Familjen – eller de som står oss närmast

Hur väl känner vi egentligen dem som står oss närmast? Det är det gemensamma temat på tre romaner som jag läst under julledigheten. Vad är det de tiger om när de inte berättar, ljuger om när de inte talar sanning eller smusslar med när de går bakom ryggen? Och vad är det egentligen som gör att de inte kan vara ärliga? När det kanske till om med är så att vi i tystnad vet mer, än de anar? Tre romaner om tre familjer med sina alldeles egna hemligheter.

 

vissla i mörker

 

Under en konstkurs försvinner Jens 15-åriga dotter Lana och återfinns först efter fyra dagar. Blodig, blöt och utmattad, men i livet och till synes oskadd. När Lana får frågan om var hon varit och vad som hänt, så svarar hon bara att hon inte minns. Detta driver Jen till att själv försöka gräva i vad dottern egentligen har varit med om.

Vissla i mörker av Emma Healey är en psykologisk roman som handlar om en deprimerad tonåring och överbeskyddande mor. I fokus för historien sätts relationen dem emellan och Healey beskriver denna på ett finkänsligt och skickligt vis. Detta gör att man stundom tvivlar på vem som egentligen är frisk och ser klart på situationen och ej. Healey väver smidigt samman då- och nutid, vilket skapar en djupare förståelse för Jens moderskap och relationen mellan mor och dotter.

Jag tycker att Vissla i mörker är en mycket läsvärd roman, där de små antydningarna och psykologiska nyanserna håller mig som läsare fängslad ända fram till slutet och där handlingen i sluttampen vävs ihop på ett så snyggt sätt, att jag först inte förstår att den faktiskt vävs ihop.

Healey har tidigare gett ut Elizabeth är försvunnen, även den en psykologisk roman, om en äldre kvinna, som hävdar att hennes väninna är försvunnen, trots att människorna runt henne hävdar motsatsen.

 

simma hem

 

En brittisk familj anländer till huset de hyrt över sommaren i Frankrike. Det första de får se är att något ligger i poolen. De tror först att det är dött djur, men det visar sig vara en högst levande ung kvinna. När kvinnan oväntat bjuds in att stanna med familjen, så visar det sig få mer långtgående konsekvenser än vad de till en början kan ha kunnat föreställa sig.

Simma hem av Deborah Levy är en tämligen stillsam och lågmäld historia om ett äktenskap. Vi slängs in mitt i historien och märker ganska snart att relationen skaver, och varefter vi lär känna romanens karaktärer så utkristalliseras problemen allt tydligare. Som läsare har man i denna roman ett utifrånperspektiv, där man ser det finlemmade psykologiska spelet och undrar i sitt stilla sinne hur de ska svara gentemot varandra och vart det ska barka.

Simma hem är en kort snabbläst roman om ett äktenskap och en familj på upphällning och som faktiskt lämnar mig som läsare lite tagen på sängen.

 

mjölkbudet

 

I Mjölkbudet av Anna Burns får vi genom den unga kvinna som står i centrum för handlingen en intressant inblick i samhället på Nordirland på 1980-talet. Bokens huvudperson tycker om att läsa och löpträna. Fritidsaktiviteter som ska visa sig inte vara helt oproblematiska. När det mycket äldre mjölkbudet gör oinbjudna närmanden leder detta till en lång rad olika följdverkningar, bortom hennes kontroll.

Det här är en kompakt, extremt detaljrik och mycket ambitiös roman om livet i skuggan av den pågående Nordirland-konflikten och om hur religionen präglar och har sitt fasta grepp om liv och vardag. Här råder en strikt social kontroll, det finns mängder av outtalade regler att förhålla sig till och vissa saker kan göras för öppen ridå, medan andra måste ske i skymundan. Familjerna är stora, släktskapen komplicerade och grannarna talrika, vilket gör att det är ett stort antal personer som lägger sig i och därmed lika många att stå upp emot. Ibland så många att sanningen inte alltid är tillräcklig.

Det här är en stark roman som är skriven med både värme och humor och som kräver sin läsare, och då särskilt en tålmodig sådan, samtidigt som man känner att man är en fantastisk läsupplevelse på spåren!

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska röster: Mäta tid av Helon Habila

9789186307318

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en tredje och sista gång efter att ha läst Mäta tid av Helon Habila.

Helon_Habila5

Foto: Jide Alakija

Helon Habila föddes 1967 och växte upp i Kaitungu, Gombe i norra Nigeria med sina föräldrar och sex syskon. Hans far var först predikant varefter han blev tjänsteman inom statsförvaltningen, modern arbetade som sömmerska. Efter grundskolan skrevs Habila in på en gymnasial ingenjörsutbildning, men redan efter ett år hoppade han av utbildningen, då författardrömmarna pockade på. Så småningom tog Habila en examen i engelska vid universitetet och arbetade därefter som föreläsare i engelska och litteratur vid universitetet i Bauchi. 1999 flyttade Habila till Lagos, där han först arbetade som skribent och därefter som redaktör. Från 2005 har han mestadels varit bosatt i USA, där han undervisat i creative writing vid skilda universitet. Mäta tid (Measuring time) gavs ut 2007 och på svenska tre år senare.

