Kategorier
Böcker Berfin Boktips Romaner Vi på bibblan läser

Franska pärlor i bibliotekets skrymsle

Av: Berfin, Stadsbiblioteket.

För väldigt många år sedan så hittade jag en bok på vårt lokala bibliotek av en fransk författare som tog mig med storm, jag har nog aldrig relaterat så mycket till något någonsin. Jag köpte boken efter jag läst ut den och den har följt med mig på många flyttar sedan dess, lite nött men ändå läsduglig. Några år senare så ser jag att samma författare har släppt en bok till, och gissa om den inte var bättre?

Èdouard Louis skriver i sin lilla, men kraftfulla, roman Vem dödade min far om livet att leva i en arbetarklassfamilj i en liten by i norra Frankrike där rasism och homofobi är konstant. Louis far är sjukpensionerad då han bröt ryggen på sin arbetsplats och tvingas nu sopa gator för att få sina bidrag, vilket har lett till att hans lungor ger upp. Franska staten pratar om parasiter och lata bidragstagare medan nedskärningarna på bidragen fortsätter – arbetarklassen dör långt innan de faktiskt går bort och staten kollar på. Romanen är fylld med hemska berättelser om författarens uppväxt med alkoholiserade föräldrar, fattigdom och homofobi som präglat Louis egen självbild och identitet.

Romanen är ett politiskt manifest som skildrar en bild utan skammen staten vill att arbetarklasspersoner ska ha, ett konstaterande att det faktiskt är Frankrike som står i skuld till hans far, inte tvärtom. Som Louis skriver, ”de minnen vi kommer ihåg som klarast är dem som ger oss skam” och detta är något han inte vill ge dem, minnena. Om hans far hade varit högutbildad så hade han aldrig vart samma öde till mötes och den skammen som kommer med; man arbetar tills man dör, eller värre, man hinner dö innan man faktiskt dör, och alla är där för att se det.

Frankrike gav hans far inget i gengäld för sitt arbete och som gensvar så namnger författaren varje fransk politiker, en efter en. Han beskriver hur deras reformer dödat hans far, kroppsdel efter kroppsdel, och hur revolutionen är nära.

Om det är någon som skriker för Édouard Louis så är det jag! Ett litterärt geni som förtjänar att pratas om, hans böcker är fantastiska på olika plan och orden berör så mycket att det gör ont.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s