Sedan den 1 mars drivs Bokcirklar.se av Kultur i Väst tillsammans med Göteborgs stadsbibliotek, Litteraturbanken, Region Halland och Halmstads stadsbibliotek.

Bokcirklar.se är en digital mötesplats för läsare, där ordnas läsecirklar och knyts kontakter. Man kan välja att träffas i verkligheten via sidan; eller läsecirkla i chatt- eller mejlform. Poängen är att läsare med gemensamma intressen ska få kontakt med varandra och diskutera sina läsupplevelser.

Inför min medverkan i redaktionen till Bokcirklar.se tvingades jag tänka efter:

Varför läsecirkla? Vad är meningen med det egentligen?

Ibland kan det vara så att det som är mest självklart för en själv samtidigt kan vara det som är svårast att motivera för någon annan, därför har jag den senaste tiden funderat på detta.

Som vanligt när det kniper tog jag mina kära kollegor till hjälp (vad gjorde jag utan dem?) och här kommer några inpass:

”Läsupplevelsen blir större när den delas, andra ser saker i berättelsen som jag missat eller tolkat annorlunda. ”

 ”Att vidga sina estetiska och kunskapsmässiga vyer.”

”Grejen med att läsecirkla är att vidga perspektiven efter läsning och få ta del av andras tolkning för en bredare förståelse. Det finns alltid flera sidor av en berättelse och risken är att man missar mycket på att inte diskutera det man läst. ”

Mina egna svar tangerar så klart deras: för att det alltid (alltid) tillför något att diskutera en bok med någon annan som läst den. Inte minst gäller det något som en själv varit tveksam till. En bok som jag avfärdat med några alltför snabba slutsatser kan plötsligt växa till sig framför mina ögon i samtal med andra. Kommer till exempel ihåg att jag uttryckte mig negativt om Rosa Liksoms roman Kupe nr 6. Jag hade fastnat i en trist åsikt om att den var alltför tryfferad med adjektiv, var och varannan rad. Men tillsammans med mina cirkelvänner kunde jag plötsligt se bokens fördelar; humorn och svärtan och när kvällen var slut var jag romanens främste tillskyndare!

Vilka böcker lämpar sig för cirklande då då? Det beror väl på cirkeln tänker jag och aktar mig för generaliseringar. Två erfarenheter här från biblioteket har präglat mig mycket den senaste tiden och är sådant som skulle vara roligt att utveckla närmare.

Lyrik! Jag säger bara lyrik! Hur roligt och intressant är det inte att välja en (1) dikt att samtala om. Det är något väldigt sympatiskt ja rentav demokratiskt att läsecirkla om en dikt. Ingen behöver känna eller tänka ” Äsch jag har inte hunnit läsa hela boken”. Dikten är överblickbar. Man kan läsa den högt för sig själv eller för någon. Lyssna på en inläsning, i skrivande stund har jag precis lyssnat på Horace Engdahs fina inläsning av Karin Boye-dikten Jag känner dina steg. Den finns på Litteraturbanken.se Bara några klick bort!

Ljudböcker eller talböcker är också spännande att använda i en läsecirkel. Vad gör det för skillnad för läsupplevelsen att ta in boken genom öronen istället för ögonen? Inläsarens betydelse? Kan hen tillföra boken andra dimensioner? Kan rätt inläsare bidra till att jag får en ännu starkare läsupplevelse än om jag läst boken med ögonen? Kan fel person a andra sidan stjälpa hela lasset?

Frågor, frågor. Några svar kanske kan infinna sig bland läsvänner på bokcirklar.se, i din läsecirkel eller på biblioteket.

Elisabeth Skog

Nu när året går mot sitt slut så är det dags för summeringar av året som varit i form av årskrönikor, prisutdelningar och galor.

Jag tänkte dela med mig av läsupplevelser som på olika sätt varit aktuella under 2016.

Den 5 april 2016 tillkännagavs årets ALMA-pristagare. Priset delas ut till minne av Astrid Lindgren och är världens största internationella barn- och ungdomslitteraturpris. Årets vinnare blev i min mening rättvist tilldelat den amerikanska författaren Meg Rosoff.

Rosoff skriver böcker för äldre barn och unga och går att hitta på unga vuxna-avdelningen här på Stadsbiblioteket. Det är böcker med stort djup, mycket allvar, men också så mycket skratt och finurliga karaktärer. Ofta är huvudkaraktärerna, precis som Rosoff själv säger, kraftfulla och självsäkra unga kvinnor eller identitetskrisande och mesiga unga män.