Hur tyckte då gruppen att romanen var skriven? Det här var mer av en vanlig roman. Mer lättläst än de tidigare romanerna. Författaren är en god berättare tyckte någon. Någon annan tyckte att romanen blev bättre vartefter man läste, men att den var lite pratig i mitten.

Vi diskuterade när i tiden romanen utspelade sig. Vi kom fram till att det var på 1980- och 90-talen. Någon hänvisade till ett födelse- och dödsårtal som stod på en gravsten. Vi noterade att gamla seder och folktro dock fortfarande kunde skönjas, trots att romanen utspelar sig närmare vår egen tid.

Vi diskuterade huvudkaraktärerna i romanen. Tvillingbröderna Mamo och  Lamano och fadern Lamang – alla tre med smått liknande namn. De har en komplex relation och det står på flera ställen i romanen att tvillingarna hatade sin far. Detta var en av de saker som  författaren la stor vikt på att påpeka i romanen, men som någon i gruppen antydde, inte riktigt följdes upp. Som läsare skulle man velat ha mer och fördjupande förklaring av detta. Breven som skickas från den ene tvillingbrodern till den andre, undanhålls fadern. Var det ett sätt kanske att straffa honom, funderade vi.

Mamos kärleksrelation med kollegan Zara pratade vi en hel del om. I relationen är Mamo passiv, som i sitt liv i övrigt. Intelligent, men hela tiden väntande på att saker ska hända och verkade, i våra ögon, leva ett tämligen tråkigt liv. I diskussionen grunnade vi på om det berodde på att han hela sitt liv varit en sjukling och att detta hindrat honom från att vara aktiv. Brodern, Lamano, hade dock helt andra egenskaper – aktiv, extrovert och äventyrslysten som gav sig ut i krig.

Vi pratade även en del om farbror Ilya, som var rektor på skolan där Mamo arbetade,  att det kändes som att han var en stark och klok man som osjälviskt stretade på med arbetet att upprätthålla den lokala skolan. Även i denna roman, noterade vi, finns en koppling mellan religion och utbildning. Vi diskuterade även emiren, vars självbiografi Mamo sätts att skriva. Hur Mamos egen målsättning, dvs skildra folkets historia, var något helt annat, än det han var satt att göra.

Vi diskuterade faderns ego – hans politiska ambitioner, som ibland gick som han ville och ibland inte, om kvinnorna som ständigt omgav honom och hur han till slut fick sitt avslut.

Med två bibliotekarier i gruppen, var vi bara tvungna, att avsluta diskussionen med ett stycke i romanen, där en bibliotekarie beskrivs på ett, inte alltför smickrande sätt.

Med denna tredje och sista roman, är läsecirkel slut för denna gång.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

 

Fjärde advent – lästips inför julen!

4

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om lite nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och vad vi ser fram emot under 2020. Fler lästips hittar du här

 

tallöarna

 

1. Jag läser just nu:

Jag läser just nu Tallöarna av Marion Poschmann. En otrevlig dröm får Gilbert att lämna sin fru och Tyskland i all hast för att bege sig av på en resa som av en slump för honom till Japan, där han tillsammans med en deprimerad student följer i haiku-diktaren Matsuo Bashō fotspår.

Det här är en humoristisk svart smått surrealistisk roman med tankar om skägg, tallar, lövträd i Pennsylvania, haiku och såklart, Japan. När jag läser, så bildgooglar jag hela tiden. Författaren har nämligen smart listat de orter som besöks längs resans gång i innehållsförteckningen. Själv planerar jag allt in absurdum, så det är något extremt befriande med att läsa om människor som bara ger sig hän och tar allt som det kommer…

 

hennes-varsta-mardrom.jpg

 

Jag håller även på och läser en thriller. Peter Swanson är tillbaka med Hennes värsta mardröm som handlar om Kate som får ett erbjudande om bostadsbyte av sin syssling, som hon aldrig träffat. Eftersom Kate har en del i bagaget och behöver en nystart, så tackar hon ja och snart flyttar hon in i sysslingens lägenhet i Boston, medan sysslingen flyttar in i hennes i London. Kate har knappt mer än anlänt till sin nya bostadsadress förrän hon blir bekant med sin första granne och hon får snart veta att en kvinna i grannlägenheten är försvunnen. När polisen dyker upp, så både skrämmer och triggar detta Kate att gå in på djupet och undersöka vad det är som egentligen har hänt.

Jag gillar thrillers som utspelar sig i en avgränsad miljö– som i detta fall ett bostadshus med lägenheter och interagerande grannar, vilket gör att antalet misstänkta reduceras avsevärt. Det här är en thriller full av lögner, hemligheter, smussel och dolda agendor.

