Louise Glück är en poet som du skulle må bättre av att läsa

Nobelpriset i litteratur år 2020 tilldelas den amerikanska poeten Louise Glück ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”.

Det går alltid att ha invändningar mot Svenska Akademiens val av nobelpristagare. I ljuset av de senaste årens skandaler och åtgärdsmässiga tillkortakommanden är det givetvis inte heller speciellt svårt att argumentera för invändningar mot Akademien i sig eller mot själva prisets legitimitet.

I min bok går det dock att applicera ”verk och person”-diskussionen på frågan. Mitt förtroende för De Aderton är en sak, mitt förtroende för prisets rimlighet är en annan. Men vi ska inte förlora oss i det resonemanget nu. Den här texten handlar nämligen om 2020 års nobelpristagare i litteratur: Louise Glück (vars efternamn rimmar på klick, inte ryck) – och varför hennes verk borde vara obligatorisk läsning. Svenska Akademien får söka ytterligare uppmärksamhet på annat håll.

När Mats Malm i torsdags klev ut genom dörrarna och sa Louise Glück blev jag väldigt glad. Först och främst eftersom hon är en värdig pristagare, som mer än väl förtjänar den större läsarskara som generellt följer efter ett nobelpris. Allt som riktar fler intressen mot och sänker trösklarna in till poesin är av godo (nåja). Vi skulle alla (hursomhelst) må lite bättre om vi läste mer – samt förstå oss själva och andra lite bättre om vi läste mer poesi.

Dessutom är Louise Glücks Ararat (1990) en av de bästa samtida diktsamlingar som jag har läst. Men att hon skulle få litteraturpriset var det nog få som trodde. För det första är hon ju poet – och de är inte direkt överrepresenterade i pristagarlistan. Dessutom är hon kvinna. Men!

”[Glück] har ägnat en livstid åt att visa oss hur språket både kan ha betydelse och innehålla allt”, säger den amerikanska poeten Claudia Rankine till The Guardian. The New York Times hyllar också valet och skriver att Glück är ”en pristagare vars dikter är till brädden fyllda av intellekt och djupa känslor”. Lovorden är många, kanske till och med fler än de brukar vara – och jag kan inte annat än att hålla med.

”Med teman som misslyckade kärleksaffärer, trasiga familjeförhållanden och existentiell förtvivlan har årets nobelpristagare i litteratur utmärkt sig som en de mest tongivande amerikanska poeterna.” Så skriver SVT Kultur. Ja, Louise Glück är en förträfflig författare, poet och tänkare.

Till saken hör också att Louise Glück inte är speciellt svår, vilket poesin ofta avfärdas som. Tvärtom. Glücks poesi är enkel i sitt tilltal; bred och allmängiltig, men där finns en knivskarp blick för de hisnande tankarna i det var- och alldagliga. Hennes är rader och ord vars mening smyger sig på och in i det egna sinnet, som välbehövliga nyanser till de egna tillsynes färdiga resonemangen.

Om bara budbilen från Danmark, där jag har lyckats hitta en inbunden förstautgåva av samlingen ”Poems: 1962–2012”, kan se till att skynda sig hit. För en annan rolig aspekt av Louise Glücks nobelpris är att det finns ett helt gediget författarskap att utforska. Det är bara att välja en av alla öppna dörrar och känna sig fram. Tro mig, du kommer inte att ångra dig.

Om Louise Glück: Hon föddes 1943 i New York och har sedan debuten 1968 utkommit med tolv diktsam­lingar. Hon har belönats med såväl Pulitzerpriset och National Book Award som Tranströmerpriset och är en av den ame­rikanska lyrikens mest beundrade och inflytelserika poeter. Hon introducerades på svenska 2017 med Averno i översättning av Jonas Brun. 2019 fortsatte utgivningen med Ararat, i översättning av Stewe Claeson. Samt Vild iris 2020, även denna i översättning av Jonas Brun.
(Källa: Rámus, Louise Glücks svenska förlag)

/Joakim Andersson, bibliotekspedagog

Svarta röster spelar roll

qrf

Häromdagen fick jag berättat för mig om barn som svarat på frågor om vad läsningen har för effekter på dem, varför de läser och så vidare. En tjej i lågstadiet svarade så här: ”Jag förändras lite som person när jag läser. Det sätts igång tankar och reflektioner.”

