckte andra.

Vill man läsa mer om polisen Frank Elder kan man göra det i de två tidigare böckerna ”Av kött och blod”, och ”Till stoft och aska”.

Till sista läsecirkeltillfället läser vi En hemlig plats av Tana French.

/ Annika och Anna R

Mord på sjukhus och Sundsvall i brand

9186675842Till det andra läsecirkeltillfället Oväntade slut läste vi Evig eld av Jonas Moström.Vi träffades denna gång på biblioteket i Söndrum.

Evig eld inleds med att kirurgöverläkaren Ola Karlgren en sen höstkväll blir nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkarkollegan Erik Jensen är först på plats och försöker rädda hans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå bil som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder. Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall.

Vad tyckte vi då om boken? Många av oss tyckte att boken hade alltför många karaktärer och att handlingen rörde sig på ytan och aldrig gick riktigt på djupet. Vi lärde inte heller känna personerna i handlingen mer än ytligt och funderade på om vi hade haft bättre förståelse av karaktärerna om vi hade läst de tidigare böckerna i serien. Evig eld är sjätte delen i bokserien. Bokens handling utspelas i sjukhusmiljö och det faktum att Moström själv är läkare tyckte vi märktes både i text och språkbruk. Handlingen i boken utgörs av många små historier och vi tyckte oss kunna se att Moström gjort research för boken, men att kittet för att binda samma alla dessa historier till en stundom brast.

Bokens handlingen löper över tre dagar i oktober 2010. I en parallellhistoria får vi följa med händelser som pågår lite över två år mellan åren 1886-1888.Vi diskuterade tidsförloppet och var lite skeptiska till om tidsramen för handlingen verkligen håller.

1888 är året då Sundsvall sattes i brand i den sk Sundsvallsbranden. Vi pratade lite om våra egna erfarenheter från denna vackra och, pga av branden, förhållandevis nya stenstad. Läs mer om Sundsvallsbranden

Vi pratade om berättarjaget i boken som går mellan att vara i jag-form (när vi följer pyromanen) till ett övergripande berättarjag som är kopplat till respektive karaktärs personnamn.

Vi diskuterade hur de olika karaktärerna framställdes i boken. Någon använde ordet ”cyniska” med anledning av att läkaren och hans företagskollegor involverade i Global Medical Careness sålde medicin fast de visste om att den hade allvarliga bieffekter. Vi diskuterade läkarens roll i detta. Någon annan tog bokens inledning som exempel och hur mordoffret kirurgöverläkaren Ola Karlgren beskrevs – stjärnkirurg, överlägsen, stroppig, allmänt otrevlig, kvinnokarl – och (pang) så var han död. Vi tyckte att karaktärerna i boken  stundom  beskrevs steriotypiskt. Vi lyfte också berättelsen utifrån ett genusperspektiv. Om förra boken av Agatha Christie var tidstypiskt provocerande på många sätt, så var detta en  mer samtida skildring, som inte stack ut mer nämnvärt, kanske just för att handlingen utspelar sig i vår samtid och det är svårare att se och kritisera.

Jonas Moström 2013

Foto:Eva Lindblad

Hur oväntat var då slutet? Här hade vi olika meningar. Någon sa att detta var den första gången som denna läst en bok och direkt avslöjat mördaren. Vi var dock överens om att det fanns överraskande moment i sluttampen och boken avslutas med en klassisk cliffhanger.

Nästa gång träffas vi på Stadsbiblioteket och läser vi Genom ljus och mörker av John Harvey.

/ Anna R och Annika