Deckarförfattare på besök!

kristina-appelqvist1Igår besökte deckarförfattaren Kristina Appelqvist Stadsbiblioteket. Hon berättade om sitt liv, hur hon blev författare och om sina sju böcker.

Kristina är född och uppvuxen i Halland och skrev som barn dagbok, något som fick henne att börja intressera sig för och öva sitt skrivande. På högstadiet hade hon en svenskalärare som uppmuntrade henne och påtalade att hon hade skrivartalang. Under universitetstiden läste Kristina journalistik och humaniora både i Sverige och utomlands. Efter studierna började Kristina sin yrkesbana som nyhetsjournalist, men bytte därefter sida, som hon uttryckte det,  och började arbeta med kommunikation på Högskolan i Skövde, där hon först arbetade som kommunikatör och sedan blev kommunikationschef.

Skrivandet tog sin riktiga början när hon drabbades av diskbråck och var sjukskriven under en längre period. När Kristina kom tillbaka till arbetet, så skulle högskolan göra besparingar och personal avskedas, varav en inom kommunikationsavdelningen. Kristina såg då sin chans att få ägna sig åt skrivandet på heltid och anmälde sig frivilligt att bli uppsagd och skrivandet av bok nummer ett Den svarta löparen tog sin början.

kristina2Kristina berättade att hon delar in sitt liv i ett före och i ett efter telefonsamtalet från Alfabeta, hos vilka hon fick sin första bok utgiven och kontrakt på flera böcker. Kristinas deckare utspelar sig i universitetsmiljö i småstaden Skövde i Skaraborg. Hon berättade att åren inom högskolevärlden, där hon bland annat satt i rektorsstaben och arbetade med kriskommunikation har gett henne många idéer och uppslag till de historier hon sedan har berättat om i sina böcker. I de första fyra böckerna står unga rektorn Emma Lundberg och poliskommissarie Filip Alexandersson i fokus. Kristina berättade att hon tyckte det var roligt att göra Emma till förhållandevis ung i den akademiska världen, kvinna och humanist, det sistnämnda då hon själv är humanist och det är något som inte så ofta lyfts fram i högskolornas marknadsföring, där naturvetenskapliga ämnen oftare tar mer plats.

9789164204882_200x_smultron-brollop-och-doden Kristina berättade att kärlekshistorien mellan Emma och Filip har vuxit fram genom böckerna och har uppskattas av många läsare, som har önskat både giftermål och barn mellan dem. Efter fyra böcker, lät Kristina Emma gå på föräldraledighet efter att ha fött tvillingar, och påbörjade en ny serie med  litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller som huvudkaraktär. Anledningen till att hon påbörjade denna nya serie var dels för att hon kände att hon var klar med rektor Emma och dels att hon bytte förlag och ville börja om från ruta ett. Den skaraborgska universitetsmiljö behöll hon dock, då detta är en miljö som har gått hem hos läsarna och det är den värld hon bäst känner till och kan.

I senaste boken Smultron, bröllop och döden, som är en flirt med Maria Lang som Kristina ofta jämförs med,  finns det ett tydligt Shakespeare-tema, något som har visat sig passa bra i tiden då det i år firas 400-års jubileum för Shakespeare. Delar av boken utspelar sig i Italien och Kristina berättade att hon varit på där på plats för att göra research inför boken.

Vill du låna någon av Kristinas böcker? Till bibliotekskatalogen

/ Anna R, Stadsbiblioteket

 

Tonårsflickor, pakter och vänskap till döds

Inför det sista läsecirkeltillfället i läsecirkeln Oväntade slut läste vi En hemlig plats av Tana French. Boken utspelar sig på en irländsk internatskola för flickor. En ung pojke hittas mördad innanför murarna på flickinternatet St Kildas. Polisen lyckas inte hitta mördaren. Ett år senare lämnar en av eleverna på skolan in ett foto på den döde pojken med texten  jag vet vem som dödade honom”. Polisen tar åter upp fallet och denna gång finns det någon som är beredd att tala.

tana2.png

Tana French. Fotograf: Kathrin Baumbach

Författaren Tana French föddes i USA men har också bott i Italien, Malawi och på Irland. Hon bor nu i Dublin. French är väldigt intresserad av arkeologi något som märks i flera av hennes böcker hon är utbildad skådespelare och har också arbetat med film. Hennes debutromanen ”Till skogs” (2007, In the Woods) nominerades till flera priser och vann det prestigefyllda Edgar Alan Poe Award för bästa debutbok 2008.  French skriver psykologiska kriminalromaner och låter inte samma person vara huvudperson varje gång. Hon är också intresserad av hur verkligheten ändrar sig när olika ögon tittar på den. Genom att byta huvudperson uppnår hon detta. En hemlig plats är hennes femte bok.