Även om läsning ofta associeras till avkoppling och är en ren nöjesaktivitet för de flesta, så går det (tack och lov) inte att komma ifrån de direkta eller indirekta effekter som det lästa har på oss; hur det vi läser informerar, problematiserar och förändrar.

Därför är det nu, under rådande nyhetsrapportering från demonstrationerna i USA, min första impuls att sätta böcker av Ta-Nehisi Coats, Claudia Rankine, Colson Whitehead, Toni Morrison, James Baldwin, Paul Betty, Wesley Lowery med flera i händerna på bibliotekets alla besökare. För givetvis spelar svarta liv roll – och svarta röster spelar en större roll än du tror.

Jag är en vit, svenskfödd man i 35-årsåldern, så jag har aldrig utsatts för förtryck – tvärtom. Jag tillhör de mest privilegierade. Men jag tror på medvetenhet som förändringens bränsle. Kunskap som förutsättning för framåtrörelse. Bildning som det enda sättet att förstå – försöka förstå – vad som händer.

”Världen där ute hävdar att detta bara delvis har med dig att göra. Det som händer dig tillhör dig inte, har bara delvis med dig att göra. Det är inte ditt. Inte bara ditt.
Och än börjar en värld sin rasande utradering –
Vem är du att säga jag till mig?”

– Claudia Rankine, ”Medborgare – en amerikansk dikt”

Jag tror på läsning som en förutsättning för övergripande empati, hur skitnödigt det än må låta. Jag tror också att tystnad inför orättvisor är detsamma som att välja den förtryckandes sida.

Läs, lyssna och lär. Ställ dig upp.

Tipsa gärna om annan relevant läsning i kommentarsfältet nedan.

P.s. Glöm inte att det är ett privilegium att lära sig om rasism och förtryckt på det här sättet, istället för att uppleva det. D.s.

 

/Joakim, Vallås bibliotek

Bokmässeminnen:

Jag missar ALDRIG:
Det känns varje gång som jag missar en massa, men DN:s monter har jag nog besökt varje år. Gratiskarameller och dito kassar brukar jag också förse mig med.

Bästa mässminnet:
Ett trevligt möte med Jonas Ellerström där vi pratade om Wislawa Szymborska. Visserligen var det tre år sedan men det är fortfarande oöverträffat.

Värsta mässminne:
I höjd med Susedalen spillde jag kaffe över mina ljusa byxor. Sen gick jag hela dagen med huvudet högt och försökte se oberörd ut. Nästa år ska jag antingen a) ta med ombyte b) ha mörka kläder c) inte vara så begiven på kaffe.

 

Favoritförfattare jag mött:
Karin Johannisson är min nya ledstjärna. Hon är smart, ödmjuk och knivskarp.

Böcker som köptes:
Kollegan har pratat varmt om Att lära en sten att tala av Annie Dillard så den köpte jag i två ex. Två essäsamlingar av Virginia Woolf, Neil Youngs biografi och två pastakokböcker blev det också.

Jag går helst på mässan ensam eller i sällskap med…
Kan inte gå ensam för då går jag vilse. Bästa sällskapet är således en kollega med lokalsinne och som dessutom gillar samma seminarier.
Smart tips:
Efter kaffeincidenten vägrades vi tillträde till italienska finkrogen vilket var bra för annars hade vi aldrig hittat libanesiska pärlan Meza mix.

Gör upp ett schema! Risken är annars att man bara vimsar runt.

Drick vatten.

