Är det inte dags att läsa nobelprisbelönad poesi?
Jo, absolut, det passar bra i sommartid, och resten av året också för den delen. Den senast översatta diktsamlingen av Louise Glück heter Ett byliv och här lånar hon sin röst till flera olika personer i denna tänkta eller verkliga by. En äldre man hos doktorn, en ung flicka, en kvinna betraktar sin granne som tvättar vid floden. Flera dikter begrundar kroppen, som i dessa fina rader:
”Min kropp, nu när vi inte ska färdas tillsammans mycket längre
upplever jag en ny ömhet för dig, rå och okänd”
Allt översatt av Jonas Brun som också skrivit ett intressant efterord, detta öppnar flera dörrar och vägar in i Glück byliv!
Ibland är semestern en bra tid att läsa klassiker som man kanske läst i sin ungdom eller tror att man läst i sin ungdom. För mig blir det Frans Kafkas Processen.
K. arbetar på bank, har enligt honom själv ett ganska viktigt arbete där, han bor som hyresgäst hos fru G. En morgon när han vaknar ställs han inför en utredningskommitté, han är misstänkt för ett brott och en process tar sin början. Krypande obehag och absurd humor. Vi som läser förstår lika lite som K. vad det handlar om, lider med honom men skrattar också.
En bok som jag sparat som en hemligt undangömd godispåse är Sockerfabriken av Dorothee Elmiger. Om romanen är bara hälften så bra som baksidestexten förmedlar så kommer det att bli en riktig läsfest.
Roman och roman förresten, det sägs vara en förening av prosa, forskningsrapport, dagbok och lyrisk essä. Författaren söker efter ”sötman i människans mörker” Och ”Med en samlares ostrukturerade begär finner hon otaliga historier, om mystikern Teresa av Ávila, dansaren Nijinskij, namnlösa människor på sockerplantager, fågelläten och Marx Kapitalet, om Heinrich von Kleists resa till slavupprorens Haiti i början av 1800-talet och en rörläggare som vunnit högvinsten på Lotto.”
Hela Halmstad läser 