Kategoriarkiv: Allmänt

Lärarinnans sång Vigdis Hjorth

Publicerad den av
Svara

Vigdis Hjorth, är namnet bekant? Författaren blev känd och uppmärksammad 2017 för sin autofiktiva roman Arv och miljö. Den boken föranledde buller och bång och artiklar och intervjuer och åtminstone en (1) motbok skriven av Vigdis Hjorths syster. Årets bok heter Lärarinnans sång och har, såvitt jag vet, inte varit  upphov till just sådant rabalder. Oavsett detta är den mycket läsvärd!

Själva lärarinnan tillika huvudperson är Lotte Bök, 57 år, undervisar på Oslos konsthögskola. Hon föreläser för blivande skådespelare, hon är expert på Bertold Brechts dramatik. Det som sätter igång boken är när Lotte får en fråga från en elev i en avgångsklass, Tage Bast. Han undrar om han får filma henne till sitt examensarbete där han vill undersöka kopplingarna mellan liv och pedagogik. Han ska också filma en danslärare och ytterligare en annan lärare. Lotte är lite tveksam men mest smickrad och tackar ja.

Lotte Bök har ordnat sitt liv bra; hon är välutbildad, uppskattad och efterfrågad på universitetet. Hon har en trevlig bostad, ett fint litet hus mycket centralt i Oslo. Hon kunde köpa det billigt när den förre ägaren kom på obestånd. Hon är skild sedan några år, har en dotter och barnbarn som är bosatta i Australien. Lotte Bök är mycket intresserad av naturen. Hon plockar svamp och vandrar och kan verkligen stressa av i skogen.

Lotte är en medveten person, även hennes yttre speglar detta. Noggranna klädval, aningens maskulin touch men ändå kvinnligt, dyrbart lite nedtonat. (Hon har säkert en sån där basgarderob som det står om i alla veckotidningar, en sådan man verkligen  borde ha!)

Vad är det då som händer när den unge studenten Tage filmar henne? Dels händer ju det som nog alltid händer när någon skärskådar ens vardagliga tillvaro.  Sådant som i ens egen värld förefaller normalt kan bli konstigt och obekvämt. Dels accentueras Lottes livsval. Kanske håller hon alltför energiska Brecht-föreläsningar för de unga studenterna? Kanske förespråkar hon moralisk resning utan att ha egen täckning?

Vad gör boken bra? Jo, som så ofta, komplexiteten! Det hade varit ganska lätt att tycka illa om Lotte som vid en snabb anblick kan verka både självbelåten och låtsasengagerad utan att egentligen riskera något. Men genom författarens försorg känner jag också sympati med huvudpersonen.

Och efter läsningen av Lärarinnans sång kanske man begrundar sitt eget liv en liten stund. Hänger det ihop?  Måste det ens göra det? Frågor att begrunda, kanske tillsammans med en läsvän!

Elisabeth

 

 

.

 

 

 

 

 

Svarta röster spelar roll

Publicerad den av
1

qrf

Häromdagen fick jag berättat för mig om barn som svarat på frågor om vad läsningen har för effekter på dem, varför de läser och så vidare. En tjej i lågstadiet svarade så här: ”Jag förändras lite som person när jag läser. Det sätts igång tankar och reflektioner.”

Även om läsning ofta associeras till avkoppling och är en ren nöjesaktivitet för de flesta, så går det (tack och lov) inte att komma ifrån de direkta eller indirekta effekter som det lästa har på oss; hur det vi läser informerar, problematiserar och förändrar.

Därför är det nu, under rådande nyhetsrapportering från demonstrationerna i USA, min första impuls att sätta böcker av Ta-Nehisi Coats, Claudia Rankine, Colson Whitehead, Toni Morrison, James Baldwin, Paul Betty, Wesley Lowery med flera i händerna på bibliotekets alla besökare. För givetvis spelar svarta liv roll – och svarta röster spelar en större roll än du tror.

Jag är en vit, svenskfödd man i 35-årsåldern, så jag har aldrig utsatts för förtryck – tvärtom. Jag tillhör de mest privilegierade. Men jag tror på medvetenhet som förändringens bränsle. Kunskap som förutsättning för framåtrörelse. Bildning som det enda sättet att förstå – försöka förstå – vad som händer.

