Om helahalmstadlaser

Detta är Biblioteken i Halmstads blogg om skönlitteratur.

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: De vackra är ännu inte födda av Ayi Kwei Armah

Så har vi haft den tredje och avslutande träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker. Denna gång träffades vi åter på Söndrums bibliotek där vi diskuterade diskuterade boken De vackra är ännu inte födda av den ghananska författaren Ayi Kwei Armah. Bokens namnlöse hjälte arbetar som järnvägstjänsteman och i hans ställning vore det självklart att acceptera mutor, men han tackar nej. Detta är något som möts av förakt, även från hans familj. När landets regering störtas, så behöver  de som tidigare haft privilegier och utnyttjat människor hjälp. Vad gör vår hjälte då?

Ayi Kwei Armah föddes i Takoradi i Ghana. Efter grundskolan studerade han på college innan han fick ett stipendium till USA där han tog en samhällsvetenskaplig examen vid Harvard 1963. Han återvände därefter till Afrika, där han först verkade som översättare i Algeriet, innan han fick anställning vid Ghanas radio & TV som manusförfattare, reporter och hallåman. 1966 genomfördes en militärkupp i Ghana, i samband med vilken Armah flyttade till Frankrike där han arbetade på tidskriften Jeune Afrique. Åren 1968-69 återvände han till USA där han studerade och tog en magisterexamen i humanistiska ämnen vid Colombia University. På 1970-talet bodde och arbetade Armah i olika länder i Afrika och på 1980-talet undervisade han vid olika universitet i USA. Numera är Armah bosatt i Senegal och kombinerar sitt skrivande med att översätta och undervisa på universitetsnivå.

Armah debuterade 1968 med De vackra är ännu inte födda och betraktas som en av Afrikas ledande författare och en av de förnyande språkliga stilister som skriver på engelska.

Vad tyckte vi då in hur boken var skriven? Någon tyckte att handlingen var skriven som man muntligen berättar. Ett intellektuellt språk sa någon annan. Mycket målande med många detaljer tyckte någon tredje. Alla var vi nog överens om att det var en långsam läsning och det tog tid innan man kom in i handlingen. I slutet av boken så tog historien fart och i sista kapitlet fick man ihop historien. Innan dess var det många berättelser i en. Särskilt i kapitel sex var som var långt och fullt av minnen, tankar och händelser och där handlingen spretade åt olika håll.

Bokens namnlösa huvudperson har ett starkt rättvisepatos. Vi får följa honom, men han är samtidigt ganska osynlig. Människorna runt honom har namn och har mer tydliga personligheter.

Vi diskuterade titeln ”De vackra är ännu inte födda”. Vad menade författaren med valet av en sådan titel? Att det finns hopp inför framtiden. Att framtiden är ljus. Detta trots all korruption. Smutsen och lorten spelar en stor roll i romanen. I bokens inledning så uppmanas stadens invånare att hålla landet rent, men smutsen finns där ändå i form av mygel, korruption och statusjakt hos dem på höga positioner. I slutet finns en scen där huvudkaraktären tillsammans med en fd hög ämbetsman flyr genom en latrin. Man måste gå till botten för att kunna skapa något nytt och ta sig genom smutsen för att kunna gå till det bättre.

Vi avslutade träffen med att diskutera bokomslaget. Mycket vackert, kanske det vackraste av dem vi läst i denna cirkel. Var personen på bilden en kvinna eller man? Vi tyckte olika. Filten som personen sitter på är fylld av bilder. Vi funderade vad dessa bilder symboliserade. Vad det  fotografier eller kanske modebilder?

/ Jörgen, Söndrums bibiotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Christoffer Holst- lyckopiller och spänning!

För några år sedan läste jag en bok som jag minns att jag tyckte mycket om, ”Mitt hjärta går på”, som var Christoffer Holsts debutroman. Det var en varm och rörande berättelse om förälskelsen mellan två unga män.

Så för ett tag sedan råkade jag stöta på en av hans senare böcker, ”För oss är natten ljus”. Jag läste den och den visade sig vara ett riktigt litet lyckopiller! Familjen Brickman bestående av mamma, pappa, pappans nya fru och två vuxna barn har varit på en äldre släktings begravning då de blir ofrivilligt fast i New York på grund av. en pilotstrejk. De måste bli kvar i minst fem dagar och för de flesta av dem känns detta som en avgrundslång tid och en katastrof. Kanske särskilt för huvudpersonen Oliver, den 18-årige sonen. De inhyser sig allihop hos pappans syster som bor i New York. Och övernattandes på madrasser i hennes vardagsrum och strövandes på gatorna i New Yorks stadsvimmel tvingas de alla att komma närmre varandra och även sig själva. Och för Oliver visar sig det hela innebära att flera av hans drömmar inte känns så avlägsna längre. Gillar man berättelser med intriger och komplikationer så är detta bra läsning! En mycket underhållande feelgood-roman!

