Den lille prinsen

croissantsIdag träffades vi för andra gången i vår franska litterära läsecirkel. Denna gång var vi på Söndrums bibliotek och diskuterade klassikern Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry föddes den 29 juni 1900 i Lyon. Han utvecklade tidigt ett intresse för flygning och utbildade sig till pilot under sin militärtjänstgöring. Tillbaka i det civila jobbade han som pilot på ett flygbolag som distribuerade post. Hans böcker handlar nästan uteslutande om flygning. Han ska ha sagt att han hade svårt att skriva om saker som han inte själv hade upplevt. Saint-Exupéry försvann under ett spaningsuppdrag över medelhavet 1944 och efterlämnade ett halvfärdigt manus som kom på svenska så sent som 2007.

Den lille prinsen är en filosofisk fantasy-saga och en av världens mest älskade böcker. Boken innehåller många funderingar, här finns de svåra frågorna om liv och död, kärlek och vänskap. I boken möter man poesi, visdom och även mycket humor.

Vi började med att prata om hur det är att som vuxen läsa en barnbok. Vi diskuterade om boken verkligen är en barnbok eller kanske en vuxenbok eller varför inte en människobok? Några av oss hade läst boken som unga och tyckte att det var roligt att läsa boken på nytt. Flera av oss hade läst boken flera gånger. Vi var alla väldigt överrens om att vi tyckte väldigt mycket om den.

den-lille-prinsenDen berättar om vuxenvärldens normer och om vad de vuxna så lätt glömmer bort. Någon sa att barn socialiseras till att inte se elefanten längre när de är vuxna. Härligt är om man kan fortsätta se det barn ser, då barn har en friskhet som vi vuxna saknar. Någon citerade: ”De vuxna förstår aldrig någonting av sig själva. Och det är tröttsamt för barn att ständigt förklara saker och ting för dem.” Vi diskuterade att det är vi vuxna som lär barnen att se och göra skillnad mellan människor. Barn själva är mycket mer öppna. Någon lyfte ett annat stycke ur boken: ”Stäng dina ögon och öppna ditt hjärta”.

Vi diskuterade ordet tämja som används på flera ställen i boken. Vad betyder det? Någon sa spontant att ordet i svenska språket betyder att dominera. Men i diskussionen kom vi fram till att tämja i denna bok mer anknyter till en betydelse som är kopplad till att skapa kärlek och bygga en relation på ömsesidighet. I boken förklaras ordet på ett ställe med: ”Att tämja betyder att knyta band…” och att när man har tämjt någon så är den inte längre en av hundratusen av samma sort, utan speciell och den ende i världen som betyder något.

Den lille prinsen hade ju tämjt blomman. Vi diskuterade betydelse av blomman för handlingen och kom fram till att blomman var anledningen till att prinsen både lämnade och återvände till sitt hem.

Relationer var ett tema som återkom i boken kom vi fram till. Om någon ska vara upphöjd kung, så måste denna ha undersåtar. Om någon ska vara högfärdig, så behöver den ha beundrare. Eller? För vad är en kung som är helt ensam på sin planet? Vi är alla beroende av relationer.

lasecirkel-sondrumEnsamhet är något som genomsyrar boken. Blomman har rötter, men vi människor blåser omkring, rotlösa, åker tåg fram och tillbaka. ”Människorna? De finns, tror jag, sex eller sju stycken. Jag såg dem för flera år sedan. Men det är svårt att säga var de går att hitta. De far med vinden. De saknar rötter, vilket är till stort besvär för dem.”

Vi diskuterade formgivningen av boken och översättningen. En av oss hade med sig tre olika upplagor av boken – både svenska och franska sådana. Vi noterade att omslagen var det samma på alla tre. Vi diskuterade bokens akvarellteckningar och konsten att översätta.

Från boken kommer flera kända citat och underbara meningar som man kan fundera länge på. ”Det är bara med hjärtat du verkligen kan se. Det viktigaste är osynligt för ögonen.”