”Världen där ute hävdar att detta bara delvis har med dig att göra. Det som händer dig tillhör dig inte, har bara delvis med dig att göra. Det är inte ditt. Inte bara ditt.
Och än börjar en värld sin rasande utradering –
Vem är du att säga jag till mig?”

– Claudia Rankine, ”Medborgare – en amerikansk dikt”

Jag tror på läsning som en förutsättning för övergripande empati, hur skitnödigt det än må låta. Jag tror också att tystnad inför orättvisor är detsamma som att välja den förtryckandes sida.

Läs, lyssna och lär. Ställ dig upp.

Tipsa gärna om annan relevant läsning i kommentarsfältet nedan.

P.s. Glöm inte att det är ett privilegium att lära sig om rasism och förtryckt på det här sättet, istället för att uppleva det. D.s.

 

/Joakim, Vallås bibliotek

Första advent – lästips inför julen!

Publicerad den av
Svara

fc3b6rsta-advent.jpg

Här tipsar vi i personalen på Biblioteken i Halmstad om lite nytt, gammalt, pärlor från det gånga året och vad vi ser fram emot under 2020. Fler lästips hittar du här

 

  1. Jag läser just nu:

Gun love av Jennifer Clement. En för mig ny författare och jag gillar boken väldigt mycket.

 

2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

Alltid svårt att välja en men Små eldar överallt av Celeste Ng var väldigt bra.

 

3. Inför 2020 ser jag fram emot:

Jag hoppas att Fredrik Backmans utlovade tredje del i serien om Björnstad äntligen kommer ut. De första två delarna är fantastiska så har du inte läst dem än så gör det.

 

/ Fredrik, Stadsbiblioteket

 

  1. Jag läser just nu:

Beate Grimsruds Jag föreslår att vi vaknar. En bok som handlar om Vilde som har många likheter med författaren och som drabbas av bröstcancer. Vilde är en besvärlig patient som absolut inte vill veta sanningen, hon vill att läkarna ska trösta och lugna henne vilket helt strider mot läkareden. Fasan i cancersjukdomen har nog aldrig så tydligt gått upp för mig; än en gång slås jag av romanens kraft och förmåga att gestalta det allmänmänskliga.

Boken är en av årets bästa tycker jag och att den inte blev nominerad till Augustpriset en gåta.

 

     2. Årets bästa läsupplevelse har varit:

Minnet är kort och böckerna många. En roman som dyker upp som en kandidat är Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar. Den är tjock och myllrande och helt utan spår av autofiktion vilket kändes som en befrielse efter de senaste årens flod av böcker som bygger på verkligheten.

 

    3. Inför 2020 ser jag fram emot:

Jag hoppas på en lika totalt slukande läsupplevelse som Elena Ferrantes Neapelkvartett eller Edward St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose. Kommer inte det är jag nöjd med att få tid att läsa alla de fantastiska böcker som kommit i år och som jag inte kommer att hinna läsa.

 

/ Jeanette, Stadsbiblioteket

Bokmässeminnen!

Publicerad den av
Svara

Här några bibliotekarieröster hemkomna från årets bokfest; Bok- och biblioteksmässan i Göteborg!

  • Författare jag lyssnade på…

Jag lyssnade bland annat på danska feministikonen Suzanne Brögger och serietecknaren Liv Strömquist prata om kärlek, författaren Agnes Lidbeck och fackboksdebutanten Eric Rosén med flera prata om klass samt finländska författaren Monika Fagerholm och Malou von Sivers prata om skönlitterärt skrivande. I slutet av dagen ramlade jag även in på en presentation som Göteborgs universitet höll i tillsammans med Litteraturbanken om poeten Anna Greta Wide (1920-1965). Detta med anledning att Göteborgs universitetsbibliotek har fått ett stort antal anteckningsböcker med tidigare outgivna dikter donerade till sig. Dessa kommer digitaliseras och pö om pö läggas ut på Litteraturbanken. Spännande, tycker jag! https://litteraturbanken.se/ljudochbild/forfattare/wideag/

  • Missar aldrig på mässan…
    Författare i all ära, men jag försöker varje gång jag besöker mässan även gå på biblioteksspecifika hållpunkter för att hålla lite koll på vad som är på gång.

