Av: Mikaela, Söndrums bibliotek
Björnstad av Fredrik Backman. I den kalla, mörka, norrländska skogen finns en stad som lever och dör för hockey. Linjer mellan rätt och fel suddas ut, för allt man gör – det gör man för hockeyn. Men även om allt i Björnstad handlar om hockey, så handlar inget om hockey. Det handlar om klubbmentalitet som går överstyr, om manlighet, om barn som tar vuxenansvar, om dysfunktionellt funktionella familjer, om hur en hel stad i generationer har fostrats att älska hockey och hata grannstaden, hur känslor ligger och puttrar under ytan, hur drömmar kan gå i kras på ett ögonblick.
Hela staden ligger på juniorlagets axlar, på ett gäng 17-åringar. Om de är bäst löser sig allt (kanske), men om de inte klarar det? Förtvinar Björnstad bort då, när fabriken läggs ner och jobben försvinner? Det är ett tungt ansvar att lägga på 17-åringar som bara vill lira hockey. I detta får vi följa ungdomarna och de vuxna som försöker forma dem att bli sitt bästa jag. Men sitt bästa jag för sporten och laget, eller sitt bästa jag för sig själv och sina medmänniskor? När är ”högt i tak” för högt och ”tjocka väggar” för tjocka? Vem ska lära ungdomarna var gränserna går, och när det fruktansvärda brottet sker; vad skyddar vi med vårt liv – våra barn eller klubben? Den 17-åriga förövaren beskrivs som ”pojken” och det 15-åriga offret är den ”unga kvinnan”, redan där har staden valt sida. Offret heter inte längre Maya, och hon ses inte som ett offer, nu är hon bara den “unga kvinnan” som staden inte litar på, den som försöker sänka deras klubb med lögner.
Backman skriver träffsäkert, han har ett sätt att förmedla trovärdiga tankar från 15-åriga tjejer som gillar gevär mer än hockey, 17-åriga hockeykillar som gillar både killar och hockey, underklasskillen som inte vill något annat än att spela hockey men som inte har råd och är kort, hockeychefen som slits mellan sin stad, sitt jobb och familjen, karriärmamman som skriker i frustration i bilen på väg till jobbet för att småstadsmentaliteten äter upp henne inifrån.
Har du läst Fredrik Backmans andra böcker och förväntar dig humor blir du besviken; detta är första boken i en trilogi som är så allvarlig och känslosam att det är lätt att tro att det är en annan författare; men en minst lika fenomenal. Denna bok stannar kvar i minnet och borde vara obligatorisk läsning för sportklubbar och skolklasser – men kanske mest för föräldrarna till dessa barn och ungdomar. För om inte vi vet var gränserna går, hur ska de?
Hela Halmstad läser 