Om en grön bänk i Paris, en vit i Halmstad och två kvinnliga poeter

 

parkbänksben

I sommar har det byggts parkbänk hemma hos mig. Ja, ni läste rätt. Parkbänk. Det började med att min man köpte tre rostiga parkbänksben på auktion. När han kämpandes småsvettig lastade in dessa tunga metallunderreden i garaget så tänkte jag ”jaja, det där blir aldrig något av” och ”suck, det där var slöseri med pengar”. Men så kom sommaren – målarfärg och plankor köptes in, benen målades svarta och plankorna kapades och vit färg ströks på – och vid semesterns slut stod där faktiskt en parkbänk.

diktläsare

Nu sitter jag på denna bänk i sensommarens ljumma solsken, i suset från Karlsrovägen och läser diktsamlingen ”Jag är en grön bänk i Paris” av Kerstin Thorvall som är en sammanställning av dikter från åren 1965-1991. Kerstin har följt mig sedan jag var i 20-årsåldern och det jag gillar med henne är att hon skildrar kvinnor som, trots hot om straff och fördömande, utmanar normer för hur kvinnor ska bete sig och vara. I diktsamlingen möter vi tex den lilla flickan som liksom en hund ska vara snäll och lyda, den ogifta kvinnan i 40-årsåldern som man ska tycka synd om och modern och hustrun som tröttnar på allt och rymmer till Australien med en turk. Detta utmanande, sker i Kerstins texter ofta, med en överhängande ursäkt som manar till förmildrande omständigheter genom att hon återkommande återkopplar till de psykiska sjukdomar som hon bär med sig i familjebagaget och som hotar i fjärran. Jag har inte läst Kerstin Thorvall på många år, men när jag nu läser ”Jag är en grön bänk i Paris”, så är igenkänningen hög och det känns det som jag möter en gammal vän. Det är roligt, smärtsamt, fullt av kärlekstörst, med återkommande reflektioner över åldrandet och en hel del sex.

hej-tine-hoeg

Jag har nyligen läst en annan diktsamling – ”Hej Sol Fuck Love” av danska poeten Tine Hoeg. Jag tänker på att Kerstin föddes 1925 och Tine 60 år senare, 1985, men att de båda skriver om just sex på lite samma sätt. I Tines fall är dikterna korta och samtida, präglade av sociala medier och ett samhälle indelat i ett vi och dem, men de har samma kärlekstörst och raka språk om sex. Jag tänker att det som utmanar och skapar kontrovers, kanske inte har förändrats, så där jättemycket över tiden …

Snart faller löven och då ska jag kika ut på bänken och minnas denna härliga sensommarvärme…
/ Anna R

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Hej Sol Fuck Love av Trine Hoeg

Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s