Av: Elisabeth, Stadsbiblioteket
För dig som tröttnat på feelgood (eller kanske aldrig förstått grejen) eller lockas av tanken på att läsa om surmulna, missförstådda, besvikna män kommer här en slokande bukett romaner!
Först ut är Tue i Thomas Korsgaards bok En dag kommer vi att skratta år det. Tue är förvisso mer en grabb än en gubbe och i den mån han är grinig så har han sannerligen skäl därtill. Vi får titta in i en white-trash-tillvaro i en liten inskränkt håla på Jylland, Tue vill något med sitt liv; hitta en pojkvän inte minst. men han håller på att drunkna i sin dysfunktionella familj med osunda relationer och det fallfärdiga hemmet. Han dväljs bland elaka lögnaktiga föräldrar och lömska släktingar. Jag som är en väldigt förhärdad läsare fick nästan, men bara nästan, en överdos av mysbyxor, missbruk och misär. Jag associerar lite till romanen Shuggie Bain av Douglas Stewart som kom för några år sedan.
Den första boken om Tue heter Om någon skulle komma förbi och den tredje kommer i dagarna Man skulle kanske ha varit där
Den norske författaren Dag Solstad är en nestor på området missförstådda män. Jag tyckte mycket om hans svit om den olycksalige Björn Hansen, inte minst den sista boken med den, för bibliotekarier mycket praktiska titeln Tredje, och sista, romanen om Björn Hansen. Nu är Solstad aktuell med svensk återutgivning av den hyllade Genans och värdighet. Huvudpersonen, Elias Rukla, är gymnasielärare och i bokens första tredjedel får vi närvara vid en lektion i norska när Rukla engagerat föreläser om Ibsens klassiska pjäs Vildanden. Dock talar han för döva öron; eleverna är håglösa och ointresserade. Vissa halvsover liggande över bänkarna. Jag förstår Solstads poäng (samhällets förflackning, ungdomens fördärv etc) men måste tillstå att jag likt en 18-årig gymnasist gäspande bläddrar förbi vissa av Solstads analyser av Dr Rellings motiv och vem Ibsen egentligen gav sin röst åt osv osv. Av baksidestexten förstår man att Rukla närmar sig ett falling down-moment och romanen tar sig också när väl detta inträffar. Och dess fortsättning!
Jag försöker göra en uppåtgående rörelse här bland unga och medelålders gubbar och måste sluta med flaggan i topp, med den bäste av de bittra: österrikaren Thomas Bernhard, den geniale misantropen och humoristen som levde mellan 1931 och 1989. Bernhard närde ett livslångt hat till Österrike, enligt honom en hycklande, reaktionär stat. Thomas Bernhard betraktas ofta som författarnas författare och bland andra Bodil Malmsten refererade ofta till hans författarskap. Det finns många romaner att välja på, vill man försiktigt närma sig hans verk är den tunna biografin Mina priser en förträfflig port att öppna.
Hela Halmstad läser 