Vi träffas åter igen den 29 november på Stadsbiblioteket. Vi läser då Falskmyntarna av André Gide.

/ Anna R och Annika

Bonjour tristesse!

Idag var det den första träffen för Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma franska litterära läsecirkel. Vi diskuterade boken Bonjour tristesse av Françoise Sagan.

f-saganFrançoise Sagan (1935-2004) var en fransk dramatiker, roman-, novell- och manusförfattare. Sin debutroman ”Bonjour tristesse” skrev hon endast 18 år gammal 1954. Den översattes till svenska 1955 först med titeln ”Ett moln på min himmel”. Boken filmatiserades också 1958.

Handlingen utspelar sig på den franska Rivieran under några sommarmånader. 17-åriga Cécile bor tillsammans med sin far och hans älskarinna i ett hus de hyrt översommaren. Far och dotter har en väldigt speciell relation och lever ett utsvävande liv tillsammans. Under denna sommar träffar Cécile också en ung man som hon inleder ett förhållande med. Fadern bjuder även in sin döda frus väninna att besöka dem några veckor och förälskar sig då i henne. Detta blir inledningen på ett svartsjukedrama med dottern Cécile som rycker i trådarna.

Françoise Sagan debutroman väckte både förargelse och beundran. Upprörde gjorde beskrivningarna av den desillusionerade och rastlösa ungdomen. Ett huvudtema som återkommer i flera av hennes romaner. ”Bonjour tristesse” blev en bestseller och har översatts till 85 olika språk. Françoise Sagan hette egentligen Françoise Quoirez men tog sin författarpseudonym från grevinnan Sagan i Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

bonjour-tristessVi inledde diskussionerna med att prata om Françoises ringa ålder och om det var förvånande eller inte att hon var så ung när hon skrev boken. Boken beskriver en ung tonårsflicka som är självisk och egoistiskt i sitt tänk och vill äga sin pappa. Någon tyckte att boken var en utvecklingsroman, som beskriver hur en ung flicka följer sitt ego. Någon uttryckte att boken gav en sann beskrivning, kändes äkta och riktig och säkert var en beskrivning bottnad i författarens eget liv.

Hur såg vi då Cecile, som är bokens jag och huvudkaraktär? Någon uppfattade henne som sökande och som någon som inte själv tar ansvar. Hon inledde en relation med Cyril, men höll samtidigt distans till honom. Vi funderade på hur pappan påverkade henne. Pappan som gick från relation till relation med mycket yngre kvinnor. Dessa relationer inkräktade inte på hennes och pappans relation och Cecile kände sig trygg i dessa, då kvinnorna var utbytbara men hur fick de henne att se på kärlek? Det var först när relationen med Anne inleddes som ett hot tog form. Vi diskuterade att Ceciles beteende nog inte är helt ovanligt, i familjer där bara en enda förälder finns kvar.

Vi uppehöll oss ganska mycket vid karaktären Anne hur hon beskrevs och hur vi uppfattade henne. Någon sa att Anne skulle vara en trevlig bekantskap och vän. Någon annan påpekade att Anne i bokens första del – beskrevs som vacker, smart och tjusigt sofistikerade, medan hon i andra delen beskrevs som rynkig och med svarta ringar runt ögonen, denna förskjutning sker parallellt med att Annes och pappans relation blir mer allvarlig. Anne vill ju något med Cecile och familjen– ville att Cecile skulle klara sina studier för att kunna ta sig vidare i livet. Hon ställde krav, om än kanske stundom alltför auktoritärt, vilket medförde konflikt, krasch i deras relation. Cecile tycker om Anne, i alla fall stundom. Känslorna gentemot Anne kulminerar i bokens tragiska slut i ånger, skuldkänslor och sorg.

Pappan är i 40-årsåldern och beskrivs som urgammal. Han har levt ett helt liv med alkohol, fester och kvinnor. Hur länge skulle hans och Annes relation har varat om inte Cecile intrigerat? Inte särskilt länge, diskuterade vi.

