Nortons filosofiska memoarer

nortons-filosofiskaIgår träffades vi för andra gången  i Stadsbibliotekets läsecirkel Läs på lätt svenska. Inför detta tillfälle hade vi läst Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. En tunn bok med lite text och många illustrationer, men med ett stundom ganska svårt språk.

Bokens berättarjag är Nessers hund, Norton, som är av rasen rhodesian ridgeback. I boken får vi följa Norton från dess att han var valp och föds utanför Uppsala, växer upp och flyttar med matte och husse runt om i Sverige, USA och Storbritannien, ända tills hans ålderdoms sista dagar i Gamla stan i Stockholm.

 

Vi började läsecirkelträffen med en presentationsrunda, då det tillkommit nya deltagare i gruppen. Det fanns vid detta tillfälle deltagare från Syrien, England och Nicaragua.

Vi inledde diskussionen med en fråga om hur de uppfattade att läsa boken. Den var svår, var den spontana kommentaren. Läsecirkeldeltagarna visade upp hur det markerat och skrivit översättningar i textens marginaler. Jag har inte bara översatt till mitt hemspråk, utan även från svenska till svenska. Det visar hur svår texten var, berättade en deltagare. Vad gjorde då boken svår? Jo, boken var full av uttryck som t ex ”inte riktigt ha kläm på”. Vad betyder det egentligen? Boken var också skriven i talspråk och det fanns slanguttryck som kan vara svåra att hitta i lexikon, som t ex ordet käka. Ett annat uttryck som diskuterades var ”öppen spis”. Detta uttryck kan ha flera betydelser, vilket är rätt?

bokbild

Vi fortsatte att diskutera att man i Sverige ofta kategoriserar sig att vara en katt- eller hundmänniska och undrade om detta fanns i deras hemländer. I England finns detta, men inte i Syrien för där ses hundar och grisar som orena djur och man har inte dem som husdjur på samma sätt som vi har i Sverige, däremot katt går bra.

Vi sammanfattade träffen med att konstatera att boken var svår, men att detta kanske inte bara var helt av ondo, då ribban genom detta höjs eftersom man hade fått arbeta med texten, och med det utmanas i sin läsning.

Till nästa tillfälle läser vi Ett hål i själen av Kjetil Johnsen.

/ Anna R och Frida H, Stadsbiblioteket

Avslut med fransk nobelpristagare

gide

Idag träffades deltagarna i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma Franska litterära läsecirkel för sista gången. Till detta tillfälle hade vi läst Falskmyntarna av André Gide.

Andre Gide var en fransk författare, poet och dramatiker född i Paris. Gide var en mycket kontroversiell person och under många decennier var han en central person i franskt kulturliv. År 1947 fick han Nobelpriset med definitionen:

för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn.

Falskmyntarna anses som Gides mästerverk och skrevs 1925. En metaroman om en författare som skriver en roman. Den har uppmärksammats för sin komposition och stil, sina personporträtt och tankeväckande idéinnehåll.

Vad tyckte vi då om boken? Flera av oss tyckte att boken var svår att läsa. Detta berodde på sättet som boken var skriven på – hur handlingen blandas med dagboksanteckningar i både nu och dåtid, utdrag ur en fiktiv bok med samma namn som boken och brevväxlingar mellan karaktärerna. En av oss tyckte att boken var helt fantastisk. För att strukturera upp handlingen hade denna entusiastiska läsare gjort en mindmap, där bokens samtliga karaktärer och deras inbördes förhållanden hade listats upp.

falskmyntarna-andre-gideVi pratade länge om bokens form. Någon påtalade att boken som ”en roman i romanen” är ett formexperiment, där beskrivningar av det fysiska landskapet i stort saknas och där kronologin inte är helt rak. Inga yttre ting för handlingen framåt, utan vi som läsare är lämnade till bokens många karaktärer – i många fall Eduoard och i ett stycke dyker plötsligt en berättarröst upp, som inte funnits med tidigare. I formexperimentet finns även en tredimensionalitet, där ett och samma förlopp skildras ur olika perspektiv.