Eftersom jag gillade båda dessa böcker så mycket så gav jag mig på en tredje, ”Söta röda sommardrömmar”. Även denna en härlig feelgood-roman, dock av det betydligt mer lättviktiga slaget, vilket inte riktigt passar min smak lika bra. Dessutom har Christoffer Holst här lagt till en mordgåta så att det ska bli en slags feelgood-deckare. Denna mordgåta känner jag att han lika gärna kunde ha utelämnat. Den kändes tyvärr inte alls trovärdig, knappt ens spännande faktiskt… eller kanske ska man läsa den som en parodi på deckargenren…? Hur som helst har han nu skrivit en uppföljare till denna som kommer ut i slutet av sommaren, ”Blå, blå höstvågor”. Denna deckarserie som det nu ser ut att bli heter ”Cilla Storm”, samma som huvudpersonen. Kanske läser jag även del 2 av ren nyfikenhet och ser om han förfinat sin teknik i mordgåte-skrivande.

Här finns böckerna!
Mitt hjärta går på

För oss är natten ljus

 

/Maria

Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Det här är en bok som kritiker verkar ha mycket delade uppfattningar om.

Personligen  står jag på den sidan som gillar boken. Det kan till och med vara den bästa boken jag läst på minst fem år och den ligger definitivt på min topp fem lista.

Jag ska inte ljuga, den var inte lätt att ta sig igenom, inte på grund av språket utan för att det tog emot att sätta igång att läsa en så tjock bok, det är en tegelsten, ca 730 sidor. Jag fick den i födelsedagspresent för ett år sedan och sen åkte den mellan sängbordet och bokhyllan i många månader. Två gånger började jag läsa den men ena gången fick jag inte rätt känsla för den och andra gången kom en annan bok och stal min uppmärksamhet (händer mig hela tiden). Men i mars åkte jag på semester och då åkte ”Ett litet liv” med i resväskan och jag ångrar mig inte en sekund. Swish sa det, så var den utläst bara sådär. Är det bara jag som får separationsångest när jag läst klart en bok?

Själva handlingen är inte heller så lätt att ta sig igenom. I början är den lite rörig när den hoppar mellan de fyra olika huvudkaraktärerna, men så fort man ”lärt känna” Jude, Willem, JB och Malcolm så flyter läsningen på bra. Men det är tung läsning, och då menar jag handlingen. Det är inga lätta ämnen som tas upp och jag varnar redan nu för att tårkanalerna kommer tränas rejält. Efter några kapitel inser man att det är Jude, med sin komplicerade bakgrund, som står i centrum för historien. Och jag känner för Jude och jag känner för de andra tre vännerna och nu när boken är slut så saknar jag dom. Jag vill veta mer, jag har fortfarande frågor som jag vill ställa till dom.

Boken handlar framförallt om vänskap, men också kärlek och vad som kan hända med en människa vid brist på kärlek.

Även bipersonerna är skickligt skildrade och får ta mycket plats. Jag får flera gånger stanna upp och påminna mig själv att det inte är en biografi för alla personerna framstår så trovärdiga. Allt är snyggt sammanvävt och jag är imponerad över hur Yanagihara har lyckats binda ihop en så lång historia med så pass många karaktärer som dessutom sträcker sig över flera årtionden.

Ska jag säga något negativt så är det att jag inte alltid köper allt bra som sker i Judes vuxna liv, det låter lite för enkelt ibland.

Men annars köper jag allt, rätt av! Den är fantastisk, läs, bara läs!

Emma

Här finns boken att låna!

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: Upp genom mörkret av Ngugi Wa Thiong’o

ngugi_wa_thiongo_foto_daniel_anderson

Nu har vi haft den andra träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker, denna gång träffades vi på Stadsbiblioteket. Vi diskuterade boken Upp genom mörkret av den kenyanske författaren Ngugi Wa Thiong’o. Boken följer en kenyansk familj i kolonialtidens slutskede där den spirande konflikten mellan de infödda och kolonisatörerna i skenet av Mau mau-upproret leder familjen till splittring och död. I handlingens fokus står den unge Njoroge som den ende sonen i familjen, som får möjlighet att utbilda sig.

Författaren Ngugi wa Thiong’o föddes 1938 i Kamiriithu i centrala Kenya. Sin första utbildning fick Ngugi vid en missionsskola och universitetstiden tillbringade han vid Makarere University College i Kampala, Uganda och senare vid universitetet i Leeds, England. Efter studierna undervisade han först i engelska vid Nairobi University College, föreläste därefter i afrikansk litteratur vid Northwestern University i Illinois, USA, och fortsatte därefter som lärare vid universitetet i Nairobi där han sedermera blev chef för den litteraturvetenskapliga institutionen. I slutet av 1970-talet fängslades Ngugi wa Thiong’o och tvingades att gå i exil i Storbritannien och  USA. Ngugi wa Thiong’o räknas som en av Kenyas främste författare. Sina första verk skrev han under studietiden i Uganda och romanen ”Upp genom mörkret” gavs ut 1964 och följdes av flera andra.

upp-genom-mörkretVad tyckte vi då om boken? Någon uttryckte att boken ger en fantastisk bild av de människors liv som boken skildrar, religionens inverkan och vikten av utbildning. Vi talade bland annat om glädjen, som huvudpersonen känner, inför att studera trots att han får gå åtta kilometer enkel väg för att komma till skolan varje dag. Romanen ger en klar bild av koloniseringen och dess effekter när man får följa den enskilda människans öde.