Jag har precis avslutat läsningen av Rosoffs I begynnelsen var Bob som har gett mig en julläsning med mycket skratt och njutning. Bob är inte bara en slarvig, skräpmatsälskande och kärlekskrank tonårig kille utan även Gud som med hjälp av sin assistent beslutar om allt som ska hända på hans planet – Jorden.  Bob förälskar sig i Lucy, en vanlig dödlig människa och sköter inte riktigt sitt jobb. Översvämningar med mera skakar Jorden, men Bob prioriterar precis som en tonåring skulle göra. Hysteriskt rolig bok! Börja 2017 med att läsa denna eller någon annan av Rosoffs godingar.

Ett annat pris är ju svenska Augustpriset där 2016 blev året då Ann-Helén Laestadius kammade hem priset i barn- och ungdomskategorin för sin Tio över ett. Boken handlar om en mycket märklig flytt, det är flytten av en stad.

I Kiruna pågår förberedelser för fullt för att flytta stadens hus och invånare längre bort från gruvan som verkligen dominerar staden. Maja är uppvuxen i Kiruna och har hela hennes liv där. Den oro för förändring och det kommande uppbrottet från barndomshemmet gör Maja ont. Hennes pappa arbetar i gruvan, men hon har aldrig vågat besöka honom. I hemlighet har hon packat väskor med livsnödvändiga saker till hela familjen. Väskorna står redo till då gruvsprängningen går fel och familjen måste fly, så tänker Maja. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett för att inte missa nattens sprängning och den eventuella katastrofen. Sömnrubbningen gör till slut att Maja inte klarar av vardagen.

Det finns ganska tydliga paralleller till barn och unga i krigsdrabbade områden, där bomber stör nattsömnen och skapar en oro som är förfärlig. Att växa upp utan trygghet, där man inte vet om man får bo kvar i sitt hem nästa dag eller inte gör ont att tänka på. I boken ryms också närheten till andra kulturer, så som den samiska och en diskussion om ursprung, etnicitet och identitet. Boken som på utsidan ser ut att vara en vanlig kärleksbok för unga har alltså ett större allvar än så.

Vi har ju redan varit inne på Bob, så Nobelpriset i litteratur får väl också nämnas. Att Bob Dylan fick priset 2016 är något som vi inte kommer att glömma. Man får tycka vad man vill om Svenska Akademins beslut, men jag lyssnar gärna på The Times they are a-changin som en avslutning på 2016.

/Jessica Stadsbiblioteket

OBS! Bilden av Meg Rosoff är tagen av Jean Goldsmith

En modig bok och viktig bok som tar upp ett högaktuellt ämne, våldtäktskultur och samtycke. Den väcker många känslor och åsikter kring övergrepp och hur vi ser på kvinnan och kvinnokroppen. Därtill tar den också upp sociala medier och internets verkligt mörka sidor.

Boken handlar om en 18 årig irländsk tjej, Emma, som blir drogad, utnyttjad och våldtagen på en fest. Hon kommer inte ihåg något av händelsen men dagen efter sprids bilder som en löpeld på sociala medier. Emma försöker bara glömma vad som hänt men istället inleds ett våldtäktsmål mot tre av killarna som var med under kvällen. Alla tre hävdar sin oskuld och menar att Emma hela tiden samtyckte.

Boken grundar sig på verkliga våldtäktsfall från några småstäder i USA där invånarna på liknande sätt som i boken tagit parti för våldtäktsmännen snarare än offret. Emma får också ett stort stöd från omgivningen men det hjälper henne inte vidare, hon vill inte vara en symbol för tapperhet och rättvisa utan bara vrida tillbaka klockan. Författaren har verkligen genom bokens huvudperson Emma försökt att beskriva skammen som många våldtäktsoffer känner. Mörkret som kryper under ditt skin och som ropar på dig dag efter dag, det var ditt fel!

/Annika

Här finns boken:
Hon bad om det Louise O’Neill

Anneli Jordahl kommer till stan!

Författaren Anneli Jordahl hade sitt genombrott 2003 med intervjuboken Klass – är du fin nog? En bok med mycket sprängstoff trots sin sammetslena utsida. Ämnet klass är något som författaren intresserar hon sig för, mer eller mindre, i alla sina böcker.

