Livets ekvation av Sofia Lundberg
Möt Jack, professor emeritus i matematik, åttio år gammal och fortfarande högst närvarande på sin arbetsplats vid universitetet. Hans skarpa hjärna har dock börjat svika honom, han känner själv att något skaver, varför han dyker ner i det hans minns och som ett försök i att bevara dessa minnen använder det han behärskar bäst, matematiken.
Möt även Malin, dotter till Jack. Hon har ett arbete, är ensamstående mamma till Erik och sångerska i ett band. De utgör ett udda par – han är matematik och hon är musik. Men det finns mer gemensamt än man kan tro, både mellan dem och deras brinnande intressen.
Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid. I dåtiden får man lära känna Jack under hans uppväxt, ta del av hans livsval, relationer och händelser. Alla dessa tillbakablickar är något som Malin aldrig fått ta del av tidigare varför hon tar dem för förvirrade fantasier nu när Jack börjar dela med sig av dem.
I nutiden är det Malins kamp med att hantera vardagen och den nya Jack – den sjuke Jack – vi följer. Deras kontakt har varit minst sagt torftig fram tills berättelsen börjar, men när Malin förstår att det är något som inte står rätt till med Jack kan hon omöjligt lämna honom i sticket. Det är alzheimer han har drabbats av och romanen vill uppenbart ge en fördjupad förståelse i vad demens gör mot en människa och deras anhöriga. Romanen visar sjukdomen från två håll. Skildrar dels hur den drabbade kan uppleva sin tillvaro och dels hur det kan vara att finnas där för någon som är för frisk för hjälp men för sjuk för att förstå sin egen begränsning.
Det här är en roman som vill skicka ut en påminnelse om hur viktigt det är att vårda sina relationer. Det värdefulla i att dela minnen och att kunna förlåta – sig själv och andra. Innan det är för sent!
Hela Halmstad läser 