Vi diskuterade när boken utspelar sig (1950-talet) och när den gavs ut (1964). I dialogerna får vi veta att flera karaktärer deltagit både i det första och andra världskriget och en inblick i hur dessa afrikaner stred i krigen vid engelsmännens sida. Strejken, som äger rum i boken, funderade vi på om de tagit intryck av från soldaternas upplevelser från krigen. De hjälpte till att kriga sida vid sida med engelsmännen, kanske skulle de även själva kunna kämpa för sin egen befrielse?

De religiösa tonerna i boken talar om en profetia om att engelsmännen ska ge sig av. De vita engelsmännen är markägare och i romanen skildras afrikanernas sorg över att ha förlorat ägandet över marken och den bördiga jorden, vilket också försämrar deras möjligheter att kunna försörja sina familjer. Engelsmännen har sedan koloniseringens början nu bott i flera generationer i landet och ser Kenya som sitt land.

Det gamla uttrycket om att härska genom att splittra återkommer i boken. Landets över 40 olika etniska grupper och en karta, som liksom övriga Afrikas länder, har ritats med linjal utan hänsyn till reella förhållanden. I romanen beskrivs hur de svarta vänder sig mot varandra. Bristen på utbildning leder till den enskilda människans svårigheter att se i vilket sammanhang denne befinner sig.

Hur var boken att läsa? Splittrad, sa någon, och inte lika enkel som den förra boken, sa någon annan, men samtidigt med ett enkelt skrivet språk. Vi enades i att det nog var berättarrösterna i romanen som gjorde läsningen mer komplex. Författaren sätt att växla mellan vad och vems perspektiv man får inblick i, blir att det stundom blir många olika röster att följa.

Det finns även en lite Romeo och Julia-liknande historia i boken i relationen mellan Njoroge och en av hans klasskamrater Mwihaki, vars far ligger i konflikt med Njoroges familj. Vi avslutade diskussionerna med att diskutera det fantastiskt vackra bokomslaget.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Påskekrim – filmpremiär och lästips!

Vi firar åter påsk på norskt vis á la Påskekrim. I år genom premiären av ”Påskekrim – The Movie” och genom att tipsa om en rad bra och läsvärda spänningsromaner. Tidigare års påskekrim hittar du här

 

järtecken

Vill du ha en bok som kryper in under skinnet och som du inte kan lägga ifrån dig. En bok som både är spännande, sorglig och gör något med dig som läsare. Då tycker jag att du ska läsa Järtecken som är Christoffer Carlssons senaste bok. På baksidan av boken kan man läsa att Järtecken är en roman om ett mord och om dem som lämnas kvar. Om ett arv och en skuld, tiden och kärleken.

Boken utspelar sig i Halland och börjar 1994 med en kraftig brand som dånar i natten, ett övertänt hus och en död kropp. Ett mord har begåtts och en person grips och döms. Åren går, 12 år senare funderar polisen Vidar Jörgensson fortfarande på fallet, vad var det egentligen som hände i Marbäcksskogen den där natten? Många människor har påverkats av det brott som begicks.

Boken kryper in under skinnet ,kanske inte just händelserna i den men alla de tankar dessa händelser sätter igång. Jag började fundera på skuld, arv, ondska. Vilka egenskaper, beteenden ärver vi och hur mycket påverkas vi av den miljö vi växer upp och lever i. Skuld kan gå i arv, omvärlden är oftast snabb på att döma men hur är det med ondska? Jag känner starkt för Isak som bara är en liten pojke när boken börjar och som på ett väldigt dramatiskt och känslomässigt sätt drabbas av den händelse som sakta nystas upp.

Boken är spännande från den första till den sista sidan. Så tycker jag att det brukar vara i Christoffer Carlssons böcker, även om det där lilla extra suget som bara tvingade mig att vända blad tappades bort under några kapitel i mitten för att sedan komma tillbaka igen.

Att boken utspelar sig i Halmstad gör det hela lite extra spännande, händelserna känns mer verkliga eftersom platserna är bekanta vilket också gör det hela lite mer otäckt.

 

/ Annika, Söndrums och Oskarströms bibliotek

 

 

fore-falletInnan jag började läsa Före fallet av Noah Hawley så hade jag en massa tankar om vad denna thriller skulle handla om. Att författaren anges som upphovsman till manuset till Fargo gjorde en del och att man direkt får veta att flygplanet störtar och en ung man och ett litet barn överlever kraschen gjorde sitt. Det blir nog långsamt, med mycket utredningsdetaljer och kanske lite förutsägbart, tänkte jag. Men oj, så fel jag hade!

Historien berättas i rafflande fart, vi får lära känna passagerarna på flygplanet och som läsare hinner man misstänkliggöra både en och två, grunna på flera olika scenarier, som man varefter också hinner förkasta innan sanningen om vad som egentligen har hänt presenteras för oss.

