Om Elisabeth

Bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad.

Böcker om kärlek

Våren är nog den årstid som främst, för mig i alla fall förknippas med romantik och kärlek. Körsbärsträden blommar och fåglar kvittar, då är tiden för romantiska böcker. Jag tänkte här tipsa om två böcker som handlar om kärlek på lite olika sätt.

 

Liten parlör för älskande – David Leviathan

En romantisk ordbok om olycklig kärlek. Man får små bitar av berättelsen genom att den namnlöse berättaren försöker definiera och förklara olika ord genom berättelsen om hans nyligen avslutade förhållande.

 

 

abstraction, n.     abstraktion, s.
Kärlek är en abstraktion på sitt sätt. Men sen har vi nätterna när jag är ensam i sängen, när jag kryper ihop intill en kudde som inte är din, när jag här tassande steg som inte är dina. Det är inte så att jag kan frambesvärja dig helt och hållet. Istället får jag klamra mig fast vid tanken på dig.”

Snabbläst men intressant bok. Man får bara en fragmenterad bild av berättelsen, men utformningen av boken tillsammans med sättet Leviathan skriver på lyckas förmedla en sorgsen men ändå hoppfull ton.

 

Begravd jätte – Kazuo Ishiguro
Även här en liten annorlunda berättad historia som utspelar sig i 500-talets England.  Axl och Beatrice är ett äldre par som bestämmer sig för att bege sig ut och leta efter sin son, som dom knappt längre kommer ihåg.

Landet är insvept i en tjock dimma som får alla att glömma det förflutna. Både Axl och Beatrice vet att dom har en son som någon gång i det förflutna reste till en grannby, men ingen av dom kan komma ihåg hur han ser ut, vad han heter eller när han gav sig av. Dom ger sig ut ändå, ut i dimman, det enda dom egentligen vet är att dom älskar varandra och  hör ihop. Även om berättelsen har många fantastiska element så är den först och främst en bok om kärleken mellan Axl och Beatrice och glömska, frivillig eller ofrivillig. Väldigt läsvärd!

Erika

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Liten parlör för älskande David Leviathan
Begravd jätte Ishiguro

Öva svenska- läsecirkel på Spenshult

Idag hade vi den första träffen i vår läsecirkelgrupp på Spenshult. Tanken vara att de nio deltagarna skulle komma till biblioteket i Oskarström för att träffa oss här men det var problem med den inhyrda bussen och vi fick istället snabbt packa ihop en fikakorg och hasta iväg till Spenshult och det gick ju lika bra det.

På Spenshult träffade vi sju unga killar som ville diskutera cirkelns första bok ”Darias stigar” av Emma-Ida Johansson. Boken handlar om Daria som är ny i Sverige och har det ganska kämpigt med att lära sig svenska. Hon tycker om att gå till parken för att tänka och där träffar hon Marit och hennes hund Ronja. Daria och Marit blir sedan vänner och träffas mer och mer.

Till denna gång hade deltagarna inte haft så lång tid på sig att läsa boken, de flesta hade läst ut den men önskade att de skulle ha hunnit läsa boken flera gånger för att förstå den ordentligt, viljan att lära sig saknades verkligen inte. För att hålla samtalet igång utgick vi från några frågor och pratade bland annat om varför Daria gillade att gå i parken och vad hon funderade på när hon promenerade. Vi lyfte ut svåra ord och hjälptes åt att översätta, förklara dessa och sätta in dem i nya samanhang. Vi pratade om orden snurrar, varv efter varv, skördar och övertala och diskuterade vad en kolonilott var för något. I boken blir Daria vän med Marit, boken handlar mycket om vänskap och det pratade vi också om. Vi beskrev våra bästa vänner, hur vi lärt känna varandra och hur mycket vi träffades nu.