Vad handlar boken om? Vi tyckte att inte det var helt lätt att beskriva detta. Boken handlar om ett antal människor som försöker hitta sina liv, tyckte någon. Slutet av boken var förskräckligt tyckte en annan. Där ser man tecken på gängkultur, där en stark ledare får de andra att göra som den vill. I flera av bokens stycken så finns det homoerotiska antydningar och trots att ingenting uttalat händer, så finns där i detta ett latent maktspel på gränsen till att bli utnyttjande. Någon påtalade att boken har många likheter till ryssen Leonid Leonovs Tjuven. Vi diskuterade att det kan gå i trender vad författare skriver om.

Två av oss läste upp stycken i boken som de fastnat för. Båda dess stycken handlade om äktenskapet och kvinnans roll i. Vi diskuterade länge den borgerliga familjen, en institution där kvinnan levde på mannens bekostnad och vad detta gjorde med makarna. Någon sa att i katolska länder är äktenskapet ett sakrament och  samhällets fundament som man inte helt enkelt kan utträda ur, vilket kan ställa till det om man inte är lycklig i äktenskapet.

img_20161129_090713

En annan diskussion som följde var den om kvinnorollen då och nu, då vi i bokens handling möter unga kvinnor, som förhåller sig lite olika till den tidens ideal. Vi diskuterade länge begreppet oäkting med anledning av att Bernard, en av bokens huvudkaraktärer, i bokens inledning får reda på att han är oäkting och samtidigt är förtjust i Laura, som väntar barn utanför äktenskapet, och som han därmed vill rädda ur vanära. Någon berättade att ordet oäkting kommer ifrån att barnet saknade laglig arvsrätt.

Vi avslutade våra diskussioner med att diskutera vad bra böcker egentligen är. Någon uttryckte det med att det är böcker som gör något med en, lämnar spår och som stannar kvar hos en efter en längre tid. En annan uttryckte det med att bra böcker även kan vara sådana, vars handling man har glömt, men som lämnat kvar en så stark känsla, så att man ändock minns den utifrån just känslan.

Träffen avslutades med utropet att valet av ”Falskmyntarna” var ett modigt val av bok.

/  Annika och Anna R

Tonårsflickor, pakter och vänskap till döds

Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten  jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.

tana2.png

Tana French. Fotograf: Kathrin Baumbach

Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008.  French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.

Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.

en hemlig platsVi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.

Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.

Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.

ståndsblommaNågon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.

Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.

Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?

Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.

/ Anna R och Annika

 

Noir-deckare genom ljus och mörker

genom-ljus-och-morkerTill det tredje tillfället i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma läsecirkel Oväntade slut läste vi Genom ljus och mörker av den brittiske författaren John Harvey. Boken inleds med att den pensionerade kriminalkommissarien Frank Elders fd fru ber honom att kontakta en av hennes väninnor, vars syster oförklarligt har försvunnit. När han börjar nysta i fallet märker Elder snart att systern levt ett dubbelliv.

Den brittiske författaren, redaktören och läraren John Harvey har gett ut många böcker sedan mitten av 70-talet då han beslöt sig för att bli författare på heltid. Han debuterade med två thrillers båda med handlingen förlagd till mc kretsar. Harvey skrev till en början kioskböcker i västern-, kriminal- och thriller-genrerna, han har också skrivit ungdomsböcker och några lyriksamlingar. John Harvey har också skrivit böcker under många olika pseudonymer. Thom Ryder, James Barton, Jon Barton, Jon Hart, William M. James, Terry Lennox, James Mann och Michael Syson. Han delade dessutom ett antal pseudonymer med kolleger, även om de skrev böckerna var för sig. Tillsammans med Laurence James skrev han som L.J. Coburn och John J. McLaglen, med Angus Wells som William S. Brady, J.B. Dancer och J.D. Sandon. Harvey fick ett stort genombrott med sin första roman om polismannen Charles Resnick, ”Lonely Hearts”. Den fick positiva recensioner, och röstades år 2000 i tidningen Times fram som en av 1900-talets etthundra bästa kriminalberättelser. Harvey har också gjort en TV-dokumentär om Henning Mankell, ”Who is Kurt Wallander?” (2009).

john-harvey

John Harvey. Källa:Forum

Vad tyckte vi då om boken Genom ljus och mörker? Flera av oss kände obehag inför de sexuella anspelningar mellan son och mor som gjordes i boken. Vi pratade länge om barn som far illa, vilka fall som får uppmärksamhet när de når allmänhetens kännedom och betydelsen av en god barn- och föräldrarelation. Flera av oss kände även obehag inför de öden som de kvinnliga offren gick till mötes. Vi diskuterade män/kvinnor och att kvinnor stundom kan vara mer utsatta än män. Vi diskuterade även mödrar. Boken avslutas spektakulärt när en av de misstänkta ger sig av hem till sin mor. Att komma hem till sin mor ska ju vara något positivt, något det inte är för alla och särskilt inte i denna boks handling.

