Kategorier
Elisabeth Vi på bibblan läser

Djuren, djuren…

Av: Elisabeth, Stadsbiblioteket

De har nog alltid funnits men på senare tid har jag lagt märke till ett stadigt flöde av böcker om människor som drar sig undan världen, eller åtminstone stadens larm och brus. Ofta handlar det om något sår, sjukdom eller svårighet som gör att huvudpersonen mer eller mindre avstår kontakter med människor och i stället väljer att tillbringa mycket tid i naturen och hellre skapar nära ofta långvariga relationer med djur.

Rådjursmannen av Geoffroy Delorme

En självbiografisk bok om Geoffroy som tillbringade sju år i skogen i Normandie. Han kommer nära en flock rådjur, delar vardag med dem och lär dem så småningom på mycket listiga vis hur de ska undkomma jägare. Boken innehåller utöver väldigt fina skildringar av samspelet mellan människa och djur också en rejäl dos samhällskritik. Han hävdar, med fog, att vi ”gettofierar” djurens habitat. Lämnar dem åt liv i smala remsor mellan motorvägar, köpcentrum och förorter.  

Vi läsare får aldrig riktigt veta varför Geoffroy hellre umgås med rådjur än med människor men han menar att utan djuren och sin känsla för livet i naturen hade han kunnat råka mycket illa ut.

Räv och jag: en ovanlig vänskap av Catherine Raven

Boken är skriven av biologen Catherina Raven. Efter en uppväxt, helt och hållet präglad av faderns våldsamhet, valde hon tidigt att flytta hemifrån och bo för sig själv. Hon flyttade till ett ensligt beläget hus i Montana, jobbade först som viltvårdare och sedan lärare. Catherine har för vana att vid samma tid varje eftermiddag sitta ute och läsa. Hon upptäcker att en räv iakttar henne, detta är upptakten till en både oväntad och ovanlig vänskap.

I denna tid av pandemi och ibland kanske ofrivillig ensamhet passar det bra att påminna om naturens välgörande inverkan på oss. Vi kanske inte behöver gå så långt som Delorm och Raven, men jag vet hur glad jag blir när jag ser en särskild räv, åtminstone tror jag att det är samma räv jag ser då och då på ett speciellt ställe. Och en ekorre verkar gilla träden på vår tomt, det gör mig också oväntat glad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s