Vad tyckte vi då om boken? Vi var alla överens om att boken är enormt välskriven och att författaren kan sin sak. Vad gäller karaktärerna, så tyckte vi att de var tydliga och att French format dem bra. De beskrivs innerligt så att läsaren kan få en bra bild av dem. Det blir dock bitvis lite tjatig, då French är väldigt detaljerad, nästa nere i transkriberingsnivå, i sina beskrivningar. Vi var rörande överens om att detta är en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Vi tyckte att boken var väldigt flickig och hade ett mycket ungdomligt språk (stundom ett SMS-språk), vilket gjorde att man som läsare ibland kunde tycka att det var lite jobbigt att läsa. Några av oss tyckte inte att detta var en självklar deckare och den lyckades inte heller fånga alla av oss. Några av oss var väldigt förtjusta i boken medan den inte alls tilltalade några och det är ju precis det som är det intressanta med att prata om böcker. Läsupplevelsen skiljer sig så från person till person.

en hemlig platsVi diskuterade platsen för bokens handling – en internatskola. Vi tyckte att boken gav flera exempel på otäcka kotterier och att den slutna internatskolemiljön medförde att alla situationer blev än mer överdrivna. I diskussionerna drogs paralleller till ”Flugornas herre” fler än en gång.

Två diskussionsteman blev tydliga utifrån denna bok. Språkbruket hos ungdomar idag, där vi pratade mycket slang och förkortningar men även om bokens översättning och översättningar över lag och skolans värld, kanske inte just internatskolor där vi kände att vi hade begränsad kunskap men grupperingar i skolan och hur viktigt det är att vi som vuxna måste finnas närvarande i ungdomarnas värld. Någon tyckte att de unga tjejerna betedde sig illa, medan någon annan lyfte att de kanske var präglade av sin omvärld, en värld där unga tjejer ofta möter grova sexuella anspelningar och påtryckningar.

Ett annat tema i boken som vi tyckte oss se, var hur vi människor beter oss mot varandra. Boken innehåller flera konflikter – både mellan eleverna, med rivaliserande tjejgäng och hemliga pakter, och mellan den kvinnliga och manliga polisen, där han tillhör en cold case-avdelning och vill klättra i hierarkin och hon fått en hög tjänst i en mansdominerad värld, trots att hon är kvinna. Vi diskuterade att poliserna har ett grovt språk och att det kanske finns en grövre jargong inom poliskåren, som inte på motsvarande sätt finns inom andra yrkesgrupper som tex arbetsterapeuter, bagare eller bibliotekarier.

ståndsblommaNågon hade noterat att en blomma nämndes flera gånger i boken – stånds, ståndsblomma, ståndsstjälkar som vi googlade upp (se bild bredvid) och vi tyckte oss känna igen från vägrenar och trädgårdar.

Handlingen rör sig i nutid, under en enda dag, och i flera tillbakablickar. Dessa tillbakablickar var det flera som inte gillade, särskilt då dessa inleds med en nedräkning av mordoffrets liv, men ändock inte handlar om honom.

Boken har även ett kort övernaturligt stycke som vi ställde oss frågande till. Kan ligger det i tidens anda att sådant ska vara med, funderade vi?

Vi avslutade kvällen med att summera hela läsecirkeln. Vi konstaterade att vi läst en bred sorti av deckare, av hälften kvinnor och hälften män och av mycket olika kvalitét. Vi drog även slutsatsen att en läsecirkel ger oss möjlighet att närma oss litteratur som man annars kanske inte skulle ha läst.

/ Anna R och Annika

 

Noir-deckare genom ljus och mörker

genom-ljus-och-morkerTill det tredje tillfället i Stadsbibliotekets och Söndrums biblioteks gemensamma läsecirkel Oväntade slut läste vi Genom ljus och mörker av den brittiske författaren John Harvey. Boken inleds med att den pensionerade kriminalkommissarien Frank Elders fd fru ber honom att kontakta en av hennes väninnor, vars syster oförklarligt har försvunnit. När han börjar nysta i fallet märker Elder snart att systern levt ett dubbelliv.