Jag var mycket förtjust i Jag skulle vara din hund (om jag finge vara i din närhet). En fiktiv roman om Ellen Key och hennes komplicerade romans med Urban von Feilitzen. Han var gift och hade fyra barn, De skrev åtskilliga brev till varandra under många år, träffades mera sällan.

Låt inte den här staden plåga livet ur dig, Mona är Jordahls roman från 2014, den utspelar sig i Östersund i början av 60-talet. Då rådde framtidstro och optimism men för en ensamstående mamma var det fortfarande en inskränkt tid. En personlig motgång präglar något mitt minne av denna bok. I ett anfall av hjärnsläpp slog jag vad om namnet i titeln. Förlorade och fick bjuda min kollega på finlunch.

Jordahls senaste roman Som hundarna i Lafayette park handlar om en kvinna som mist sin man i en arbetsplatsolycka. Förlusten upptar henne naturligtvis. Hon för bok över personer som dör i just sådana arbetsplatsrelaterade olyckor och hon upprörs över hur lite uppmärksamhet de får. Hon försöker på olika sätt uppmärksamma detta och få andra att reagera.
Man kan lite fyrkantigt säga att boken handlar om klass och sorg. Vilka liv är viktiga och vem bestämmer det?
Även bokens mor-dotterrelationen är intressant tycker jag. Dottern väljer en akademisk bana och blir bibliotekarie. Detta skapar i någon mån distans men också stolthet hos mamman som hela livet jobbat inom hemtjänsten. Mellan mor och dotter finns både närhet och avstånd och en längtan efter den andra.  En mycket läsvärd bok som jag tycker lämpar sig väl för samtal och diskussioner. Se där ett tips till alla läsecirklar där ute!

Till sist vill jag slå ett slag för Anneli Jordahls mycket intressanta biografi om Elsie Johansson Att besegra fru J.

Den 23 november 18.30 blir det författarbesök med Anneli Jordahl på Stadsbiblioteket, missa inte det!

En dag surfade jag in på en bettingssida för att se vem folk tippade på som vinnare till årets nobelpris i litteratur. På listan cirkulerade välkända namn som Philip Roth och Haruki Murakami. På fjärde plats låg Joyce Carol Oates, vilket gjorde mig tämligen nyfiken. Med skämskepsen på är jag kvinna nog att erkänna att jag vid tidpunkten aldrig hade läst någonting av denna författare. Detta var jag tvungen att genast råda bot på. Med högsta växeln sprang jag runt i bibliotekets hyllor och haffade den allra tunnaste bok som jag kunde hitta, vilket lyckodrag detta visade sig vara! Boken jag fick händerna på bär den fruktansvärda och ambivalenta titeln Våldtagen : en kärlekshistoria, som med sina blygsamma 160 sidor berättar en gruvligt hemsk historia.

Som titeln avslöjar berättar boken en traumatisk historia. Redan på första sidan får vi läsa om hur en kvinna genar, tillsammans med sin 12-åriga dotter, genom en park en sen sommarnatt. Kvinnan är trött, hennes dotter är trött, därför väljer man att ta den snabbaste vägen hem – den som sparar fem minuter. Ett beslut av många som leder fram till den händelse som kom att förändra de bådas liv. På vägen hem stöter mamman och barnet på en grupp unga män som, påverkade av metamfetamin, ger sig på dem fysiskt. Männen våldtar mamman samtidigt som en håller fast dottern en bit därifrån, där hon är oförmögen till att göra någonting annat än att lyssna till hur hennes mamma får genomleva den värsta halvtimmen i sitt liv.

Detta är i stora drag hur boken inleds. Det är den värsta inledning på en bok som jag någonsin har läst. Detta är en bra bok, men det är också en riktigt hemsk bok som omöjligt kan lämna en läsare oberörd. Den är också en viktig bok för den visar inte bara på det fysiska övergreppet utan också på ett rättsligt- och samhälleligt övergrepp. Tror inte den är helt oförankrad i verkligheten. Lite kuriosa är också att boken filmatiseras och planeras ha premiär 2017.

