Läsecirkeln Afrikanska röster: Skuggans årstid av Léonora Miano

4792_20120502090815_Large

Källa: Alex. Foto: Laurent Zabulon

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en andra gång efter att ha läst Skuggans årstid av Léonora Miano.

Författaren Léonora Miano föddes 1973 i Douala, Kamerun. Hon växte upp med sin mor som var rektor, sin far som var apotekare och två systrar. När hon var i 18-årsåldern skickades hon till Frankrike för att studera. Miano tog där en examen i amerikansk och brittisk litteratur och skrev sitt examensarbete om nobelpristagaren Toni Morrison. Sin litterära debut gjorde Miano 2005 med Nattens inre som bland annat utsågs till bästa franska debutroman av litteraturtidskriften Lire. Skuggans årstid, som vi har läst under detta läsecirkeltillfälle, gavs ut 2013. Miano bor fortfarande kvar i Frankrike.

Hur var romanen då att läsa? Någon tyckte att romanen var svårläst, då man slängs in i en kontext man inte är van i. En annan menade att man bara skulle låta romanen skölja över en, då gick det lättare. En tredje tyckte att romanen var suggestiv och tämligen lättläst, men att det var krångligt med alla namn. När man läste romanen kändes det som att alla män verkade ha ett namn som började på M och alla kvinnorna ett namn som börjar på E. Författaren upprepade vissa fraser flera gånger i boken. En i gruppen hade räknat att frasen ”Kvinnorna vars söner aldrig blev hittade” upprepades 42 gånger.

skuggans-årstidVi diskuterade dessa kvinnor vars söner aldrig blev hittade, då de i romanen förskjuts och förvisas till en plats utanför byn. Hur de skulle vara de som skulle sörja och hur deras sorg, skulle separeras för att inte påverka dem alla. Vi diskuterade det som föranledde detta och förloppet som följde därefter. Hur magin ansågs skydda byinvånarna och hur de hade ett eget samhällsupprättande system. Hur världen var liten för dessa människor, som kanske endast rört sig i sin by och dess omnejd, och hur balansen blev rubbad när kolonisatörerna och slaveriet gjorde sitt inträde. I samtalet tog vi också upp hur mötet med kolonisatörerna beskrevs utifrån byinvånarnas perspektiv, stundom på ett smått komiskt sätt, och på vilket fruktansvärt sätt slavarna behandlades och avhumaniserades genom att bli berövade sitt hår, sina smycken och personliga ägodelar.

Romanens titel och den skugga som återkommer i romanen lyftes också. Skuggan, mörkret, oron som kom med det okända och onda. ”Nu lever vi i skuggans tid”, står det på något ställe i romanen.

Avslutningsvis diskuterade vi slutet av boken, som vi tyckte var komprimerat och händelserikt och där det andliga och de verkliga stundom var svåra att urskilja. Hur de försvunna verkade befinna sig i en värld mellan de levande och de döda. Vi kom också in på slaveriet i stort och funderade kring dess  konsekvenser. Hur många byar, folk och stammar som utrotades i dess spår. Vi kunde också konstatera att denna roman hade kvinnoperspektiv, som saknats i flera av de tidigare romaner som vi läst och utspelat sig under samma tidsperiod.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s