Den brittiske författaren, redaktören och läraren John Harvey har gett ut många böcker sedan mitten av 70-talet då han beslöt sig för att bli författare på heltid. Han debuterade med två thrillers båda med handlingen förlagd till mc kretsar. Harvey skrev till en början kioskböcker i västern-, kriminal- och thriller-genrerna, han har också skrivit ungdomsböcker och några lyriksamlingar. John Harvey har också skrivit böcker under många olika pseudonymer. Thom Ryder, James Barton, Jon Barton, Jon Hart, William M. James, Terry Lennox, James Mann och Michael Syson. Han delade dessutom ett antal pseudonymer med kolleger, även om de skrev böckerna var för sig. Tillsammans med Laurence James skrev han som L.J. Coburn och John J. McLaglen, med Angus Wells som William S. Brady, J.B. Dancer och J.D. Sandon. Harvey fick ett stort genombrott med sin första roman om polismannen Charles Resnick, ”Lonely Hearts”. Den fick positiva recensioner, och röstades år 2000 i tidningen Times fram som en av 1900-talets etthundra bästa kriminalberättelser. Harvey har också gjort en TV-dokumentär om Henning Mankell, ”Who is Kurt Wallander?” (2009).

john-harvey

John Harvey. Källa:Forum

Vad tyckte vi då om boken Genom ljus och mörker? Flera av oss kände obehag inför de sexuella anspelningar mellan son och mor som gjordes i boken. Vi pratade länge om barn som far illa, vilka fall som får uppmärksamhet när de når allmänhetens kännedom och betydelsen av en god barn- och föräldrarelation. Flera av oss kände även obehag inför de öden som de kvinnliga offren gick till mötes. Vi diskuterade män/kvinnor och att kvinnor stundom kan vara mer utsatta än män. Vi diskuterade även mödrar. Boken avslutas spektakulärt när en av de misstänkta ger sig av hem till sin mor. Att komma hem till sin mor ska ju vara något positivt, något det inte är för alla och särskilt inte i denna boks handling.

Vi diskuterade kvinnligt och manligt författarskap inom deckargenren. Flera tyckte att det märktes tydligt att det var en man som skrivit denna bok. Hur visar sig det manliga respektive kvinnliga? Vi funderade på om manligt författarskap kanske oftare skildrar mer våld, mindre känslor, starka ensamma män och en dragning till noir-genren…

Någon av oss hade genom boken tänkt på att Elder åt mycket – först baguetter och sedan crepes, cheesecake och allehanda smörgåsar. Vi funderade på om detta var vanligt i deckarlitteraturen. Att poliser äter donuts och annan skräpmat brukar väl vara mer brukligt tänkte vi. Någon kunde erinra sig om att Jan Mårtensson i sina böcker brukar avsluta med ett recept.

En annan av oss hade tänkte på alla de kopplingar till konst som gjordes. I något stycke skriver Harvey att mannen framför honom i kön, såg ut som en man hämtat från en tavla av den brittiske konstnären L.S Lowry och andra som nämns är skulptörerna Barbara Hepworth och Henry Moore, konstnärerna Mark Senoir, Laura Knigth och Harold Knigth. Mest fokus läggs på fotografen Alfred Stieglitz och hans hustru konstnären Georgia O’Keeffe – som återkommer både i en föreläsning, på konstverk hemma hos en av de misstänkta och på ett vykort. Se bilder på MOMA. När vi läste på mer om författaren John Harvey, så fick vi reda på att han har en examen i konstvetenskap.

Tyckte vi att boken hade ett oväntat slut. Ja, tyckte några och nej tyckte andra.

Vill man läsa mer om polisen Frank Elder kan man göra det i de två tidigare böckerna ”Av kött och blod”, och ”Till stoft och aska”.

Till sista läsecirkeltillfället läser vi En hemlig plats av Tana French.

/ Annika och Anna R

Mord på sjukhus och Sundsvall i brand

9186675842Till det andra läsecirkeltillfället Oväntade slut läste vi Evig eld av Jonas Moström.Vi träffades denna gång på biblioteket i Söndrum.

Evig eld inleds med att kirurgöverläkaren Ola Karlgren en sen höstkväll blir nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkarkollegan Erik Jensen är först på plats och försöker rädda hans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå bil som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder. Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall.