2

Boken har två delar. Vad skiljer dem åt? I andra delen tar Cecils lömska planer sin början i praktiken. Någon sa att berättelsen var som ett grekiskt drama, där man redan på förväg vet att tärningen är kastad, men inte i detalj vet hur det ska gå till. Detta visar att Sagan var en duktig stilist, trots sin ringa ålder.

Boken heter Bonjour tristesse, både i den franska originalutgåvan och i denna version, men när den först gavs ut i Sverige var titeln Ett moln på min himmel. Vi funderade på varför titeln nu var ändrad. Någon tyckte att boken istället skulle ha hetat ”Goddag sorg!”, då det är sorg hon får med sig hela livet, efter slutets tragiska händelser, och inte tristess. Boken ursprungliga titel på svenska tyckte gruppen inte alls passade.

Sagans debutroman väckte, som ovan nämnt, både förargelse och beundran. Vi diskuterade hur vi såg på detta. Flera i gruppen hade läst boken i tonåren och då hade boken varit chockerande och ekivok, men nu var det svårt att förstå att innehållet kunde vara så kontroversiellt. Vi diskuterade att boken fortfarande kändes aktuell och var lättläst, trots ett och annat lite svårare ord, och mycket väl skulle kunna läsas med behållning av unga idag.

Vi träffas nästa gång den första november på Söndrums bibliotek. Vi läser då Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.

/ Annika och Anna R

 

Tonårsflickor, pakter och vänskap till döds

Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten  jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.

tana2.png

Tana French. Fotograf: Kathrin Baumbach

Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008.  French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.

Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.

en hemlig platsVi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.

Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.

Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.

ståndsblommaNågon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.

Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.

Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?

Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.

/ Anna R och Annika

 

Noir-deckare genom ljus och mörker

genom-ljus-och-morkerTill det tredje tillfället i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma läsecirkel Oväntade slut läste vi Genom ljus och mörker av den brittiske författaren John Harvey. Boken inleds med att den pensionerade kriminalkommissarien Frank Elders fd fru ber honom att kontakta en av hennes väninnor, vars syster oförklarligt har försvunnit. När han börjar nysta i fallet märker Elder snart att systern levt ett dubbelliv.

Den brittiske författaren, redaktören och läraren John Harvey har gett ut många böcker sedan mitten av 70-talet då han beslöt sig för att bli författare på heltid. Han debuterade med två thrillers båda med handlingen förlagd till mc kretsar. Harvey skrev till en början kioskböcker i västern-, kriminal- och thriller-genrerna, han har också skrivit ungdomsböcker och några lyriksamlingar. John Harvey har också skrivit böcker under många olika pseudonymer. Thom Ryder, James Barton, Jon Barton, Jon Hart, William M. James, Terry Lennox, James Mann och Michael Syson. Han delade dessutom ett antal pseudonymer med kolleger, även om de skrev böckerna var för sig. Tillsammans med Laurence James skrev han som L.J. Coburn och John J. McLaglen, med Angus Wells som William S. Brady, J.B. Dancer och J.D. Sandon. Harvey fick ett stort genombrott med sin första roman om polismannen Charles Resnick, ”Lonely Hearts”. Den fick positiva recensioner, och röstades år 2000 i tidningen Times fram som en av 1900-talets etthundra bästa kriminalberättelser. Harvey har också gjort en TV-dokumentär om Henning Mankell, ”Who is Kurt Wallander?” (2009).

john-harvey

John Harvey. Källa:Forum

Vad tyckte vi då om boken Genom ljus och mörker? Flera av oss kände obehag inför de sexuella anspelningar mellan son och mor som gjordes i boken. Vi pratade länge om barn som far illa, vilka fall som får uppmärksamhet när de når allmänhetens kännedom och betydelsen av en god barn- och föräldrarelation. Flera av oss kände även obehag inför de öden som de kvinnliga offren gick till mötes. Vi diskuterade män/kvinnor och att kvinnor stundom kan vara mer utsatta än män. Vi diskuterade även mödrar. Boken avslutas spektakulärt när en av de misstänkta ger sig av hem till sin mor. Att komma hem till sin mor ska ju vara något positivt, något det inte är för alla och särskilt inte i denna boks handling.