Detta blev en första cirkelträff med mycket skratt och skämt men också en träff där boken verkligen fick vara i fokus och där meningar och ord lyftes fram och diskuterades. Några av deltagarna känner varandra ganska bra och skojar om kompisarnas försök till att uttrycka sig på svenska. Behovet att fly från stressen att inte veta vad som händer framöver är stor och en bokcirkel kan hjälpa till om så bara för två timmar.

Gruppen kommer att träffas tre gånger för att prata om tre olika böcker med olika svårighetsgrad.   Fotbollsintresset är stort så minst en träff med tema fotboll ska vi också försöka ordna.

/Annika och Hanna, Oskarströms bibliotek

Humor och allvar med Inger Edelfeldt

 Vissa författare följer en genom åren och man vet att det oftast är värt besväret att läsa det de kommer ut med. Inger Edelfeldt är en sådan författare och det första som kom i min väg var serien ”Hondjuret” som jag läste och skrattade åt någon gång i början av 90-talet. Denna hejdlösa drift med allt vad kvinnoideal var och är träffade mitt i prick på den person som var jag för sisådär en trettio år sedan. Hondjuret var befriande långt ifrån söt, rar och lyckad där hon stod med håret på ända, cigg i mungipan och väste fram sin totalt desillusionerade livssyn.

 Lite senare läste jag ”Kamalas bok” som också handlar om att inte passa in i mallen och även om den är ganska otäck så är den också full av en sorts drastisk humor. Det handlar om en ung kvinna som till det yttre verkar passa in alldeles utmärkt. Hon har jobb och lägenhet och försöker vara söt och snäll och går och väntar på ”den rätte”. Bakom fasaden lurar dock en djup känsla av utanförskap och av att inte duga, att ständigt behöva låtsas och förställa sig. Ytan av välanpassning är tunn och under den hotar avgrunden…

Till en helt annan genre hör ”De ovanligaste barnen i världen” som är en väldigt rolig bilderbok och en, som jag uppfattar det, drift med nutidsmänniskans ibland krampaktiga strävan efter att vara originell och unik. Föräldrarna i boken är så måna om att vara annorlunda att de knappt kan namnge sina barn i rädsla att namnen kanske inte är tillräckligt unika och personliga. Det blir väldigt dråpligt hur de på alla sätt vill ge sina barn en riktigt ovanlig barndom när, tro det eller ej, det enda barnen vill är att vara som alla andra.

 En av Edelfeldts senare romaner är ”Konsten att dö”. Den handlar om en medelålders fotograf som har lyckats väldigt bra i sitt yrkesliv. Hon har också alltid varit extremt självständig och aldrig känt sig bunden till någon eller något. I boken befinner hon sig i en paus livet där hon blir tvungen att på olika sätt göra upp med sina livsval och se vart hennes självständighet har fört henne. Under en kamerafri dag funderar hon över hur hon ser allting liksom genom ett filter, som om det fanns en osynlig hinna mellan henne och verkligheten.

 I romanen ”Fader vår” är temat nyandlighet och healing. Ett hopplöst svårt ämne att bygga en roman kring kan man tycka och lite svårt att smälta healingseanserna i boken har man kanske som läsare. Samtidigt är detta ett intressant ämne. Huvudpersonen är normalt sett väldigt rationell och skeptisk till allt övernaturligt. Men när hon får veta att hennes egen far, som hon aldrig träffat förut, är helbrägdagörare kan hon inte hålla sin nyfikenhet tillbaka – hon måste dit och undersöka vad han egentligen gör. Många frågor om tro och tvivel ställs när man får följa huvudpersonens inre resa i denna lätt bisarra miljö.

Cecilia Kristiansson
Här hittar du böcker av Inger Edelfeldt!

 

Julia av Otto de Kat

Jag fastnade för någon månad sedan för en liten ganska tunn bok, ”Julia” av författaren Otto de Kat, en synonym för den nederländska författaren Jan Geurt Gaarlandt (född 1946). Man ska ju inte välja en bok för dess omslag men i detta fall så gjorde jag det och det var ett bra val.

