Kategoriarkiv: Läsecirkeln Afrikanska röster

Läsecirkeln Afrikanska röster: Mäta tid av Helon Habila

Posted on by
Svara

9789186307318

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en tredje och sista gång efter att ha läst Mäta tid av Helon Habila.

Helon_Habila5

Foto: Jide Alakija

Helon Habila föddes 1967 och växte upp i Kaitungu, Gombe i norra Nigeria med sina föräldrar och sex syskon. Hans far var först predikant varefter han blev tjänsteman inom statsförvaltningen, modern arbetade som sömmerska. Efter grundskolan skrevs Habila in på en gymnasial ingenjörsutbildning, men redan efter ett år hoppade han av utbildningen, då författardrömmarna pockade på. Så småningom tog Habila en examen i engelska vid universitetet och arbetade därefter som föreläsare i engelska och litteratur vid universitetet i Bauchi. 1999 flyttade Habila till Lagos, där han först arbetade som skribent och därefter som redaktör. Från 2005 har han mestadels varit bosatt i USA, där han undervisat i creative writing vid skilda universitet. Mäta tid (Measuring time) gavs ut 2007 och på svenska tre år senare.

Hur tyckte då gruppen att romanen var skriven? Det här var mer av en vanlig roman. Mer lättläst än de tidigare romanerna. Författaren är en god berättare tyckte någon. Någon annan tyckte att romanen blev bättre vartefter man läste, men att den var lite pratig i mitten.

Vi diskuterade när i tiden romanen utspelade sig. Vi kom fram till att det var på 1980- och 90-talen. Någon hänvisade till ett födelse- och dödsårtal som stod på en gravsten. Vi noterade att gamla seder och folktro dock fortfarande kunde skönjas, trots att romanen utspelar sig närmare vår egen tid.

Vi diskuterade huvudkaraktärerna i romanen. Tvillingbröderna Mamo och  Lamano och fadern Lamang – alla tre med smått liknande namn. De har en komplex relation och det står på flera ställen i romanen att tvillingarna hatade sin far. Detta var en av de saker som  författaren la stor vikt på att påpeka i romanen, men som någon i gruppen antydde, inte riktigt följdes upp. Som läsare skulle man velat ha mer och fördjupande förklaring av detta. Breven som skickas från den ene tvillingbrodern till den andre, undanhålls fadern. Var det ett sätt kanske att straffa honom, funderade vi.

Mamos kärleksrelation med kollegan Zara pratade vi en hel del om. I relationen är Mamo passiv, som i sitt liv i övrigt. Intelligent, men hela tiden väntande på att saker ska hända och verkade, i våra ögon, leva ett tämligen tråkigt liv. I diskussionen grunnade vi på om det berodde på att han hela sitt liv varit en sjukling och att detta hindrat honom från att vara aktiv. Brodern, Lamano, hade dock helt andra egenskaper – aktiv, extrovert och äventyrslysten som gav sig ut i krig.

Vi pratade även en del om farbror Ilya, som var rektor på skolan där Mamo arbetade,  att det kändes som att han var en stark och klok man som osjälviskt stretade på med arbetet att upprätthålla den lokala skolan. Även i denna roman, noterade vi, finns en koppling mellan religion och utbildning. Vi diskuterade även emiren, vars självbiografi Mamo sätts att skriva. Hur Mamos egen målsättning, dvs skildra folkets historia, var något helt annat, än det han var satt att göra.

Vi diskuterade faderns ego – hans politiska ambitioner, som ibland gick som han ville och ibland inte, om kvinnorna som ständigt omgav honom och hur han till slut fick sitt avslut.

Med två bibliotekarier i gruppen, var vi bara tvungna, att avsluta diskussionen med ett stycke i romanen, där en bibliotekarie beskrivs på ett, inte alltför smickrande sätt.

Med denna tredje och sista roman, är läsecirkel slut för denna gång.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

 

Läsecirkeln Afrikanska röster: Skuggans årstid av Léonora Miano

Posted on by
Svara
4792_20120502090815_Large

Källa: Alex. Foto: Laurent Zabulon

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en andra gång efter att ha läst Skuggans årstid av Léonora Miano.

Författaren Léonora Miano föddes 1973 i Douala, Kamerun. Hon växte upp med sin mor som var rektor, sin far som var apotekare och två systrar. När hon var i 18-årsåldern skickades hon till Frankrike för att studera. Miano tog där en examen i amerikansk och brittisk litteratur och skrev sitt examensarbete om nobelpristagaren Toni Morrison. Sin litterära debut gjorde Miano 2005 med Nattens inre som bland annat utsågs till bästa franska debutroman av litteraturtidskriften Lire. Skuggans årstid, som vi har läst under detta läsecirkeltillfälle, gavs ut 2013. Miano bor fortfarande kvar i Frankrike.