 

 

blindtunnel

Blindtunnel av Tove Alsterdal handlar om Daniel och Sonja, ett svenskt par som köper en förfallen vingård i utlandet. De vill starta om på nytt, på en ny plats och planerna vad de vill göra med gården är stora. När Daniel under renoveringsarbetet ger sig på en igenmurad nedgång till källaren, så görs ett makabert fynd som sätter igång en dominoeffekt av händelser.

I Blindtunnel befinner vi oss i norra Tjeckien – i ett område där landsgränserna flyttats  och ritats flera gånger under de senaste århundradena. Nutid och dåtid binds skicklig samman i denna psykologiska roman och som alltid, har Alsterdal, skrivit en välskriven spänningsroman med en historia som fängslar och berör. Har du inte läst något av Alsterdal innan? Inga problem!  En fördel med Alsterdals spänningsroman är att hon skriver helt fristående, så man behöver inte tänka på någon ordning eller håller reda på några karaktärer.

 

 

kvinnan i den blå sängkappan

Jag har deltagit i en afrikansk läsecirkel under våren (som det skrivits om i denna blogg) och med anledning av detta har jag satt tänderna i den sydafrikanske författaren Deon Meyers senaste kriminalroman Kvinnan i den blå slängkappan.

En kvinna hittas mördad på en mur i Kapstaden, samtidigt som en pantaffärsägare får in en rad tavlor, alla med blåfärgade detaljer, som visar sig ha koppling till ett dyrbart försvunnet konstverk. Samtidigt som detta sker går kriminalkommissarie Bernie Griessel, som kopplas in för att lösa dessa fall,  i giftastankar.

Griessel är i mycket schablonbilden av en kriminalkommissarie, som vi känner igen från annan litteratur inom samma genren – underbetald, alkoholiserad och tärd.  Här möter vi denna karaktär i en sydafrikansk kontext där översättningen smyckas med en rad ord på afrikaansk. Boken är snabbläst, på ca 150 sidor och är skriven på ett rakt och lättfattat sätt, utan krusiduller, och helt pang på.

 

 

de sista rummen.jpg

De sista rummen av Inger Frimansson handlar om en kvinna som vaknar upp på något som verkar vara ett nedgånget hotell. Hon förstår inte hur hon har hamnat där eller var hon är. Hon börjar ta sig runt på hotellet för att finna svar och möter där andra människor. Hon undrar var hennes familj är och hur hon ska ta sig hem och märker dock snart att hon är inlåst.

I denna psykologiska thriller växer rädslan klaustrofobiskt undan för undan, varefter vilsenheten, utsattheten och instängdheten blir allt tydligare. Välskrivet och läsvärt!

 

 

 

glasverandan

Nyfiken på den brittiska författaren Ann Cleeves? Hon har ju skrivit en lång serie om Shetlandsöarna med kommissarie Jimmy Perez och flera böcker om kriminalkommissarie Vera Stanhope. Om man bara vill testa en enda bok, så är mitt tips Glasverandan. Det är den tredje fristående spänningsromanen om  Vera.  I denna roman samlas en grupp människor med författardrömmar i ett stort hus ute på den engelska landsbygden. Lugnet och friden blir dock inte långvarig. Plötsligt hittas nämligen en av lärarna mördad och Stanhope kopplas in.

Den här boken är en flirt med den deckartradition som Agatha Christie representerar och riktigt klassisk brittisk pusseldeckare. En plats, flera potentiella mördare och snart flera offer på tur.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

 

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: Allt går sönder av Chinua Achebe

 

Nu har vi haft den första träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma läsecirkel på temat afrikanska klassiker på Söndrums bibliotek. Vi diskuterade boken Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe. Denna bok gavs ut på engelska 1958 har till dagens datum sålts i tio miljoner exemplar, är en av de afrikanska romaner som fått flest läsare och är obligatorisk på afrikanska gymnasier. Detta till trots, så hade inte någon av oss hört talas om författaren eller boken tidigare. Vilket förvånade oss.

Chinua Achebe föddes i Ogidi östra Nigeria 1930. Fadern var lärare vid en missionsskola och Achebe fick en kristen protestantisk uppfostran. Under universitetstiden studerade han engelska, historia och teologi och började även under denna period att skriva. Efter sin examen 1953 arbetade han med radio, men fick avbryta denna yrkesbana med anledning av den förargelse som hans fjärde roman väckte i regeringskretsar. På 1970-talet blev han professor i engelske vid University of Nigeria, Nsukka och arbetade vid ett flertal tillfällen som gästprofessor vid amerikanska universitet. Achebe skrev totalt tolv böcker.

I debutromanen Allt går sönder skildrar Achebe en liten igbo-by och dess seder och bruk i slutet av 1800-talet och hur denna därefter faller sönder till följd av kolonialiseringen med de kristna missionärernas ankomst.

