I skulden är man ensam

Av: Frida, Stadsbiblioteket

På mina två händer kan jag räkna ihop det antal berättelser som på riktigt har satt ett permanent minne hos mig. Det är Macaulay Culkins öde i filmen Min tjej, avsnitt tre i filmatiseringen av The last of Us och människorna i boken Pojken i randig pyjamas.

Speciellt intressant i samlingen är ungdomsromanen Pojken i randig pyjamas, som får nytt liv och aktualitet när den fristående uppföljningen Alla förlorade platser finns att hitta i vårens bokutgivning. Författaren John Boyne är framför allt känd för sina ungdomsromaner, vilket Pojken i randig pyjamas klassas som, men i uppföljaren har han valt att vända sig till en vuxen publik. Intressant.

Det omänskliga i det mänskliga

Alla förlorade platser är, som nämndes tidigare, en fristående uppföljare men om man vill maxa läsupplevelsen rekommenderar jag verkligen att man tar sig till närmaste bibliotek eller bokhandel och införskaffar Pojken i randig pyjamas, och läser den först. Den bjuder in till en förkrossande läsning med ett slut som lämnar läsaren både stum och tom men samtidigt kokande av känslor. Det är en berättelse om det förfärliga som den gemena människan är kapabel att göra, det är en berättelse om livsöden, om relationer, om den fina naiviteten och oskuldsfulla nyfikenheten hos ett barn. Den är vacker och grym i det komplexa med att vara mänsklig och omänsklig på samma gång. Det handlar om det ofattbara i förmågan att blunda för det som ligger rakt framför en. Vanligtvis är jag en enda stor spoiler alert så jag ska hålla mina fingrar i styr och inte säga mer än så om det. Bara en sak. Slutet. Herregud, vilket slut. Läs! Och så säger jag inget mer.

I skulden är man ensam

I alla förlorade platser har åren gått och vi får följa systern, som nu har bytt namn till Gretel. I boken är hon 91 år. Hon blickar tillbaka till livet hon har levt efter att de flyttade, eller snarare rymde, från det ”där stället de bodde på efter Berlin”. Samtiden berättas parallellt med tiden efter andra världskriget och återkopplingar till tiden i den tidigare boken, vilket gör att det är enkelt att följa med i berättelsen även för den som möter Gretel och hennes familj för första gången.

Om Pojken i randig pyjamas handlar om vanliga människors förmåga till grymhet, handlar i stället Alla förlorade platser om skulden och hur stor del den enskilda människan bör bära av den kollektiva skulden. John Boyne skriver i boken:

”Skuld var det som höll en vaken om nätterna eller, om man lyckades somna, förpestade ens drömmar. Skuld trängde sig på vartenda glatt ögonblick, viskade i ens öra att man inte hade rätt att njuta. Skuld följde efter en på gatan, lade sig i de mest vardagliga händelser och påminde en om dagar och timmar när man kunde ha gjort något för att förhindra tragedin men valde att inte göra någonting. När man valde att leka med sina dockor i stället. Eller sätta knappnålar på Europakartor för att markera arméernas framfart. Eller flirta med en stilig, ung löjtnant.

Det var skuld.” (Boyne 2023:141)