Draken i boken

Av: Frida, Stadsbiblioteket

Just nu håller jag troligtvis på med årets märkligaste läsupplevelse. I mina händer har jag boken When women were dragons av Kelly Barnhill. Tyvärr finns det i dag ingen svensk översättning, men jag håller tummarna för en sådan i framtiden.

Detta är en kul bok som bjuder på en schysst läsning. Intrigen är tvistad och svår att beskriva utan att hamna i någon slags galenskap, så håll i hattarna nu. Boken har ett feministfantasy-tema och den utspelar sig under 1950-talets Amerika. Denna speciella tidsanda då frihetskämpande soldater äntligen fick komma hem, kärnfamiljen idealiserades och de traditionella könsrollerna manifesterades. För er som har sett TV-serien Mad men så vet ni hur kampanjerna runt om i landet såg ut då; att kvinnorna som förvärvsarbetade övertalades till att gå tillbaka till diskbänken till förmån för den återvändande mannen. I detta skifte glorifierades hemmafrun i en rad olika reklamkampanjer och detta är också själva kärnan i Kelly Barnhills historia.

Intrigen tätnar

Under årens lopp har man sett kvinnor försvinna, men aldrig så många som under 1950-talet, då det sker en boom av drakifiering. Japp ni läste rätt. Drakifiering. Ett egenöversatt ord som syftar till det som kan hända alla kvinnor (i alla fall i den här versionen av verkligheten), att när en kvinna blir så pass frustrerad och arg genomgår hon en fysisk metamorfos. Hon kan bli så arg att hon förvandlas till en drake.

Oftast när det här sker flyger kvinnodraken i väg och syns aldrig mer igen. Det enda spår som kvinnan kan lämna efter sig är en uppbränd man, hus eller arbetsplats (mansdominerad så klart). Denna drakifiering pratas det aldrig om utan kvinnan slutar bara att existera. För omvärlden och samhället har hon aldrig funnits.

Det som lockar mig med boken är lekfullheten och galenskapen i kombination med de allvarliga undertonerna. Den får mig att törsta efter mer. Så jag googlade lite och fann en hel rad med böcker som går i samma galna fotspår:

Vad sägs om den mer etablerade författaren Margaret Atwoods Oryx och Crake, där hon spår att vi i framtiden kommer att ha blå rumpor? Galet ja! Intresseväckande? Absolut! Obekvämt? Definitivt!

Valeria Luiselli ligger enligt google inte heller i lä med boken Historien om mina tänder, och precis som titeln säger, handlar den om just tänder. En hel roman om tänder? Det låter nästan för bra för att vara sant.

För den som vill ha en mer igenkännande och bekväm typ av läsning kan jag avslöja att jag varvar drakarna med första delen om FBI-agenten Atlee Pine i boken Lång väg till rättvisa. En stabil bok med få konstigheter och som är författad av David Baldacci. Den kan förslagsvis fungera som sköljmedel mellan de mer lustigare titlarna. För även en person som jag själv kan ibland få för mycket av det galet goda.