Källa: Alex

Vi inledde diskussionen i läsecirkeln med att konstatera att det var intressant att få ta del av en bit av den afrikanska historien. Boken har kompletterats med en inledning av författaren Per Wästberg och avslutas med en historisk sammanfattning av en professor i afrikansk historia. Vi diskuterade om man skulle läsa förordet innan man läste själva romanen eller efteråt. Vi hade gjort lite olika och detta med olika resultat. De många nigerianska ord som texten är kryddad med diskuterades också – var det bromsklossar eller något som bara skulle låta passera? Någon tyckte att man skulle läsa boken en andra gång, då man då hade fattat innebörden av orden och mer kunde fokusera på handlingen.

Huvudpersonen i boken heter Okonkwo som växer upp med far som i boken beskrivs som lat och oföretagsam, vilket påverkar hans egna driftkrafter och mål i livet – att bli en stark och betydande medlem av byn med titlar och många förråd av jams, flera fruar och många barn. För att nå sina mål för Okonkwo med hård hand sin familj och särskilt den äldste sonen Nwoye, får utstå mycket. Utifrån Okonkwo diskuterade vi mansrollen och hur det manliga respektive kvinnliga värderades i texten.

I boken får vi följa invånarna i byn från födseln till döden med många av de dilemman som den möter i vardagen. Det manliga perspektivet var dock det dominerande, tyckte vi. Det hade varit intressant att få reda på mer hur kvinnorna hade det. Huvudpersonen i boken har tre hustrur – med olika status, erfarenheter och personligheter. Vi funderade också på hur det vardagliga livet såg ut, med en vuxen boende i sitt eget hus – kvinnorna med barnen, men Okonkwo ganska ensam.

Vi diskuterade sättet som boken skriven är skriven på. Det är ett tämligen enkelt språk. Och vi funderade på om det hade med att göra med att engelska inte var författarens modersmål.

De olika byarnas relationer och överenskommelser beskrivs i romanen i tex hur en kvinna från byn under ett besök i en annan by knuffar till någon i en kö och därefter blir mördad för detta. Byn ifråga straffas därefter utifrån rådande regler

I boken beskrivs hur de första vita missionärerna kommer i kontakt med byborna. Hur underliga dessa vita människor förefaller för byborna. Författaren visar att det fanns ett fungerande samhälle med sina traditioner och sedvänjor, lagar och regler, även innan koloniseringen. Och, konstaterade vi, att vi alla är ganska lika trots allt.

Varefter historien utvecklas så kommer Okonkwo att stå för det gamla, den tid som har passerats, medan sonen Nwoye, som anammar den det nya och framtiden. Är det här titeln kommer in funderade vi? Det gamla går sönder för det nya att ta vid?

Vi diskuterade avslutningsvis bokens slut och huvudpersonens öde, som vi uppfattade som något snopet. De sista raderna i boken knyter an till den obehagliga tidstypiska synen på den svarte mannen.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Ali Smith : Höst

”Det var den allra värsta av tider och det var den allra värsta. Igen. Det är saken med alla saker. De faller samman, har alltid gjort, kommer alltid att göra, det ligger i sakens natur.”

Så inleder Ali Smith den första av fyra planerade romaner som följer årstiderna. En ”seasonal quartet” på engelska.

Det är höst i Storbritannien, september, oktober och november. Hösten efter Brexit-omröstningen 2016. En brytningstid. Kanske finns det inga gemensamma värderingar längre? Den bästa av tider för någon, den värsta för någon annan.

På ett äldreboende ligger Daniel Gluck, 101 år gammal. Just nu befinner han sig i en period av ökad sömn, som personalen säger.  Daniel sover, men hans drömmar är intensiva. I dem är han alla Daniel; barn, vuxen, gammal. Så som det är i drömmar.

Elisabeth Demand är konsthistoriker, 32 år gammal, utan fast anställning. Hon har sedan hon var liten älskat Daniel, som då var granne till Elisabeth och mamman. Med honom har hon diskuterat konst, bilder, naturen, filosofi; ja allt viktigt sedan hon var åtta år gammal – en sådan mentor jag önskar jag själv hade haft, en som öppnar världar. För tillfället har Elisabeth återvänt hem till mamman för att kunna besöka Daniel. Hon sitter vid hans säng, läser böcker och pratar med honom. Får inga svar, fast får ändå svar.

Ali Smith berättar inte kronologiskt från början till slut. Hon lägger pussel med många bitar kring Daniel och Elisabeth.  Dåtid och nutid flyter ihop. Hon ordnar inte verkligheten utan berättar den som den kan tyckas vara: krackelerad. Jag uppfattar berättelsen som en träffsäker samtidsskildring, bitvis rolig, bitvis mycket sorglig. Ramen är hösten, årstidens gång, naturen. Skördetid. Första antydan till höst i september ända fram till novembers sista hårt åtgångna ros.

Andra delen i kvartetten, ”Vinter”, har jag precis lånat och ser fram emot att läsa!

/Maria P., Bokbussen

Här finns boken!

Tre otrohetsdramer + en bok till

ingdmyfs0019

Det finns en uppsjö av romaner om kvinnor som blir bedragna av sin män. Tre sådana lyckades jag lägga ner i resväskan under julledigheten.