Vi diskuterade kvinnligt och manligt författarskap inom deckargenren. Flera tyckte att det märktes tydligt att det var en man som skrivit denna bok. Hur visar sig det manliga respektive kvinnliga? Vi funderade på om manligt författarskap kanske oftare skildrar mer våld, mindre känslor, starka ensamma män och en dragning till noir-genren…

Någon av oss hade genom boken tänkt på att Elder åt mycket – först baguetter och sedan crepes, cheesecake och allehanda smörgåsar. Vi funderade på om detta var vanligt i deckarlitteraturen. Att poliser äter donuts och annan skräpmat brukar väl vara mer brukligt tänkte vi. Någon kunde erinra sig om att Jan Mårtensson i sina böcker brukar avsluta med ett recept.

En annan av oss hade tänkte på alla de kopplingar till konst som gjordes. I något stycke skriver Harvey att mannen framför honom i kön, såg ut som en man hämtat från en tavla av den brittiske konstnären L.S Lowry och andra som nämns är skulptörerna Barbara Hepworth och Henry Moore, konstnärerna Mark Senoir, Laura Knigth och Harold Knigth. Mest fokus läggs på fotografen Alfred Stieglitz och hans hustru konstnären Georgia O’Keeffe – som återkommer både i en föreläsning, på konstverk hemma hos en av de misstänkta och på ett vykort. Se bilder på MOMA. När vi läste på mer om författaren John Harvey, så fick vi reda på att han har en examen i konstvetenskap.

Tyckte vi att boken hade ett oväntat slut. Ja, tyckte några och nej tyckte andra.

Vill man läsa mer om polisen Frank Elder kan man göra det i de två tidigare böckerna ”Av kött och blod”, och ”Till stoft och aska”.

Till sista läsecirkeltillfället läser vi En hemlig plats av Tana French.

/ Annika och Anna R

Mord på sjukhus och Sundsvall i brand

9186675842Till det andra läsecirkeltillfället Oväntade slut läste vi Evig eld av Jonas Moström.Vi träffades denna gång på biblioteket i Söndrum.

Evig eld inleds med att kirurgöverläkaren Ola Karlgren en sen höstkväll blir nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkarkollegan Erik Jensen är först på plats och försöker rädda hans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå bil som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder. Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall.

Vad tyckte vi då om boken? Många av oss tyckte att boken hade alltför många karaktärer och att handlingen rörde sig på ytan och aldrig gick riktigt på djupet. Vi lärde inte heller känna personerna i handlingen mer än ytligt och funderade på om vi hade haft bättre förståelse av karaktärerna om vi hade läst de tidigare böckerna i serien. Evig eld är sjätte delen i bokserien. Bokens handling utspelas i sjukhusmiljö och det faktum att Moström själv är läkare tyckte vi märktes både i text och språkbruk. Handlingen i boken utgörs av många små historier och vi tyckte oss kunna se att Moström gjort research för boken, men att kittet för att binda samma alla dessa historier till en stundom brast.

Bokens handlingen löper över tre dagar i oktober 2010. I en parallellhistoria får vi följa med händelser som pågår lite över två år mellan åren 1886-1888.Vi diskuterade tidsförloppet och var lite skeptiska till om tidsramen för handlingen verkligen håller.

1888 är året då Sundsvall sattes i brand i den sk Sundsvallsbranden. Vi pratade lite om våra egna erfarenheter från denna vackra och, pga av branden, förhållandevis nya stenstad. Läs mer om Sundsvallsbranden

Vi pratade om berättarjaget i boken som går mellan att vara i jag-form (när vi följer pyromanen) till ett övergripande berättarjag som är kopplat till respektive karaktärs personnamn.

