Kategoriarkiv: Böcker

När var du på empati-gymmet senast?

Publicerad den av
Svara

I SVT:s program Vetenskapens värld presenteras teorier om att både våld och mordfrekvens har minskat de senaste seklerna – och forskare kopplar bland annat samman utvecklingen med ökad läskunnighet och att romanen tog plats i litteraturen.

”I [romanerna] fick läsaren möjlighet att blicka in i rollfigurernas inre. Man såg inte bara vad de gör, utan vad de kände och tänkte när de gjorde det”, säger Lynn Hunt, professor i modern europeisk historia, i programmet.

Skönlitteratur användes exempelvis i kampen mot slaveriet i USA.

”Vi kanske tror att romanläsande är nåt mycket individuellt och självupptaget – men det är djupare än så. Man tränar på empati-gymmet”, säger psykologen Jamil Zaki i programmet.

Vill du veta mer om hur litteratur kan påverka inlevelseförmågan? Se hela Sanningen bakom våldet – människans förändring på SVT Play (start ca. 39.30).

/Joakim Andersson, bibliotekspedagog

Glück är en poet som du skulle må bra av att läsa

Publicerad den av
Svara

Nobelpriset i litteratur år 2020 tilldelas den amerikanska poeten Louise Glück ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”.

Det går alltid att ha invändningar mot Svenska Akademiens val av nobelpristagare. I ljuset av de senaste årens skandaler och åtgärdsmässiga tillkortakommanden är det givetvis inte heller speciellt svårt att argumentera för invändningar mot Akademien i sig eller mot själva prisets legitimitet.

I min bok går det dock att applicera ”verk och person”-diskussionen på frågan. Mitt förtroende för De Aderton är en sak, mitt förtroende för prisets rimlighet är en annan. Men vi ska inte förlora oss i det resonemanget nu. Den här texten handlar nämligen om 2020 års nobelpristagare i litteratur: Louise Glück (vars efternamn rimmar på klick, inte ryck) – och varför hennes verk borde vara obligatorisk läsning. Svenska Akademien får söka ytterligare uppmärksamhet på annat håll.

När Mats Malm i torsdags klev ut genom dörrarna och sa Louise Glück blev jag väldigt glad. Först och främst eftersom hon är en värdig pristagare, som mer än väl förtjänar den större läsarskara som generellt följer efter ett nobelpris. Allt som riktar fler intressen mot och sänker trösklarna in till poesin är av godo (nåja). Vi skulle alla (hursomhelst) må lite bättre om vi läste mer – samt förstå oss själva och andra lite bättre om vi läste mer poesi.

Dessutom är Louise Glücks Ararat (1990) en av de bästa samtida diktsamlingar som jag har läst. Men att hon skulle få litteraturpriset var det nog få som trodde. För det första är hon ju poet – och de är inte direkt överrepresenterade i pristagarlistan. Dessutom är hon kvinna. Men!

”[Glück] har ägnat en livstid åt att visa oss hur språket både kan ha betydelse och innehålla allt”, säger den amerikanska poeten Claudia Rankine till The Guardian. The New York Times hyllar också valet och skriver att Glück är ”en pristagare vars dikter är till brädden fyllda av intellekt och djupa känslor”. Lovorden är många, kanske till och med fler än de brukar vara – och jag kan inte annat än att hålla med.

”Med teman som misslyckade kärleksaffärer, trasiga familjeförhållanden och existentiell förtvivlan har årets nobelpristagare i litteratur utmärkt sig som en de mest tongivande amerikanska poeterna.” Så skriver SVT Kultur. Ja, Louise Glück är en förträfflig författare, poet och tänkare.

Till saken hör också att Louise Glück inte är speciellt svår, vilket poesin ofta avfärdas som. Tvärtom. Glücks poesi är enkel i sitt tilltal; bred och allmängiltig, men där finns en knivskarp blick för de hisnande tankarna i det var- och alldagliga. Hennes är rader och ord vars mening smyger sig på och in i det egna sinnet, som välbehövliga nyanser till de egna tillsynes färdiga resonemangen.

Om bara budbilen från Danmark, där jag har lyckats hitta en inbunden förstautgåva av samlingen ”Poems: 1962–2012”, kan se till att skynda sig hit. För en annan rolig aspekt av Louise Glücks nobelpris är att det finns ett helt gediget författarskap att utforska. Det är bara att välja en av alla öppna dörrar och känna sig fram. Tro mig, du kommer inte att ångra dig.

