Samlade verk för den socialt distanserade

Det är så klart frestande för en sån som jag, med mina preferenser, att även i det här sammanhanget skriva om all utmärkt skönlitteratur som finns på temana pandemi, virus, farsot, undergång, överlevnad, postapokalyps och så vidare.

Det vill säga litteratur med högt såväl existentiellt som eskapistiskt (underhållnings-)värde; fiktion som få trodde skulle kunna bli bokstavlig verklighet. På förekommen anledning är de idag inte riktigt lika få som förut.

Det ligger nära till hands att dra fram Cormac McCarthys mästerverk ”Vägen”, Margaret Atwoods “Maddaddam”-trilogi, Albert Camus ”Pesten”, ”Blindheten” av Jose Saramago, ”Drömmarna” av Karen Thompson Walker, Philip Roths “Nemesis”, tungviktarna ”Pestens tid” (Stephen King) och ”Den sista människan” (Mary Shelley), eller Mumin-boken ”Kometen kommer” (Tove Jansson).

Bara den hopen utgör ett habilt utbud vad gäller litterära anslag, ämnen, perspektiv och terapeutisk potential.

Men det tänker jag inte göra, skriva om det där alltså. Det finns nämligen alldeles för mycket intressant nytt i den svenska utgivningen som förtjänar uppmärksamhet. Ibland räcker det f.ö. att bara läsa något annat än samma vetenskapliga beteckning om och om igen.

Först och främst vill jag lyfta fram Lydia Sandgrens förbluffande debutroman “Samlade verk” (689 sidor). Romanen är en göteborgsk familjeberättelse som spänner över två generationer och Sandgren har redan jämförts med bl.a. Hjalmar Söderberg och Jorge Luis Borges. Jag skulle vilja lägga till Jonathan Franzén och Don DeLillo.

Språket, berättarstilen och fullföljandet av den monumentala ansatsen gör “Samlade verk” till något unikt i Litteratursverige: ett verk som utan synbar ansträngning pusslar ihop klassisk svensk romankonst med modern amerikansk dito, någonstans i gränslandet mellan verklighet och extraordinär fiktion. Utan att bli svårtillgängligt.

Om du bara ska läsa en svensk roman i år så är det denna sensationella prestation du ska välja.

Vidare sitter jag här med en hel hög andra aktuella böcker i knäet; böcker som jag, nu när det kommer till kritan, hellre rekommenderar än diverse redan etablerad undergångslitteratur:

P.s. Häromdagen upptäckte jag f.ö. ett Instagram-konto som ytterligare flyttade min fokus från allt corona-relaterat, men som samtidigt hotar att ödelägga min privatekonomi. En kort stund utgjorde @redfoxrarebooks till och med ett större hot mot mitt välbefinnande än vad covid-19 någonsin skulle kunna göra (ta i trä). På kontot publiceras nämligen bilder på mer eller mindre sällsynta exemplar av böcker. Och de är till salu. Förstaupplagor, första tryckningen, signerade, dedikerade. Med mera. En person med sämre impulskontroll hade kunnat lägga 5.000 kronor på “Girl with Curious Hair” (David Foster Wallace), 10.000 på “The Electric Kool-Aid Acid Test (Tom Wolfe), 20.000 på “The Old Man and the Sea” (Ernest Hemingway) eller strax över 50.000 kronor på “Suttree” (Cormac McCarthy). Det skadar ju inte att titta… men “Girl with Curious Hair” har jag ju faktiskt velat läsa ganska länge. D.s.

Ha det fint och glöm inte att tvätta händerna!

/ Joakim Andersson, Vallås bibliotek (i samarbete med Bertolt Brecht)

Foto: Kristin Pataki

Foto: Kristin Pataki

Flickan från ingenstans

city of mirrorsDet sägs att den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge. Hoppas detta stämmer eftersom, väntat, det har jag gjort. I nästan fyra år. Nu har den äntligen kommit, den tredje och sista delen av Justin Cronins dystopiska serie Passagen. Titeln har fått namnet The city of mirrors, och finns än så länge bara på engelska.

 Vad är Passagen för en bokserie?

Passagen är en komplex serie och jag vill nog påstå att det är omöjligt att skriva ihop en sammanfattning som gör den rättvisa. Den har så många delar och kronologin hoppar fram och tillbaka på så vis att det är svårt att sammanfatta den utan att komma med spoilers. Men idag känner jag mig våglig. Jag ska göra ett försök.

Alltså

flickan-från-ingenstansPassagen är en dystopisk trilogi som, i extremt stora drag, handlar om att den amerikanska staten genomför ett hemligt experiment som, helt otippat, går käpprätt åt pipsvängen. Tolv försökspersoner bryter sig ur forskarnas klor och börjar våldsamt rocka loss på jorden. Kommer man i vägen för dessa personer står man inför två alternativ: Bli dödad eller omvandlad. Pest eller kolera. Detta kanske inte låter speciellt originellt men allting är inte riktigt så linjärt som det verkar. I Cronins intrig finns en enkelhet men han har också ett alldeles speciellt sätt att berätta den på, med sidospår och karaktärer som gör att den blir allt annat än enkel och ordinär. Naturligt går mina tankar till flickan Amy, som Cronin refererar till som The Girl from Nowhere (Flickan från ingenstans) och den mystiska figuren Patient Zero. Två nästan mytiska väsen som står vid sidan av intrigen, samtidigt som de i allra högsta grad är i dess epicentrum.

Jag kan riktigt känna vad ni tänker. Ännu en dystopisk trilogi med zombietema. Vilken klyscha. Suck. Bibliotekets hyllor riktigt bågnar av trilogiernas tyngd. Men detta är inte en serie i mängden, utan Passagen är alldeles speciell. För det första är den otroligt välskriven. Det märks att författaren har tagit god tid på sig. Passagen är också komplex, jag liknar den vid en hermeneutisk cirkel, där många små delar blir en härligt vacker helhet. Den passar den som är lite småsugen på att läsa Science Fiction men som inte riktigt har vågat ta steget ut. Passagen är en alldeles utmärkt instegsport för nybörjaren i SciFi, eftersom den inte är så Hardcore i sin nördighet, utan lite mer en SciFi-light.

Som avslutning vill jag passa på att bjuda på bokens allra första meningar, vilka är fantasieggande och intresseväckande, och som hade mig fast från allra första start:

Before she became the girl from nowhere – the one who walked in, the first and last and only, who lived a thousand years – she was just a little girl in Iowa, named Amy. Amy Harper Bellafonte.

/ Frida – Stadsbiblioteket