Joyce Carol Oates är, minst sagt, en produktiv författare och ett axplock på böcker som du kan hitta på bibliotekens hyllor kan du se här:

Jag ska skydda dig från allt

Det stulna hjärtat

Bittert som mitt hjärta

Blonde

Brudgummen

Det var vi som var Mulvaneys

Frida

Ernest Hemingway räknas som en av de allra största författarna i världshistorien. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1954. Mycket har skrivits om hans mytomspunna liv, men denna bok har sin utgångspunkt i hans första fru Hadley Richardson. Boken Åren i Paris och är skriven av Paula McLain, en amerikansk författare som jag inte kände till tidigare.  Åren i Paris är hennes mest kända bok.

Hadley träffar Ernest i St Louis innan han på riktigt slagit igenom som författare. Hadley är äldre än Ernest och hon blir varnad för honom av alla sina vänner. ”Han är en kvinnokarl och kommer göra dig olycklig” är vad de säger och Hadley tvekar, men kan inte släppa Ernest. Hon vet att det kommer att bli tufft och att Ernest karriär kommer stå i centrum, men väljer ändå honom. Kvinnosynen speglar en tid där kvinnan traditionellt är van att kliva åt sidan för mannens karriär, så det är kanske inget konstigt med det, men man slås ändå av hur mycket självuppoffring en människa kan stå ut med. En hade önskat att Hadley hade möjlighet till ett bättre liv och att hon hade kunnat lämna Ernest tidigare. Det finns dock fina stunder i deras äktenskap som gör att en får förståelse för vad Hadley kunde hänga upp sina känslor på.

Planen för paret Hemingway är att flytta till Rom för att Ernest ska kunna skriva och vistas i rätt kretsar med möjlighet att bli erkänd författare, men de blir istället övertalade att flytta till Paris. I Paris umgås paret med andra stora inom konstnärs- och författarvärlden; Gertrude Stein, paret Fitzgerald, Sherwood Andersen, Ezra Pound, James Joyce är några av dessa. För en som endast läst verk skrivna av dessa och/eller läst om dem under litteraturvetenskapskurser är det väldigt spännande att få träffa dem så här, mer levande i en skönlitterär bok. Paula McLain lyckas väldigt bra med personporträtten och miljöbeskrivningarna. Genom att läsa boken upplever man Paris, en stad där alla med talang verkade befinna sig i början av 1920.

Ernest delar med sig av sitt skrivande till Hadley och det är fantastiskt att få inblick i hans tankar kring skrivandet, även om detta är en fiktiv bok, så känns det trovärdigt. Hemingway är den sortens författare som använder sig av isbergsprincipen i sitt skrivande och som tvingar läsaren att läsa in väldigt mycket mellan raderna. En del av det som står mellan raderna kan man få ledtrådar till i denna bok, genom att få en inblick i Ernest liv och relationer.

Hadley blev inte Ernest enda fru och Hadley själv gifte om sig en tid efter att paret brutit upp 1926.

Denna bok handlar om den tid som de hade tillsammans.

Jessica – Stadsbiblioteket

Här finns boken!
Åren i Paris av Paula McLain

Är du intresserad av krigsskildringar är det här en perfekt bok för dig. Det är en fängslande debut, en brutal bok som känns väldigt realistisk. Jag kunde inte sluta läsa den, stundtals bedövad av en uppgivenhet som alltid drabbar mig när jag läser om krig och fruktansvärda händelser. Vad kan en roman lära oss om historien? Vad gör krig med människor, vad gör det med soldaterna och vad gör det med dem som finns kvar hemma? Frågor som skuld och ansvar funderar man över när man läser boken men också funderingar om den fria viljan dyker upp.

Man ska inte låta sig luras av romanens framsida, det här är ingen romantisk skildring om andra världskriget utan en rå, brutal skildring från kriget. Löftet handlar om andra världskriget sett ur ett tyskt perspektiv. En stor del av boken är skriven i dialogform. Bokens huvudpersoner, Katharina Spinell och Peter Faber gifter sig via en förmedling. Han är i desperat behov av permisson, bort från helvetet och skyttegravarna på östfronten. Hon blir lovad änkepension om han dör och en ny ställning som fru.

”Kom igen nu” sa prästen. ”Klockan är en minut i tolv där hemma”
Faber drog ner rockärmen över handen.
”Med huden Faber. Inte ärmen.
Prästen tog upp en näve jord som han slängde på hjälmen.
”Så där.”
”Tack.”