Vi diskuterade kvinnligt och manligt författarskap inom deckargenren. Flera tyckte att det märktes tydligt att det var en man som skrivit denna bok. Hur visar sig det manliga respektive kvinnliga? Vi funderade på om manligt författarskap kanske oftare skildrar mer våld, mindre känslor, starka ensamma män och en dragning till noir-genren…

Någon av oss hade genom boken tänkt på att Elder åt mycket – först baguetter och sedan crepes, cheesecake och allehanda smörgåsar. Vi funderade på om detta var vanligt i deckarlitteraturen. Att poliser äter donuts och annan skräpmat brukar väl vara mer brukligt tänkte vi. Någon kunde erinra sig om att Jan Mårtensson i sina böcker brukar avsluta med ett recept.

En annan av oss hade tänkte på alla de kopplingar till konst som gjordes. I något stycke skriver Harvey att mannen framför honom i kön, såg ut som en man hämtat från en tavla av den brittiske konstnären L.S Lowry och andra som nämns är skulptörerna Barbara Hepworth och Henry Moore, konstnärerna Mark Senoir, Laura Knigth och Harold Knigth. Mest fokus läggs på fotografen Alfred Stieglitz och hans hustru konstnären Georgia O’Keeffe – som återkommer både i en föreläsning, på konstverk hemma hos en av de misstänkta och på ett vykort. Se bilder på MOMA. När vi läste på mer om författaren John Harvey, så fick vi reda på att han har en examen i konstvetenskap.

Tyckte vi att boken hade ett oväntat slut. Ja, tyckte några och nej tyckte andra.

Vill man läsa mer om polisen Frank Elder kan man göra det i de två tidigare böckerna ”Av kött och blod”, och ”Till stoft och aska”.

Till sista läsecirkeltillfället läser vi En hemlig plats av Tana French.

/ Annika och Anna R

Mord på sjukhus och Sundsvall i brand

9186675842Till det andra läsecirkeltillfället Oväntade slut läste vi Evig eld av Jonas Moström.Vi träffades denna gång på biblioteket i Söndrum.

Evig eld inleds med att kirurgöverläkaren Ola Karlgren en sen höstkväll blir nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkarkollegan Erik Jensen är först på plats och försöker rädda hans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå bil som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder. Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall.

Vad tyckte vi då om boken? Många av oss tyckte att boken hade alltför många karaktärer och att handlingen rörde sig på ytan och aldrig gick riktigt på djupet. Vi lärde inte heller känna personerna i handlingen mer än ytligt och funderade på om vi hade haft bättre förståelse av karaktärerna om vi hade läst de tidigare böckerna i serien. Evig eld är sjätte delen i bokserien. Bokens handling utspelas i sjukhusmiljö och det faktum att Moström själv är läkare tyckte vi märktes både i text och språkbruk. Handlingen i boken utgörs av många små historier och vi tyckte oss kunna se att Moström gjort research för boken, men att kittet för att binda samma alla dessa historier till en stundom brast.

Bokens handlingen löper över tre dagar i oktober 2010. I en parallellhistoria får vi följa med händelser som pågår lite över två år mellan åren 1886-1888.Vi diskuterade tidsförloppet och var lite skeptiska till om tidsramen för handlingen verkligen håller.

1888 är året då Sundsvall sattes i brand i den sk Sundsvallsbranden. Vi pratade lite om våra egna erfarenheter från denna vackra och, pga av branden, förhållandevis nya stenstad. Läs mer om Sundsvallsbranden

Vi pratade om berättarjaget i boken som går mellan att vara i jag-form (när vi följer pyromanen) till ett övergripande berättarjag som är kopplat till respektive karaktärs personnamn.