—

Om Louise Glück: Hon föddes 1943 i New York och har sedan debuten 1968 utkommit med tolv diktsam­lingar. Hon har belönats med såväl Pulitzerpriset och National Book Award som Tranströmerpriset och är en av den ame­rikanska lyrikens mest beundrade och inflytelserika poeter. Hon introducerades på svenska 2017 med Averno i översättning av Jonas Brun. 2019 fortsatte utgivningen med Ararat, i översättning av Stewe Claeson. Samt Vild iris 2020, även denna i översättning av Jonas Brun.
(Källa: Rámus, Louise Glücks svenska förlag)

/Joakim Andersson, bibliotekspedagog

Svarta röster spelar roll

Publicerad den av
1

qrf

Häromdagen fick jag berättat för mig om barn som svarat på frågor om vad läsningen har för effekter på dem, varför de läser och så vidare. En tjej i lågstadiet svarade så här: ”Jag förändras lite som person när jag läser. Det sätts igång tankar och reflektioner.”

Även om läsning ofta associeras till avkoppling och är en ren nöjesaktivitet för de flesta, så går det (tack och lov) inte att komma ifrån de direkta eller indirekta effekter som det lästa har på oss; hur det vi läser informerar, problematiserar och förändrar.

Därför är det nu, under rådande nyhetsrapportering från demonstrationerna i USA, min första impuls att sätta böcker av Ta-Nehisi Coats, Claudia Rankine, Colson Whitehead, Toni Morrison, James Baldwin, Paul Betty, Wesley Lowery med flera i händerna på bibliotekets alla besökare. För givetvis spelar svarta liv roll – och svarta röster spelar en större roll än du tror.

Jag är en vit, svenskfödd man i 35-årsåldern, så jag har aldrig utsatts för förtryck – tvärtom. Jag tillhör de mest privilegierade. Men jag tror på medvetenhet som förändringens bränsle. Kunskap som förutsättning för framåtrörelse. Bildning som det enda sättet att förstå – försöka förstå – vad som händer.

”Världen där ute hävdar att detta bara delvis har med dig att göra. Det som händer dig tillhör dig inte, har bara delvis med dig att göra. Det är inte ditt. Inte bara ditt.
Och än börjar en värld sin rasande utradering –
Vem är du att säga jag till mig?”

– Claudia Rankine, ”Medborgare – en amerikansk dikt”

Jag tror på läsning som en förutsättning för övergripande empati, hur skitnödigt det än må låta. Jag tror också att tystnad inför orättvisor är detsamma som att välja den förtryckandes sida.

Läs, lyssna och lär. Ställ dig upp.

Tipsa gärna om annan relevant läsning i kommentarsfältet nedan.

P.s. Glöm inte att det är ett privilegium att lära sig om rasism och förtryckt på det här sättet, istället för att uppleva det. D.s.

 

/Joakim, Vallås bibliotek

Samlade verk för den socialt distanserade

Publicerad den av
Svara

Foto: Emelie Asplund
Foto: Emelie Asplund
Foto: Emelie Asplund

Det är så klart frestande för en sån som jag, med mina preferenser, att även i det här sammanhanget skriva om all utmärkt skönlitteratur som finns på temana pandemi, virus, farsot, undergång, överlevnad, postapokalyps och så vidare.

Det vill säga litteratur med högt såväl existentiellt som eskapistiskt (underhållnings-)värde; fiktion som få trodde skulle kunna bli bokstavlig verklighet. På förekommen anledning är de idag inte riktigt lika få som förut.

Det ligger nära till hands att dra fram Cormac McCarthys mästerverk ”Vägen”, Margaret Atwoods “Maddaddam”-trilogi, Albert Camus ”Pesten”, ”Blindheten” av Jose Saramago, ”Drömmarna” av Karen Thompson Walker, Philip Roths “Nemesis”, tungviktarna ”Pestens tid” (Stephen King) och ”Den sista människan” (Mary Shelley), eller Mumin-boken ”Kometen kommer” (Tove Jansson).

Bara den hopen utgör ett habilt utbud vad gäller litterära anslag, ämnen, perspektiv och terapeutisk potential.

Men det tänker jag inte göra, skriva om det där alltså. Det finns nämligen alldeles för mycket intressant nytt i den svenska utgivningen som förtjänar uppmärksamhet. Ibland räcker det f.ö. att bara läsa något annat än samma vetenskapliga beteckning om och om igen.

Först och främst vill jag lyfta fram Lydia Sandgrens förbluffande debutroman “Samlade verk” (689 sidor). Romanen är en göteborgsk familjeberättelse som spänner över två generationer och Sandgren har redan jämförts med bl.a. Hjalmar Söderberg och Jorge Luis Borges. Jag skulle vilja lägga till Jonathan Franzén och Don DeLillo.