Vi diskuterade hur de olika karaktärerna framställdes i boken. Någon använde ordet ”cyniska” med anledning av att läkaren och hans företagskollegor involverade i Global Medical Careness sålde medicin fast de visste om att den hade allvarliga bieffekter. Vi diskuterade läkarens roll i detta. Någon annan tog bokens inledning som exempel och hur mordoffret kirurgöverläkaren Ola Karlgren beskrevs – stjärnkirurg, överlägsen, stroppig, allmänt otrevlig, kvinnokarl – och (pang) så var han död. Vi tyckte att karaktärerna i boken  stundom  beskrevs steriotypiskt. Vi lyfte också berättelsen utifrån ett genusperspektiv. Om förra boken av Agatha Christie var tidstypiskt provocerande på många sätt, så var detta en  mer samtida skildring, som inte stack ut mer nämnvärt, kanske just för att handlingen utspelar sig i vår samtid och det är svårare att se och kritisera.

Jonas Moström 2013

Foto:Eva Lindblad

Hur oväntat var då slutet? Här hade vi olika meningar. Någon sa att detta var den första gången som denna läst en bok och direkt avslöjat mördaren. Vi var dock överens om att det fanns överraskande moment i sluttampen och boken avslutas med en klassisk cliffhanger.

Nästa gång träffas vi på Stadsbiblioteket och läser vi Genom ljus och mörker av John Harvey.

/ Anna R och Annika

Ond bråd död, familjedrama och oväntat slut

 

AgathaChristie_Foto_crop_web1-e1403705992401

Igår var det första träffen för vårens deckarläsecirkel ”Oväntade slut”. Vi läste Huset på udden, en deckare av den engelska deckarförfattaren Agatha Christie 1890-1976.

Vad handlar då boken om? En kvinna har blivit mördad och som mördare utpekas hennes adoptivson Jacko Argyle. Han har dömts för mordet eftersom det alibi som han så självsäkert hävdade inte går att styrka. Två år senare, då Jacko redan avlidit i fängelset, återkommer en forskare, Doktor Calgary från en lång polarexpedition. Han inser efter ett tag att han är det saknade alibit, Jacko Argyle är oskyldig. Tyngd av skuldkänslor och reser doktor Calgery till familjen Argyle för att ge deras son och bror upprättelse. Om Jacko inte är mördaren måste det vara någon av de andra familjemedlemmarna eller någon som står familjen nära, ett mörkt familjedrama uppdagas sakta. Inte enbart den skyldiga får lida utan även de som trots allt är oskyldiga. Huset på udden utkom år 1958 och anses vara Agatha Christies personliga favorit.

Vad tyckte då läsecirkelgruppen om boken? De som hade läst Agatha Christie tidigare, påpekade att Huset på udden inte var någon typisk bok för henne, utan skiljde sig något. Flera av oss tyckte att det var befriande att inte Hercule Poirot eller Miss Marple var huvudkaraktärer i boken.

Christie_HusetPaUdden_3D-286x400Boken är en nyöversättning utgiven inför Agatha Christie 125-årsjubileum 2015. Vi hade en lång diskussion om översättningen. Flera hade stört sig på att översättaren i dialogerna blandat titlar som mr, mrs, miss och doktor med ”du” och inte ”Ni”, som vore det mer korrekta. Tex ”-Förlåt, är du miss Argyle? Miss Christina Argyle?”.

Vi diskuterade berättarjaget och konstaterade att den ibland tillhörde doktor Calgary och ibland en neutral berättarröst. Någon påpekade att berättarrösten stundom hade en ”taskig uppfattning” och körde med negativa könsstereotypiska attribut, där männen beskrevs som kraftfulla, allvarliga och seriösa, medan kvinnorna beskrevs som näpna, fogliga och pladdrande. Vi drog slutsatsen att detta förmodligen var tidstypiska könsroller kopplade till den period då boken skrevs, dvs slutet av 1950-talet.

Vi diskuterade persongalleriet i boken och då särskilt mamman, mrs Argyle, som är mordoffret och centrum för handlingen. Den förmögna mrs Argyle går i boken från vara en ung kvinna med en ofantlig barnlängtan, till att ta hand om övergivna barn i krigets skugga och sedermera även adoptera några av dem, till att bli en dominant matriark som med järnhand styr och ställer över dem alla. I handingen framgår att var och en av de adopterade barnen hade ett minst sagt problematiskt förhållande till mamman och, vi konstaterade, att hon till viss grad även efter sin död fortsatte att styra dem. Vem var hon? Den varma godhjärtade modern eller den egoistiska självuppfyllande förmögna damen?