Vad tyckte vi då om boken? Många av oss tyckte att boken hade alltför många karaktärer och att handlingen rörde sig på ytan och aldrig gick riktigt på djupet. Vi lärde inte heller känna personerna i handlingen mer än ytligt och funderade på om vi hade haft bättre förståelse av karaktärerna om vi hade läst de tidigare böckerna i serien. Evig eld är sjätte delen i bokserien. Bokens handling utspelas i sjukhusmiljö och det faktum att Moström själv är läkare tyckte vi märktes både i text och språkbruk. Handlingen i boken utgörs av många små historier och vi tyckte oss kunna se att Moström gjort research för boken, men att kittet för att binda samma alla dessa historier till en stundom brast.

Bokens handlingen löper över tre dagar i oktober 2010. I en parallellhistoria får vi följa med händelser som pågår lite över två år mellan åren 1886-1888.Vi diskuterade tidsförloppet och var lite skeptiska till om tidsramen för handlingen verkligen håller.

1888 är året då Sundsvall sattes i brand i den sk Sundsvallsbranden. Vi pratade lite om våra egna erfarenheter från denna vackra och, pga av branden, förhållandevis nya stenstad. Läs mer om Sundsvallsbranden

Vi pratade om berättarjaget i boken som går mellan att vara i jag-form (när vi följer pyromanen) till ett övergripande berättarjag som är kopplat till respektive karaktärs personnamn.

Vi diskuterade hur de olika karaktärerna framställdes i boken. Någon använde ordet ”cyniska” med anledning av att läkaren och hans företagskollegor involverade i Global Medical Careness sålde medicin fast de visste om att den hade allvarliga bieffekter. Vi diskuterade läkarens roll i detta. Någon annan tog bokens inledning som exempel och hur mordoffret kirurgöverläkaren Ola Karlgren beskrevs – stjärnkirurg, överlägsen, stroppig, allmänt otrevlig, kvinnokarl – och (pang) så var han död. Vi tyckte att karaktärerna i boken  stundom  beskrevs steriotypiskt. Vi lyfte också berättelsen utifrån ett genusperspektiv. Om förra boken av Agatha Christie var tidstypiskt provocerande på många sätt, så var detta en  mer samtida skildring, som inte stack ut mer nämnvärt, kanske just för att handlingen utspelar sig i vår samtid och det är svårare att se och kritisera.

Jonas Moström 2013

Foto:Eva Lindblad

Hur oväntat var då slutet? Här hade vi olika meningar. Någon sa att detta var den första gången som denna läst en bok och direkt avslöjat mördaren. Vi var dock överens om att det fanns överraskande moment i sluttampen och boken avslutas med en klassisk cliffhanger.

Nästa gång träffas vi på Stadsbiblioteket och läser vi Genom ljus och mörker av John Harvey.

/ Anna R och Annika

Ond bråd död, familjedrama och oväntat slut

 

AgathaChristie_Foto_crop_web1-e1403705992401

Igår var det första träffen för vårens deckarläsecirkel ”Oväntade slut”. Vi läste Huset på udden, en deckare av den engelska deckarförfattaren Agatha Christie 1890-1976.

Vad handlar då boken om? En kvinna har blivit mördad och som mördare utpekas hennes adoptivson Jacko Argyle. Han har dömts för mordet eftersom det alibi som han så självsäkert hävdade inte går att styrka. Två år senare, då Jacko redan avlidit i fängelset, återkommer en forskare, Doktor Calgary från en lång polarexpedition. Han inser efter ett tag att han är det saknade alibit, Jacko Argyle är oskyldig. Tyngd av skuldkänslor och reser doktor Calgery till familjen Argyle för att ge deras son och bror upprättelse. Om Jacko inte är mördaren måste det vara någon av de andra familjemedlemmarna eller någon som står familjen nära, ett mörkt familjedrama uppdagas sakta. Inte enbart den skyldiga får lida utan även de som trots allt är oskyldiga. Huset på udden utkom år 1958 och anses vara Agatha Christies personliga favorit.

Vad tyckte då läsecirkelgruppen om boken? De som hade läst Agatha Christie tidigare, påpekade att Huset på udden inte var någon typisk bok för henne, utan skiljde sig något. Flera av oss tyckte att det var befriande att inte Hercule Poirot eller Miss Marple var huvudkaraktärer i boken.

Christie_HusetPaUdden_3D-286x400Boken är en nyöversättning utgiven inför Agatha Christie 125-årsjubileum 2015. Vi hade en lång diskussion om översättningen. Flera hade stört sig på att översättaren i dialogerna blandat titlar som mr, mrs, miss och doktor med ”du” och inte ”Ni”, som vore det mer korrekta. Tex ”-Förlåt, är du miss Argyle? Miss Christina Argyle?”.

