Av: Karolina, Stadsbiblioteket
En debutroman som går i ett behagligt andante medan ögonen ständigt vill öka till ett allegro.
Språket i Inlandet är som en långsam norrländsk vals över stening mark. En vals med grova skor och mjukisbyxor.
Den handlar om att se det stora i det lilla och det lilla i det stora och att allt detta är så omedelbart och samtidigt så svårt att greppa.
Hur är det att flytta till ett helt nytt landskap och lära sig ”språket” men aldrig riktigt bli ETT med det, bara komma överens med att cyklerna i årstiderna går och kommer?
Hur är det att vara så ensam att det känns som jaget förvandlas till en dualitet- en märklig gemenskap med sig själv (med tjockt l).
Boken äger en bordunton som aldrig gör för mycket väsen av sig och som bara ligger där genom hela boken från början till slut.
Inlandet känns som ett rum som aldrig har vädrats eller som ett helt landskap som håller andan. Visst är den tillsynes lågmäld men samtidigt skriker den i det tysta. Det ekar ekar ekar. Varje ord är som ett hjärtslag.
Läs helt enkelt Elin Willows debutroman.
Hela Halmstad läser 