Vi diskuterade hur de olika karaktärerna framställdes i boken. Någon använde ordet ”cyniska” med anledning av att läkaren och hans företagskollegor involverade i Global Medical Careness sålde medicin fast de visste om att den hade allvarliga bieffekter. Vi diskuterade läkarens roll i detta. Någon annan tog bokens inledning som exempel och hur mordoffret kirurgöverläkaren Ola Karlgren beskrevs – stjärnkirurg, överlägsen, stroppig, allmänt otrevlig, kvinnokarl – och (pang) så var han död. Vi tyckte att karaktärerna i boken  stundom  beskrevs steriotypiskt. Vi lyfte också berättelsen utifrån ett genusperspektiv. Om förra boken av Agatha Christie var tidstypiskt provocerande på många sätt, så var detta en  mer samtida skildring, som inte stack ut mer nämnvärt, kanske just för att handlingen utspelar sig i vår samtid och det är svårare att se och kritisera.

Jonas Moström 2013

Foto:Eva Lindblad

Hur oväntat var då slutet? Här hade vi olika meningar. Någon sa att detta var den första gången som denna läst en bok och direkt avslöjat mördaren. Vi var dock överens om att det fanns överraskande moment i sluttampen och boken avslutas med en klassisk cliffhanger.

Nästa gång träffas vi på Stadsbiblioteket och läser vi Genom ljus och mörker av John Harvey.

/ Anna R och Annika

Patentansökt våghalsigt sex på drift i New York

IMG_1494Till den fjärde och sista läsecirkelträffen hade vi läst Cyklonmannen av Sture Dahlström. Boken handlar om författaren och uppfinnaren Caotico Q Himmelstrutz som uppfunnit en heltäckande kondomdräkt, kallad pestharnesken, som han testar i sexuella möten med ett flertalet mer eller mindre villiga kvinnor.

Någon inledde samtalet med att berätta att hen anammat den lästeknik som vi konstaterat passar bäst när man ska läsa ett surrealistiskt verk – nämligen att bara ge sig hän, följa med i strömmen, utan att analysera.  Berättelsen om forskarprojektet och pestharnesken  är rolig, tyckte samma. Någon annan tyckte att historien var för spretig och ingen vidare. En tredje tyckte att berättelsen beskrev ett uppror mot vårt samhälles strukturella socialisering, en process som i boken benämns som fördvärgning  och där staten går in som en fördvärgningsapparat. Det nämndes också att boken har flera roliga småhistorier som tex när Caotico sitter under ett skynke och lurar av journalister pengar eller som när han gör en PR-kupp i form av fejkade konststöld, för att göra sin konstnärsvän känd.

Boken har många delar där sexuella aktiviteter pågår. Vi diskuterade hur vi såg på dessa. Någon tyckte att alla sexuella möten i boken beskrevs utan känslor, utan kontakt, utan närhet och att dess enda mål var orgasm. Vi diskuterade maktförhållandena mellan den manlige huvudkaraktären och alla kvinnor som han har sex med och kom fram till att det i många delar primärt rör sig om den manliga sexualiteten. Någon tyckte att det vid några tillfällen i boken även rör sig om våldtäkt genom IMG_1499dubbelheten att kvinnorna säger nej och menar nej, men det ändock tolkas som ett ja av Caotico. Det kan också vara svårt att veta om det som sker verkligen sker och man måste nästan lägga ner försvarsmekanismerna, tyckte en annan, då historien glider mellan dröm och verklighet. När Caotico träffar en kvinna, så beskrivs en massa sex, ömsom vad han vill göra, och ömsom vad han gör och han går utom och inom sig själv och man vet inte riktigt vad som är verkligt och ej.