Vi diskuterade berättarjaget och konstaterade att den ibland tillhörde doktor Calgary och ibland en neutral berättarröst. Någon påpekade att berättarrösten stundom hade en ”taskig uppfattning” och körde med negativa könsstereotypiska attribut, där männen beskrevs som kraftfulla, allvarliga och seriösa, medan kvinnorna beskrevs som näpna, fogliga och pladdrande. Vi drog slutsatsen att detta förmodligen var tidstypiska könsroller kopplade till den period då boken skrevs, dvs slutet av 1950-talet.

Vi diskuterade persongalleriet i boken och då särskilt mamman, mrs Argyle, som är mordoffret och centrum för handlingen. Den förmögna mrs Argyle går i boken från vara en ung kvinna med en ofantlig barnlängtan, till att ta hand om övergivna barn i krigets skugga och sedermera även adoptera några av dem, till att bli en dominant matriark som med järnhand styr och ställer över dem alla. I handingen framgår att var och en av de adopterade barnen hade ett minst sagt problematiskt förhållande till mamman och, vi konstaterade, att hon till viss grad även efter sin död fortsatte att styra dem. Vem var hon? Den varma godhjärtade modern eller den egoistiska självuppfyllande förmögna damen?

I boken framgår att de adopterade barnen alla kom från trassliga familjeförhållanden präglade av missbruk och promiskuitet och några av dem hade till och med blivit övergivna, men att de sedermera kom att växa upp under goda förhållanden, i en familj med mycket pengar. Vi diskuterade det här med socialt och biologiskt arv – vad väger tyngst?

messerschmitt-kr20_1607655c

Bild: The Telegraph

Vi funderade även på tiden för bokens tillblivelse, där vi tyckte att 1950-talet i många aspekter framträdde tydligt. Ett tidstypiskt exempel är när kommissarien som utreder fallet, håller ett förhör med en pojkspoling som vid tillfället för mordet, sett något som han tror sig vara en sputnik (den första uppskjuten ett år innan boken gavs ut), varav pojken tror att ryssarna kan ligga bakom mordet på mrs Argyle. Det visar sig dock vara en av adoptivbarnens bil, en Messerschmitt (se bild).

När det gäller slutet, så hade vi lite olika åsikter om det verkligen var oväntat. Vi var dock överens om att det hände en hel del oväntade händelser i sluttampen, även om kanske inte den skyldige var helt oväntad.

Nästa gång läser vi Evig eld av Jonas Moström.

/ Annika och Anna R

 

Spänningsromanen – kärt barn med många namn

pistolbildKärt barn har många namn brukar man säga. I just detta fall tänker jag på spänningsgenren – eller kanske den mer vardagliga benämningen deckaren eller detektivromanen. Vad är det då som kännetecknar en deckare? Jo, att litteraturen handlar om brottslighet, ett brotts begående och uppklarande av brottet. Ett annat utmärkande drag är att intresset inte fokuseras på brottslingen utan på den som jagar hen.

Spänningsgenren är en genren att älska – och att hata. En del vägrar kategoriskt att läsa den, medan andra slukar den.  Själv har jag tillhört kretsen spänningsromanläsare i en sju-åtta år. Spänningsgenren tenderar att röra upp känslor och anklagas stundom för att vara en sämre sorts litteratur, vara skriven på ett dåligt språk och ha en handling som följer givna schablonliknande mallar. Är det så? Ja och nej. Jag brukar säga att spänningsgenren är bred – där finns både det ena och det andra och att man nog gör det lite för enkelt för sig själv när man drar hela genren över en kam. En del skeptiker tror att spänningsgenren bara handlar om våld, kriminalitet och ond bråd död. Jag har i ett tidigare inlägg på denna blogg citerat deckarförfattaren Christoffer Carlsson som på förra årets bokmässa sa att de bästa spänningsromanerna är inte de som handlar om mord, utan de som handlar om något helt annat. Precis så är det, tycker jag. Jag får ibland frågan varför jag läser spänningsromaner (vad jag får ut av det) och jag brukar då svara att jag vill underhållas. Precis som jag ibland tittar på spännande filmer, så läser jag ibland spännande böcker.