Njut – det är en kick att får ta del av så mycket som man sen tar med sig till arbetet resten av året.

Jeanette

Kjell Westö får Sveriges Radios Romanpris 2014

för sin roman Hägring 38.
Lyssnarjuryns motivering lyder: ”För att han med ett exakt språk för oss in i Helsingforsmiljöer, där komplexa karaktärer levandegör en mörk del av vår historia med paralleller in i vår samtid.”

Kjell Westö är född 1961, i Finland. Han är en av det svenskspråkiga Finlands främsta och mest uppskattade författare och har så varit sedan han slog igenom i mitten av 90-talet med romanen Drakarna över Helsingfors. Många av hans romaner utspelar sig i den finska huvudstaden och handlar om dess moderna historia. Kjell Westö har nominerats till, och vunnit, ett antal av de stora litteraturprisen i Norden och Hägring 38 har även nominerats till Augustpriset, Finlandiapriset och Nordiska Rådets Litteraturpris.
Läs mer om prisutdelningen och lyssnarjuryn på Sveriges Radio

På gång: Sveriges Radios romanpris!

I tider av grammisgalor och filmbaggar har även romanerna en vårlig höjdpunkt!
Fredagen den 7 mars är det dags för Sveriges Radios lyssnarjury att utse romanpristagaren 2013. Sedan några år tillbaka sker prisutdelningsceremonin på något folkbibliotek, i år Uppsala, förra året Varberg.
Har du någon favorit bland de nominerade?!

Den mörka sporten av Viktor Johansson

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård

Andningskonstnären av Per Odensten

Vårt gemensamma liv av Anna Schulze

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Hägring 38 av Kjell Westö

hagring-38 BålbergetDen mörka sportenHelioskatastrofen Vårt gemensamma liv Andningskonstnären 

 

Grattis Margaret!

Vill du gratta en författare eller kanske hitta mer information om hen som skrivit din favoritroman? Här finns alla från Homeros (Illiaden) till Athena Farrokhzad (Vitsvit).  Efter varje författarpresentationen finns en litteraturlista, foto och i förekommande fall länkar till artiklar och recensioner.
Du kanske vill testa dina bokliga kunskaper med ett litteraturquiz?
Författardatabasen Alex är en guldgruva för alla litteraturintresserade!
Du når den från datorn via bibliotekets hemsida och ditt lånekortsnummer eller appen Alex författarlexikon och lånekortsnummer!
Margaret

Ps Den 30 januari var det Margaret Yorkes födelsedag, hon levde 1924-2012.
Enligt Alex: Margaret Yorke är idag en av Englands populäraste deckarförfattare. Ofta skildrar hon en idyll som är skenbar och där ondska, brott och grymhet döljs bakom de prydliga fasaderna.
Här hittar du hennes böcker!

Vi på bibblan läser!

Var och varannan fredag samlas delar av personalen och luftar veckans läsning.  I fredags bestämde vi att ägna hela stunden åt Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek.
Egenmäktigt
Det blev en väldigt intressant diskussion. Först fick alla säga ett (1) ord om boken. Det lät såhär: knastertorr, stum, besatthet, insikt, oförmåga, ironi, jättebra.
Alla var överens om att boken var läsvärd och diskussionsvänlig, men sedan gick uppfattningarna isär.
Någon tyckte att romanen var för saklig och att en besatt (olyckligt kär) person inte uttrycker sig så som Ester gör i boken.Man talar inte med sådan intellektuell stringens, man docerar inte om man håller på att förgås.
-Det är för lite kroppsvätskor i den här boken, utbrister någon.
Någon annan menade att det just är ”De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet” som gör boken så bra.
Är Hugo Rask värd all denna uppvaktning? Tycker vi om Hugo? Nja… Vi retar oss iallafall på att han hela tiden kommer undan. Han lockar Ester med små små smulor och alla utom hon förstår att relationen är döfödd.
Boken innehåller litterära referenser till Bob Dylan, Jan Myrdal och Märta Tikkanen, sånt gillar vi! Även den kloka Väninnekören (här associerar författaren till det grekiska dramat) uppskattas, även om Ester Nilsson inte alls lyssnar på deras förnuftiga resonemang!
egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlekegenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlekegenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek
Lena Anderssons bok passar väldigt bra att diskutera.
Den 26 februari är det Läslysten Special, vi ägnar hela kvällen åt Egenmäktigt förfarande.
Den 24 mars kommer Lena Andersson till Stadsbiblioteket!
Välkomna!