Det är en tunn bok men den tar ändå en stund att läsa. Jag gör ofta felet att läsa för snabbt, nästan skumma sidorna och det gör ju varken textens innehåll eller känsla rättvisa. Denna gång tog jag mig tid och det var det värt.

Boken börjar 1981 fabriksägaren Chriatian Dudok hittas död i sitt hem. Det är tydligt att han tagit sitt liv men bredvid honom finns inget avskedsbrev endast en gammal tidning från 1942. Genom ledtråden i den gamla tidningen kastas vi bakåt i tiden till 1938. Christian Dudok bor och arbetar i Lübeck. Nazismen har slagit sina klor i samhället och påverkar allt och alla. Christian möter Julia som tar aktivt motstånd mot nazistregimen, de båda tvingas till val som kommer att påverka dem resten av livet. En kärlekshistoria som styrs av de beslut vi tar, en spännande intrig man vet från början hur historien slutar men det gör bara vägen dit ännu mer spännande.

/Annika Söndrums bibliotek

Finns boken på ditt bibliotek?

Otto de Kat Julia

Bokcirklar.se+Halmstad stadsbibliotek=sant

Sedan den 1 mars drivs Bokcirklar.se av Kultur i Väst tillsammans med Göteborgs stadsbibliotek, Litteraturbanken, Region Halland och Halmstads stadsbibliotek.

Bokcirklar.se är en digital mötesplats för läsare, där ordnas läsecirklar och knyts kontakter. Man kan välja att träffas i verkligheten via sidan; eller läsecirkla i chatt- eller mejlform. Poängen är att läsare med gemensamma intressen ska få kontakt med varandra och diskutera sina läsupplevelser.

Inför min medverkan i redaktionen till Bokcirklar.se tvingades jag tänka efter:

Varför läsecirkla? Vad är meningen med det egentligen?

Ibland kan det vara så att det som är mest självklart för en själv samtidigt kan vara det som är svårast att motivera för någon annan, därför har jag den senaste tiden funderat på detta.

Som vanligt när det kniper tog jag mina kära kollegor till hjälp (vad gjorde jag utan dem?) och här kommer några inpass:

”Läsupplevelsen blir större när den delas, andra ser saker i berättelsen som jag missat eller tolkat annorlunda. ”

 ”Att vidga sina estetiska och kunskapsmässiga vyer.”

”Grejen med att läsecirkla är att vidga perspektiven efter läsning och få ta del av andras tolkning för en bredare förståelse. Det finns alltid flera sidor av en berättelse och risken är att man missar mycket på att inte diskutera det man läst. ”

Mina egna svar tangerar så klart deras: för att det alltid (alltid) tillför något att diskutera en bok med någon annan som läst den. Inte minst gäller det något som en själv varit tveksam till. En bok som jag avfärdat med några alltför snabba slutsatser kan plötsligt växa till sig framför mina ögon i samtal med andra. Kommer till exempel ihåg att jag uttryckte mig negativt om Rosa Liksoms roman Kupe nr 6. Jag hade fastnat i en trist åsikt om att den var alltför tryfferad med adjektiv, var och varannan rad. Men tillsammans med mina cirkelvänner kunde jag plötsligt se bokens fördelar; humorn och svärtan och när kvällen var slut var jag romanens främste tillskyndare!

Vilka böcker lämpar sig för cirklande då då? Det beror väl på cirkeln tänker jag och aktar mig för generaliseringar. Två erfarenheter här från biblioteket har präglat mig mycket den senaste tiden och är sådant som skulle vara roligt att utveckla närmare.

Lyrik! Jag säger bara lyrik! Hur roligt och intressant är det inte att välja en (1) dikt att samtala om. Det är något väldigt sympatiskt ja rentav demokratiskt att läsecirkla om en dikt. Ingen behöver känna eller tänka ” Äsch jag har inte hunnit läsa hela boken”. Dikten är överblickbar. Man kan läsa den högt för sig själv eller för någon. Lyssna på en inläsning, i skrivande stund har jag precis lyssnat på Horace Engdahs fina inläsning av Karin Boye-dikten Jag känner dina steg. Den finns på Litteraturbanken.se Bara några klick bort!