Vad finns det då för olika genren? Per Olaisen har i boken ”Kriminalnovellen i Sverige” listat ett tiotal subgenren till deckaren:

  • Pusseldeckare – intrigen står i fokus och ledtrådar granskas och löses av en detektiv.
  • Inverterad deckare – där man från start vet vem som är skyldig och handlingen fokuserar på hur den skyldige ringas in eller den skyldige sakta gräver sin egen grav.
  • Polisberättelse – har en eller flera poliser i huvudrollen och där handlingen ofta skildrar utredningsarbete.
  • Shocker – bygger helt på en överraskande och ibland till och med makaber upplösning.
  • Verklighetsbaserad deckare – har en berättelse i form av mer eller mindre fiktiva hågkomster ur polisens vardag.
  • Hårdkokta deckare – här en huvudperson som är en desillusionerad, tuff och handlingskraftig samhällskritiker och där handlingen inte alltid handlar om försvunna mordvapen och spräckta alibin
  • Spionberättelse – kan utspela sig under krig och där en eller flera människor ingår som kuggar i ett politiskt maskineri.
  • Thriller – inkluderar starka effekter och spektakulära händelser och där vanliga människor råkar illa ut och tar på sig rollen som problemlösare.
  • Psykologisk deckare – har en handling där det viktiga är vad som händer i huvudet på de inblandade.
  • Humoristisk deckare – har komiska dialoger och rena farssituationer mellan de inblandade.
  • Historisk deckare – där brottet sker i en gången, historisk tid.
  • Sciece fiction eller fantasydeckare – där brottet sker i framtiden eller i en alternativ värld till vår egen.
  • Pastisch eller parodi – när man skriver en ny historia baserad på en annan författares verk, genren eller person.

Om man tar sig en rundtur bland hyllorna på Stadsbibliotekets spänningshyllor och kikar på de genrenindelningar som böcker där marknadsförs som, så hittar man dels de vanliga: kriminalroman, kriminaldrama, psykologisk kriminalroman, deckare, pusseldeckare, polisroman, spionroman, thriller och psykologisk thriller och också en del lite nyare grepp som:

  • feelgood-deckare (Marianne Cedervall)
  • kriminalkomedi (Christina Larsson och Lars Forsberg)
  • mysdeckare (Alan Bradley)
  • medicinsk thriller (Zac OÝeah)
  • elegant crime (Denise Rudberg)
  • noir thriller (Carl-Johan Vallgren)

Blickar man utåt i världen finner man fler subgenren som till exempel:

  • femicrime – böcker om starka kvinnor (tex Lisbeth Salander) eller av kvinnliga deckarförfattare.
  • courtroom drama – kan tex vara berättelser på teman som tex brottsbekämpning, brottslighet, detektivbaserade mysterium, advokatarbete, tvistemål etc.
  • locked room mystery – deckare där brottet begås under till synes omöjliga omständigheter, såsom ett låst rum varifrån ingen inkräktare skulle kunnat ha lämnat.
  • serial killer mystery dessa berättelser skildrar ofta en polisstyrkas eller myndighets ansträngningar i att gripa en mördare som väljer offer utifrån någon obskyr basis. De är också ofta mycket mer våldsamma än andra deckare.
  • ”whodunit” – det vanligaste deckarformatet. Brottet och den efterföljande polisundersökningen presenteras så att läsaren endast får enstaka ledtrådar om  gärningsmannens identitet. Lösningen avslöjas inte förrän de sista sidorna i boken.
Fotograf: Jenny Håkansson

Kerstin Bergman (Fotograf: Jenny Håkansson)

Läser du spänningsromaner? Eller vägrar du dem? Är du nyfiken? Eller redan frälst? Vem du än är missa inte att deckarexperten Kerstin Bergman från Crime Garden besöker Stadsbiblioteket och föreläser på temat ”Från pusseldeckare till psykologisk thriller: Den mångfacetterade deckargenren”. Kerstin berättar om deckartraditionen med utgångspunkt i de olika deckargenrerna. Vad är typiskt för en pusseldeckare och hur skiljer sig en polisroman från en psykologisk thriller? Och vem skriver egentligen vad idag?

Kerstin Bergman är litteraturvetare, deckarrecensent och medlem av Svenska deckarakademin. Hon är redaktör för Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland (2014) och författare till Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir (2014) och Kriminallitteratur: Utveckling, genrer, perspektiv (2011, med S. Kärrholm), samt till en stor mängd akademiska och populärvetenskapliga artiklar om deckare på svenska och engelska. Som skribent och föreläsare inom deckarområdet driver hon företaget CrimeGarden och bloggar om deckare på crimegarden.se. Läs mer om Kerstins Bergmans besök

Tid: Onsdag 3 februari 18:30-19:30
Plats: Stadsbiblioteket, Nissanscenen
Pris: Fri entré

Välkomna!

/ Anna R