I boken framgår att de adopterade barnen alla kom från trassliga familjeförhållanden präglade av missbruk och promiskuitet och några av dem hade till och med blivit övergivna, men att de sedermera kom att växa upp under goda förhållanden, i en familj med mycket pengar. Vi diskuterade det här med socialt och biologiskt arv – vad väger tyngst?

messerschmitt-kr20_1607655c

Bild: The Telegraph

Vi funderade även på tiden för bokens tillblivelse, där vi tyckte att 1950-talet i många aspekter framträdde tydligt. Ett tidstypiskt exempel är när kommissarien som utreder fallet, håller ett förhör med en pojkspoling som vid tillfället för mordet, sett något som han tror sig vara en sputnik (den första uppskjuten ett år innan boken gavs ut), varav pojken tror att ryssarna kan ligga bakom mordet på mrs Argyle. Det visar sig dock vara en av adoptivbarnens bil, en Messerschmitt (se bild).

När det gäller slutet, så hade vi lite olika åsikter om det verkligen var oväntat. Vi var dock överens om att det hände en hel del oväntade händelser i sluttampen, även om kanske inte den skyldige var helt oväntad.

Nästa gång läser vi Evig eld av Jonas Moström.

/ Annika och Anna R

 

Patentansökt våghalsigt sex på drift i New York

IMG_1494Till den fjärde och sista läsecirkelträffen hade vi läst Cyklonmannen av Sture Dahlström. Boken handlar om författaren och uppfinnaren Caotico Q Himmelstrutz som uppfunnit en heltäckande kondomdräkt, kallad pestharnesken, som han testar i sexuella möten med ett flertalet mer eller mindre villiga kvinnor.

Någon inledde samtalet med att berätta att hen anammat den lästeknik som vi konstaterat passar bäst när man ska läsa ett surrealistiskt verk – nämligen att bara ge sig hän, följa med i strömmen, utan att analysera.  Berättelsen om forskarprojektet och pestharnesken  är rolig, tyckte samma. Någon annan tyckte att historien var för spretig och ingen vidare. En tredje tyckte att berättelsen beskrev ett uppror mot vårt samhälles strukturella socialisering, en process som i boken benämns som fördvärgning  och där staten går in som en fördvärgningsapparat. Det nämndes också att boken har flera roliga småhistorier som tex när Caotico sitter under ett skynke och lurar av journalister pengar eller som när han gör en PR-kupp i form av fejkade konststöld, för att göra sin konstnärsvän känd.

Boken har många delar där sexuella aktiviteter pågår. Vi diskuterade hur vi såg på dessa. Någon tyckte att alla sexuella möten i boken beskrevs utan känslor, utan kontakt, utan närhet och att dess enda mål var orgasm. Vi diskuterade maktförhållandena mellan den manlige huvudkaraktären och alla kvinnor som han har sex med och kom fram till att det i många delar primärt rör sig om den manliga sexualiteten. Någon tyckte att det vid några tillfällen i boken även rör sig om våldtäkt genom IMG_1499dubbelheten att kvinnorna säger nej och menar nej, men det ändock tolkas som ett ja av Caotico. Det kan också vara svårt att veta om det som sker verkligen sker och man måste nästan lägga ner försvarsmekanismerna, tyckte en annan, då historien glider mellan dröm och verklighet. När Caotico träffar en kvinna, så beskrivs en massa sex, ömsom vad han vill göra, och ömsom vad han gör och han går utom och inom sig själv och man vet inte riktigt vad som är verkligt och ej.

Hur är han då som person Caotico? Är han Sture alter ego? Om han hade funnits på riktigt, så hade han varit en mycket störig person, tyckte någon, då han vänder upp och ner på andras liv. Någon trodde att Caotico kanske representerade ett liv som Sture hade velat leva.

Vi lyfte Caoticos uppfinning till diskussion. Ibland så beskrivs den som extremt tunn, knappt kännbar, nästintill helt osynlig och ibland helt tvärtom som heltäckande tjock plast som prasslar, försedd med ett tillhörande andningsrör som sticker ut ur huvudet och som man blir helt rödrosig och svettig av att bära. Miljöaspekten lyfts också, konstaterade vi, när patentansökan diskuteras, så ifrågasätter Caoticos kompis om det inte blir en massa miljöfarligt avfall om en masskonsumtion av pestharnesken drar igång, men då svarar Caotico lugnande att den löses upp av sig själv efter tre månader.