Ljudböcker eller talböcker är också spännande att använda i en läsecirkel. Vad gör det för skillnad för läsupplevelsen att ta in boken genom öronen istället för ögonen? Inläsarens betydelse? Kan hen tillföra boken andra dimensioner? Kan rätt inläsare bidra till att jag får en ännu starkare läsupplevelse än om jag läst boken med ögonen? Kan fel person a andra sidan stjälpa hela lasset?

Frågor, frågor. Några svar kanske kan infinna sig bland läsvänner på bokcirklar.se, i din läsecirkel eller på biblioteket.

Elisabeth Skog

 

 

 

På läsfronten mycket nytt 2015 – en smygtitt…

2015 blir ett fullspäckat läs-år Stadsbiblioteket:
En klassikerläsecirkel, Hela Halland läser, Läslysten special och författarbesök av rang.
Vårens aktiviteter kring skönlitteratur blir något alldeles extra.
Hela Halland läser är ett samarbete mellan länets kommuner, Region Halland, Hallandsposten och Hallands Nyheter. Förra gången det begav sig lästes Cilla Naumanns bok Springa med åror. Till våren samlas hallänningarna vid Christoffer Carlssons Den enögda kaninen en spänningsroman som utspelar sig i den fiktiva men halländska orten Dalen. Det blir författarbesök och boksamtal, bland annat.
Fyra klassiker fyra träffar.
I februari drar Stadsbiblioteket igång en klassikerläsecirkel. Planering pågår för fullt men här utlovas både Klara Johanssons dagböcker, Oscar Wildes erotiska roman Teleny, en novell av Virginia Woolf  och en tunn Dostojevskij.
Till vissa av träffarna kommer även respektive boks förläggare att medverka.
Och som grädde på moset: under året kommer ni att kunna träffa några av de mest uppmärksammade och hyllade författarna just nu. Kristina Sandberg (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris) Sara Stridsberg (Beckomberga- ode till min familj) och Lena Andersson (Utan personligt ansvar). I samband med dessa författarbesök kommer vi att anordna Läslysten special kring böckerna, ett gott tillfälle att diskutera läsupplevelsen med andra.

Lena_Andersson_cUlla_Montan_-2- Sandberg_Kristina_7 Sara Stridsberg

Håll utkik på hemsidan  för mer information om datum, biljetter och anmälningsförfarande!
Lena Andersson Fotograf: Ulla Montan

Sara Stridsberg Copyright/fotograf: Caroline Andersson
Kristina Sandberg Fotograf Maria Annas

Augustprisvinnare blev Kristina Sandberg – Liv till varje pris

liv_till_varje_pris_kristina_sandberg_norstedts_0Vi säger grattis till Kristina Sandberg och grattis alla som ännu inte läst de oavbrutet intressanta och välskriva böckerna om Maj och hennes liv. Här väntar en stor läsupplevelse. Klicka dig till bibliotekskatalogen och reservera!
Att föda ett barn
Sörja för de sina
Liv till varje pris

Böckernas Maj är hemmafru och även om hemmafrun som begrepp och fenomen hade sin storhetstid mellan 1930 och 1960 finns det många intressanta böcker att läsa i ämnet. Här kommer några romantips:
Perfekta hemmafruar
En kaosmammas bekännelser
Det man inte vet
Sjuårskrisen
I dina kläder
Kvinnorummet
Frihet
Den där elden inom
Irene Panik
Tokyo blues
Grannsjälar
Britt-Marie var här
I niqab på Stureplan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   
   
   
   
   
   
   

 

Augustpriset! Bli en vinnare du också!