Otrohetsdramer brukar ha vissa gemensamma nämnare – själva uppdagandet kryddat med lögner och svek, sörjande kvinnor som funderar på vad de investerat i och försakat för äktenskapet, ångerfyllda velande män som både vill ha kakan och äta den och slutligen vägen till dramats upplösning, kantat av hopp, men som allt som oftast slutar i äktenskaplig katastrof. Så är även fallet med dessa tre  –  Nina Lykkes Nej åter nej, Meg Wolitzers Hustrun och Simone de Beauvoirs En bruten kvinna. När jag nu har läst dessa romaner, så tänker jag med lite förundran att man kan skriva samma dänga till historia gång på gång – och det fortfarande blir läsvärt.

 

Gemensamt för dessa tre romaner är att de utspelar sig i en välmående medelklassmiljö där de har det gott ekonomiskt ställt, är välutbildade och har barn som precis tagit klivet ut i vuxenvärlden. De skulle kunnat ha varit nöjda och njutit av livet och av varandra, men vips så kommer otroheten emellan. Den stora skiljelinjen mellan dessa romaner är hur kvinnorna beslutar sig för att bemöta otroheten. Den första låtsas som inget, den andra väljer att försöka acceptera det hela och den tredje vill skiljas.

 

nej-och-ater-nej

I Nej och åter nej får vi följa Ingrids tankar om sina snart vuxna barn, sin man, arbetet som lärare och relationen till vänner och släkt. När hon får reda på att maken är otrogen ställs allt på sin spets. Vi får även en inblick i makens och älskarinnans innersta tankar vilket ger berättelsen bredd och djup och en större komplexitet än vad till en början kan anas.

Här finns humor och en gnutta ironi blandas samtidigt med en hel del igenkänning om vår samtid och berättelsen mynnar slutligen ut i ett, något överraskande och kanske till och med en aning norskt (ja, det tycker jag nog), men ändå helt logiskt avslut.

 

 

 

hustrun_2

I Hustrun får vi följa Joan vars make är en framstående hyllad amerikansk författare från dess att de träffas tills att de nu är i 60-årsåldern. Berättelsen om deras relation är lika mycket ett avstamp i 1900-talets kvinnohistoria som en inblick i flera kvinnogenerationers tidstypiska ok.

Hustrun är en kompakt historia om livsval, både valda och påtvingade sådana med en hel del mänskliga motsägelser som mynnar ut i en riktigt amerikanskt grand final.

Boken har nyligen filmatiserats med Glenn Close, Jonathan Pryce och Christian Slater i de ledande rollerna.

 

 

den-brutna-kvinnan

I Den brutna kvinnan möter vi hemmafrun Monique som har två vuxna döttrar och är gift med en läkare. När hon får reda på att maken har en affär med en kvinna som gjort helt andra livsval och har helt andra värderingar och kvaliteter än hon själv, så sätts både en inre och yttre strid i gång.

Romanen, som är skriven i dagboksform, gavs ut på franska 1967 och har nu för allra första gången översatts till svenska. När jag läser den här romanen återkommer jag upprepade gånger till tanken på att det faktiskt är författaren till Det andra könet som skrivit boken, vilket ger mig tröst och gör att jag kan se på Monique på ett lite mer nyanserat sätt. Och som alltid slår det mig, när jag läser Simone de Beauvoir, att hon skriver så uppfriskande och okonstlat.

 

 

konturer

När jag under julledigheten skulle börja på bok nummer fyra, Konturer av Rachel Cusk, och den inte handlade om otrogna män, så blev jag lite förvånad. Först lyckas med konststycket att pricka in tre böcker med samma tema – och sedan inte. Det finns vissa element av otrohet i boken (jag letade och fann dem i tex flygplansstolsgrannen), men inget så att jag skulle kunna hävda att boken handlar om just detta ämne.

Vad handlar då boken om? Jo, en kvinnlig författare åker till Grekland för att hålla i en skrivarkurs. Under hela resan möter hon olika personer, som vi får lära känna mer ingående under berättelsens gång. Den här boken är lite allt samtidigt (lågmäld, högljud, hastig, långsam) och på samma gång – allt detta fokus någon annanstans bortom sig själv. Vem är hon, tänker man. Men fortsättning följer och fler svar kanske ges i del två och tre: Transit och Kudis.

 

Något som dessa fyra romaner har gemensamt är också att de alla är på cirka 200 sidor, så har man inte tid, ork eller lust att sätta tänderna i en väldigt tjock roman, så är de ett bra alternativ även utifrån detta perspektiv.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Fjärde advent – lästips inför julen!

fjärdeadvent

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och lite av varje som passar särskilt bra under julen.

Elisabeth, Stadsbiblioteket

 

konturer

 

Just nu läser jag:

Just nu läser jag Rachel Cusk Konturer. Snygg och smart bok om Faye som tillbringar några veckor i Aten för att undervisa i den svåra konsten att skriva noveller. Fängslande och underhållande i ordens rätta bemärkelser. Till all lycka har det kommer en bok till om Faye, Transit. Den ligger överst i nästa-bok-att-läsa-högen.

