Hårt arbete och glitter i förorten

Dalenglitter – en roman om hårt arbete är utgiven på Weyler förlag och skriven av Wanda Bendjelloul som är journalist och filmkritiker på DN. Detta är författarens debutroman.

Den unga kvinna som är bokens berättarjag har vuxit upp i förorten Dalen där tunnelbanespåret utgör den avgrundsdjupa gränslinjen mellan de fina villorna i Enskede och gårdarna i Dalen. 

”Fram till att vi började gymnasiet hade många av oss en ganska vag uppfattning om livet på andra sidan spåret. Den lilla information vi hade byggde på killarnas högljudda fantasier om de blonda tjejer de brukade spana på nere vid tunnelbanan och deras respektive Instagramflöde. De bar alla exotiska namn som Märta, Stina och Sigrid och hade som regel långt, blont och blankt hår.”

I Dalen bor berättarjaget med sin polskfödda mamma som är frisör på en lokal frisersalong. Själv arbetar hon på en snabbmatsrestaurang i city. Här möter hon alla möjliga kunder – stammisarna, män i kostym, blåställ och hipsters med skägg, som kommer in flera gånger varje dag, den stadiga strömmen av färjeresenärer från Finland, de sockerberoende kolasåsglassåtarna, de föräldralediga papporna som räds ballonger mest av allt och de som måste avhysas. Hon har en tämligen osympatisk och godtycklig chef som understödjer att arbetsmiljön präglas av sexism, rasism och bristande hygien. Arbetet är monotont och hennes armar är fulla av brännmärken, men hon lär sig samtidigt mycket tex hur man rör sig medsols i en åtta, hur mycket 3 gram isbergssallad väger i handen och hur svårt ketchupfläckar är att skrubba bort. Här finns också vänskapen med Jamila, som alltid blir tilldelad att arbeta i den eftertraktade kassan, och som lär berättarjaget, när även hon avancerar och får arbeta där, hur man kan sno pengar ut kassan.   

I romanen möter vi ett segregerat Stockholm där välbärgade äldre män från Lidingö kladdar på unga förortstjejer på krogen och ger övningskörningslektioner mot sexuella tjänster och där tjejerna från villaområdet obekymrat semestrar i Nice och får körkortet betalt av föräldrarna. En annan bild visar sig i vänskapen med Jamila, som är bosatt i Tensta. Av henne får berättarjaget veta att Dalen inte är någon riktig förort, då ”inget där är på liv och död som för oss andra” och att hon är ett dalenglitter. Ett ord som används för tjejer från förorten, som när de dyker upp på stan, är uppklädda i billiga smycken och kläder från tex H&M eller märkeskopior. 

”Hon skrattar rått och gör en gest mot min Chaneltröja. Stenarna i C:et reflekteras i ljuset från takkronan och sprider sina regnbågsfärgade prismor över bardisken. 

-Du vill liksom lite föööör mycket.”

Ett dödsfall i släkten och en stundande begravning gör att berättarjaget i bokens senare del beger sig av till Polen. Det är en jämngammal kusin som arbetat utomlands som förolyckats i en arbetsplatsolycka. 

”Det senaste året arbetade han utomlands, som så många andra män i min familj. Farbröder, kusiner och bryllingar som fått jobb på fabriker, i lagerlokaler och lastbilshytter. Tillsammans med andra polska män bodde de ofrivilligt i kollektiv ute på någon lerig åker utanför  irländska, brittiska eller svenska hålor. Eller så bodde de i nedgångna huslängor med ”Ut med polackpacket” sprejat på fasaden.”

Under denna Polen-vistelse blir vi också varse förutsättningarna för homosexuella i Polen. 

Den här romanen  är en klasskildring  som beskriver en ung kvinnas vuxenblivande. Den är rappt skriven, språket flyter och man dras omedelbart in i berättelsen. Jag går igång på arbetsplatsbeskrivningar, där det enkla upprepande, monotona och rutinmässiga arbetet beskrivs ingående och det blir för mig till och med en fröjd att läsa om omöjligheten i att städa bort ett pommes frites som fastnat vid ett felmonterade eluttag under en soffa. Jag tänker på Monopolet av Måns Wadensjö och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata när jag läser. I romanen finns en glädje och nyfikenhet inför livet och framtiden står någorlunda öppen, även om berättarjaget ser hinder och att olika förutsättningar finns.