”Samlade verk”, formgiven av Heike Schüssler.
Lydia Sandgren. Foto: Emelie Asplund

Språket, berättarstilen och fullföljandet av den monumentala ansatsen gör “Samlade verk” till något unikt i Litteratursverige: ett verk som utan synbar ansträngning pusslar ihop klassisk svensk romankonst med modern amerikansk dito, någonstans i gränslandet mellan verklighet och extraordinär fiktion. Utan att bli svårtillgängligt.

Om du bara ska läsa en svensk roman i år så är det denna sensationella prestation du ska välja.

Vidare sitter jag här med en hel hög andra aktuella böcker i knäet; böcker som jag, nu när det kommer till kritan, hellre rekommenderar än diverse redan etablerad undergångslitteratur:

P.s. Häromdagen upptäckte jag f.ö. ett Instagram-konto som ytterligare flyttade min fokus från allt corona-relaterat, men som samtidigt hotar att ödelägga min privatekonomi. En kort stund utgjorde @redfoxrarebooks till och med ett större hot mot mitt välbefinnande än vad covid-19 någonsin skulle kunna göra (ta i trä). På kontot publiceras nämligen bilder på mer eller mindre sällsynta exemplar av böcker. Och de är till salu. Förstaupplagor, första tryckningen, signerade, dedikerade. Med mera. En person med sämre impulskontroll hade kunnat lägga 5.000 kronor på “Girl with Curious Hair” (David Foster Wallace), 10.000 på “The Electric Kool-Aid Acid Test (Tom Wolfe), 20.000 på “The Old Man and the Sea” (Ernest Hemingway) eller strax över 50.000 kronor på “Suttree” (Cormac McCarthy). Det skadar ju inte att titta… men “Girl with Curious Hair” har jag ju faktiskt velat läsa ganska länge. D.s.

Ha det fint och glöm inte att tvätta händerna!

/ Joakim Andersson, Vallås bibliotek (i samarbete med Bertolt Brecht)

Foto: Kristin Pataki

Foto: Kristin Pataki

De bästa böckerna 2019 (eller I det fiktiva Rysslands grepp)

Publicerad den av
1

Vladmir Sorokin.

Vladmir Sorokin. Fotograf: Maria Sorokina

Jag bör väl direkt erkänna att jag inte har hunnit läsa alla intressanta och potentiellt utmärkta/briljanta/nydanande romaner, bilderböcker och annat som har getts ut under 2019 (de är faktiskt ganska många). Felet är dock inte mitt eget, utan bör tillskrivas den ryska författaren Vladimir Sorokin. Men mer om honom senare.

När det gäller den svenskspråkiga 2019-katalogen har jag till exempel ännu inte läst (färdigt) “Räven” (av Dubravka Ugresic), ”Den stora skrivboken” (av Agota Kristof), ”Klubben” (av Matilda Gustavsson) eller ”Neuromancer-trilogin” (av William Gibson).

Jag kan med andra ord behöva revidera den här listan när jag väl har kommit ikapp. Eller inte. Hursomhelst, detta (nedan) är i min mening den bästa och mest relevanta läsningen ur det gångna årets utgivning:

(forts. efter lista)

1 ”Manaraga: mästerkockens dagbok”, Vladimir Sorokin (Norstedts)

2 ”Solenoid”, Mircea Cârtârescu (Albert Bonniers Förlag)

3 ”Dyksommar”, Sara Stridsberg (Bokförlaget Mirando) [mer om ”Dyksommar” på bloggen Bibblans bokbabbel]

4 ”Jakobsböckerna”, Olga Tokarczuk (Ariel) [nyutgivning]

5 ”W.”, Steve Sem-Sandberg (Albert Bonniers Förlag)

6 ”Kväll i paradiset” + ”Välkommen hem”, Lucia Berlin (Natur & Kultur)

7 ”Teonauterna”, Sam Ghazi (Norstedts)

8 ”Den okända dimensionen”, Nona Fernández Mallo (Palabra förlag)

9 ”Björnkvinnan”, Karolina Ramqvist (Norstedts)

10 ”Oktoberbarn”, Linda Boström Knausgård (Modernista)

 

 

 

Vladimir Sorokin då? (Du såg hans namn överst på listan va?) Jo, jag vill åtminstone spontant påstå att det för min del tog fart för drygt två år sedan, när Elif Batumans ”The Idiot” gavs ut på engelska (på svenska 2018). Vidare att bland annat ”The Taiga syndrom” (Cristina Rivera Garza) står som en milstolpe längs vägen.

