Av: Fredrik, Stadsbiblioteket.
Denna bok, Kärlek utan manus av Owen Nicholls, trillade jag över lite av en slump. Jag hade tagit hem den till min fru men så stod jag plötsligt utan böcker och skulle inte till jobbet på några dagar då vi ju under pandemitider jobbar en del hemifrån. Jo, jag vet att det finns e-böcker men tycker jag tillbringar tillräckligt med tid att titta på skärmar och är lite traditionalist när det kommer till läsningen. Jag plockade således upp den här och gav den en chans vilket jag inte ångrar.
I boken får vi lära känna Nick, en ung man som bor i London och jobbar som biografmaskinist. Hans stora kärlek Ellie har precis flyttat ut och han försöker nu förstå vad som gick snett genom att rekapitulera förhållandet. Som om inte det skulle vara nog börjar det bli kärva tider på jobbet då de analoga projektorerna byts ut mot digitala och behovet av maskinister minskar. Det är alltså ganska bistra tider för vår huvudperson.
Berättelsen ramas in tidsmässigt av två amerikanska presidentval. Allt börjar nämligen 2008 då Nick och Ellie möts på en valvaka för det amerikanska valet mellan Obama och McCain och pågår till 2012 då Obama ställs mot Mitt Romney. Egentligen är det inte primärt berättelsen som sådan som jag föll för även om jag tycker den håller bra och känns habil. Det är mer dialogen och betraktelserna som jag blev förtjust i. Som till exempel att Nick har räknat ut att man behöver 10% av ett förhållande för att komma över det. Har förhållandet varat 5 år så behöver man således ett halvår. I sitt mest cyniska tillstånd funderar han också över att det är dyrt att göra slut och att han önskat se ett par vinna storvinsten på Lotto på TV och glatt deklamera att de äntligen skulle ha råd att skilja sig.
Boken är fullspäckad med populärkulturella referenser från både film- och musikvärlden och jag påminns om Nick Hornby. För övrigt känns det som att boken skulle göra sig ypperligt som film men jag har inte kunnat se att en filmatisering är på gång.
Hela Halmstad läser 