Sture Dahlström

Sture Dahlström

Vi diskuterade språket som vi alla höll med om var hyggligt i boken. Någon sa att hen kände att alla könsord gick i inflation, så varefter handlingen fortskred, ju mindre betydelse och intryck gav dessa.

Under läsningen noterade flera av oss att Caotico vid flera tillfällen blir inlåst i berättelsen. En gång i en skyskrapa med vita slavar när en ytlig bekant ska skriva en biografi om honom och en annan gång i slutet av boken när pestharnesken testas i ett laboratorium. Detta sker även med hans vänner, tex konstnären som låses in, men är lycklig för han får göra det han älskar mest – måla. Vi funderade på vad Sture ville säga med detta. Vi funderade på om det kunde tolkas som att människor kan bli låsta i en roll och position i livet som begränsar dem, men att denna roll samtidigt kan innebära en trygghet, stabilitet och ett helt normalt tråkigt svenssonliv, dvs allt som Caotico står tvärsemot. Detta visar sig också genom Caoticos ovilja att bli publicerad, för då kan ha, ju (tvi vale) bli en succé, få åka på boksigneringsturnéer och delta i författarkvällar inför äldre bokläsandekvinnor på landsbygden. Det finns samhällskritik i boken tyckte någon, tanken om att frigöra sig från samhällets konventioner.

Vi noterade att boken är utgiven första gången 1992, men att den andas 1960-tal och sexuell frigörelse. Caoticos  uppfinning kunde vi dock relatera till den AIDS/HIV-epidemi som rådde i 1980-talet och in på 1990-talet, särskilt då USA.

I slutet av läsecirkelträffen, så summerade vi hela den surrealistiska cirkeln i stort och konstaterade att vi var nöjda, särskilt med andra tillfället, till vilket vi hade läst dikter av Erik Lindegren, och fick beskåda de konstverk av Halmstadgruppen som dikterna vad skrivna utifrån.

/ Anna R

Lindegren, Halmstadgruppen och 38 ekfraser

Mjellby-översikt

Här kommer en andra rapport från vår surrealistiska läsecirkel. Inför denna träff hade vi läst valda delar ur poeten Erik Lindegrens (1910-1968) diktsamling ”Samlade dikter”. I denna samling finns 38 dikter där Lindegren har tolkat konstverk av konstnärerna i Halmstadgruppen. Detta att tolka bilder i text kallas för ekfras. NE.se förklarar begreppet med att ekfras ”betecknar i modern litteraturvetenskap litterära texter som beskriver och tolkar faktiskt existerande eller fiktiva bildkonstverk”.

tavla 1Sökaren av Erik Olson

Vi fick berättat för oss att tavlan föreställer en mänsklig figur med delar som representerar de mänskliga sinnena – syn, smak, lukt, känsel osv. Detta är ett återkommande motiv för Erik Olson – från 1930-talet och fram till 1980-talet. Någon funderade på titeln ”Sökaren” – att söka genom att bryta ner och därefter åter bygga upp. Det ser ut som kroppsdelarna på människofiguren plockats itu och därefter har monterats ihop med delarna lite hit och dit, på fel plats. Dikten har samma titel som konstverket och tanken om kroppsdelarna som olika sinnen återkommer i diktningen: ”Jag har mångfaldigat mina jag och mina irrande sinnen”. Vi pratade om stycket: ”Jag vet att endast den finnande finner”, och att detta inte var det klassiska ”att den som söker finner”, utan att det faktiskt var den som finner som finner. Någon funderade på stycket ”Fientliga spejare vid alla mina gränser”. Gränserna kan vara sinnena – som är det som skiljer människans yttre från det inre. Man kan egentligen aldrig veta hur något verkligen är, utan det enda man vet är det som sinnena förmedlar till en. Stycket ”Jag har förbrukat himlavalvet och multiplikationstabellen” – det oändliga och det strukturerade – kan ses som surrealisterna önskan skaka om världen och det ordnade organiserade. Vi konstaterade att dikten har tre delar – ett har, ett söker och ett finner. Dikten inleds med: ”Mitt jag är spänt mellan fyra hästar i fyra väderstreck” som vi härledde till ett tortyrliknande bestraffningsätt som användes under Medeltiden och som i dikten kan beskriva sökarens inre spänning och splittring – det som driver sökaren.