 

2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

memorys bok

 

Jag vill nämna tre.

Den första är Memorys bok av Petina Gappah som var en mycket stark läsupplevelse. Romanen handlar om Memory som plötsligt lämnas bort av sina föräldrar som barn. Vi får följa berättelsen både ur barnet Memorys och det vuxna Memorys perspektiv och stegvis får vi mer fakta i målet, vilket väcker all världens känslor inom en som läsare.

Boken lästes som en av tre böcker i en av våra afrikanska läsecirklar. Se tidigare inlägg här på bloggen.

 

Två  andra romaner som, lite oförtjänt hamnat i skymundan, under året är:

monopolet

Monopolet av Måns Wadensjö handlar om Alice som precis fått ett timvikariat på Systembolaget. Vi får följa med när hon lärs upp – öppnar lådor, packar upp tonvis med alkohol, frontar flaskor och håller ordning på hyllorna. Vartefter Alice blir varm i kläderna, får hon även sitta i kassan, vilket ger nya utmaningar, där möta stammisarna, göra legitimationskontroll och neka berusade är några.

Den här romanen öppnar upp bakom kulisserna och ger en närgången beskrivning av människorna på golvet. Man riktigt hör klirrandet, ser flaskorna och känner ansträngning och svetten lacka. Samtidigt väcker romanen tankar kring alkohol, systembolaget, oss svenskar och vårt drickande.

 

högspänning

 

Högspänning av Henrik Bromander handlar om Lotta som är i 50-års åldern, frånskild, med en vuxen son och som arbetar som svenskalärare på gymnasiet. I ett myller av tankar, reflektioner och återblickar, lära vi känna Lotta. Och vi märker snart att det är något som skaver. Problemen börjar på allvar när Lotta hamnar i klinch med den yngre nyrekryterade rektorn på skolan och det går upp för henne att något ofattbart har hänt – hon har blivit elöverkänslig.

Det här är en svart humoristisk, men samtidigt varm roman, skriven med ett rappt och intensivt språk där flera tidstypiska fenomen vävts in i berättelsen. Att förvisa den här romanen till att bara handla om elöverkänslighet är helt fel, då den är mycket, mycket mer!

 

3. Inför 2020 ser jag fram emot:

Inför 2020 års första del, så ser jag bland annat fram emot att läsa ikapp det jag inte hunnit läsa 2019, tex Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid och inför 2020 är jag lite nyfiken på tex Sara Paborns nya roman Tistelhonung och Ann Cleeves nya kriminalserie Albatross.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

En thriller i mörkret?

mörker.jpgMörkt, kallt och rått ute? Vad passar då inte bättre än en spännande thriller i hemmets varma vrå?

 

nattspår

 

I Nattspår av Karin Aspenström lär vi känna Kaj Lomme, en sextiofemårig författare med skrivkramp och, kanske, sina bästa romaner, bakom sig. När han efter att ha publicerat ett blogginlägg blir utsatt för hot, beslutar han sig för att flytta till ett ödehus i Värmland.

Inte så långt efter inflyttning börjar märkliga saker hända. För att få svar, beger sig Kaj ut och lär känna byns invånare och närmar sig snart en historia som skulle kunna bli en stoftet till en ny roman. Det visar sig dock snart finnas de som är beredda att gå långt för att dölja saker som hänt i det förflutna.

Jag gillar tanken på spänningsromanen som en spegel av vår samtid. Och det är den här romanen, dels i skildrandet av ett näthatsdrev, men också i beskrivningen av Lomme som lite av en kulturman. I Nattspår får vi en sävlig spänningsintrig, där författaren sammanlänkar dåtid med nutid och förser oss med små detaljer för att höja vår puls måttligt, men utan att röja alltför mycket. 

 

klickad.jpg

 

I Klickad av Karin Bojs möter vi Doris, som är vikarierande journalist på en kvällstidning och som jagar nätartikelsklick och fast anställning. Hon lever ensam, men har en bror som lider av psykisk sjukdom som hon engagerar sig i. Tre gånger i veckan tränar hon en stenhård form av rysk självförsvarsmetod som heter Systema. När hennes träningskompis hittas död, börjar Doris gräva i händelsen.

Detta sker samma vecka som Nobelpriset i medicin ska tillkännages. Doris skickas iväg för att rapportera och när priset går till en anställd på Karolinska institutet, så finner sig Doris snart i en värld med både stora egon och ifrågasatta rön.

Bojs har tidigare arbetat som vetenskapsredaktör på DN och är kanske mest känd för den August-prisvinnande fackboken Min europeiska familj från 2015. Den här spänningsromanen är både fartfylld och på sina ställen ambitiöst faktaspäckad. Det märks att Bojs kan, har inblick och brinner för frågor som rör DNA, medicin och forskning.