Antagligen började det dock redan med Svetlana Aleksijevitjs nobelpris 2015 och kanske framförallt i och med Modernistas nyutgivning av Zamjatin och Dostojevskij (den senare i briljant Egon Schiele-skrud). Men klassiker kan i det här sammanhanget inte mäta sig med moderna adaptioner av traditionella former. Samtiden är alltid mer intressant, vilket är lätt att argumentera för eftersom historien är en ständigt närvarande beståndsdel av nuet.

Så, det började med Batuman – och nådde under fjolåret sin kulmen(?) i och med att jag sent omsider upptäckte den 64-årige ryska författaren Vladimir Sorokin.

Men… vad var det som började, kanske du tänker? Vad menar han? Jo, jag syftar förstås på det grepp som fiktionens absurda Ryssland (och Sovjet) har tagit om min eskapism i synnerhet och läsning i allmänhet. Egentligen är det väl det absurda Europa som det handlar om – och där bär Mircea Cârtârescu ett stort lass, framförallt i och med ”Solenoid”.

Efter att ha läst ”Manaraga: mästerkockens dagbok” har jag hursomhelst haft svårt att ägna mig åt annat än Sorokins författarskap. Jag har letat med ljus och lykta efter översättningar som jag kan förstå och inget av det jag har hittat har gjort mig besviken. Det har snarare befäst min initiala förmodan att detta är ett författarskap som inte liknar något annat.

Sammantaget består Sorokins verk av framtidsvisioner som är så väl chockerande som satiriska, tänkvärda, systemkritiskt – och fullständigt oberäkneliga. En sorts konspiratorisk realism, framförda av en hantverksmässigt mästerlig och tillgänglig prosa. Ibland slås jag av tanken att jag aldrig mer vill läsa någonting annat än Vladimir Sorokins böcker, de skulle liksom vara nog.

Those readers […] who turn to literature for consolation, or moral enlightenment, or lessons in self-esteem, are well advised to look elsewhere.
—C. Caryl, The New York Review of Books

Summa summarum är att jag älskade att läsa ”Manaraga”, för att återknyta till årskatalogen. Dess största behållning är dock ändå att den ledde mig vidare till ”Is”-trilogin.

Tyvärr finns endast centraldelen översatt till svenska, vilket så klart är obegripligt. Samtliga finns dock samlade på engelska och utgivna av New York Review of Books, i översättning av Jamey Gambrell (2011).

För övrigt anser jag att… alla med litteraturintresse borde ta en titt på och hålla sig a jour med NYRB:s utgivning. Och håll dig alltså borta från Sorokin till dess att du är beredd att sätta övrig läsning på paus.

 

P.s. Där 2019 oväntat kom att handla om Sorokin kommer 2020 högst avsiktligt att handla om David Foster Wallace. Jag planerar nämligen att läsa mig igenom Wallaces fiktion, med ”Infinite Jest” (1996) som utgångspunkt. Hysterisk realism känns ganska givet med tanke på allt som har varit. Men mer om David Foster Wallace i ett annat inlägg. D.s.

God fortsättning!

 

Rekommenderad Sorokin-läsning:

Sommaren – en tid för att läsa olika

Publicerad den av
Svara

Sommaren och semestern är en bra tid för att ge sig på olika slags litteratur – och läsa det man verkligen vill läsa och särskilt då det man länge tänkt att det, det vill jag läsa. Jag märker att jag ofta läser halva böcker, men i sommar har jag verkligen stannat upp, landat, njutit och läst – från första till sista sidan…

 

nadaVarje år försöker jag läsa några av de titlar som Statens kulturråd har med i det distributionsstöd som skickas till landets alla bibliotek. I sommar har jag läst Nada av Carmen Laforet som ursprungligen gavs ut 1945 och nu kommit i en nyutgåva. Boken handlar om unga Andrea som kommer till storstaden Barcelona för att studera på universitetet. Hon flyttar in hos sina släktingar som består av mormor, moster, morbröder och en av morbrödernas fru och barn. Både staden, släktingarna och deras hem har starkt påverkats av kriget. Andrea kommer till Barcelona som en frisk fläkt av glädje, entusiasm och framtidstro, men denna grusas snart av släktingarnas kontrollerande, anklagelser, ekonomiska bekymmer och återkommande bråk.