 

Tavla 2Kosmisk moder av Waldemar Lorentson

Vi var alla inne på att tavlan gestaltar en mor som håller sitt barn (eller människan/mänskligheten) i sin famn. Någon tyckte att bilden ingav trygghetskänslor, någon annan att kvinnan för hen representerade Moder Jord/Moder Natur och en tredje att tavlan rent av väckte obehag, då bilden visar modern som dubbelexponerad och som någon som sjunker bort. Eller träder hon kanske fram ifrågasatte en fjärde? Är kvinnan modern – jungfru Maria? Vem håller hon i famnen? En levande människa eller människan efter jordelivet. Lindeberg skriver: ”Vänta mig under jorden, sök mig i min urna”. Vi diskuterade kontraster i tavlan – mörker/ljus, varm/kallt. Bergen och jorden – lite bibliskt, tyckte någon, som jorden den allsmäktiga. Kvinnan ser ut som naturformationer. Kvinnans öga lyser tjusigt, sa någon, och någon annan kopplade detta till uttrycket ”ögonen som själens spegel”. Tavlan är målad 1935 – en tid som präglades av oro i Europa. Vi funderade på om kvinnan ändå var en stark moder håller om och beskyddar. Längtan efter trygghet i den oroliga världen. Människan är liten när krig rasar. Modern är samtidigt spänd i axlarna tyckte någon. Halsen är formad som ett hjärta. Den lysande fyren kan ses som ett hopp i mörkret.

Tavla 3Hamn av Axel Olson

Tavlan målades 1939 som en reaktion på att kriget brutit ut i Europa. Vi diskuterade den avbildade människa vars ryggtavla vi ser i bilden – sittandes vid hamnen, med nedböjd överkropp, utstrålandes uppgivenhet, jordens undergång, hopplöshet, väntandes på kriget, försjunken och maktlös. Vi funderade på symboliken i de detaljer som tavlan innehar: tex ankaret som en symbol för hopp, korset för tro och snäckan, vars skugga tar formen av ett hjärta, för kärlek. I dikten skriver Lindegren ”att siestans stiltje hotas av frälsarkransens tecken” och i tavlan kopplar vi samman frälsarkransen med livbojen – också en symbol för hopp och liv. Vi diskuterade att Öresunds var stängt för båttrafik under andra världskriget. Vi tyckte oss ana ett sug mot horisonten. Mörkt hav, men med en ljusning i horisonten. Lindegren skriver i dikten: ”Om när den låga himlen skall doppa sin panna i havet.” Vi diskuterade att ljuset kommer bakifrån människan, vilket är ologiskt, då ljuset istället skulle ha kommit framifrån. Vi pratade om titeln ”Hamn” – en trygg hamn som är osäker, den gamla tryggheten är på väg att försvinna. Någon nämnde även ”i det förtöjda står masternas osynliga klaviatur”, där masterna kan ses som mellanrummen mellan tangenterna på klaviaturet.

Tavla 4Nuit transparente av Waldemar Lorentson

Vi fick berättat för oss att tavlan var ett exempel på konkretism, som till skillnad från abstrakt konst som har förenklat ett annat motiv, aldrig har haft något föreställande i botten, utan är ett objekt i sig. Hjärnan får vid dylika verk leta efter något att känna igen och det som Lindegren har gjort med dikten är att han har fått översätta och tolka detta det till ord. Tavlan är kylig, utan känslor, i blåa toner och med geometriska former. Någon tyckte att tavlan skildrade stunden då man går och lägger sig och ser skuggorna dansa på väggen. Lindegren skriver: ”Lyser dig ju ända in i sömnen genom dagarnas vakande vaggas flor”. Någon tyckte sig se ett segel och någon annan ett fönster. Vi diskuterade om man står utanför och tittar in eller inne i huset. Någon nämnde stycket: ”Lyser dig ju ända fram till ditt kärleksmöte med intet”. Ett möte som inger förhoppning, men som blir inget genom sömnen som kommer.