 

sista färjan från ystad

 

I Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson sätter sig ett par i en bil och kör skyndsamt ner mot Skåne för att hinna med sista färjan från Ystad. När bilen väl kör ombord och lämnar Sverige lämnar de samtidigt en lång rad människor bakom sig. Människor vars liv paret högst varit involverade i.

Författaren Karin Alfredsson har tidigare skrivit en rad böcker där det centrala temat har varit kvinnors liv och villkor och där viktiga ämnen såsom tex misshandel, trafficking och aborträtt har lyfts. Denna thriller är dock något helt annat. Det är en ren underhållningsroman som både är snabbläst och mycket spännande och som samtidigt skapar nyfikenhet och lust att läsa mer av författaren i fråga.

 

fallet

 

I Fallet av Lars Wilderäng möter vi Micke som lever på gatan. Han är smutsig, nergången och letar ständigt efter någonstans att värma sig. Vem var Micke egentligen innan han hamnade här?

Med start 2002 och framåt får vi följa Mikael genom bostadsköp, familjebildning, restaurangbesök, Thailandsresor och ännu flera bostadsbyten och restaurangbesök i en allt snabbare lånekarusell. Krona för krona tar sig Micke närmare ruinens brant och inga bromsar i världen kan stoppa honom.

Hade jag inte sett tv-programmet Lyxfällan, så hade jag nog avfärdat den här boken som alldeles för orealistisk, men uppenbarligen finns det människor som är på detta vis. Och så till bokens intrig – vem är egentligen skyldig till att Micke sitter i den sits som han nu befinner sig i? Han själv eller de som ständigt uppmuntrade honom?

Detta är en helt fristående spänningsroman, så har man inte läst Wilderäng tidigare, så är detta en bra bok att börja med.

 

låt mig vara

 

Låt mig vara av Clare Macintosh handlar om Anna som är mitt i livet – tillsammans med en man hon älskar, nybliven mor och har en stabil ekonomi. Livet borde vara på topp, men sorgen gnager inom henne. Hon förlorade både sina föräldrar inom loppet av sju månader. Anna har aldrig kunnat förlika sig med polisens utlåtandet om att det var självmord, utan har alltid misstänkt att föräldrarna istället bragdes om livet. När hon nu ett år efter föräldrarnas död får ett gratulationskort som anspelar på tragedin, så tar hon ny kontakt med polisen och möter där en pensionerad civilanställd polis som börjar gräva i fallet.

Detta är den brittiska författaren Clare Macintosh tredje spänningsroman. Har man läst henne tidigare, så vet man att handlingen plötsligt på ett mycket dramatiskt sätt kan vända i en helt ny riktning. Det börjar mycket långsamt, men vartefter tar det fart och historiens upplösning presenteras för oss. Berättelsen vacklar stundom, men boken är ändock helt läsvärd, trots att den inte når fram om jämför med debuten. Har du aldrig läst Macintosh innan, så läs då Jag lät dig gå.

 

dubbelliv

 

Dubbelliv av den amerikanska författaren Flynn Berry handlar om Claire. När hon var barn blev hennes barnflicka mördad och hennes pappa misstänkt för mordet. Mordfallet slogs upp stort i massmedia, samtidigt som pappan försvann spårlöst. Claires familj bytte namn, lämnade London och flyttade till Skottland för att undkomma drevet. Nu i vuxen ålder har dock Claire återvänt till huvudstaden för att söka  efter ledtrådar om sin far. 

Detta är Berrys andra thriller efter debuten Sargad. Claires jakt på sanningen om sin far sammanflätas här med historien om hur föräldrarna träffades, förälskade sig, bildade familj och slutligen separerade innan den stundade tragedin med barnflickan. I periferin ligger hela tiden föräldrarnas vitt skilda klassbakgrund och lurar.

Vad hände egentligen den där kvällen då barnflickan bragdes om livet? och vad hände med Claires far? Om han fortfarande är i livet, var har han då gömt sig alla år?

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska röster: Skuggans årstid av Léonora Miano

4792_20120502090815_Large

Källa: Alex. Foto: Laurent Zabulon

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en andra gång efter att ha läst Skuggans årstid av Léonora Miano.

Författaren Léonora Miano föddes 1973 i Douala, Kamerun. Hon växte upp med sin mor som var rektor, sin far som var apotekare och två systrar. När hon var i 18-årsåldern skickades hon till Frankrike för att studera. Miano tog där en examen i amerikansk och brittisk litteratur och skrev sitt examensarbete om nobelpristagaren Toni Morrison. Sin litterära debut gjorde Miano 2005 med Nattens inre som bland annat utsågs till bästa franska debutroman av litteraturtidskriften Lire. Skuggans årstid, som vi har läst under detta läsecirkeltillfälle, gavs ut 2013. Miano bor fortfarande kvar i Frankrike.

