Nortons filosofiska memoarer

nortons-filosofiskaIgår träffades vi för andra gången  i Stadsbibliotekets läsecirkel Läs på lätt svenska. Inför detta tillfälle hade vi läst Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. En tunn bok med lite text och många illustrationer, men med ett stundom ganska svårt språk.

Bokens berättarjag är Nessers hund, Norton, som är av rasen rhodesian ridgeback. I boken får vi följa Norton från dess att han var valp och föds utanför Uppsala, växer upp och flyttar med matte och husse runt om i Sverige, USA och Storbritannien, ända tills hans ålderdoms sista dagar i Gamla stan i Stockholm.

 

Vi började läsecirkelträffen med en presentationsrunda, då det tillkommit nya deltagare i gruppen. Det fanns vid detta tillfälle deltagare från Syrien, England och Nicaragua.

Vi inledde diskussionen med en fråga om hur de uppfattade att läsa boken. Den var svår, var den spontana kommentaren. Läsecirkeldeltagarna visade upp hur det markerat och skrivit översättningar i textens marginaler. Jag har inte bara översatt till mitt hemspråk, utan även från svenska till svenska. Det visar hur svår texten var, berättade en deltagare. Vad gjorde då boken svår? Jo, boken var full av uttryck som t ex ”inte riktigt ha kläm på”. Vad betyder det egentligen? Boken var också skriven i talspråk och det fanns slanguttryck som kan vara svåra att hitta i lexikon, som t ex ordet käka. Ett annat uttryck som diskuterades var ”öppen spis”. Detta uttryck kan ha flera betydelser, vilket är rätt?

bokbild

Vi fortsatte att diskutera att man i Sverige ofta kategoriserar sig att vara en katt- eller hundmänniska och undrade om detta fanns i deras hemländer. I England finns detta, men inte i Syrien för där ses hundar och grisar som orena djur och man har inte dem som husdjur på samma sätt som vi har i Sverige, däremot katt går bra.

Vi sammanfattade träffen med att konstatera att boken var svår, men att detta kanske inte bara var helt av ondo, då ribban genom detta höjs eftersom man hade fått arbeta med texten, och med det utmanas i sin läsning.

Till nästa tillfälle läser vi Ett hål i själen av Kjetil Johnsen.

/ Anna R och Frida H, Stadsbiblioteket

Äppelpaj med extra vaniljsås

appelpajIgår träffades vi för första gången i läsecirkeln Läs på lätt svenska på Stadsbiblioteket. Till första tillfället hade vi läst Äppelpaj med extra vaniljsås av Annelie Drewsen.

Boken handlar om Rafael som kommer tillbaka till sitt arbete på äldreboendet Himmelsbro efter semestern. Hela ledigheten har Rafael längtat efter sin kollega Stina, som han tycker mycket om. Men väl tillbaka på arbetet får Rafael veta att Stina har fått ett nytt arbete och ska sluta. Vad ska Rafael göra nu? Hur ska ha någonsin våga berätta vad han känner för henne?

Vi började prata om vilken årstid vi trodde att det var. Sommar trodde vi alla. Eftersom Rafael var svettig (även om man kan vara varm även på vintern) och för att Rafael just har kommit tillbaka från en lång ledighet.

I bokens början säger Rafael ”Äntligen är semestern slut”. Vad menas med det? Vi trodde att det var för att Rafael saknat Stina. Vi diskuterade hur Rafael kände för Stina.

Vi diskuterade titeln på boken – och vaniljsås. I mitt hemland äter man varm vaniljsås, sa en i gruppen, men ni i Sverige äter den kall. Usch! Jag får alltid värma min i mikron! Konsistensen skiljer också. Vi frågade om alla ätit äppelpaj – och det hade de nog.

lasecirkel-170208Vi diskuterade hur Stina beskrevs i boken – att hon hade mörkt hår och fräknar på näsan, men också att Stina luktade gott ”(..)hennes doft. Den är som en vind från havet, med ett stänk av vanilj”. Vi diskuterade uttrycket – om det var svårt att förstå och om det var ett vanligt svenskt uttryck. Någon frågade om Stina var ett vanligt namn i Sverige. Vi fick också veta att Fridas hund heter just Stina.

Tyckte vi om boken? Ja, det gjorde vi. Att boken handlade om kärlek var trevligt.

Nästa tillfälle läser vi Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

/ Frida H och Anna R, Stadsbiblioteket