Feelgood att återvända till, igen och igen.

Av: Mikaela, Stadsbiblioteket

Det finns vissa böcker som finns med en under en lång tid, antingen enbart i tankarna, eller som mitt fall; att man läser samma böcker flera gånger (obegripligt enligt vissa, men jag vet att ni är fler med mig). Det finns något fint i att läsa en bok flera gånger. Kanske är du i olika faser av livet vilket ger dig olika perspektiv på boken eller karaktärerna, kanske är det trösterikt att återkomma till en bok där det inte blir några överraskningar (samma blodiga mord, lyckliga slut etc.), kanske lägger du märke till nya detaljer och kopplingar varje gång som att du skalar av en löks lager för varje läsning. Jag känner allt detta när jag läser om böcker, och för mig som har svårt att lägga ifrån mig en bok även om det tar av sömntimmarna kan det vara lite (men bara lite) lättare att stänga boken när jag inte ständigt undrar om nästa sida innehåller en överraskning. Jag har alltså flera sådana böcker jag återkommer till; vissa sedan ett par decennium, vissa på senare år men där jag ändå kommit upp i ett antal omläsningar. En bokserie jag ofta återkommit till på senare år är feelgood-serien om Den lilla ön i havet av Jenny Colgan. Och jag verkar inte vara ensam, de lånas ofta ut på biblioteket och i en intervju med en streamingtjänst fick jag läsa att den första boken i serien, Sommar på den lilla ön i havet, är en bok som en av deras lyssnare somnar till varje kväll.

I böckerna får vi följa Flora som har lämnat den lilla ön Mure i Skottland för London, men sen måste återvända. Hon har bestämt sig för att det isolerade livet på Mure inte är något för henne, och är fast besluten att skapa ett bra liv i London (trots att det är riktigt svårt för henne att se det fulla pendeltåget som trivsamt och att det är ganska trångt, bullrigt och stressigt). Men när hon blir inkallad till chefen (den chefen ni vet, den hon tycker är lika snygg och världsvan som han är skräckinjagande och diktatorisk och hon därför är hopplöst förälskad i) för att hon är den enda på företaget som kan ”tala med bönder på bönders språk”, eller i detta fall tala med skotska öbor på skotska öbors vis, när en rik klient vill bygga ett hotell på Mure men stött på patrull. Helt plötsligt — utan att hon riktigt gjort ett medvetet val — är hon tillbaka på ön. Ön som är så liten att alla barn går själva till skolan från första klass (även hundarna går själva, dock inte till skolan), tillbaka i sitt gamla flickrum på gården som hon inte hade tänkt återvända till efter sin mammas död, med stökiga bröder, ekonomiska bekymmer och en allt äldre pappa. Tillbaka i ett liv där gummistövlar är användbart årets alla dagar, alla vet allt om alla, alla kämpar för att få sina verksamheter att gå runt, där du kan äta riktigt god närproducerad mat, och där Den Oändliga Strandens vita, mjuka sand kan vara det som gör det värt att ta av gummistövlarna, stoppa fötterna i sanden och bara njuta av lugnet.

Att läsa en bok känner jag ofta handlar om att upptäcka något; något om mig själv, något om en ny kultur eller ny plats, hur olika människor kan tänka och agera i olika situationer, lära mig om en hobby eller ett arbete en fiktiv karaktär har. I denna bokserie får man en insikt i livet, vardagen, utmaningarna och det underbara i att bo på en skotsk ö så långt norrut att du nästan är i Norge, med så få invånare att det är svårt att få en läkare att bo där permanent och öns polis endast är anställd på deltid. En verklighet få av oss får uppleva i verkligheten.

Kan du inte resa dit, läs!