Rent hus

Av: Maria P, Bokbussen

Alia Trabucco Zerán : Rent hus. Första gången på länge som jag har sträckläst en roman. En uppslukande berättelse eller nästan som att berättelsen slukat mig.

Början är också slutet: Estela sitter i fängelse och vi får veta att Flickan är död. En tragedi har inträffat och efter att ha tigit länge väller Estelas berättelse fram.

Hon har kommit till Santiago, Chile, för att tjäna pengar och sedan återvända till södern. Till mammans hus. Annonsen som hon svarar på är kortfattad ”Hembiträde sökes med presentabelt yttre, heltidsanställning”. Estela söker arbetet trots att mamman varnat henne. Du kommer att fästa dig vid dem, du kommer inte kunna ge dig iväg. Det ligger i människans natur att fästa sig, att älska.

Estela flyttar in. Bor i ett rum bakom köket. Börjar arbeta hos familjen som består av man, hustru och en nyfödd flicka. Städar, tvättar, stryker, lagar mat och dagarna glider förbi, åren går. Inte kan hon sluta. Flickan behöver henne. Hushållet brakar ihop utan henne.

Under ytan krackelerar familjens fina fasad. För den som är osynlig är också fri att iaktta, inga hemligheter finns för Estela. Varenda fläck hon tvättar eller skrubbar bort. Smutsen. Gömda saker som kommer upp till ytan. Hon har en slags makt, men är samtidigt maktlös. Tyst, med sänkt blick blir hon den som ingen behöver ta hänsyn till. Prydlig, arbetsam och stoisk. Estela är stark, nästan otäckt stark. Tycks stå ut med vad som helst. Hon tröstar sig med inre samtal med mamman och minnen av ett annat klimat i södern. Regnet, musslorna och stranden. Och tanken på att en dag återvända. Omsorgen om den hemlösa hunden hon i smyg tar hand om.

Det brister naturligtvis till slut. Brutal och sorglig berättelse om en av dem som tjänar.