Av: Cecilia, Stadsbiblioteket
Sten i siden är Mikael Niemis senaste roman och det är i mångt och mycket en roman om klass. Det handlar om arbetarnas strejk och kamp på 30-talet i Tornedalen. Om hur de reser sig ur sitt armod och börjar kräva rättigheter. Det är också berättelsen om en släkt som spänner över ett helt sekel och där vi också får följa folkhemmets framväxande.
Boken växlar mellan olika tidsperspektiv men framför allt befinner vi oss på 20-och 30-talet i Tornedalen. Den fattiga delen av befolkningen har knappt mat för dagen, sliter omänskligt hårt för nästan ingen förtjänst och har inga rättigheter gentemot överheten. Det är Sverige för bara 100 år sedan, så nyss och ändå så långt ifrån välfärdssverige.
Eino Vanhakoski står i centrum. Som fattig torpare kämpar han ständigt med att få mat på bordet till sin familj. Han när också ett lika ständigt hat mot sin bror som hade turen att få ärva deras barndomshem. Brodern körde i väg sina syskon från gården utan att de hade någonstans att ta vägen och levde själv kvar där i välstånd. Eino vill bryta sig loss ur fattigdomen och han har en idé hur han ska lyckas – han ska försöka sig på att bygga en kolmila och utvinna tjära.
När jag läste Sten i siden kommer jag ofta att tänka på Väinö Linnas Högt bland Saarijärvis moar och Mobergs Utvandrarna. Niemi skildrar också den fattige torparen som vill något mer, som vill lyfta sig ur sitt elände med vilja och arbete, men som hela tiden trycks tillbaka av överhet och landägare. Och liksom sina föregångare kan Niemi beskriva arbete så att man känner det i hela kroppen.
Många av dåtidens orättvisor skildras och ett exempel är auktioneringen av vägarbete. Alla torpare är i förtvivlat behov av avlönat arbete och vägföreningen som vet om detta auktionerar ut små vägavsnitt till lägstbjudande, dvs den som kan tänka sig att göra arbetet för lägst lön. Torparna bjuder under varandra, till slut blir det ingen förtjänst kvar. Men, man har i alla fall fått krediten hos handlaren i byn, för mat måste man ha.
Så kommer en socialdemokrat till trakten och börjar sprida ett budskap om att organisera sig i fackföreningar. Och sakta börjar ett dovt muller av uppror höras bland den fattiga befolkningen. Vad händer om ingen bjuder under någon annan när ett vägavsnitt auktioneras ut? Vad händer om man går i strejk?
Detta är en roman som skildrar ett Sverige i omdaning. Det är också väldigt mycket en roman om Tornedalen och om den finskspråkiga befolkningen i Tornedalen. Hur man tvingades använda svenska i formella sammanhang, hur de rikare samhällsklasserna använde svenskan som ett sätt att trycka ner och göra det svårare för människor att höja sin röst.
Hela Halmstad läser 