Det här är en stark berättelse där man nästintill känner Andreas livlust, frihetslängtan och kurrande mage och hör skriken och slagen från de våldsamma och ständigt duggande familjebråken. Det här är en läsvärd och tidlös historia väl värd att upptäckas på nytt.

 

utvald

Vad är en sommar utan en spänningsroman? Jag har även kryddat mina sommardagar genom att läsa en helt nyutgiven spännande thriller. Det är Utvald av Sarah Stovell som handlar om den bästsäljande författaren Bo Luxton som lever ett lyckligt familjeliv i norra England. Under en skrivarkurs möter hon den unga och talangfulla, men lite struliga Alice Dark och en intensiv relation dem emellan tar sin början.

Detta är en psykologisk thriller, där vi får historien berättad för oss från både Bos och Alices perspektiv. Starka känslor väck mellan dessa två kvinnor, men hur önskad och ömsesidig är denna relation egentligen? Och vart bär det hela hän?

 

 

baby-janeMed mig på resan ner till Adriatiska havets salta vatten hade jag Baby Jane av Sofi Oksanen. Berättarjaget träffar och blir dunderförälskad i tuffa och kaxiga Piki. De älskar, dricker, festar och går på gay-klubbar hela nätterna igenom. Men så varefter så förändras saker, små saker blir stora saker, och det framgår allt mer att något inte är som det ska. Piki isolerar sig i sin bostad, dricker alltmer och kan inte ta sig an de mest vardagliga sysslor. Vad är det egentligen som har hänt?

Det här en riktig kärleksroman, men också en roman om psykisk sjukdom och vad sjukdomen gör men den som står bredvid, vilket gör detta till en mycket läsvärd och viktig roman.

 

När dykaren lämnar sina kläder

Efter att ha blivit tipsad av en kollega i denna blogg satte jag i sommar även tänderna i När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida som handlar om en ung amerikansk kvinna som reser ensam till Casablanca. När hon kommer fram till hotellet, så blir hon vid in-checkning bestulen på sin ryggsäck med plånbok och pass. När polisen efter någon dag meddelar att de har hittat ryggsäcken, så tar hon, i ett svagt ögonblick emot den, trots att hon ganska omedelbart inser att det inte är hennes väska. Och samtidigt tar hon även över den upphittade ryggsäckens ägares identitet och blir någon helt annan…

Den här bokens handling är som en enda lång monolog, man tänker att nu tar kapitlet, slut, nej, det gör det inte. Det bara fortsätter och fortsätter. (Vilket också är utmärkt för en prestationsläsare som triggas av nya kapitel, i den här boken måste jag landa…) Blir det tråkigt då? Nej, den här berättelsen dundrar på med icke förutsägbara nya sidospår och spännande villovägar. Vartefter berättelsen utvecklas, så börjar man så smått att undra över titeln, men också över vem kvinnan egentligen är och varför har hon gett sig av på resan till Marocko från första början…

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Charter, systerskap och förälskelse

Publicerad den av
Svara

9127148637Sommaren kan betyda charterresor. I den skönlitterära världen så har detta bland annat beskrivits i Maria Svelands Bitterfittan (där bokens huvudperson lämnar man och barn för att återerövra sig själv under en charterresa), Hans Gunnarssons All inclusive (där en författare med skrivkramp ger sig av på en arbetsresa till varmare breddgrader med uppdrag att marknadsföra resmålet ifråga) och romanen jag just avslutat, Lena Ackebos Världens vackraste man.

Boken handlar om Barbro som bjuder sin syster Mona på en charterresa till Mallorca. Målet med resan är att de ska lära känna varandra bättre. Det är nästan tio år mellan systrarna och de lever helt olika slags liv. Barbro är läkarhustru och lever ett till på ytan tjusigt liv med familj och vänner i södra Sverige, medan Mona lever ett modest liv, hela yrkeslivet arbetat som lärare, är gift med en annan lärare och är bosatt i Stockholm. Ålderskillnaden systrarna emellan har gjort att de har helt olika bilder av sin barndom och av sina föräldrar, något som bakåt i tiden har skapat konflikter dem emellan. När de nu ger sig av på denna gemensamma resa, så sker detta något motvilligt och inte helt friktionsfritt. Än mer sätts deras relation på sin spets när Mona plötsligt under resan träffar världens vackraste man och drabbas av en total förälskelse.