 

  • Smartaste tipset till en ovan besökare

Man ska försöka vara väl förberedd, dvs med en karta och en noggrann förteckning över de monterpresentationer, seminarier och föreläsningar man önskar lyssna på. Denna plan bör också inkludera tids- och avståndsmässiga aspekter samt potentiella riskmoment som kan försvåra förflyttningen mellan två platser (tex att prinsessan Madeleine med sitt säkerhetspådrag uppträder samtidigt som seminariet man vill lyssna på). Jag misslyckas oftast med denna mer noggranna förberedelsefas, men brukar trösta mig med att det kanske finns en charm med att ramla över seminarier och föreläsningar också…

 

  •  Författare jag lyssnade på… Silvia Avallone, Ase Berg, Bodil Jönsson, Anne Holt och Jan Guillou för att nämna några.
  • Missar aldrig på mässan… Jag är inte en så frekvent besökare så någon stående ”måste”-punkt har jag inte.
  • Smartaste tipset till en ovan besökare Ät lunch på stan – frisk luft behövs och mässans matutbud lämnar en hel del i övrigt att önska.

 

 

 

Ali Smith : Höst

Publicerad den av
Svara

”Det var den allra värsta av tider och det var den allra värsta. Igen. Det är saken med alla saker. De faller samman, har alltid gjort, kommer alltid att göra, det ligger i sakens natur.”

Så inleder Ali Smith den första av fyra planerade romaner som följer årstiderna. En ”seasonal quartet” på engelska.

Det är höst i Storbritannien, september, oktober och november. Hösten efter Brexit-omröstningen 2016. En brytningstid. Kanske finns det inga gemensamma värderingar längre? Den bästa av tider för någon, den värsta för någon annan.

På ett äldreboende ligger Daniel Gluck, 101 år gammal. Just nu befinner han sig i en period av ökad sömn, som personalen säger.  Daniel sover, men hans drömmar är intensiva. I dem är han alla Daniel; barn, vuxen, gammal. Så som det är i drömmar.

Elisabeth Demand är konsthistoriker, 32 år gammal, utan fast anställning. Hon har sedan hon var liten älskat Daniel, som då var granne till Elisabeth och mamman. Med honom har hon diskuterat konst, bilder, naturen, filosofi; ja allt viktigt sedan hon var åtta år gammal – en sådan mentor jag önskar jag själv hade haft, en som öppnar världar. För tillfället har Elisabeth återvänt hem till mamman för att kunna besöka Daniel. Hon sitter vid hans säng, läser böcker och pratar med honom. Får inga svar, fast får ändå svar.

Ali Smith berättar inte kronologiskt från början till slut. Hon lägger pussel med många bitar kring Daniel och Elisabeth.  Dåtid och nutid flyter ihop. Hon ordnar inte verkligheten utan berättar den som den kan tyckas vara: krackelerad. Jag uppfattar berättelsen som en träffsäker samtidsskildring, bitvis rolig, bitvis mycket sorglig. Ramen är hösten, årstidens gång, naturen. Skördetid. Första antydan till höst i september ända fram till novembers sista hårt åtgångna ros.

Andra delen i kvartetten, ”Vinter”, har jag precis lånat och ser fram emot att läsa!

/Maria P., Bokbussen

Här finns boken!

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris

Publicerad den av
Svara

”Jag tatuerade ett nummer på hennes arm. Hon tatuerade sitt namn i mitt hjärta” Lale Sokolov

 Detta är en roman som bygger på en sann historia. Författaren träffade Lale Sokolov 2003, han sade sig ha en historia som kanske var värd att berättas och det hade han. Från början var tanken att det skulle bli en film men manuset skrevs sedan om till att bli Heather Morris debutroman. Det är en berättelse om två vanliga människor i en fruktansvärd tid som berövade dem deras ungdom, värdighet och identitet och vad man ibland tvingas göra för att överleva.