Faber lade tillbaka handen och de andra männen gjorde likadant. Fältprästen började prata och efter några minuter var Faber gift med en kvinna i Berlin som han aldrig hade träffat.
Vi får sedan följa Peters liv som soldat i öst och Katarina som finns kvar hemma i Berlin där hennes familj till en början lever gott tack vare högt uppsatta vänner inom nazistpartiet.

Det är en bok som lämpar sig perfekt som läsecirkelbok. Längst bak finns flera frågor att diskutera efteråt men som också är intressanta att läsa och reflektera över när man själv läser boken.

Audrey Magee skrev boken Löftet för att försöka förstå hur det vara att vara ”vanlig” tysk under andra världskriget och för att historien alltid upprepar sig, vi har inte lärt oss något. Tystnaden är farlig!

/Annika Söndrums bibliotek
Här finns boken, klicka på länken!

Löftet av Audrey Magee

Det sista jag gör här på jobbet innan semestern är detta blogginlägg med tips om tre böcker att läsa under sommaren! Deras gemensamma nämnare är den svarta humorn och tårdrypande ämnen.

Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns
Khemiri misslyckas aldrig med en bok, så är det bara. Detta är en underbar berättelse som är som en återberättelse av vad som har hänt med Samuel; Laides pojkvän, Vandads sambo och Panterns vän, som nu är död. Rösterna är många och berättelsen är allt annat än kronologisk. Egentligen är det en svår bok att ta sig in i och det tar ett tiotal sidor innan jag kan urskilja vilka som talar och få ett grepp om historien, men sedan lossnar det och texten kommunicerar obehindrat med läsaren. Människorna i boken känns levande och färgstarka. Alla har ett eget liv, en egen åsikt, en egen röst. Det är svårt att beskriva handlingen, men som många bra böcker så handlar det om flera stora ämnen; kärlek, vänskap, tillit, ekonomi, att åldras, våld med mera. Missa inte denna Augustprisvinnande bok!

Christine Lundgren – Jag lever, tror jag
Nittonåriga Kim har två bästa vänner, men det är Moa som är den vilda och modiga, som får Kim att våga och utvecklas. Amanda har alltid varit den som ger vännerna balans genom att vara mer realistisk och ordentlig. Men en dag, en helt vanlig tisdag, så ringer Amanda till Kim och berättar att Moa är död. Hon har kört bil på fyllan, mitt i natten och kört rakt in i ett träd. Fanns det bromsspår? Tog Moa livet av sig? Kims sorgprocess blir lång och svår. Hon vill verkligen få reda på vad som fick Moa att ge sig ut med bilen den där natten, samtidigt som alla försöker få henne att släppa det hela och gå vidare. På nätterna besöker Kim Moas grav och där får hon en ny, mycket oväntad vänskap.

Med humor och allvar har Christine Lundgren, i sitt debutverk, beskrivit en ung men mogen tjej som genomgår den värsta fasen i sitt liv. Det är en fin berättelse med många bottnar.

Ett litet hål i mörkret – Ingrid Olsson
Jag fick äran att åka på skrivarläger tillsammans med 15 underbara unga och författaren Ingrid Olsson i slutet på förra månaden. Inför lägret skickades ett exemplar av en av Ingrid Olssons böcker ut till samtliga deltagare och även jag började läsa den. Detta är en Augustprisnominerad bok med extremt förtätad text som verkligen drabbar en. Att skriva så att det känns, det kan Ingrid Olsson, och då med mycket små medel.

Boken handlar om Kalle, som har en farmor som han älskar, men som nu ligger hon på sjukhuset och kommer kanske att dö. Vi får veta att Kalles pappa är död sedan flera år tillbaka. Kalle har ett fotografi av sin pappa där ha skrattar. Minnen i form av dofter, röst och så vidare lever kvar i detta enda fotografi. Mitt i allt detta blir Kalle intresserad av flicka som bor granne med honom. Det är något med henne som gör att han vågar öppna sig för henne, men inte för någon annan.

Här hittar du information om skrivarlägret med Ingrid Olsson:

http://www.regionhalland.se/skrivkramp

http://skrivkramp2016.blogspot.se/

https://bibliotek.halmstad.se/web/arena/skrivarlager

Och här finns böckerna om du vill låna! Klicka på titeln!
Allt jag inte minns
Jag lever tror jag
Ett litet hål i mörkret