Avslut med fransk nobelpristagare

gide

Idag träffades deltagarna i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma Franska litterära läsecirkel för sista gången. Till detta tillfälle hade vi läst Falskmyntarna av André Gide.

Andre Gide var en fransk författare, poet och dramatiker född i Paris. Gide var en mycket kontroversiell person och under många decennier var han en central person i franskt kulturliv. År 1947 fick han Nobelpriset med definitionen:

för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn.

Falskmyntarna anses som Gides mästerverk och skrevs 1925. En metaroman om en författare som skriver en roman. Den har uppmärksammats för sin komposition och stil, sina personporträtt och tankeväckande idéinnehåll.

Vad tyckte vi då om boken? Flera av oss tyckte att boken var svår att läsa. Detta berodde på sättet som boken var skriven på – hur handlingen blandas med dagboksanteckningar i både nu och dåtid, utdrag ur en fiktiv bok med samma namn som boken och brevväxlingar mellan karaktärerna. En av oss tyckte att boken var helt fantastisk. För att strukturera upp handlingen hade denna entusiastiska läsare gjort en mindmap, där bokens samtliga karaktärer och deras inbördes förhållanden hade listats upp.

falskmyntarna-andre-gideVi pratade länge om bokens form. Någon påtalade att boken som ”en roman i romanen” är ett formexperiment, där beskrivningar av det fysiska landskapet i stort saknas och där kronologin inte är helt rak. Inga yttre ting för handlingen framåt, utan vi som läsare är lämnade till bokens många karaktärer – i många fall Eduoard och i ett stycke dyker plötsligt en berättarröst upp, som inte funnits med tidigare. I formexperimentet finns även en tredimensionalitet, där ett och samma förlopp skildras ur olika perspektiv.

Vad handlar boken om? Vi tyckte att inte det var helt lätt att beskriva detta. Boken handlar om ett antal människor som försöker hitta sina liv, tyckte någon. Slutet av boken var förskräckligt tyckte en annan. Där ser man tecken på gängkultur, där en stark ledare får de andra att göra som den vill. I flera av bokens stycken så finns det homoerotiska antydningar och trots att ingenting uttalat händer, så finns där i detta ett latent maktspel på gränsen till att bli utnyttjande. Någon påtalade att boken har många likheter till ryssen Leonid Leonovs Tjuven. Vi diskuterade att det kan gå i trender vad författare skriver om.

Två av oss läste upp stycken i boken som de fastnat för. Båda dess stycken handlade om äktenskapet och kvinnans roll i. Vi diskuterade länge den borgerliga familjen, en institution där kvinnan levde på mannens bekostnad och vad detta gjorde med makarna. Någon sa att i katolska länder är äktenskapet ett sakrament och  samhällets fundament som man inte helt enkelt kan utträda ur, vilket kan ställa till det om man inte är lycklig i äktenskapet.

img_20161129_090713

En annan diskussion som följde var den om kvinnorollen då och nu, då vi i bokens handling möter unga kvinnor, som förhåller sig lite olika till den tidens ideal. Vi diskuterade länge begreppet oäkting med anledning av att Bernard, en av bokens huvudkaraktärer, i bokens inledning får reda på att han är oäkting och samtidigt är förtjust i Laura, som väntar barn utanför äktenskapet, och som han därmed vill rädda ur vanära. Någon berättade att ordet oäkting kommer ifrån att barnet saknade laglig arvsrätt.

Vi avslutade våra diskussioner med att diskutera vad bra böcker egentligen är. Någon uttryckte det med att det är böcker som gör något med en, lämnar spår och som stannar kvar hos en efter en längre tid. En annan uttryckte det med att bra böcker även kan vara sådana, vars handling man har glömt, men som lämnat kvar en så stark känsla, så att man ändock minns den utifrån just känslan.

Träffen avslutades med utropet att valet av ”Falskmyntarna” var ett modigt val av bok.

/  Annika och Anna R

Den lille prinsen

croissantsIdag träffades vi för andra gången i vår franska litterära läsecirkel. Denna gång var vi på Söndrums bibliotek och diskuterade klassikern Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry föddes den 29 juni 1900 i Lyon. Han utvecklade tidigt ett intresse för flygning och utbildade sig till pilot under sin militärtjänstgöring. Tillbaka i det civila jobbade han som pilot på ett flygbolag som distribuerade post. Hans böcker handlar nästan uteslutande om flygning. Han ska ha sagt att han hade svårt att skriva om saker som han inte själv hade upplevt. Saint-Exupéry försvann under ett spaningsuppdrag över medelhavet 1944 och efterlämnade ett halvfärdigt manus som kom på svenska så sent som 2007.