Lena Ackebo har tidigare gjort sig ett namn som serietecknare, men som romanförfattare är detta henne debut. Boken är full av igenkänning, relationen mellan systrarna beskrivs på ett trovärdigt sätt och något som karaktäriserar Ackebos skrivsätt är att hon stannar upp och beskriver små helt vardagliga företeelser på ett mycket detaljerat sätt. Boken har därtill flera småroliga episoder om kvinnligt åldrande och beskriver hur livet kan förändras i mogen ålder. Nyligen kom uppföljaren till denna bok: Kära Barbro.

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Sommarlästips!

Publicerad den av
1

Daisy background, 10eps

Vi har nedan samlat en rad sommarlästips inför den stundande semestern!

Kristina Appelqvist, gästbloggande författare som besöker Stadsbiblioteket den 13 juli!

Detta läser jag just nu:

min-fantastiska-väninnaJag har just läst ut Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, en italiensk och mycket omtalad författare som skriver under pseudonym. Ingen vet alltså vem hon är. Hennes fyra böcker om de två väninnorna i Neapel har tagit världen med storm och får positiv uppmärksamhet överallt. Min fantastiska väninna är den första delen i serien. Den tar avstamp i efterkrigstidens Neapel där läsaren får följa Elena och Lila som växer upp i de fattigaste kvarteren. I bokens inledning får vi veta att det är den vuxna och numera medelålders författaren Elena som berättar historien. Lila måste sluta skolan redan vid 14 års ålder medan Elena får läsa vidare och utbilda sig vid en elitskola i norra Italien. Det här är en sådan där bok där man känner igen sig i mycket oavsett hur ens egen uppväxt sett ut. Den fångar det som är allmänmänskligt och får läsaren att fundera på sitt eget liv. Rekommenderas varmt!

Detta ska jag läsa i sommar:

kristina-appelqvist

Kristina Appelqvist (Foto: Anna-Lena Ahlström)

Jag har en hel hög med olästa böcker som jag hoppas hinna med! Några av dem är:

Brinnande livet av Alice Munro.

Bästa platsen för sommarläsning är:

 

Om det är fint väder sitter jag gärna ute i min fina trädgård i en skön stol, gärna med ett bord intill så att jag kan ställa något gott att dricka inom räckhåll.

Jessica, Stadsbiblioteket

den-jag-varDetta läser jag just nu:

Jag läser just nu Den jag var av Meg Rosoff, författare från USA som precis blivit tilldelad ALMA-priset 2016. Boken handlar om en ung kille (Hilary) som bor på en Internatskola vid engelska östkusten. Livet på skolan är extremt inrutat och tråkigt och till slut får Hilary nog. Han lämnar sin plats i ledet under en promenad på stranden och hittar en ny, mycket annorlunda vän (Finn) som bor alldeles ensam i ett skjul på stranden utan familj, skola osv. Mötet förändrar Hilary på många sätt och livet får en mening!

Detta ska jag läsa i sommar:

I sommar ska jag läsa Sophies historia av Jojo Moyes och Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

Bästa platsen för sommarläsning är:

På sommaren är den bästa platsen för läsning stranden eller på en filt i trädgården i skuggan av ett äppelträd. Vid regniga dagar får man sitta på altanen eller varför inte stanna kvar i sängen?

Annika, Söndrums bibliotek

Detta läser jag just nu:

mitt-hjärta-går-på

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst

En rolig och charmig feelgoodbok. En kärlekshistoria med komplikationer mellan Pontus och Chavve, två killar i början av 20 årsåldern som träffas via en datingapp.

Detta ska jag läsa i sommar:

Jag ska försöka hinna med att läsa hela Diana Gabaldons Outlanderserie. Jag började läsa hennes första bok i serien, Främlingen, som tonåring och hon blev snabbt en av mina favoritförfattare och jag ville bara läsa mer och mer om hennes romanfigurer. Nu är det dags att läsa om dessa böcker igen. Åtta böcker har kommit i serien sedan 1992. Vill man inte läsa böckerna är ett hett tips att titta på filmatiseringen av Outlander säsong 1 och 2 som bygger på de första böckerna i serien man blir inte besviken.

Bästa platsen för sommarläsning är:

Med en bra bok i handen spelar faktiskt inte platsen så stor roll tycker jag men jag kommer nog njuta mest av min läsning i skuggan på terrassen.

Carolina, Stadsbiblioteket:

Detta läser jag just nu:

berör migBerör mig inte, berör mig av Inger Alfvén

Berättelsen är skriven i delar som var och en berättar en persons historia. Delvis hänger berättelserna ihop.

I den första berättar Laurence, välbärgad f.d. vd, om sitt liv och sin sorg när hans hustru Anna Sofia dör i cancer. Han får kontakt med en av Anna Sofias vänner, Bitte och hennes dotter Bea. I den andra delen är det Bea som berättar om sitt liv som ung skådespelerska med kärlekssorg.