 

 

 

anteckningar

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Årets höjdpunkt Tua Forsströms diktsamling Anteckningar. Att en vemodig bok samtidigt kan vara så otroligt trösterik. 50 sidor helt omistligt och förtätad lyrik. Passar bra att bära med i fickan eller väskan. Ta fram och läs när det blåser hårt och snålt. En vän som alltid har till hands med  just de ord som du behöver.

 

 

 

 

jaimaica kincaid

 

Mitt bästa lästips under julen är:

Välj vilken roman som helst av Jamaica Kincaid. Måtte hon få nobelpriset en dag. Alla hennes böcker handlar på olika sätt om klass, kön och kolonialism. Hon är vass, skoningslös och bittert rolig. En hård nöt att bita i, gör det!

 

 

Hanna, Stadsbiblioteket

 

systrarna-av-silverdalen

 

Just nu läser jag:

Systrarna av Silverdalen av Pascal Vallin Johansson. En lagom spännande, lagom fascinerande berättelse som innehåller både stark vänskap, tidsresor, påhälsning av spöken och en fin parallell till en av mina egna favoritböcker sen jag var liten: Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Denna bok passar fint att läsa själv från typ 9 år och uppåt, och som högläsning för alla!

 

 

 

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Jag har ramlat på för mej helt nya författare, till exmepel Joyce Maynard (De välvilliga), Matt Haig (Historieläraren), Erica Ferencik (Floden om natten), Emily Barr (Flora Banks förlorade minne). Alltid kul att hitta ”nya” favoriter! Vissa valde jag själv på bibblans hylla, andra blev jag tipsade om av vänner.

 

som-om-du-inte-fanns

 

 

Mitt bästa lästips under julen är:

Som om du inte fanns av Kate Eberlen. En parallell-berättelse där läsaren följer två personer som vi vet är menade för varandra, men det tar ett litet tag för ödet att slå in. Under tiden korsas deras väger lite här och där utan att de själva är medvetna om det.

 

 

 

 

Emma P, Stadsbiblioteket

ett-litet-liv

 

Just nu läser jag:

Ett litet liv av Hanya Yanagihara, som jag har stora förväntningar på.

 

 

 

 

 

 

mastaren-och-margarita

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Att jag äntligen tog mig tid till att läsa Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.

 

 

 

 

 

dirk-gently-omnibus

 

Mitt bästa lästips under julen är:

The Dirk Gently Omnibus av Douglas Adams, en rolig och annorlunda detektivhistoria.

Tredje advent – lästips inför julen!

Video

tredje advent

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och lite av varje som passar särskilt bra under julen.

Jessica, Söndrums bibliotek

en-annan-alice

 

 Just nu läser jag:

En annan Alice av Liane Moriarty.  Alice slår i huvudet och tappar minnet. Hon minns inte de senaste tio åren av hennes liv. Hon minns inte hennes egna barn, hennes nya vänner, vem hennes syster gift sig med och så vidare. Störst av allt är att hon inte minns varför hon och hennes man hatar varandra och ska skiljas. Vad kan tio år göra med en människas liv? Väldigt mycket! Värderingar, livsstil och relationer till människor förändras och inte alltid till det bättre. Går det att reparera? Alice försöker finna sig själv, sitt verkliga jag, mitt emellan det hon minns i det förflutna och det liv som hon har nu. Detta är en bok som får en att skratta, gråta och tänka på hur man lever sitt liv och att de val man gör kommer att påverka framtiden.

 

 

forlaten.jpg

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Förlåten av Agnes Lidbeck. Systrarna Ellen och Maria har nåtts av beskedet att deras pappa har gått bort. De två systrarna tvingas nu umgås en period då begravningen ska ordnas med, huset på ön ska tömmas med mera med mera. Systrarna är väldigt olika och faller in i sina roller befästa från barndomen. Mer omaka systrar än dessa får man leta efter! Det finns mycket i det förflutna som kommer upp till ytan, men systrarna verkar ha olika minnen och lägger vikt på olika saker ur barndomen. Ingen av systrarna verkar vara nöjd med sitt eget liv, men har heller ingen förståelse för den andres livsval. Den här boken handlar om mycket som bara nuddas vid och antyds. Jag skulle vilja säga att den är skriven som en novell i romanform. Läsaren är ständigt på jakt efter nya pusselbitar. Ska man få en helhetsbild av allt som har hänt, sagts och gjorts?

 

 

julen-kommer-till-mumindalen

 

 Mitt bästa lästips under julen är:

Julen kommer till Mumindalen. Muminfamiljen vaknar ur sin vinterdvala och blir påminda om att julen snart ska komma. Vem eller vad är julen? Tydligen är familjen inte förberedd på allt vad det är som ska ordnas innan julen kommer. Tänkvärd bok om julstress och med mysiga och roliga muminfamiljen som sällskap. Vackra färgbilder i denna bilderbok som är ny för i år.