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Läsning i pandemitid, borta från bokflödet

När biblioteket är stängt och bibliotekarien är borta ur det vanliga härliga flödet av nya böcker, återlämnade böcker, skyltade böcker, vad gör hen då? Jo i mitt fall innebär det att jag intresserar mig för den egna bokhyllan och med förvånansvärt ivriga fingrar plockar fram dammiga, olästa godbitar som har fått följa med flytt efter flytt, från hylla till hylla och dessutom klarat den stora stränga gallringen för några år sedan. Jo, många bibliotekarier rensar bland sina egna böcker också, inte alla dock!

Den första bok som ropade på mig var Graham Greenes roman Slutet på historien. Den kom på svenska 1951 och jag tycker bättre om den engelska titeln The End of the Affair. Härligt att läsa en kärleksroman om besatthet och otrohet och liv och död och att den trots dessa dramatiska ämnen kan vara så återhållsam och lågmäld. Huvudpersonen Maurice har en kärleksaffär med sin bästa väns fru. Ett komplicerat, vemodigt triangeldrama. Maurice är författare och det finns en hel del metareflektioner kring författaryrket som jag också finner intressanta. Boken finns att låna på biblioteket i olika översättningar och som e-bok, den är dessutom filmad med Julianne Moore i den kvinnliga huvudrollen

Nästa bok som jag just ska börja läsa är Sveket av Birgitta Trotzig. En författare som jag minns att jag läste med stor behållning på 80-talet. Dykungens dotter var en häpnadsväckande läsupplevelse och liksom denna utspelar sig Sveket på landsbygden i Skåne. Det är mörkt, fuktigt, tigande och fattigt. Kanske kan det mildra pandemiledan en smula att läsa om Tobin ”en hemmansägareson i Tosteberga” med ett utseende som var både olyckligt och hotfullt.

Men mest av allt hoppas att vi snart möts bland hyllorna igen, i flödet av böcker!

Och till sist ett radiotips!

Boken jag borde ha läst: Sveket av Birgitta Trotzig – Kulturnytt i P1

När var du på empati-gymmet senast?

I SVT:s program Vetenskapens värld presenteras teorier om att både våld och mordfrekvens har minskat de senaste seklerna – och forskare kopplar bland annat samman utvecklingen med ökad läskunnighet och att romanen tog plats i litteraturen.

”I [romanerna] fick läsaren möjlighet att blicka in i rollfigurernas inre. Man såg inte bara vad de gör, utan vad de kände och tänkte när de gjorde det”, säger Lynn Hunt, professor i modern europeisk historia, i programmet.

Skönlitteratur användes exempelvis i kampen mot slaveriet i USA.

”Vi kanske tror att romanläsande är nåt mycket individuellt och självupptaget – men det är djupare än så. Man tränar på empati-gymmet”, säger psykologen Jamil Zaki i programmet.

Vill du veta mer om hur litteratur kan påverka inlevelseförmågan? Se hela Sanningen bakom våldet – människans förändring på SVT Play (start ca. 39.30).

/Joakim Andersson, bibliotekspedagog

Svarta röster spelar roll

qrf

Häromdagen fick jag berättat för mig om barn som svarat på frågor om vad läsningen har för effekter på dem, varför de läser och så vidare. En tjej i lågstadiet svarade så här: ”Jag förändras lite som person när jag läser. Det sätts igång tankar och reflektioner.”

Även om läsning ofta associeras till avkoppling och är en ren nöjesaktivitet för de flesta, så går det (tack och lov) inte att komma ifrån de direkta eller indirekta effekter som det lästa har på oss; hur det vi läser informerar, problematiserar och förändrar.

Därför är det nu, under rådande nyhetsrapportering från demonstrationerna i USA, min första impuls att sätta böcker av Ta-Nehisi Coats, Claudia Rankine, Colson Whitehead, Toni Morrison, James Baldwin, Paul Betty, Wesley Lowery med flera i händerna på bibliotekets alla besökare. För givetvis spelar svarta liv roll – och svarta röster spelar en större roll än du tror.

Jag är en vit, svenskfödd man i 35-årsåldern, så jag har aldrig utsatts för förtryck – tvärtom. Jag tillhör de mest privilegierade. Men jag tror på medvetenhet som förändringens bränsle. Kunskap som förutsättning för framåtrörelse. Bildning som det enda sättet att förstå – försöka förstå – vad som händer.