Hur var romanen då att läsa? Någon tyckte att romanen var svårläst, då man slängs in i en kontext man inte är van i. En annan menade att man bara skulle låta romanen skölja över en, då gick det lättare. En tredje tyckte att romanen var suggestiv och tämligen lättläst, men att det var krångligt med alla namn. När man läste romanen kändes det som att alla män verkade ha ett namn som började på M och alla kvinnorna ett namn som börjar på E. Författaren upprepade vissa fraser flera gånger i boken. En i gruppen hade räknat att frasen ”Kvinnorna vars söner aldrig blev hittade” upprepades 42 gånger.

skuggans-årstidVi diskuterade dessa kvinnor vars söner aldrig blev hittade, då de i romanen förskjuts och förvisas till en plats utanför byn. Hur de skulle vara de som skulle sörja och hur deras sorg, skulle separeras för att inte påverka dem alla. Vi diskuterade det som föranledde detta och förloppet som följde därefter. Hur magin ansågs skydda byinvånarna och hur de hade ett eget samhällsupprättande system. Hur världen var liten för dessa människor, som kanske endast rört sig i sin by och dess omnejd, och hur balansen blev rubbad när kolonisatörerna och slaveriet gjorde sitt inträde. I samtalet tog vi också upp hur mötet med kolonisatörerna beskrevs utifrån byinvånarnas perspektiv, stundom på ett smått komiskt sätt, och på vilket fruktansvärt sätt slavarna behandlades och avhumaniserades genom att bli berövade sitt hår, sina smycken och personliga ägodelar.

Romanens titel och den skugga som återkommer i romanen lyftes också. Skuggan, mörkret, oron som kom med det okända och onda. ”Nu lever vi i skuggans tid”, står det på något ställe i romanen.

Avslutningsvis diskuterade vi slutet av boken, som vi tyckte var komprimerat och händelserikt och där det andliga och de verkliga stundom var svåra att urskilja. Hur de försvunna verkade befinna sig i en värld mellan de levande och de döda. Vi kom också in på slaveriet i stort och funderade kring dess  konsekvenser. Hur många byar, folk och stammar som utrotades i dess spår. Vi kunde också konstatera att denna roman hade kvinnoperspektiv, som saknats i flera av de tidigare romaner som vi läst och utspelat sig under samma tidsperiod.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Varm mjölk och grön flicka

Jag har precis läst två romaner om två unga kvinnor som möter, eller tvingas möta, livet där någonstans mellan 20- och 30-årsåldern på helt olika sätt.   

 

varm mjölk

 

Varm mjölk av Deborah Levy handlar om Sofia som har åkt med sin mamma för att besöka en specialistläkarklinik vid kusten i Spanien. Mamman har stundtals problem att gå, är deprimerad och äter en massa mediciner. Manetbrännande bad, solsmekt hy, nyfunnen vänskap och ung förälskelse varvas i romanen med en stundom cementerad destruktiv symbios där dottern åtlyder och servar sin sjuka mamma och som tack får glåpord och anklagelser.

Deppigt? Nej, romanen inger läsaren hopp utan att bli glättig och varefter man läser så önskar och tror man att resan ska bli något av en vändpunkt – för dem båda. Detta är en varm roman som stundom vänder på perspektiven och som skrapar på ytan på flera mellanmänskliga relationer (alltså inte bara Sofias och hennes mammas) och visar vad som händer när en person kommer till insikt.

 

green-girl

 

I Green girl av  Kate Zambreno möter vi Ruth som är amerikan och bosatt i London. Hon arbetar som säljare i varuhuset Hurrids. Dagarna i ända försöker hon sälja en banal rosa kändisparfym. Jobbet är själlöst och långsamt, hon har en jobbig chef och många kollegiala maktkonstellationer att ta hänsyn till. Efter jobbet rör hon sig över London – provar dyra kläder som hon inte har råd med, insuper glossiga modemagasin, festar och har trassliga relationer.

Green girl är en roman om en ung kvinna och hennes liv och är en ögonblicksbild av just detta, då vi egentligen inte vet var hon kommer ifrån eller vart hon är på väg. Ungdomens egocentrism ges i uttryck i romanen med att Ruth ägnar mycket tid att fundera på sig och sitt liv och att Ruths berättarjag ibland till och med lämnar henne kroppsligen för att se och tala om henne i tredje person.

Romanen ingjuter, i alla fall i mig, stor London-nostalgi (både vad gäller platser och tunnelbanans eviga ”mind the gap”) och beskriver en av alla dessa mängder av unga människor (som inte är britter och inte turister, utan något däremellan) som kommit till London för att tillfälligt arbeta i servicesektorn (precis som jag själv gjorde när jag var i samma ålder).

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska röster: Memorys bok av Petina Gappah

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer läser vi denna höst tre afrikanska författare som alla har det gemensamt att de föddes under de första åren efter deras respektive länders självständighet.

Den första författaren ut var Petina Gappah, född 1971 i Zimbabwe som är utbildad jurist med en examen från Cambridge, Graz University och University of Zimbabwe. Hon arbetar idag med handelsfrågor för utvecklingsländer i Schweiz.