Den 24 november tillkännages årets Augustvinnare.
Var med och tävla och vinn en bok av pristagaren i den skönlitterära klassen.
Ska du rösta med hjärtat eller vara strategisk?
Mejla ditt bidrag till:bibliotek@halmstad.se  Ärende: August
Din kandidat + ditt namn och telefonnummer.
Bland de som gissat rätt drar vi två vinnare.
Det går också bra att lämna sitt förslag på Stadsbiblioteket (lämna ett kuvert med uppgifterna ovan)

August 2014

Dessa författare är nominerade:

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag
Som barnet allsmäktigt leker fram sin skapelse alstras en värld i Ida Börjels långdikt Ma. En ABC-bok som både summerar ett förflutet och blickar framåt.
Bit för bit, bokstav för bokstav, bjuder Börjel härbärgen åt historiens smärta, åt vårt samlade minne av splittring, gränspasseringar och skuld, åt hemlösa språkfraser. En tröst i bokstäver som omfamnar varandra: det moderliga M och barnet X – den okända storheten. Ett konsekvent projekt på engagemangets lyriska språk.

Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur
Alkemistens dotter är en gyllene roman om kärlek och död i skarven mellan ett upplyst 1700-tal och ett romantiskt 1800-tal. Den unga Rebis är utvald att finna De vises sten och lösa alkemins gåta. Målet är att förinta världen.
Carl-Michael Edenborg har gett fantasin fria händer och skrivit en väl underbyggd och lustfyllt detaljrik roman doppad i upplivad ockultism.
Läsaren tar parti för undergången och håller sina tummar för att romanen ska sluta inte med en snyftning utan med en smäll.

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista
Sara lever här och nu i 2010-talets Sverige. Ändå är Ett så starkt ljus en berättelse vars rötter sträcker sig långt ned i den litterära myllan och där Tintomaras skratt ekar mellan fasaderna.  Boken blir en kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.

Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts
Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bredvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?

De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag
I romanen De utvalda konfronterar Steve Sem-Sandberg oss med övergrepp och medlöperi i det förflutna. Här skildras verksamheten under nazisttiden på barnkliniken Spiegelgrund i Wien. På en stabil dokumentär grund bygger han en berättelse om vetenskapens vilja att kuva människan, en mörk impuls som varken börjar eller slutar där.
På en smärtsamt vacker och precis prosa lyckas Sem-Sandberg med personlig humanism och återhållen vrede blottlägga ondskans anatomi. Samtidigt ger han läsaren medvetenhet och styrka att göra motstånd.

Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag
I romanen om mentalsjukhuset Beckomberga fortsätter Sara Stridsberg sin utforskning av utanförskap och normalitet. Genom att personliga minnen korsbefruktas med historiska skeenden blir texten en fristad för de svaga. Här tydliggörs människolivets yttre murar och inre berg- och dalbana. Romanen är också en berättelse om det goda samhällets tvångsvälde. På magnifikt svävande prosa skildrar Stridsberg människorna på och runt Beckomberga i en sång om förlorade paradis.

Mer om Augustpriset finns att läsa här:http://www.augustpriset.se/nyheter/dessa-har-nominerats-till-augustpriset-2014

 

Grattis Modiano, Morris och Johan

Patrick-ModianoVeckorna före Nobelpristillkännagivandet ägnas åt spekulationer och vadslagning.
Dagens Nyheter brukar låta något exotiskt djur gissa pristagaren. En idé säkert inspirerad av den tyske  bläckfisken Paul (som gissade rätt i samtliga 7 matcher som Tyskland spelade i fotbolls VM 2010)

I år gissade en berglori (typ papegoja) på den syriske poeten Adonis. En djur som däremot gissat rätt år ut och år in är den mellanstora pudeln Morris. I år lade han bestämt tassen på skylten med Modianos namn.
I tävlingen för Stadsbibliotekets låntagare hade ett tjugotal personer gissat på Nobelpristagare. En Johan hade tippat rätt och till honom ska vi snart skicka en bok av Patrick Modiano.
Bland personalen däremot lyckades ingen pricka rätt och den tillfälliga vadslagningsbyrån får förvalta insatserna till nästa år.