”Världen där ute hävdar att detta bara delvis har med dig att göra. Det som händer dig tillhör dig inte, har bara delvis med dig att göra. Det är inte ditt. Inte bara ditt.
Och än börjar en värld sin rasande utradering –
Vem är du att säga jag till mig?”

– Claudia Rankine, ”Medborgare – en amerikansk dikt”

Jag tror på läsning som en förutsättning för övergripande empati, hur skitnödigt det än må låta. Jag tror också att tystnad inför orättvisor är detsamma som att välja den förtryckandes sida.

Läs, lyssna och lär. Ställ dig upp.

Tipsa gärna om annan relevant läsning i kommentarsfältet nedan.

P.s. Glöm inte att det är ett privilegium att lära sig om rasism och förtryckt på det här sättet, istället för att uppleva det. D.s.

 

/Joakim, Vallås bibliotek

Samlade verk för den socialt distanserade

Det är så klart frestande för en sån som jag, med mina preferenser, att även i det här sammanhanget skriva om all utmärkt skönlitteratur som finns på temana pandemi, virus, farsot, undergång, överlevnad, postapokalyps och så vidare.

Det vill säga litteratur med högt såväl existentiellt som eskapistiskt (underhållnings-)värde; fiktion som få trodde skulle kunna bli bokstavlig verklighet. På förekommen anledning är de idag inte riktigt lika få som förut.

Det ligger nära till hands att dra fram Cormac McCarthys mästerverk ”Vägen”, Margaret Atwoods “Maddaddam”-trilogi, Albert Camus ”Pesten”, ”Blindheten” av Jose Saramago, ”Drömmarna” av Karen Thompson Walker, Philip Roths “Nemesis”, tungviktarna ”Pestens tid” (Stephen King) och ”Den sista människan” (Mary Shelley), eller Mumin-boken ”Kometen kommer” (Tove Jansson).

Bara den hopen utgör ett habilt utbud vad gäller litterära anslag, ämnen, perspektiv och terapeutisk potential.

Men det tänker jag inte göra, skriva om det där alltså. Det finns nämligen alldeles för mycket intressant nytt i den svenska utgivningen som förtjänar uppmärksamhet. Ibland räcker det f.ö. att bara läsa något annat än samma vetenskapliga beteckning om och om igen.

Först och främst vill jag lyfta fram Lydia Sandgrens förbluffande debutroman “Samlade verk” (689 sidor). Romanen är en göteborgsk familjeberättelse som spänner över två generationer och Sandgren har redan jämförts med bl.a. Hjalmar Söderberg och Jorge Luis Borges. Jag skulle vilja lägga till Jonathan Franzén och Don DeLillo.

Språket, berättarstilen och fullföljandet av den monumentala ansatsen gör “Samlade verk” till något unikt i Litteratursverige: ett verk som utan synbar ansträngning pusslar ihop klassisk svensk romankonst med modern amerikansk dito, någonstans i gränslandet mellan verklighet och extraordinär fiktion. Utan att bli svårtillgängligt.

Om du bara ska läsa en svensk roman i år så är det denna sensationella prestation du ska välja.

Vidare sitter jag här med en hel hög andra aktuella böcker i knäet; böcker som jag, nu när det kommer till kritan, hellre rekommenderar än diverse redan etablerad undergångslitteratur:

P.s. Häromdagen upptäckte jag f.ö. ett Instagram-konto som ytterligare flyttade min fokus från allt corona-relaterat, men som samtidigt hotar att ödelägga min privatekonomi. En kort stund utgjorde @redfoxrarebooks till och med ett större hot mot mitt välbefinnande än vad covid-19 någonsin skulle kunna göra (ta i trä). På kontot publiceras nämligen bilder på mer eller mindre sällsynta exemplar av böcker. Och de är till salu. Förstaupplagor, första tryckningen, signerade, dedikerade. Med mera. En person med sämre impulskontroll hade kunnat lägga 5.000 kronor på “Girl with Curious Hair” (David Foster Wallace), 10.000 på “The Electric Kool-Aid Acid Test (Tom Wolfe), 20.000 på “The Old Man and the Sea” (Ernest Hemingway) eller strax över 50.000 kronor på “Suttree” (Cormac McCarthy). Det skadar ju inte att titta… men “Girl with Curious Hair” har jag ju faktiskt velat läsa ganska länge. D.s.

Ha det fint och glöm inte att tvätta händerna!