Den lille prinsen är en filosofisk fantasy-saga och en av världens mest älskade böcker. Boken innehåller många funderingar, här finns de svåra frågorna om liv och död, kärlek och vänskap. I boken möter man poesi, visdom och även mycket humor.

Vi började med att prata om hur det är att som vuxen läsa en barnbok. Vi diskuterade om boken verkligen är en barnbok eller kanske en vuxenbok eller varför inte en människobok? Några av oss hade läst boken som unga och tyckte att det var roligt att läsa boken på nytt. Flera av oss hade läst boken flera gånger. Vi var alla väldigt överrens om att vi tyckte väldigt mycket om den.

den-lille-prinsenDen berättar om vuxenvärldens normer och om vad de vuxna så lätt glömmer bort. Någon sa att barn socialiseras till att inte se elefanten längre när de är vuxna. Härligt är om man kan fortsätta se det barn ser, då barn har en friskhet som vi vuxna saknar. Någon citerade: ”De vuxna förstår aldrig någonting av sig själva. Och det är tröttsamt för barn att ständigt förklara saker och ting för dem.” Vi diskuterade att det är vi vuxna som lär barnen att se och göra skillnad mellan människor. Barn själva är mycket mer öppna. Någon lyfte ett annat stycke ur boken: ”Stäng dina ögon och öppna ditt hjärta”.

Vi diskuterade ordet tämja som används på flera ställen i boken. Vad betyder det? Någon sa spontant att ordet i svenska språket betyder att dominera. Men i diskussionen kom vi fram till att tämja i denna bok mer anknyter till en betydelse som är kopplad till att skapa kärlek och bygga en relation på ömsesidighet. I boken förklaras ordet på ett ställe med: ”Att tämja betyder att knyta band…” och att när man har tämjt någon så är den inte längre en av hundratusen av samma sort, utan speciell och den ende i världen som betyder något.

Den lille prinsen hade ju tämjt blomman. Vi diskuterade betydelse av blomman för handlingen och kom fram till att blomman var anledningen till att prinsen både lämnade och återvände till sitt hem.

Relationer var ett tema som återkom i boken kom vi fram till. Om någon ska vara upphöjd kung, så måste denna ha undersåtar. Om någon ska vara högfärdig, så behöver den ha beundrare. Eller? För vad är en kung som är helt ensam på sin planet? Vi är alla beroende av relationer.

lasecirkel-sondrumEnsamhet är något som genomsyrar boken. Blomman har rötter, men vi människor blåser omkring, rotlösa, åker tåg fram och tillbaka. ”Människorna? De finns, tror jag, sex eller sju stycken. Jag såg dem för flera år sedan. Men det är svårt att säga var de går att hitta. De far med vinden. De saknar rötter, vilket är till stort besvär för dem.”

Vi diskuterade formgivningen av boken och översättningen. En av oss hade med sig tre olika upplagor av boken – både svenska och franska sådana. Vi noterade att omslagen var det samma på alla tre. Vi diskuterade bokens akvarellteckningar och konsten att översätta.

Från boken kommer flera kända citat och underbara meningar som man kan fundera länge på. ”Det är bara med hjärtat du verkligen kan se. Det viktigaste är osynligt för ögonen.”

Vi träffas åter igen den 29 november på Stadsbiblioteket. Vi läser då Falskmyntarna av André Gide.

/ Anna R och Annika

Bonjour tristesse!

Idag var det den första träffen för Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma franska litterära läsecirkel. Vi diskuterade boken Bonjour tristesse av Françoise Sagan.

f-saganFrançoise Sagan (1935-2004) var en fransk dramatiker, roman-, novell- och manusförfattare. Sin debutroman ”Bonjour tristesse” skrev hon endast 18 år gammal 1954. Den översattes till svenska 1955 först med titeln ”Ett moln på min himmel”. Boken filmatiserades också 1958.

Handlingen utspelar sig på den franska Rivieran under några sommarmånader. 17-åriga Cécile bor tillsammans med sin far och hans älskarinna i ett hus de hyrt översommaren. Far och dotter har en väldigt speciell relation och lever ett utsvävande liv tillsammans. Under denna sommar träffar Cécile också en ung man som hon inleder ett förhållande med. Fadern bjuder även in sin döda frus väninna att besöka dem några veckor och förälskar sig då i henne. Detta blir inledningen på ett svartsjukedrama med dottern Cécile som rycker i trådarna.