 Lale kommer till Auschwitz 1942, han är då 24 år, deporterad från Slovakien. Han blir tidigt varse den brutalitet som råder i lägret och ger sig själv ett löfte:

 ”Jag ska överleva det här stället. Jag ska komma ut härifrån som en fri man. Om det nu finns ett helvete vill jag se de här mördarna brinna i det”.

 Han försöker vara positiv och använder sina språkkunskaper för att tolka och hjälpa till på alla de sätt han ser möjligt. En dag blir han vittne till en massavrättning med gas i en lastbil och hela hans värld rasar samman. Han förlorar medvetandet och det är bara tack vare sina nya vänner som han överlever. Han träffar lägrets tatuerare Tätowierer, han som tatuerar numret på alla nya fångar och blir hans medhjälpare. En dag ska de tatuera om numren på en grupp unga kvinnor som precis flyttats till lägret och det är då Lale möter Gita för första gången. Han hade fått rådet att aldrig ta ögonkontakt med någon, vän eller fiende men när Gita stod framför honom, såg han upp i hennes ögon och var förlorad för alltid. Lale blir tillslut lägrets Tätowierer och som sådan arbetar han för SS politiska ledning. Det ger honom visa fördelar, han flyttas till en annan barack och han har sin väska med utrustning, en väska han kan använda till mycket. Lale försöker trots all grymhet vara positiv och ingjuta mod i det människor han möter, han kom att använda sin position i lägret för att rädda liv. Han hade ju lovat sig själv att han skulle överleva och att han skulle överleva tillsammans med sin älskade Gita. Under åren i lägret gör han allt för henne och för deras överlevnad. Lale dog 2006, tre år efter sin fru och det var först under sina sista levnadsår som han tog mod till sig att berätta sin historia. Han brottades ständigt med skuldkänslor och en rädsla för att ses som en nazikollaboratör.

 Mötet mellan Lale och Gita i Auschwitz blev till en osannolik kärlekshistoria och för att inte glömmas bort och för att Lale ville berätta för världen om sin Gita, finns nu denna bok som trots den tid den beskriver med krigets alla fasor strålar av kärlek och värme och omtänksamhet.

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris

/Annika

Söndrums bibliotek

 

Två heta boktips!

Publicerad den av
Svara

Britannia Road av Amanda Hodgkinson

”Pojken var hennes allt. Han var liten till växten, bångstyrig och rörde sig ryckigt, som om var ett jagat, vilt djur utan möjlighet att gömma sig. I hans barnakropp och vakna blick levde alla de försvunnas, de återfunnas och de aldrig glömdas mörka hjärtan. Hon älskade honom med samma oförsonliga kraft som får skogens träd att skjuta upp ur jorden, men hon fruktade att det inte räckte för att hon skulle få behålla honom. Därför reste hon med honom till England, övertygad om att Janusz skulle älska honom och ta hand om honom. På skeppets passagerarlista stod hon under namnet Silvana Nowak. Tjugosju år. Gift. Mor till en son, Aurek Josef, sju år.”

Silvana och hennes son har överlevt andra världskriget. Året är 1946 och de är på väg till England till staden Ipswich där Janusz, hennes man, lovat att skapa ett nytt liv åt sin lilla familj. De har inte setts på sex år. Kriget har påverkat dem och förändrat dem. De bär på traumatiska minnen. Silvana och Aurek har överlevt gömda i skogen och Janusz har överlevt som soldat. När de nu möts igen är de inte samma personer som de var innan kriget bröt ut. De bär båda på mörka hemligheter. På Britannia Road 22 försöker de båda skapa sig ett nytt liv tillsammans. Silvana vill tro att ett normalt liv är möjligt och att hemligheten som hotar hennes son aldrig ska behöva komma fram.

Bokens kapitel växlar mellan Silvana och Janusz berättelse. Den växlar mellan Polen under kriget och England 1946. Det är en roman om bandet mellan mor och barn, om förtvivlan men också hoppets och förlåtandets styrka.