Hur är han då som person Caotico? Är han Sture alter ego? Om han hade funnits på riktigt, så hade han varit en mycket störig person, tyckte någon, då han vänder upp och ner på andras liv. Någon trodde att Caotico kanske representerade ett liv som Sture hade velat leva.

Vi lyfte Caoticos uppfinning till diskussion. Ibland så beskrivs den som extremt tunn, knappt kännbar, nästintill helt osynlig och ibland helt tvärtom som heltäckande tjock plast som prasslar, försedd med ett tillhörande andningsrör som sticker ut ur huvudet och som man blir helt rödrosig och svettig av att bära. Miljöaspekten lyfts också, konstaterade vi, när patentansökan diskuteras, så ifrågasätter Caoticos kompis om det inte blir en massa miljöfarligt avfall om en masskonsumtion av pestharnesken drar igång, men då svarar Caotico lugnande att den löses upp av sig själv efter tre månader.

Sture Dahlström

Sture Dahlström

Vi diskuterade språket som vi alla höll med om var hyggligt i boken. Någon sa att hen kände att alla könsord gick i inflation, så varefter handlingen fortskred, ju mindre betydelse och intryck gav dessa.

Under läsningen noterade flera av oss att Caotico vid flera tillfällen blir inlåst i berättelsen. En gång i en skyskrapa med vita slavar när en ytlig bekant ska skriva en biografi om honom och en annan gång i slutet av boken när pestharnesken testas i ett laboratorium. Detta sker även med hans vänner, tex konstnären som låses in, men är lycklig för han får göra det han älskar mest – måla. Vi funderade på vad Sture ville säga med detta. Vi funderade på om det kunde tolkas som att människor kan bli låsta i en roll och position i livet som begränsar dem, men att denna roll samtidigt kan innebära en trygghet, stabilitet och ett helt normalt tråkigt svenssonliv, dvs allt som Caotico står tvärsemot. Detta visar sig också genom Caoticos ovilja att bli publicerad, för då kan ha, ju (tvi vale) bli en succé, få åka på boksigneringsturnéer och delta i författarkvällar inför äldre bokläsandekvinnor på landsbygden. Det finns samhällskritik i boken tyckte någon, tanken om att frigöra sig från samhällets konventioner.

Vi noterade att boken är utgiven första gången 1992, men att den andas 1960-tal och sexuell frigörelse. Caoticos  uppfinning kunde vi dock relatera till den AIDS/HIV-epidemi som rådde i 1980-talet och in på 1990-talet, särskilt då USA.

I slutet av läsecirkelträffen, så summerade vi hela den surrealistiska cirkeln i stort och konstaterade att vi var nöjda, särskilt med andra tillfället, till vilket vi hade läst dikter av Erik Lindegren, och fick beskåda de konstverk av Halmstadgruppen som dikterna vad skrivna utifrån.

/ Anna R

Förbjuden kärlek, hallucinogena droger och ett uns av galenskap

leonoraTill det tredje surrealistiska läsecirkeltillfället hade vi läst två självbiografiska kortromaner av konstnärinnan och författaren Leonora Carrington – ”Lille Francis” och ”Där nere”. När man läser självbiografiska romaner, så är det svårt att inte titta på författarens egen livshistoria, så det var något som vi inledde kvällen med.

Leonora Carrington föddes 1917 i England och växte upp i en förmögen katolsk familj. Under barndomen var hon upprorisk, blev reglerad från flera katolska skolor och blev som 13-åring ivägskickad till en konstskola i Italien. När hon återvände hem, så hade hon beslutat sig för att bli konstnär, något som hon också blev mot sin fars vilja. När hon var 19 år träffade hon den 26-år äldre tyske konstnären Max Ernst som hon rymde till Paris tillsammans med.  Max Ernst var gift och hans hustru jagade efter paret – något som kom att ligga till grund för ”Lille Francis”.