Hur var romanen då att läsa? Någon tyckte att romanen var svårläst, då man slängs in i en kontext man inte är van i. En annan menade att man bara skulle låta romanen skölja över en, då gick det lättare. En tredje tyckte att romanen var suggestiv och tämligen lättläst, men att det var krångligt med alla namn. När man läste romanen kändes det som att alla män verkade ha ett namn som började på M och alla kvinnorna ett namn som börjar på E. Författaren upprepade vissa fraser flera gånger i boken. En i gruppen hade räknat att frasen ”Kvinnorna vars söner aldrig blev hittade” upprepades 42 gånger.

skuggans-årstidVi diskuterade dessa kvinnor vars söner aldrig blev hittade, då de i romanen förskjuts och förvisas till en plats utanför byn. Hur de skulle vara de som skulle sörja och hur deras sorg, skulle separeras för att inte påverka dem alla. Vi diskuterade det som föranledde detta och förloppet som följde därefter. Hur magin ansågs skydda byinvånarna och hur de hade ett eget samhällsupprättande system. Hur världen var liten för dessa människor, som kanske endast rört sig i sin by och dess omnejd, och hur balansen blev rubbad när kolonisatörerna och slaveriet gjorde sitt inträde. I samtalet tog vi också upp hur mötet med kolonisatörerna beskrevs utifrån byinvånarnas perspektiv, stundom på ett smått komiskt sätt, och på vilket fruktansvärt sätt slavarna behandlades och avhumaniserades genom att bli berövade sitt hår, sina smycken och personliga ägodelar.

Romanens titel och den skugga som återkommer i romanen lyftes också. Skuggan, mörkret, oron som kom med det okända och onda. ”Nu lever vi i skuggans tid”, står det på något ställe i romanen.

Avslutningsvis diskuterade vi slutet av boken, som vi tyckte var komprimerat och händelserikt och där det andliga och de verkliga stundom var svåra att urskilja. Hur de försvunna verkade befinna sig i en värld mellan de levande och de döda. Vi kom också in på slaveriet i stort och funderade kring dess  konsekvenser. Hur många byar, folk och stammar som utrotades i dess spår. Vi kunde också konstatera att denna roman hade kvinnoperspektiv, som saknats i flera av de tidigare romaner som vi läst och utspelat sig under samma tidsperiod.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska röster: Memorys bok av Petina Gappah

Posted on by
1

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer läser vi denna höst tre afrikanska författare som alla har det gemensamt att de föddes under de första åren efter deras respektive länders självständighet.

Den första författaren ut var Petina Gappah, född 1971 i Zimbabwe som är utbildad jurist med en examen från Cambridge, Graz University och University of Zimbabwe. Hon arbetar idag med handelsfrågor för utvecklingsländer i Schweiz.

Gappah debuterade med novellsamlingen Sorgesång för Easterly 2009. En debut som hon blev belönad med Guardian First Book Award 2009 för och nominerad till Los Angeles Times Book Prize 2009 och Orwell Prize for Political Writing. Hennes andra bok, som vi också hade läst till detta första tillfälle, Memorys bok, utkom 2015.

Memorys bok handlar om Memory som i tioårsåldern blir bortlämnad, eller såld som romanens berättarjag hävdar i boken, av sina föräldrar till en vit man – Lloyd. Vi får inledningsvis veta att Llyod är död och att Memory står anklagad för mord. Häktningsförhandlingar, fängelsedom och livet på death row i kvinnofängelset vävs i romanen samman med tillbakablickar och minnesbilder från barndomen i kåkstaden och uppväxten i de vita välbärgade kvarteren. Undan för undan tar historien om Memorys liv form. Vad är det egentligen som har hänt? Varför övergav föräldrarna Memory?

Vad tyckte vi då om boken? Boken var lätt att läsa, då författaren skriver enkelt och konkret. Flera av deltagarna i läsecirkel hade redan läst boken inte bara en gång, utan två. Detta för att förstå handlingen och binda samma alla de pusselbitar som Gappah ger läsaren undan för undan under berättelsens gång. Vi var alla överens om att det var ett intressant levnadsöde som växer fram i romanen.

I boken har en stor mängd afrikanska ord blandats in, utan någon förklarande text eller översättning. Vi diskuterade vad detta kunde bero på. Någon tyckte att förståelsen för handlingen ibland gick förlorad. Vi funderade på om detta kunde bero på att det talas många olika språk vid sidan om kolonialspråket engelska i Zimbabwe och att detta medför att alla inte alltid förstår allt, således inte heller vi läsare. Någon nämnde också att det är vanligt i afrikansk litteratur och vi som deltagit i läsecirkeln Afrikanska klassiker instämde.

Vi diskuterade hur Gappah på ett både skickligt och inlevelsefullt sätt beskriver barnet Memorys rädsla och utsatthet ur olika perspektiv. Dels hennes rädsla för vatten, men också de känslor och farhågor som väcks när hon beskriver hur Memory lämnas över till Lloyd. Vi diskuterade hur överlämnandet skedde, hur föräldrarna betedde sig och vad som skulle kunna tänka sig försiggå i deras tankevärld.

Vi fortsatte med att diskutera Memorys fängelsevistelse och den ständiga bristen på allt. Hur kritiken mot rättsväsendet i Zimbabwe blev allt mer förståeligt med Gappahs bakgrund som jurist. Vi diskuterade Lloyds död och hur vi hade tolkat det förloppet. Vi hade inte alla uppfattat det på samma sätt.

Ju längre fram i berättelsen man som läsare kommer, ju fler förklaringar får man till det som hänt i Memorys liv. Vi diskuterade dessa olika skeenden och hur dessa präglat Memory innan hon fick veta sanningen. Vi var alla överens om att romanen Memorys bok var en mycket intressant läsupplevelse.

Till nästa tillfälle läser vi Skuggans årstid av den kamerunska författaren Leonora Miano.

/ Jörgen Holst, Söndrums bibliotek, och Anna Rymdfors, Stadsbiblioteket.