Gappah debuterade med novellsamlingen Sorgesång för Easterly 2009. En debut som hon blev belönad med Guardian First Book Award 2009 för och nominerad till Los Angeles Times Book Prize 2009 och Orwell Prize for Political Writing. Hennes andra bok, som vi också hade läst till detta första tillfälle, Memorys bok, utkom 2015.

Memorys bok handlar om Memory som i tioårsåldern blir bortlämnad, eller såld som romanens berättarjag hävdar i boken, av sina föräldrar till en vit man – Lloyd. Vi får inledningsvis veta att Llyod är död och att Memory står anklagad för mord. Häktningsförhandlingar, fängelsedom och livet på death row i kvinnofängelset vävs i romanen samman med tillbakablickar och minnesbilder från barndomen i kåkstaden och uppväxten i de vita välbärgade kvarteren. Undan för undan tar historien om Memorys liv form. Vad är det egentligen som har hänt? Varför övergav föräldrarna Memory?

Vad tyckte vi då om boken? Boken var lätt att läsa, då författaren skriver enkelt och konkret. Flera av deltagarna i läsecirkel hade redan läst boken inte bara en gång, utan två. Detta för att förstå handlingen och binda samma alla de pusselbitar som Gappah ger läsaren undan för undan under berättelsens gång. Vi var alla överens om att det var ett intressant levnadsöde som växer fram i romanen.

I boken har en stor mängd afrikanska ord blandats in, utan någon förklarande text eller översättning. Vi diskuterade vad detta kunde bero på. Någon tyckte att förståelsen för handlingen ibland gick förlorad. Vi funderade på om detta kunde bero på att det talas många olika språk vid sidan om kolonialspråket engelska i Zimbabwe och att detta medför att alla inte alltid förstår allt, således inte heller vi läsare. Någon nämnde också att det är vanligt i afrikansk litteratur och vi som deltagit i läsecirkeln Afrikanska klassiker instämde.

Vi diskuterade hur Gappah på ett både skickligt och inlevelsefullt sätt beskriver barnet Memorys rädsla och utsatthet ur olika perspektiv. Dels hennes rädsla för vatten, men också de känslor och farhågor som väcks när hon beskriver hur Memory lämnas över till Lloyd. Vi diskuterade hur överlämnandet skedde, hur föräldrarna betedde sig och vad som skulle kunna tänka sig försiggå i deras tankevärld.

Vi fortsatte med att diskutera Memorys fängelsevistelse och den ständiga bristen på allt. Hur kritiken mot rättsväsendet i Zimbabwe blev allt mer förståeligt med Gappahs bakgrund som jurist. Vi diskuterade Lloyds död och hur vi hade tolkat det förloppet. Vi hade inte alla uppfattat det på samma sätt.

Ju längre fram i berättelsen man som läsare kommer, ju fler förklaringar får man till det som hänt i Memorys liv. Vi diskuterade dessa olika skeenden och hur dessa präglat Memory innan hon fick veta sanningen. Vi var alla överens om att romanen Memorys bok var en mycket intressant läsupplevelse.

Till nästa tillfälle läser vi Skuggans årstid av den kamerunska författaren Leonora Miano.

/ Jörgen Holst, Söndrums bibliotek, och Anna Rymdfors, Stadsbiblioteket.

Kärlek to go!

hjärta2.jpg

Pirr i magen, varma känslor och irrande tankar. Kärlek kommer i alla dess former – den första kärleken, kärlek i mogen ålder, passionerad kärlek, förbjuden kärlek, självuppoffrande kärlek och kanske till och olycklig sådan… Nedan presenteras lästips på romaner och thrillers med kärlekstema, som dessutom är snabblästa. 

 

Romaner behöver inte alltid vara tjocka och mångordiga. Poeten Cecilia Hansson är aktuell med den självbiografiska romanen Au pair. Här får vi följa huvudpersonens vistelse i Wien under hennes au pair-tid i unga år blandat med återbesök när hon återvänder som vuxen kvinna. I centrum för historien står Walter, läraren som hon förälskar sig i. På ett kort och koncist språk, där en sida ibland inte innehåller mer än fem rader, frossar vi i Wien och Östterike och en ung kvinnas vuxenblivande.

Om man blir sugen på mer, så kan man även läsa författarens debut diktsamlingen Revbensdagar, morgnar, som knyter an till samma historia.

 

 

Novellix är noveller med kvalitetsstämpel av kända författare – både svenska och utländska, samtida och äldre. Varje bok innehåller en novell och formatet är så litet att det till och med passar i bakfickan. Nedan presenteras två som jag har läst och tyckt mycket om.

Blomman av den danska författaren Suzanne Brögger är en självbiografisk novell som handlar om en kvinna som är förälskad i en man, med vilken hon har en smått komplicerad relation. Boken inleds med att hon köper en blomma som hon vill ge till sin älskade. Överlämnandet visar sig dock inte vara helt enkelt…

Denna novell är mycket typisk för Brögger och återkopplar till hennes tidigare självbiografiska romaner, men kan också vara ett bra första smakprov på författaren i fråga.