/ Joakim Andersson, Vallås bibliotek (i samarbete med Bertolt Brecht)

Foto: Kristin Pataki

Foto: Kristin Pataki

Vad hjärtat aldrig glömmer av Kelly Rimmer

En bok om två kvinnor, en mormor och en dotterdotter förenade av släktband, kärlek sorg och förlust. Boken blandar dåtid och nutid med två berättelser som båda är lika gripande men på olika sätt.

Vi följer mormor Alina boende i Polen., året är 1939. Hon lever ett bekymmerslöst liv, drömmer om att få gifta sig med sin älskade Tomasz och bekymrar sig inte speciellt för de krigsvindar som drar över Europa.

Tomasz flyttar till Warszawa för att studera till läkare, Alina blir kvar på gården med sina föräldrar. De driver det lilla jordbruket och försöker stå ut med ockupationen. Så skickas hennes bröder är iväg för att arbeta och med det kommer också rädslan och hatet in i familjen.  Rädslan finns alltid närvarande och strålar ut genom sidorna lika så modet hos dem som vågar göra motstånd. Kapitlen om Alina ger läsaren viss förståelse för vad ockupationen av Polen gjorde med och mot familjer.

Alinas dotterdotter Alice möter vi i Florida, USA året är 2019. Alice har familjeproblem, hon är ständigt trött och att ta hand om sin autistiske 7-årige son tär på krafterna. Hon känner inte heller att hon får stöd av sin man. De två har olika sätt att se på barnens behov. När Alice mormor hamnar på sjukhus efter en stroke förändras livet för Alice. Hon tvingas till några livsavgörande beslut för att på något sätt försöka reda ut sin släkts historia och ge sin älskade mormor frid. Mormor Alina har svårt att kommunicera men lyckas tillslut få Alice att förstå att hon måste ta sig till Polen och mormoderns barndomsstad.

Vad hjärtat aldrig glömmer, en bok om skuld, mod och kärlek och vad man gör för att överleva eller för att rädda dem man älskar.

/Annika, Söndrums bibliotek

Familjen – eller de som står oss närmast

Hur väl känner vi egentligen dem som står oss närmast? Det är det gemensamma temat på tre romaner som jag läst under julledigheten. Vad är det de tiger om när de inte berättar, ljuger om när de inte talar sanning eller smusslar med när de går bakom ryggen? Och vad är det egentligen som gör att de inte kan vara ärliga? När det kanske till om med är så att vi i tystnad vet mer, än de anar? Tre romaner om tre familjer med sina alldeles egna hemligheter.

 

vissla i mörker

 

Under en konstkurs försvinner Jens 15-åriga dotter Lana och återfinns först efter fyra dagar. Blodig, blöt och utmattad, men i livet och till synes oskadd. När Lana får frågan om var hon varit och vad som hänt, så svarar hon bara att hon inte minns. Detta driver Jen till att själv försöka gräva i vad dottern egentligen har varit med om.

Vissla i mörker av Emma Healey är en psykologisk roman som handlar om en deprimerad tonåring och överbeskyddande mor. I fokus för historien sätts relationen dem emellan och Healey beskriver denna på ett finkänsligt och skickligt vis. Detta gör att man stundom tvivlar på vem som egentligen är frisk och ser klart på situationen och ej. Healey väver smidigt samman då- och nutid, vilket skapar en djupare förståelse för Jens moderskap och relationen mellan mor och dotter.

Jag tycker att Vissla i mörker är en mycket läsvärd roman, där de små antydningarna och psykologiska nyanserna håller mig som läsare fängslad ända fram till slutet och där handlingen i sluttampen vävs ihop på ett så snyggt sätt, att jag först inte förstår att den faktiskt vävs ihop.

Healey har tidigare gett ut Elizabeth är försvunnen, även den en psykologisk roman, om en äldre kvinna, som hävdar att hennes väninna är försvunnen, trots att människorna runt henne hävdar motsatsen.

 

simma hem

 

En brittisk familj anländer till huset de hyrt över sommaren i Frankrike. Det första de får se är att något ligger i poolen. De tror först att det är dött djur, men det visar sig vara en högst levande ung kvinna. När kvinnan oväntat bjuds in att stanna med familjen, så visar det sig få mer långtgående konsekvenser än vad de till en början kan ha kunnat föreställa sig.