Augustpriset 2013

Rätt bok vann!

Måndagen den 25 november fick Lena Andersson ta emot Augustpriset, i den skönlitterära klassen, för sin roman Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek.
Vi på biblioteket är också glada, flera av oss har läst och gillar. Boken är läsvärd och diskussionsvärd och handlar bland annat om besatthet, obesvarad kärlek och om olika sätt att tolka signaler, självbevarelsedrift. Både moderna och klassiska frågor.
Lena Andersson
Andersson Lena, förlagsbild

 

 
EXTRA! EXTRA EXTRA

Måndagen den 24 mars kommer Lena Andersson på författarbesök till stadsbiblioteket! Läs och boka datum!

Nordisk biblioteksvecka!

Den 11 november kurades skymning på Stadsbiblioteket, föreningen Norden arrangerade.
Som traditionen bjuder tändes ett ljus klockan 19 och runt om på många bibliotek höglästes ur årets bok, Tarjei Vesaas Isslottet

Bibliotekarierna Carolina Hedin och  Elisabeth Skog boktipsade sedan om några av alla nordiska författarfavoriter.
Karta

Norge
Tarjei Vesaas Isslottet
Roy Jacobsen Underbarn
Ellen Einan Jag är syster Ensams nattbarn (lyrik)

Danmark
Helle Helle Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man
Ib Michael Vaniljflickan

Danmark – Grönland
Kim Leine Profeterna vid Evighetsfjorden (nordiska rådets pris)
Kim Leine Tunu

Island
Jón Kalman Stefánson Sommarljus och sen kommer natten

Finland, finlandssvenska författare
Kjell Westö Hägring 38 (Augustnominerad)
Vådan av att vara Skrake
Monika Fagerholm Den amerikanska flickan

Sverige
Tomas Bannerhed Korparna

Vi på bibblan läser! Alice Munro-special!

brinnande livet för mycket lycka kärlek vänskap  Ännu glädjerusiga efter  tillkännagivandet av årets Nobelpristagare träffas några ur personalstyrkan för att frossa i högläsning, citerande och diskussion.
”Hennes noveller är som utsnitt ur människors liv. Det finns ett före och ett efter och vi följer dem en bit på vägen. De som känner olust för noveller kanske saknar just den vanliga uppbyggnaden: inledning, dramatisk höjdpunkt och ett slut.
Munro tar inte ställning eller fördömer, man känner sympati för vissa personer motvilja för andra, men livet har sin gilla gång och allt blir inte som man tänkt sig. Och en del kanske man kan beklaga, eller inte. Människor ställs inför livsavgörande val, och ibland händer ändå inte så mycket. Någon kallade detta den inställda förlösningen. Hon är inte svårläst fast novellerna är skenbart enkla i sin uppbyggnad. De dröjer sig kvar och ibland vill man genast läsa samma novell en gång till. Ett samlat råd är: Läs en novell taget och låt den sjunka in!”

munro10cm

Just nu är så gott som allt av Alice Munro utlånat på biblioteken i Halmstad, men det går ju bra att reservera titlar via vår hemsida.

Kanske vill man läsa en annan novellist under tiden? Två klassiska novellförfattare: Anton Tjechov och Hjalmar Söderberg.
Nyare svenska: Oline Stig och Jonas Karlsson. Eller varför inte Bernhard Schlink Kärleksflykter?!