Boken handlar om den unga upproriska flickan Amelia vars far Ubriaco lämnar henne för att tillsammans med ynglingen Lille Francis ge sig av på en roadtrip på cykel på fransk landsbygden. De tältar, badar, bor på hotell, äter, dricker, besöker knarkarkvartar och hallucinerar. I bokens andra del, så hämtar dottern Amelia hem fadern Ubriaco och Lille Francis går ner i en djup sorg och ger sig ut i skogen och äter hallucinogena svampar och får ett nytt huvud i form av ett hästhuvud innan boken får ett oväntat dramatiskt slut.

År 1940 blir Max Ernst, som tysk jude, internerad och skickad till koncentrationsläger. Leonora flyr från Frankrike till Spanien, får en psykos och hamnar på ett mentalsjukhus som därefter blir kortromanen ”Där nere”.  Här skildras hur Leonora spänns fast, drogas, våldtas och förnedras och vi får följa hennes psykotiska tankebanor och ideér.

surrealistisk läsecirkel
Hur gick då samtalet om ”Lille Francis”?  Någon sa att romanen är helt absurd, gränslös, med en historia som oregerligt går fram och tillbaka med mycket djur, färger och symboler. Någon annan kände att den blev irriterad när den läste, då historien inte följde någon logisk linje, det stundom var svårt att hålla reda på vem som var vem och att historien gick hit och dit. En tredje tyckte att det var ett förhållningssätt man fick inta, dvs att bara sätta sig och åka med på turen, utan att behöva förstå allt – och kanske därefter ta reda på information om författarinnan för att därefter läsa boken på nytt. Vi diskuterade vikten av att känna till historien bakom berättelsen. När man kände till den, så blev boken mycket mer förståelig. Handlingens Lille Francis klär sig i boken i rollen som Leonora och vi funderade på varför det just är så, varför är hon en yngling? Relationen med Ubriaco (Max Ernst) har inget sexuellt över sig, ingen kärlek. Vad menade hon med det? Flera tyckte att texten var skriven på ett sådant sätt att den skapade många bilder i huvudet på oss som läsare, nästan som en film. Någon tyckte att historien aldrig gick på djupet, utan låg och guppade, surfade på vågorna på händelseförloppet. Lille Francis och Ubriaco är och besöker en man som använder opium, de ser hallucinationer och vi undrar om inte även de har nyttjat drogen själva också. Under hallucinationerna i skogen dukas mat upp vid ett gästabud, en hord av konstnärer, arkitekter och författare, och någon kopplade detta till en Indiana Jones-film, där de festar på ormar och andra skumma delikatesser. Någon återkopplade historiens inledning om modern som en multiplikationstabell som surrealismens uppgörelse med konstruktivismen.

Hur diskuterade vi då om ”Där nere”? Någon tyckte att titeln var tvetydig. Man inser snart att Leonora i romanen är sjuk. Hon beskriver sjukdomsförloppet mycket bra – både utifrån perspektivet som betraktare och inifrån som sjuk. Det börjar i det lilla – när hon låser sig, låser sig även bilens motor och hon känner hur hon kan påverka omvärlden.  Fortsätter i det stora – allt från de värdsliga till det gudomliga. Kriget drar fram och Leonora sätter hela andra världskriget och dess konsekvenser på sina axlar och blir desperat när hon inte kan lösa problemet. Någon nämnde stycket när Leonora får tillbaka en rad personliga småsaker och att hon som ett barn namnger och sorterar, varje enstaka ting, vilket ger en makalös beskrivning,  och allt mynnar ut i att dessa små saker skapar ”mötet mellan färg och tal, måleri och litteratur: Konsten”.

Till det nästa och sista tillfället läser vi Sture Dahlströms ”Cyklonmannen”.

Vill du låna ”I underjorden: Lille Francis och Där nere” som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R

Bortsprungna katter, mystiska telefonsamtal och elefanter som går upp i rök!