Simma hem av Deborah Levy är en tämligen stillsam och lågmäld historia om ett äktenskap. Vi slängs in mitt i historien och märker ganska snart att relationen skaver, och varefter vi lär känna romanens karaktärer så utkristalliseras problemen allt tydligare. Som läsare har man i denna roman ett utifrånperspektiv, där man ser det finlemmade psykologiska spelet och undrar i sitt stilla sinne hur de ska svara gentemot varandra och vart det ska barka.

Simma hem är en kort snabbläst roman om ett äktenskap och en familj på upphällning och som faktiskt lämnar mig som läsare lite tagen på sängen.

 

mjölkbudet

 

I Mjölkbudet av Anna Burns får vi genom den unga kvinna som står i centrum för handlingen en intressant inblick i samhället på Nordirland på 1980-talet. Bokens huvudperson tycker om att läsa och löpträna. Fritidsaktiviteter som ska visa sig inte vara helt oproblematiska. När det mycket äldre mjölkbudet gör oinbjudna närmanden leder detta till en lång rad olika följdverkningar, bortom hennes kontroll.

Det här är en kompakt, extremt detaljrik och mycket ambitiös roman om livet i skuggan av den pågående Nordirland-konflikten och om hur religionen präglar och har sitt fasta grepp om liv och vardag. Här råder en strikt social kontroll, det finns mängder av outtalade regler att förhålla sig till och vissa saker kan göras för öppen ridå, medan andra måste ske i skymundan. Familjerna är stora, släktskapen komplicerade och grannarna talrika, vilket gör att det är ett stort antal personer som lägger sig i och därmed lika många att stå upp emot. Ibland så många att sanningen inte alltid är tillräcklig.

Det här är en stark roman som är skriven på talspråk och där man riktigt känner hur orden och tankarna väller fram hos berättarjaget. Den har både värme och humor och kräver sin läsare, och då särskilt en tålmodig sådan, samtidigt som man känner att man är en fantastisk läsupplevelse på spåren!

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Fjärde advent – lästips inför julen!

4

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om lite nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och vad vi ser fram emot under 2020. Fler lästips hittar du här

 

tallöarna

 

1. Jag läser just nu:

Jag läser just nu Tallöarna av Marion Poschmann. En otrevlig dröm får Gilbert att lämna sin fru och Tyskland i all hast för att bege sig av på en resa som av en slump för honom till Japan, där han tillsammans med en deprimerad student följer i haiku-diktaren Matsuo Bashō fotspår.

Det här är en humoristisk svart smått surrealistisk roman med tankar om skägg, tallar, lövträd i Pennsylvania, haiku och såklart, Japan. När jag läser, så bildgooglar jag hela tiden. Författaren har nämligen smart listat de orter som besöks längs resans gång i innehållsförteckningen. Själv planerar jag allt in absurdum, så det är något extremt befriande med att läsa om människor som bara ger sig hän och tar allt som det kommer…

 

hennes-varsta-mardrom.jpg

 

Jag håller även på och läser en thriller. Peter Swanson är tillbaka med Hennes värsta mardröm som handlar om Kate som får ett erbjudande om bostadsbyte av sin syssling, som hon aldrig träffat. Eftersom Kate har en del i bagaget och behöver en nystart, så tackar hon ja och snart flyttar hon in i sysslingens lägenhet i Boston, medan sysslingen flyttar in i hennes i London. Kate har knappt mer än anlänt till sin nya bostadsadress förrän hon blir bekant med sin första granne och hon får snart veta att en kvinna i grannlägenheten är försvunnen. När polisen dyker upp, så både skrämmer och triggar detta Kate att gå in på djupet och undersöka vad det är som egentligen har hänt.

Jag gillar thrillers som utspelar sig i en avgränsad miljö– som i detta fall ett bostadshus med lägenheter och interagerande grannar, vilket gör att antalet misstänkta reduceras avsevärt. Det här är en thriller full av lögner, hemligheter, smussel och dolda agendor.

 

2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

memorys bok

 

Jag vill nämna tre.

Den första är Memorys bok av Petina Gappah som var en mycket stark läsupplevelse. Romanen handlar om Memory som plötsligt lämnas bort av sina föräldrar som barn. Vi får följa berättelsen både ur barnet Memorys och det vuxna Memorys perspektiv och stegvis får vi mer fakta i målet, vilket väcker all världens känslor inom en som läsare.

Boken lästes som en av tre böcker i en av våra afrikanska läsecirklar. Se tidigare inlägg här på bloggen.