 

 

 

 

Helena, Vallås bibliotek

 

syskonen

 

Just nu läser jag:

Syskonen av Tessa Hadley

 

 

 

 

 

 

 

 

dodsbadden

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Dödsbädden av Felicia Feldt. Dödsbädden är en sjukhussäng som under en fyramånadersperiod berättar vad som händer på ett hospice. Sängen är placerad i ett enskilt rum och flera personer i olika åldrar får tillbringa sin sista tid i den. Vi får också möta de anhöriga och sjukvårdspersonalen.

Relationerna mellan den sjuke och dess anhöriga lyfts fram och många gånger uttrycks ångest, tillkortakommande och ouppklarade familjeproblem på olika sätt. Det är många känslor inblandade vilka ofta gestaltas av den anhörige. Det är en på många sätt sorglig berättelse men här ryms även glädje, kärlek och roliga minnen.

En absolut läsvärd bok.

 

 

en-julsaga.jpg

 

Mitt bästa lästips under julen är:

En julsaga av Charles Dickens

 

 

 

 

 

 

 

Anna R, Stadsbiblioteket

 

vittnet

 

Just nu läser jag:

Vittnet av Teresa Driscoll handlar om Ella som är på väg till London. På tåget hamnar hon i närheten av två tonårstjejer som efter ett par stationer får sällskap av två unga män. Ella lyssnar motvilligt på samtalet och inser snart att killarna kanske inte har de bästa avsikter. En inre strid tar sig början, ska hon läggas sig i eller ej? Hon väljer dock att inte göra något. Morgonen efter får hon via medierna reda på att en av flickorna från tåget har försvunnit.

Detta är en spännande thriller om konsekvenserna av de val man gör och tänkvärt hur civil kurage-begreppet kan vidgas.

 

 

pa-egen-hand

 

 

Nästa bok jag ska ge mig på är På egen hand av Marian Keyes. Jag tror inte jag har läst en Keyes-bok på en 10-15 år, men nu ska jag ge mig i kast med det som nästa projekt… Det ska bli intressant för både jag och Keyes har blivit lika många år äldre.

 

 

 

 

 

mordet-pa-kommendoren-forsta-boken

 

Höjdpunkten i årets läsning har varit:

Haruki Murakami är tillbaka med en ny bok i en ny serie: Mordet på kommendören. Och det är en höjdpunkt att jag åter hittat till Haruki och Haruki har hittat mig.

Boken handlar om en motvillig porträttkonstnär som efter att frun lämnat honom får låna ett hus i bergen. På vinden hittar han en tavla som påverkar honom mycket starkt som heter Mordet på kommendören.

Konst och konstnärsskap och en gnutta opera i en mycket igenkännande murikamisk anda.

 

det-som-goms-i-sno

 

Mitt bästa lästips under julen är:

Carin Gerhardsen har tidigare skrivit åtta böcker som kallas Hammarbyserien. När hon nu är tillbaka med sin senaste psykologiska thriller, Det som göms i snö, så har hon börjat på helt ny kula. Vi befinner oss på Gotland, det är vinter och ett antal människors öden flätas plötsligt samman när en bil får möte i det halka vinterlaget och kör rakt ner i en ravin.

 

 

 

 

Frida L, Söndrums och Vallås bibliotek

nine-perfect-strangers

 

Just nu läser jag:

Nine perfect strangers av en av mina favoritförfattare, Liane Moriarty. Få författare kan som hon få sina karaktärer att kännas så levande och trovärdiga i vardagliga miljöer och i såväl glädje som i svåra situationer. I den senaste av hennes böcker får vi följa nio väldigt olika personer som bestämmer  sig för att uppsöka en Hälso-resort. Under tio dagar kommer de att genomgå behandlingar som för alltid kommer förändra deras liv och dem själva. Så blir det absolut, men inte riktigt på det sätt de hade föreställt sig.

 

 

en-mors-bekannelse

 

Höjdpunkten i årets läsning:

En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Detta är en bok som både berör och upprör. Få böcker har fått mig att efter avslutad läsning fulgråta, för att därefter vilja trycka den i handen på alla och envar för att få möjlighet att diskutera den. En perfekt bok för läsecirkeln. Redan från början får vi veta att David, en komplex man med många mindre trevliga sidor, är död. Vi följer hans fru och mor i såväl nutid som i tillbakablickar, och får under boken veta allt mer om vad som döljer sig under den vackra fasaden.

 

 

pettson-far-julbesok

 

Mitt bästa lästips under julen:

Jag tycker om att läsa böcker som handlar om julen och vintern när det lackar mot jul. Jag har börjat återupptäcka min barndoms julfavoriter och tillsammans med min lilla testläsare har jag redan tjuvläst en bilderboksklassiker, Pettson får julbesök av Sven Nordqvist. Även om hon vid två års ålder inte riktigt kan tillgodogöra sig boken i all dess storhet utropar hon förtjust katt katt katt mjaoo varje gång Findus dyker upp. En underbar bok med härliga bilder att hitta nya saker i varje gång. Boken är perfekt att högläsa för både barn och vuxna, och lämnar efter sig en varm och luddig känsla i bröstet.