Arvet av den brittiska författaren Virginia Wolf handlar om en man, vars fru omkommit i en trafikolycka. I början av berättelsen så ska han överlämna en testamenterad gåva till fruns assistent. Mannen beskrivs på ett självgott, överlägset och inte särskilt sympatiskt sätt, men vartefter historien utvecklas, så kommer dock hans beteende att förändras…

Är detta verkligen en novell om kärlek tänker man, när man lite skeptisk börjar läsa, men ja, det är det faktiskt.

 

 

Månpocket har under året gett ut en serie snabblästa kortromaner på kärlekstema som till formatet är lite mindre än vanliga pocketböcker. Böckerna är skrivna av sex kända samtida kvinnliga författare – Sara Paborn, Emma Hamberg, Anna Fredriksson, Carin Hjulström, Viveca Sten och Marit Danielsson.

Jag har tidigare läst och gillat Sara Paborn, så jag gav mig på att läsa Änkorna på Österlen. Boken handlar om Filippa som ska tillbringa sommaren med sin mamma, som är änka, på Österlen. Filippa har, blir vi läsare varse tämligen snart, en hel del problem både med sin ekonomi och sitt äktenskap och smider därför planer för mammans framtid… Men mamman visar sig (surprise, surprise) ha helt egna planer…

Ja, redan titeln borde kanske ha varit en varningsklocka, tänker jag nu i efterhand. Detta är mycket lättläst och lättsmält och ibland får jag nästan ta fram skämskudden, men, men, men är det just en lättläst och lättsmält bok om kärlek i mogen ålder man är ute efter i stunden, så har man hittat rätt!

De övriga titlarna i serien är: Late bloomer av Emma Hamberg, Risk för regn av Anna Fredriksson, Om svar anhålles av Carin Hjulström, Återträffen av Viveca Sten och Kärleksfallet av Marit Danielsson.

 

 

Som avslutning tänkte jag nämna två titlar inom spänningsgenren där kärlek av det mer krisande slaget står i fokus. Båda handlar om kvinnor som lever med mindre sympatiska män. Män med framgångsrika karriärer, stora klockor, dyra bilar och (inte minst) hår på huvudet och där dessa statusmarkörer poängteras gång på gång. Dessa två romaner är förvisso två fullängdare, men mycket snabblästa.

Jag har i sommar läst min första Camilla LäckbergEn bur av guld. Snabblånet jag lånade var en kulinariska resa av choklad- och rödvinsfläckar samt en hel del intorkad spaghetti och sojasås. Personen som läste boken före mig måste alltså ha varit vääääldigt hungrig. Det som mest förvånade mig i denna bok var allt pang på och alla grova ord. Det hade jag inte förväntat mig…  Jag är fortfarande lite omtumlad.

Jag släpper dig aldrig av Petra Holst är en relationsrysare som utspelar sig i Malmö och är lite av ett triangeldrama. De två bästa vännerna Isabel och Anna har känt varandra sedan barnsben. När Isabel träffar Annas man på en lägenhetsvisning, så drabbas hon plötsligt av en intensiv attraktion… Historien berättas ömsom ur Annas och Isabels perspektiv och intrigerna hopar sig snart: vem är egentligen god och vem är ond och vems sida ska man egentligen stå på?

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Sommarlästips – del 2

sommarlästips-2

Sommar, sol och läsning! Vi tipsar om bra böcker att läsa under sommarledigheten! Tidigare somrars lästips hittar du här!

 

Detta läser jag just nu:

Just nu läser jagVernon Subutex 1 av Virginie Despentes. En berättelse som berör, upprör, fascinerar och roar.

I sommar ska jag läsa:

I sommar läser jag Blå av Maja Lunde, Mitt namn är Lucy Barton av Elisabeth Strout, Folk med ångest av Fredrik Backman, Glaskupan av Sylvia Plath och Vernon Subutex 2.

Om jag skulle fastna på en öde ö, så skulle jag vilja ha följande bok med mig:

Till en öde ö tar jag med mig trilogin om Härskarringen av J R R Tolkien, denna fantastiska äventyrsberättelse.

/ Helena, Vallås bibliotek

 

Detta läser jag nu: Kodnamn Alice av Kate Quinn.

I sommar ska jag läsa: Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund.

Om jag skulle fastna på en öde ö, så skulle jag vilja ha följande bok med mig: Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert.

/ Susanne, Stadsbiblioteket

 

män-kan-inte-våldtasDetta läser jag just nu:

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen utgiven 1975, men nu i sprillans rykande färsk nyutgåva. Det är helt obegripligt hur jag har kunnat missa att läsa den här boken tidigare.

Ingenting kan vara farligt klockan fem på eftermid-dan mitt i veckan, mitt i sommarn.”