Här kommer en kort rapport från första läsecirkelträffen i vår surrealistiska läsecirkel. Till första träffen 30/9 hade vi läst delar av Andre Bretons surrealistiska manifest och tre noveller ur novellsamlingen ”Elefanten som gick upp i rök” av Haruki Murakami – ”Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna”, ”Eftermiddagens sista gräsmatta” och ”Elefanten som gick upp i rök”.

ElefantenVi inledde kvällen med en snabb introduktion till vad surrealism är. Någon har sagt att surrealismen kan beskrivas som ”Det tillfälliga mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord.” I texterna som vi läste uppmanades vi att hålla utkik efter oväntade möten eller kollisioner mellan dröm och verklighet, där symboler från det undermedvetna kunde dyka upp, uppror och motstånd mot rådande ordning och svart humor.

I den första novellen ”Fågeln som vrider upp…” får bokens huvudkaraktär flera telefonsamtal – dels från en okänd mystisk kvinna och dels från sin fru. Vi diskuterade om dessa samtal kunde vara signaler från det undermedvetna. Något kanske vill förmedlas huvudkaraktären med dessa signaler – en arbetslös hemmaman som befinner sig i glipan mellan sitt nya och gamla jag. Någon funderade på om telefonsamtalen var hittepå, kanske befann han sig i ett skedde mellan normal verklighetsuppfattning och galenskap? Vad är verklighet om man är ensam och ingen är där och bekräftar att det som sker verkligen sker?

Huvudkaraktären får i uppdrag av sin fru att ge sig ut i en mörk gränd för att leta efter deras katt. Huvudkaraktären har aldrig tidigare varit i gränden, men frun som är rädd för mörker och spindlar har varit där. Denna mörka gränd funderar vi på om det kan vara en metafor för relationen mellan huvudkaraktären och hans fru. En fru som ömsom uppmuntrar ömsom befaller, hotar och skäller och stundom behandlar honom som ett barn.

När huvudkaraktären befinner sig i gränden möter han en ung flicka som ber honom vänta på katten i hennes trädgård. När han sitter där i solen, så. nickar han till. Vi funderade på om mötet med flickan kanske inte alls ägde rum, utan var en dröm.

Fler av oss noterade den ensamhet som ofta finns i Murakamis böcker. Någon sa att den skapade starka olustkänslor. Det finns något monotont i berättelsen och samtidigt som många vardagliga företeelserna beskrivs noga in i minsta detalj, så når huvudkaraktären aldrig fram till mål.

Någon uttryckte att titel ”Fågeln som vrider upp världen…” var mycket underlig, medan någon annan (en fågelskådare) tyckte att den var väldigt fin.

Haruki Murakami (Fotograf: Murdos)

Haruki Murakami (Fotograf: Murdos)

Vi pratade om de sexuella fantasier som Murakami beskriver. Om villiga, utmanande, lustfyllda kvinnor som lockar å ena sidan och ytliga, distanserade, känslokalla relationer utan kärlek och närhet å andra. Vi funderade på hur den japanska synen på sexualitet ser ut och hur tas emot och förhåller sig till det Murakami skriver. Ingen av oss visste riktigt.

Vi diskuterade även kopplingar mellan de tre novellerna och fann flera. Det som nämns i förbigående ”jag klippte gräsmattor som ung” i ”Fågeln som vrider upp…” kan direkt relateras till killen som klipper gräsmattor i novellen ”Eftermiddagens sista gräsmatta”. Perfektionismen och det smått maniska kontrollbehovet i strykningen ”I fågeln som vrider upp…” kan också liknas vid perfektionismen vid gräsmatteklippningen. Vi såg även en koppling mellan den den försvunna katten i ”Fågeln som vrider upp…” och elefanten i ”Elefanten som gick upp i rök”.

Vid nästa tillfälle läser vi dikter skrivna till Halmstadsgruppens verk av Erik Lindegren. Forsättning följer…

Vill du låna ”Elefanten som gick upp i rök” av Haruki Murakami som läsecirkelkasse? Mejla i så fall bibliotek@halmstad.se, så ordnar vi detta!

/ Anna R