Ett bortkastat liv: en roman om kärlek

Av: Cecilia, Stadsbiblioteket

Ett bortkastat liv: en roman om kärlek av Sofia Lilly Jönsson.

Detta är Sofia Lilly Jönssons romandebut och jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Det är en mycket personlig berättelse som med sin obevekliga titel bjuder in till funderingar – finns det liv som är bortkastade och vilka är det i så fall?

Boken skildrar en dotters uppväxt med sin pappa. Pappan har gjort en rejäl klassresa från bondpojke på landet till utbildad musiker och bibliotekarie i Stockholm. Allt ser ljust ut för den ambitiöse unge mannen, men av olika anledningar går det sedan utför. Pappan drabbas av psykisk ohälsa och faller in i olika tvångsbeteenden. Han är dessutom en kompromisslös person vilket drar in honom i diverse hopplösa rättstvister. Till slut går han omkring smutsig och ovårdad och är ständigt indragen i en eller annan konflikt. Den lilla flickan som är bokens huvudperson skäms över sin pappa och som vuxen sörjer hon över att inte ha kunnat vara stolt över honom.

Pappan blev med tiden mycket ensam och när han dör inser hans dotter att hon på något sätt har blivit lika ensam. Det blir tydligt för henne när hon inser att ingen hör av sig till henne i samband med pappans död. Några hjärtan på Facebook, det är allt. Inga besök, inga telefonsamtal, inga frågor om hur hon har det. Detta sätter i gång en mängd tankar om ensamhet, inte bara som en personlig upplevelse utan också i ett sociologiskt sammanhang. Hon provoceras av att ensamhet alltid framställs som ett problem i stället för att ses som den moderna människans möjlighet att leva självständigt och för egna medel.

Romanen vill mer än att bara berätta om ett människoöde. Här finns mycket tänkvärt kring nutidsmänniskans förutsättningar och religionens och kyrkans roll i ett modernt samhälle. Här finns också ett sidospår där vi får följa en prostituerad kvinnas liv under början av 1900-talet genom att läsa hennes bevarade dagbok. Denna sidoberättelse ger ytterligare en dimension om ensamhet och utanförskap.

Trots dessa olika spår blir boken inte spretig utan jag tycker det är en del av behållningen med den – det blir inte bara en personlig uppväxthistoria utan något större och mer allmängiltigt.