Till nästa läsecirkeltillfälle läser vi Leonora Carringtons sjävbiografiska roman ”I under jorden.

Vill du låna ”Samlade dikter” av Erik Lindegren som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R

Bortsprungna katter, mystiska telefonsamtal och elefanter som går upp i rök!

Här kommer en kort rapport från första läsecirkelträffen i vår surrealistiska läsecirkel. Till första träffen 30/9 hade vi läst delar av Andre Bretons surrealistiska manifest och tre noveller ur novellsamlingen ”Elefanten som gick upp i rök” av Haruki Murakami – ”Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna”, ”Eftermiddagens sista gräsmatta” och ”Elefanten som gick upp i rök”.

ElefantenVi inledde kvällen med en snabb introduktion till vad surrealism är. Någon har sagt att surrealismen kan beskrivas som ”Det tillfälliga mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord.” I texterna som vi läste uppmanades vi att hålla utkik efter oväntade möten eller kollisioner mellan dröm och verklighet, där symboler från det undermedvetna kunde dyka upp, uppror och motstånd mot rådande ordning och svart humor.

I den första novellen ”Fågeln som vrider upp…” får bokens huvudkaraktär flera telefonsamtal – dels från en okänd mystisk kvinna och dels från sin fru. Vi diskuterade om dessa samtal kunde vara signaler från det undermedvetna. Något kanske vill förmedlas huvudkaraktären med dessa signaler – en arbetslös hemmaman som befinner sig i glipan mellan sitt nya och gamla jag. Någon funderade på om telefonsamtalen var hittepå, kanske befann han sig i ett skedde mellan normal verklighetsuppfattning och galenskap? Vad är verklighet om man är ensam och ingen är där och bekräftar att det som sker verkligen sker?

Huvudkaraktären får i uppdrag av sin fru att ge sig ut i en mörk gränd för att leta efter deras katt. Huvudkaraktären har aldrig tidigare varit i gränden, men frun som är rädd för mörker och spindlar har varit där. Denna mörka gränd funderar vi på om det kan vara en metafor för relationen mellan huvudkaraktären och hans fru. En fru som ömsom uppmuntrar ömsom befaller, hotar och skäller och stundom behandlar honom som ett barn.

När huvudkaraktären befinner sig i gränden möter han en ung flicka som ber honom vänta på katten i hennes trädgård. När han sitter där i solen, så. nickar han till. Vi funderade på om mötet med flickan kanske inte alls ägde rum, utan var en dröm.

Fler av oss noterade den ensamhet som ofta finns i Murakamis böcker. Någon sa att den skapade starka olustkänslor. Det finns något monotont i berättelsen och samtidigt som många vardagliga företeelserna beskrivs noga in i minsta detalj, så når huvudkaraktären aldrig fram till mål.

Någon uttryckte att titel ”Fågeln som vrider upp världen…” var mycket underlig, medan någon annan (en fågelskådare) tyckte att den var väldigt fin.

Haruki Murakami (Fotograf: Murdos)

Haruki Murakami (Fotograf: Murdos)

Vi pratade om de sexuella fantasier som Murakami beskriver. Om villiga, utmanande, lustfyllda kvinnor som lockar å ena sidan och ytliga, distanserade, känslokalla relationer utan kärlek och närhet å andra. Vi funderade på hur den japanska synen på sexualitet ser ut och hur tas emot och förhåller sig till det Murakami skriver. Ingen av oss visste riktigt.

Vi diskuterade även kopplingar mellan de tre novellerna och fann flera. Det som nämns i förbigående ”jag klippte gräsmattor som ung” i ”Fågeln som vrider upp…” kan direkt relateras till killen som klipper gräsmattor i novellen ”Eftermiddagens sista gräsmatta”. Perfektionismen och det smått maniska kontrollbehovet i strykningen ”I fågeln som vrider upp…” kan också liknas vid perfektionismen vid gräsmatteklippningen. Vi såg även en koppling mellan den den försvunna katten i ”Fågeln som vrider upp…” och elefanten i ”Elefanten som gick upp i rök”.

Vid nästa tillfälle läser vi dikter skrivna till Halmstadsgruppens verk av Erik Lindegren. Forsättning följer…

Vill du låna ”Elefanten som gick upp i rök” av Haruki Murakami som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R