Nätet är nu fullt av matiga artiklar för den som vill läsa mer om årets pristagare, till exempel Göteborgs Postens kultursidor. 

Alla bibliotekens böcker (åtta titlar på svenska, två på franska) av Modiano är utlånade, men flera exemplar är under inköp.
Som kuriosa kan nämnas att Patrick Modiano även skrivit poplyrik, bland annat till den välkända Francoise Hardy, lyssna på den välbekanta sången!
Morris Nobel 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vinner man Nobelpriset? Eller Så jobbar en bibliotekarie, del 2

Vinnare eller mottagare?
munro-_shapton091 Tranströmer Wislawa

 

 

 

 

Så här i Nobelpristider finns mycket att läsa, spekulationer, gissningar, enkäter och listor från spelbolagen. I DN i lördags fanns en stor artikel om hur priset påverkat TomasTranströmer, Elfriede Jelinek, Mario Vargas LLosa och Dario Fo. På flera ställen skriver Kristoffer Ahlström ”vinna Nobelpriset” och ”Nobelprisvinnare”. Detta stör såväl  mitt bibliotekarieöga som dito öra. Så säger man väl inte? Jag tänker att man vinner en tävling som man anmält sig till; 100 meter frisim eller en prestigefylld mixdubbelmatch i tennis. Eller vinna på Lotto eller i Fia med knuff. Och att man tilldelas Nobelpriset och blir då Nobelpristagare.
Jag fiskade lite bland mina vänner och upptäckte överraskande nog ett ganska ljummet intresse för frågan. Dock, en journalistvän höll med DN-skribenten och två andra kompisar stöttade min uppfattning. Lite missnöjd tuggade jag ensam vidare på frågan. Beslöt sedan att gå den väl upptrampade vägen: Till källan. I detta fall fick det alltstå bli ett mejl till Svenska Akademien. Ganska snart fick jag svar från Odd Zschiedrich, kansliansvarig.

Bästa Elisabeth,
Du har naturligtvis helt rätt. Vi på Akademien säger alltid ”pristagare”, ”mottagare av” osv. Nobelstiftelsen uppskattar dessutom inte att man anlägger ett tävlingsperspektiv på Nobel. Dock heter det ibland ”winner” på engelska vid sidan om ”laureate” och åt detta är det nog inte mycket att göra. Och nu är det snart dags igen. På torsdag kommer ett nytt namn att läggas till de övriga. Vi får se hur det går.

Vad var det jag sa. Det var väl det jag tänkte, gillar särskilt meningen att Nobelstiftelsen uppskattar dessutom inte…Jag är inte den som tänker stöta mig med stiftelsen.

Några timmar senare dök det upp ännu ett svar i mejlboxen, min fråga hade även hamnat hos Sven-Göran Malmgren, Huvudredaktör för SAOL 14. Och här kommer hans svar:

Hej Elisabeth, ett ställföreträdande svar från Akademien:
Du syftar möjligen på att ”vinna Nobelpriset” låter som att vinna på lotteri. För ”vinna pris” är väl OK? Jag kan förstå den synpunkten, men språkligt vore det konstigt om man skulle skilja på olika pris, så att bara vissa av dem kunde stå som objekt till verbet ”vinna”. Så ”vinna Nobelpriset” får nog anses godkänt, även om det kanske i första hand bör användas i ledig stil.
Bästa hälsningar
Sven-Göran Malmgren
Huvudredaktör för SAOL 14

Lite nya bud från rent språklig horisont, delvis rätt till Ahlström på DN, fast jag klamrar mig ändå fast vid formuleringen att vinna Nobelpriset främst ska användas i ”ledig stil”.

Ännu en spännande dag i en bibliotekaries liv.
Ps. Svaren publiceras givetvis med tillstånd av brevskrivarna