Med ett härligt rytmiskt språk möter vi huvudpersonen Tova, en 40-årig ensamstående mamma till två söner som arbetar som biblioteksassistent, som efter ett övergrepp reser sig och sakta börjar förbereda sin hämnd.

 

I sommar ska jag läsa:

Jag ska läsa Lisa Jewells nya Varje steg du tar. Jewell har ju gått över till att skriva thrillers och detta är den andra boken i denna genren efter fjolårets Och sen var hon borta. En harmlös förälskelse på avstånd går till en ren besatthet när huvudpersonen faller för den dubbelt så gamle grannen.

Jag är också nyfiken på Toktanten av Birgitta Bergin. Detta är ännu en bok på temat grannar. En ny granne har flyttat in i sommarparadiset på västkusten och börjar styra och ställa och snart börjar ortsbefolkningen låsa dörrar och se sig över axeln.

 

Om jag skulle fastna på en öde ö, så skulle jag vilja ha följande bok med mig:

När jag var 17-18 år läste jag Fjodor Dostojevskijs Bröderna Karamazov, Idioten och Brott och straff. Jag skulle ta med någon av dessa,  men på originalspråk. Genom detta skulle jag båda får återupptäcka litteraturen och det skulle gå väldigt långsamt…

/ Anna R, Stadsbiblioteket

 

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: De vackra är ännu inte födda av Ayi Kwei Armah

Så har vi haft den tredje och avslutande träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker. Denna gång träffades vi åter på Söndrums bibliotek där vi diskuterade diskuterade boken De vackra är ännu inte födda av den ghananska författaren Ayi Kwei Armah. Bokens namnlöse hjälte arbetar som järnvägstjänsteman och i hans ställning vore det självklart att acceptera mutor, men han tackar nej. Detta är något som möts av förakt, även från hans familj. När landets regering störtas, så behöver  de som tidigare haft privilegier och utnyttjat människor hjälp. Vad gör vår hjälte då?

Ayi Kwei Armah föddes i Takoradi i Ghana. Efter grundskolan studerade han på college innan han fick ett stipendium till USA där han tog en samhällsvetenskaplig examen vid Harvard 1963. Han återvände därefter till Afrika, där han först verkade som översättare i Algeriet, innan han fick anställning vid Ghanas radio & TV som manusförfattare, reporter och hallåman. 1966 genomfördes en militärkupp i Ghana, i samband med vilken Armah flyttade till Frankrike där han arbetade på tidskriften Jeune Afrique. Åren 1968-69 återvände han till USA där han studerade och tog en magisterexamen i humanistiska ämnen vid Colombia University. På 1970-talet bodde och arbetade Armah i olika länder i Afrika och på 1980-talet undervisade han vid olika universitet i USA. Numera är Armah bosatt i Senegal och kombinerar sitt skrivande med att översätta och undervisa på universitetsnivå.

Armah debuterade 1968 med De vackra är ännu inte födda och betraktas som en av Afrikas ledande författare och en av de förnyande språkliga stilister som skriver på engelska.

Vad tyckte vi då in hur boken var skriven? Någon tyckte att handlingen var skriven som man muntligen berättar. Ett intellektuellt språk sa någon annan. Mycket målande med många detaljer tyckte någon tredje. Alla var vi nog överens om att det var en långsam läsning och det tog tid innan man kom in i handlingen. I slutet av boken så tog historien fart och i sista kapitlet fick man ihop historien. Innan dess var det många berättelser i en. Särskilt i kapitel sex var som var långt och fullt av minnen, tankar och händelser och där handlingen spretade åt olika håll.

Bokens namnlösa huvudperson har ett starkt rättvisepatos. Vi får följa honom, men han är samtidigt ganska osynlig. Människorna runt honom har namn och har mer tydliga personligheter.

Vi diskuterade titeln ”De vackra är ännu inte födda”. Vad menade författaren med valet av en sådan titel? Att det finns hopp inför framtiden. Att framtiden är ljus. Detta trots all korruption. Smutsen och lorten spelar en stor roll i romanen. I bokens inledning så uppmanas stadens invånare att hålla landet rent, men smutsen finns där ändå i form av mygel, korruption och statusjakt hos dem på höga positioner. I slutet finns en scen där huvudkaraktären tillsammans med en fd hög ämbetsman flyr genom en latrin. Man måste gå till botten för att kunna skapa något nytt och ta sig genom smutsen för att kunna gå till det bättre.

Vi avslutade träffen med att diskutera bokomslaget. Mycket vackert, kanske det vackraste av dem vi läst i denna cirkel. Var personen på bilden en kvinna eller man? Vi tyckte olika. Filten som personen sitter på är fylld av bilder. Vi funderade vad dessa bilder symboliserade. Vad det  fotografier eller kanske modebilder?

/ Jörgen, Söndrums bibiotek och Anna R, Stadsbiblioteket