Krampanfall och Oxykodon

Av: Berfin, Stadsbiblioteket

Med rått och iskallt språk i Johanna Frids roman Haralds Mamma skildras Claudia och hennes pojkvän Haralds relation. Och relationen med Haralds mamma. Och ångesten. Och klaustrofobin i den egna lägenhet. Och tablettmissbruket såklart.

Harald har ett tablettmissbruk och har suttit på ett behandlingshem i norska fjällen i sex veckor. Flygplanet blir försenat, både Claudia och Haralds mamma väntar på honom på flygplatsen och tvingas prata. Det tvingade umgänget är lika trevligt som att dra ut tänder, men det är antingen Haralds mamma hon kan prata med, männen som ska på svensexa eller barnfamiljen med de gallskrikande barnen. Timmarna går och planet blir mer försenat och de två kvinnorna har inget annat val än att riva upp gamla, infekterade sår; prata om vad som gick fel. Det visar sig att mycket blev fel och det blev väldigt fel från början till slut. Berättelser om en manisk Harald som bakar bröd mitt i natten varvas med argument för att Malmö suger, jurister som bryter lagen och mammor som vägrar klippa navelsträngen. Och sen kom ett krampanfall mitt i allt!

Tycker du om svart humor och familjeskildringar? Titta hit! Det jag tycker om med Frids roman är prosan som är rå, förvirrande och dömande. Det är en ärlig berättelse om en kvinnas hat och äckel gentemot sin svärmor, för hat och äckel har hon minst sagt. Är den befogad? Oklart, läs och bedöm!