Det är så långt jag kommit nu och greppet att låta olika personer berätta delvis samma historia känner jag igen hos Inger Alfvén och tycker mycket om.

Detta ska jag läsa i sommar:

Har ingen aning just nu.

Bästa platsen för sommarläsning är:

På stranden såklart.

Anna R, Stadsbiblioteket:

Detta läser jag just nu:

skottetSkottet av Marie Louis Kelly

Caroline är professor i fransk litteratur och vid en läkarundersökning får hon reda på att hon har en kula i ryggraden. Hon förstår ingenting – hon har ju aldrig blivit skjuten! Eller? Frågorna hopar sig för Caroline: Vad har hänt? Varför tiger hennes föräldrar? Vem har skjutit henne?

Caroline börjar nysta i sitt förflutna och inser snart att hennes familj bär på många hemligheter och att den som skjutit henne fortfarande finns kvar där ute!

Spännande och snabbläst! Perfekt sommarläsning!

flickorna i parken

Flickorna i parken av Lisa Jewell

Ett bostadsområde gränsar till en park, där flera familjer med tonårsflickor bor. I bokens inledning har en av flickorna hittats medvetslös. Vad är det egentligen som har hänt? Handlingen går därefter tillbaka till tiden före överfallet. Familjerna som bor vid parken umgås och sakta men säkert lär vi känna dem och som läsare inser man snart att det under den trevliga fasaden hotar faror. Detta är en stillsam historia med en allvarlig botten, där bland relationen mellan barn och vuxna ifrågasätts.

 

Detta ska jag läsa i sommar:

Kristina Appelqvists nya Smultron, bröllop och döden. Missa inte att hon besöker Stadsbiblioteket den 13 juli.

Debuten Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils som kommer i augusti!

Bästa platsen för sommarläsning är:

I solstolen i trädgården!

Elisabeth, Stadsbiblioteket

Detta läser jag just nu:

samlade-dikter-bodil-malmsten

Samlade dikter av Bodil Malmsten

Äntligen finns Bodil Malmstens dikter samlade i en volym. När man läst och läst om hennes romaner och bloggböckerna är det dags att stifta bekantskap med hennes lyrik.

Det var som poet hon debuterade 1977, Dvärgen Gustav heter samlingen,  Gustav är en f.d pojkvän, en nyligen älskad, en liten människa och måhända en cirkusdirektör.

Jaget är liten som en loppa.

En dikt heter En liten könskamp och jag associerar till många böcker den senaste tiden som handlat just om detta. Tänk Ebba Witt- Brattström och Horace Engdahl med flera!

Vad är en loppa

för en kvinna!

 

Vad är en dvärg

för man!

 

Jag slår ihjäl dig

din djävul

för att skydda oss

mot varann

här-wislawaHär av Wislawa Szymborska
Wislawa Szymborska, polsk poet som levde mellan  1923 – 2012. Hon fick Nobelpriset i litteratur 1996.

Men egentligen vill jag bara säga att det finns en Szymborska-dikt för  varje dag i livet, för varje tillfälle, varje känsla.

Som idag till exempel när jag funderar på hur det skulle vara att träffa mig själv som tonåring. Vad skulle vi prata om?

Skulle det bli ett fint möte?

Kanske inte, samtalet kör fast, inte ens kropparna liknar varandra och våra klockor går med olika fart.
Men där finns en  halsduk som vår mamma har virkat.

Den halsduken med sina ränder förbinder oss, förbinder då med nu.

Livsviktigt om kroppen, känslor och mens

Publicerad den av
Svara

Ibland läser man böcker som berör och ibland läser man böcker som verkligen berör, ger en en rejäl spark i magen och en ordentlig käftsmäll. Peppad som bara den blir jag av denna läsning!

YouTube-fenomenet Clara Henrys ”Ja jag har mens, hurså!” och Anna Höglunds ”Att vara jag” är två sådana böcker.

 

ClaraDen förstnämnda är Clara Henrys bokdebut och är en faktaspäckad bok om just mens och alla vinklar och vrår av detta. Clara Henrys agenda är tydlig. Tabun ska bort, mens ska pratas om och skrivas om. Miljontals människor, eller livmodersbärare som Clara kallar dem, menstruerar varje månad världen över och vissa går igenom livet utan att ha någon att prata om detta med. Boken är en vägledning i hur du bäst hanterar din mens med mensskydd, choklad osv. men tar också upp menshistoria, menssexism och har en egen mensordlista. Den är fylld av informativa tecknade bilder och skriven i en lättsam men fängslande stil.