 

Två  andra romaner som, lite oförtjänt hamnat i skymundan, under året är:

monopolet

Monopolet av Måns Wadensjö handlar om Alice som precis fått ett timvikariat på Systembolaget. Vi får följa med när hon lärs upp – öppnar lådor, packar upp tonvis med alkohol, frontar flaskor och håller ordning på hyllorna. Vartefter Alice blir varm i kläderna, får hon även sitta i kassan, vilket ger nya utmaningar, där möta stammisarna, göra legitimationskontroll och neka berusade är några.

Den här romanen öppnar upp bakom kulisserna och ger en närgången beskrivning av människorna på golvet. Man riktigt hör klirrandet, ser flaskorna och känner ansträngning och svetten lacka. Samtidigt väcker romanen tankar kring alkohol, systembolaget, oss svenskar och vårt drickande.

 

högspänning

 

Högspänning av Henrik Bromander handlar om Lotta som är i 50-års åldern, frånskild, med en vuxen son och som arbetar som svenskalärare på gymnasiet. I ett myller av tankar, reflektioner och återblickar, lära vi känna Lotta. Och vi märker snart att det är något som skaver. Problemen börjar på allvar när Lotta hamnar i klinch med den yngre nyrekryterade rektorn på skolan och det går upp för henne att något ofattbart har hänt – hon har blivit elöverkänslig.

Det här är en svart humoristisk, men samtidigt varm roman, skriven med ett rappt och intensivt språk där flera tidstypiska fenomen vävts in i berättelsen. Att förvisa den här romanen till att bara handla om elöverkänslighet är helt fel, då den är mycket, mycket mer!

 

3. Inför 2020 ser jag fram emot:

Inför 2020 års första del, så ser jag bland annat fram emot att läsa ikapp det jag inte hunnit läsa 2019, tex Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid och inför 2020 är jag lite nyfiken på tex Sara Paborns nya roman Tistelhonung och Ann Cleeves nya kriminalserie Albatross.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Tredje advent – lästips inför julen!

 

3

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om lite nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och vad vi ser fram emot under 2020. Fler lästips hittar du här

 

  1. Jag läser just nu:

Läser nu nyöversättningen av Virginia Woolfs Mot fyren, gjord av Annelie Bränström-Öhman.  Jag var lite orolig innan och tänkte: är detta verkligen nödvändigt?  Men det inser jag nu att det var! Tycker ännu mer om romanen nu och det säger inte lite!

 

2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

Allt jag läst och läst igen av Rachel Cusk, Outlinetrilogin men även hennes andra böcker. Hon hittar  på pricken ord för att beskriva mänsklig skröpplighet och våra tillkortakommanden. Hon avlyssnar livet självt och ger oss det tillbaka i fantastisk form. Tack tack.

3. Inför 2020 ser jag fram emot…:

2020 ser jag fram mot fler böcker av Jamaica Kincaid. Nobelpristagare vilket år som helst, tro mig!

 

/ Elisabeth, Stadsbiblioteket

Andra advent – lästips inför julen!

2.jpg

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om lite nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och vad vi ser fram emot under 2020. Fler lästips hittar du här

 

  1. Jag läser just nu:

Jag läser just nu Anna Focks Augustprisnominerade Väderfenomen, samt Vladimir Sorokins Tellurien, Michel Houellebecqs Serotonin och Athena Farrokhzads I rörelse (plus några till).

 

2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

Årets bästa läsupplevelse har varit Vladimir Sorokins Is-trilogi, som förhoppningsvis snart kommer på svenska i sin helhet (än så länge finns andra delen översatt). Egentligen är det dock omöjligt att välja mellan Sorokins trilogi, nobelfavoriten Mircea Cărtărescus fullständigt nihilistiska (briljanta) Solenoid och den flerfaldigt prisade Marlon James senaste, Black leopard red wolf – som av bland andra honom själv har kallats för en afrikansk Game of Thrones.

 

3. Inför 2020 ser jag fram emot…:

Inför 2020 ser jag fram emot och hoppas på Karina Sainz Borgos Natt i Caracas, Laura Van Den Bergs novellsamling I Hold a Wolf by the Ears: stories, William Gibsons Agency, en fortsättning på ”Black leopard […]”, att George Saunders får Nobelpriset och så vidare, och så vidare.

Så många böcker, så lite tid.

 

/ Joakim, Vallås bibliotek