En mors bekännelse av Kelly Rimmer

En bok om två mammor, Olivia som försöker gå vidare efter att hennes man David tagit livet av sig och lämnat henne ensam med deras lilla dotter och Ivy, Davids mamma. De har helt olika uppfattningar av mannen i sina liv. Olivia som blivit misshandlad av sin man och Ivy som vägrat inse vad som händer och alltid satt sin son på piedestal. Det är en gripande, stark roman om misshandel och om att skydda någon som betyder allt för dig. Olivia kämpar med depression och förnekelse men har bestämt sig för att gå vidare. Hon ska gå tillbaka till sitt jobb och hennes dotter ska börja på dagis. Hon är redo, men varför tittar alla så konstigt på hennes dotter? Vi får följa henne i vartannat kapitel och en fruktansvärt hemsk historia om förtryck, svartsjuka och misshandel växer fram. När det blir Ivys tur berättar hon om sin sons uppväxt och för läsaren blir det tydligt att hon uppfostrat ett monster, vem bär egentligen skulden? Hur blir människan ond och vad ska man göra när tecknen blir uppenbara?

/Annika Söndrums bibliotek

 

 

För den som reser är världen vacker

Publicerad den av
Svara

Under min första vecka på mitt nya arbete, på biblioteket, gick jag förbi en bok med titeln: För den som reser är världen vacker. Titeln var för mig så slående och jag sneglade på boken varje gång jag gick förbi den. Efter två veckor var jag bara tvungen att låna hem den.

Tack och lov gjorde den mig inte besviken. Jag hade kunnat sätta exakt samma titel om jag någonsin skulle få tummarna loss för att skriva en egen bok. Handlingen hade mest troligt varit av samma stuk.

Per J Andersson, som är redaktör för resemagasinet Vagabond och van resenär, tar med läsaren på olika resor runt om i världen och man får ta del av både de positiva och negativa bitarna med att göra långresor. Backpacking, tågluffning, liftning och alla sorters resenärer skildras i boken. Inte bara Pers egna upplevelser utan andra personer som han arbetat med, intervjuat eller träffat på sina resor. Han sätter ord på mina känslor och tankar kring resandet som livsstil, och vi är båda överens om att en av de största nackdelarna med vagabondlivet är att komma hem. Komma hem och inse hur mycket man själv har utvecklats och hur mycket man har upplevt, för att i samma stund som man träffar vännerna hemma inse att de är kvar på exakt samma plats som när man reste. Komma hem och inse hur mycket man saknar de där mötena med totala främlingar, som helt utan anledning är bland de mest vänliga man någonsin träffat, att få uppleva främmande kulturer och få lära andra om sin egen kultur är ett äventyr i sig som man aldrig kan bli riktigt mätt på.

Per berättar om kända och okända resenärer genom tiderna som har haft samma längtan om att utforska nya platser och som skrivit böcker om detta. För mig blir boken en bekräftelse om att jag inte är ensam om denna ständiga längtan och jag har redan börjat läsa ett av de verk som Per skriver om; Travels in West Africa av Mary Kingsley.

Jag har inte möjlighet att vara på resande fot så mycket som min längtan vill, men som tur är kan jag alltid bara öppna en bok och på så sätt få uppleva världen genom andras ögon. Med böcker blir världen både lite större och lite mindre på en och samma gång!

Varje bok är ett äventyr!

Emma

Odlandet i kulturen – odling av kultur

Publicerad den av
Svara

Kultur kommer av latinets cultura (att odla) och som en antologi från Carlssons heter så är kanske böcker ”Odling för tanken”.

Läsning påverkar, via fantasin, organismen rent fysiskt. Från denna bundna koldioxid i ett pappersblock som en gång varit träd i skogen sker en metamorfos av vidunderliga mått. Det skapas världar, det skapas möten, vänskap gror, kärlek blommar och kunskap slår rot. Och i hjärnan på den läsande – en färgexplosion av aktivitet om man ser på processen med en magnetkamera.