Underhållande, uppkäftig (i positiv bemärkelse) och livsviktig är tre ord som får beskriva denna bok. Jag ser mycket fram emot att få lyssna på Clara Henry i egen hög person på Stadsbiblioteket tisdag 15/3 17.30-19.00, fri entré. Du kan läsa mer om detta på bibliotek.halmstad.se

Jag tänker gå till botten med det här. Varför är det så mycket som känns jobbigt med att vara jag? Kommer det inifrån eller utifrån?”

att varaDetta undrar Rosa, huvudpersonen i Anna Höglunds skönlitterära bok ”Att vara jag”. I Rosas liv finns mycket funderingar kring hur och när första mensen ska komma, funderingar på storasyster och det som hon gör, storasysters pojkvän som inte är särskilt schysst, om hur man ska vara i skolan och hemma, den snygga killen i skolan med mera. Rosa har problem med att hitta sig själv, men kanske framför allt med att få lov att vara sig själv. I skolan och till vänner kan man inte säga vad man tycker, man får inte vara för mycket eller för lite. Det hade varit lättare att vara kille tror Rosa eller att vara varken kille eller tjej. Lättast hade varit att få vara, bara vara jag.

Denna bok innehåller precis som Clara Henrys, bilder som förstärker texten. Men bilderna i Anna Höglunds bok är mer mörka och förtvivlade. Trots det mörka och svåra är det en ljus bok i det att tabuämnen hamnar på bordet. För läsare med samma känslor som Rosa bör man känna sig mindre ensam och ledsen efter läsningen. Boken avslutas med att Rosa får en tårta av sin familj då första mensen kommer.

Sammanfattningsvis är detta två viktiga överlevnadsböcker för alla åldrar!

Jessica

Här kommer lite fler tips i samma genre:

Liv Strömquist – Kunskapens frukt

Sandra Dahlén – Sex med mera

Nathalie Simonsson – Världens viktigaste bok

 

Om att vara först, sist och mittemellan!

Publicerad den av
Svara

Ibland är man först. Först på den där senaste nya omtalade spänningsromanen som alla vill läsa. Man kanske inte ens stod på första plats i reservationskön, utan på sjätte, men eftersom biblioteket köpt in flera exemplar av samma titel, så fick man den direkt. Bara sådär! Boken är helt ny, med rena vita sidor, luktandes lite kemiskt av trycksvärta och man är den allra första i hela vida Halmstad som bläddrar i boken. Det känns nästan lite högtidligt magiskt…

Men det finns ju även det omvända – när man inte har hittat till en författare eller titel, förrän sist av alla. När den tidigare så populära titeln står, så där lite pinsam och bortglömd i bibliotekshyllan. Den kanske ser ok ut på utsidan, men så öppnar man den..Bild1bild2

Den är fuktskadad i någon del, har hundöron varstans, en och annan lös sida, det ligger en fasttorkad bananfluga på någon sida, nerkletat blod efter en mosad mygga på en annan och någon har använt de vita sidorna i slutet som ett anteckningsblock. Man står där och väger boken i handen – ska jag låna den trots allt? Kanske tar man den ändå, kanske beställer man in titeln från ett annat bibliotek och chansar på att det exemplaret är i bättre skick eller så kanske köper man den själv som pocket på nätet…

När jag började arbeta på bibliotek, så blev jag uppriktigt överraskad över att böckerna på biblioteket var så nya och fräscha. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, en massa gammalt bråte på hyllorna? Jag tror att de flesta aktiva låntagare vill ha nytt och fräscht (med bredd och av god kvalitet) på hyllorna. För året inkom våra tio folkbibliotek med över 5000 nya skönlitterära exemplar för vuxna i sin katalog (och då är inte fack- eller barn- och ungdomslitteraturen inräknad) och samtidigt föll en och annan titel bort i form av gallring. Gallring hjyssas det lite om. Är det ok att slänga böcker? Om vi inte skulle gallra något alls så skulle beståndet på fem, tio, femton, tjugo år ha vuxit med ett ofantligt antal exemplar.

Vad jag vill komma till är att jag ser ett biblioteks samlingar som ett äppleträd. Det måste underhållas genom att beskäras, gödslas och kartgallras för att må bra och få fina friska frukter.

PS: Och ja, ser du en fuling enligt ovan, så påtala det gärna, så gallrar vi och köper ett ersättningsexemplar om möjligt.

/ Anna R