Françoise Sagan debutroman väckte både förargelse och beundran. Upprörde gjorde beskrivningarna av den desillusionerade och rastlösa ungdomen. Ett huvudtema som återkommer i flera av hennes romaner. ”Bonjour tristesse” blev en bestseller och har översatts till 85 olika språk. Françoise Sagan hette egentligen Françoise Quoirez men tog sin författarpseudonym från grevinnan Sagan i Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

bonjour-tristessVi inledde diskussionerna med att prata om Françoises ringa ålder och om det var förvånande eller inte att hon var så ung när hon skrev boken. Boken beskriver en ung tonårsflicka som är självisk och egoistiskt i sitt tänk och vill äga sin pappa. Någon tyckte att boken var en utvecklingsroman, som beskriver hur en ung flicka följer sitt ego. Någon uttryckte att boken gav en sann beskrivning, kändes äkta och riktig och säkert var en beskrivning bottnad i författarens eget liv.

Hur såg vi då Cecile, som är bokens jag och huvudkaraktär? Någon uppfattade henne som sökande och som någon som inte själv tar ansvar. Hon inledde en relation med Cyril, men höll samtidigt distans till honom. Vi funderade på hur pappan påverkade henne. Pappan som gick från relation till relation med mycket yngre kvinnor. Dessa relationer inkräktade inte på hennes och pappans relation och Cecile kände sig trygg i dessa, då kvinnorna var utbytbara men hur fick de henne att se på kärlek? Det var först när relationen med Anne inleddes som ett hot tog form. Vi diskuterade att Ceciles beteende nog inte är helt ovanligt, i familjer där bara en enda förälder finns kvar.

Vi uppehöll oss ganska mycket vid karaktären Anne hur hon beskrevs och hur vi uppfattade henne. Någon sa att Anne skulle vara en trevlig bekantskap och vän. Någon annan påpekade att Anne i bokens första del – beskrevs som vacker, smart och tjusigt sofistikerade, medan hon i andra delen beskrevs som rynkig och med svarta ringar runt ögonen, denna förskjutning sker parallellt med att Annes och pappans relation blir mer allvarlig. Anne vill ju något med Cecile och familjen– ville att Cecile skulle klara sina studier för att kunna ta sig vidare i livet. Hon ställde krav, om än kanske stundom alltför auktoritärt, vilket medförde konflikt, krasch i deras relation. Cecile tycker om Anne, i alla fall stundom. Känslorna gentemot Anne kulminerar i bokens tragiska slut i ånger, skuldkänslor och sorg.

Pappan är i 40-årsåldern och beskrivs som urgammal. Han har levt ett helt liv med alkohol, fester och kvinnor. Hur länge skulle hans och Annes relation har varat om inte Cecile intrigerat? Inte särskilt länge, diskuterade vi.

2

Boken har två delar. Vad skiljer dem åt? I andra delen tar Cecils lömska planer sin början i praktiken. Någon sa att berättelsen var som ett grekiskt drama, där man redan på förväg vet att tärningen är kastad, men inte i detalj vet hur det ska gå till. Detta visar att Sagan var en duktig stilist, trots sin ringa ålder.

Boken heter Bonjour tristesse, både i den franska originalutgåvan och i denna version, men när den först gavs ut i Sverige var titeln Ett moln på min himmel. Vi funderade på varför titeln nu var ändrad. Någon tyckte att boken istället skulle ha hetat ”Goddag sorg!”, då det är sorg hon får med sig hela livet, efter slutets tragiska händelser, och inte tristess. Boken ursprungliga titel på svenska tyckte gruppen inte alls passade.

Sagans debutroman väckte, som ovan nämnt, både förargelse och beundran. Vi diskuterade hur vi såg på detta. Flera i gruppen hade läst boken i tonåren och då hade boken varit chockerande och ekivok, men nu var det svårt att förstå att innehållet kunde vara så kontroversiellt. Vi diskuterade att boken fortfarande kändes aktuell och var lättläst, trots ett och annat lite svårare ord, och mycket väl skulle kunna läsas med behållning av unga idag.

Vi träffas nästa gång den första november på Söndrums bibliotek. Vi läser då Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

/ Annika och Anna R