Kanske kan läsning och boken ses som en del av människans ”fotosyntes”. Inte bara koldioxid till syre och tvärt om utan också koldioxid (bundet i pappersblocket) till foton/bilder inne i huvudet. Foton framtagna i fantasins framkallningsbad.

Nobelpristagaren Mo Yans ”Vitlöksballaderna” handlar kort om vilka smärtor en monokultur kan ge upphov till och hur en sådan styrning och renodling kan bli en källa till obarmhärtigt våld. Om man stannar där behövs inte fler förklaringar till varför den är aktuell detta valår. Att den med en lätt underdrift inte hyllar kapitalistiska ekonomin blir ett sidospår i den tanken, men ett huvudspår i romanen.

Samlingen ”Ukrainska hästar över Paris” visar hur jordbrukslandet Ukraina, Sovjets forna kornbod, haft svårt att vattna de få frö som grott. Odlat upp ett språk på stark stam. För varje töperiod, då kulturen och språket fått uppmuntran, har bytts till hård ansning och nedklippning när det frusit till igen. Till och med dra upp med rötterna har man då sysslat med – de författarplantor som fått fäste i kulturen. Många fängslades och försvann. Ofta de som fängslade med sina ord. Det finns våld här. Från yttre makter som gång på gång klämt åt kulturen. Och så den våldsamma katastrof som ännu inte fullt ut visat sina verkningar – Tjernobyl. Och den händelsen sätter fokus på den ständiga kampen mellan natur och kultur.

Ivan Dratj, från ”Picassos tårar”:

Atomtårar droppar i dimman,/på den rena penseln en sanning av salt./Han är själv – en Jordens geniala tår/i byxor nedsmetade av regnbågen.

Och det är inte alls långsökt att tänka på Vladimir Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Stilen känns till viss del igen och Dratj uppger att han är inspirerad av denne futurist. Dratj har också skrivit ”Balladen om den gyllne löken”. Den börjar med ett citat från Pablo Neruda: ”En vanlig lök – de behövandes stjärna”. Lina Kostenko skriver i samma samling, i dikten ”Van Gogh”: ”Jag är herde. Jag vallar träden./I dagens ficka, lappad av plågan/skall jag bära mitt lidande till döden.”

Tänk er att språket danska skulle talas av en minoritet i Danmark. Att trots sin etniska tillhörighet så skulle de flesta se sig själva som svenskar och tala svenska. För att det gav större möjligheter. Så nära sägs ukrainskan och ryskan ligga varandra och så problematiskt har det varit att hävda ukrainskans status som språk. Men båda läses i skolan märkligt nog.

Brasilianske Raduan Nassar debutroman ”Arkaiskt jordbruk” sammanfattar ju redan med titeln hur odling och kultur är sammanflätat. Och spänningsfältet som ständigt är närvarande: Kultivera och kontrollera eller växa fritt och vilt. Här även på ett religiöst plan. ”Jag dämpade fötternas feber i den fuktiga jorden, täckte över kroppen med löv, och liggandes där i skuggan sov jag i samma orörliga ställning som en sjuk växt som böjs av tyngden av sin röda blomma; var inte alla trädstammar omkring mig egentligen jordandar som tyst och tålmodigt vakade över min tonårssömn?”

I hans andra roman ”Ett glas vrede”, finns redan i början en rå och drabbande skildring av åtrå. ”Jag satte mig på sängkanten och började lugnt ta av mig skorna och strumporna, höll de bara fötterna i händerna och kände hur inbjudande fuktiga de var, som om de just hade blivit uppdragna ur jorden”.

Det har inte blivit fler romaner. Raduan Nassar ägnar sig numera åt jordbruk. I det fallet vann att odla. Men han lämnade ju kvar romaner som vi kan odla tanken med.

Erling Persson

Hör upp alla läsecirklar! Viktigt meddelande!

Publicerad den av
Svara

Sveriges Radio efterlyser nu läsecirklar från Halland (och Västra Götaland) till lyssnarjuryn. Det innebär en spännande möjlighet att få vara med och bestämma vilken författare som ska få priset i år.

Klicka på länken för att läsa mer och anmäla just din läsecirkel!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=6880190

Följande böcker är nominerade: