En thriller i mörkret?

mörker.jpgMörkt, kallt och rått ute? Vad passar då inte bättre än en spännande thriller i hemmets varma vrå?

 

nattspår

 

I Nattspår av Karin Aspenström lär vi känna Kaj Lomme, en sextiofemårig författare med skrivkramp och, kanske, sina bästa romaner, bakom sig. När han efter att ha publicerat ett blogginlägg blir utsatt för hot, beslutar han sig för att flytta till ett ödehus i Värmland.

Inte så långt efter inflyttning börjar märkliga saker hända. För att få svar, beger sig Kaj ut och lär känna byns invånare och närmar sig snart en historia som skulle kunna bli en stoftet till en ny roman. Det visar sig dock snart finnas de som är beredda att gå långt för att dölja saker som hänt i det förflutna.

Jag gillar tanken på spänningsromanen som en spegel av vår samtid. Och det är den här romanen, dels i skildrandet av ett näthatsdrev, men också i beskrivningen av Lomme som lite av en kulturman. I Nattspår får vi en sävlig spänningsintrig, där författaren sammanlänkar dåtid med nutid och förser oss med små detaljer för att höja vår puls måttligt, men utan att röja alltför mycket. 

 

klickad.jpg

 

I Klickad av Karin Bojs möter vi Doris, som är vikarierande journalist på en kvällstidning och som jagar nätartikelsklick och fast anställning. Hon lever ensam, men har en bror som lider av psykisk sjukdom som hon engagerar sig i. Tre gånger i veckan tränar hon en stenhård form av rysk självförsvarsmetod som heter Systema. När hennes träningskompis hittas död, börjar Doris gräva i händelsen.

Detta sker samma vecka som Nobelpriset i medicin ska tillkännages. Doris skickas iväg för att rapportera och när priset går till en anställd på Karolinska institutet, så finner sig Doris snart i en värld med både stora egon och ifrågasatta rön.

Bojs har tidigare arbetat som vetenskapsredaktör på DN och är kanske mest känd för den August-prisvinnande fackboken Min europeiska familj från 2015. Den här spänningsromanen är både fartfylld och på sina ställen ambitiöst faktaspäckad. Det märks att Bojs kan, har inblick och brinner för frågor som rör DNA, medicin och forskning.

 

sista färjan från ystad

 

I Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson sätter sig ett par i en bil och kör skyndsamt ner mot Skåne för att hinna med sista färjan från Ystad. När bilen väl kör ombord och lämnar Sverige lämnar de samtidigt en lång rad människor bakom sig. Människor vars liv paret högst varit involverade i.

Författaren Karin Alfredsson har tidigare skrivit en rad böcker där det centrala temat har varit kvinnors liv och villkor och där viktiga ämnen såsom tex misshandel, trafficking och aborträtt har lyfts. Denna thriller är dock något helt annat. Det är en ren underhållningsroman som både är snabbläst och mycket spännande och som samtidigt skapar nyfikenhet och lust att läsa mer av författaren i fråga.

 

fallet

 

I Fallet av Lars Wilderäng möter vi Micke som lever på gatan. Han är smutsig, nergången och letar ständigt efter någonstans att värma sig. Vem var Micke egentligen innan han hamnade här?

Med start 2002 och framåt får vi följa Mikael genom bostadsköp, familjebildning, restaurangbesök, Thailandsresor och ännu flera bostadsbyten och restaurangbesök i en allt snabbare lånekarusell. Krona för krona tar sig Micke närmare ruinens brant och inga bromsar i världen kan stoppa honom.

Hade jag inte sett tv-programmet Lyxfällan, så hade jag nog avfärdat den här boken som alldeles för orealistisk, men uppenbarligen finns det människor som är på detta vis. Och så till bokens intrig – vem är egentligen skyldig till att Micke sitter i den sits som han nu befinner sig i? Han själv eller de som ständigt uppmuntrade honom?

Detta är en helt fristående spänningsroman, så har man inte läst Wilderäng tidigare, så är detta en bra bok att börja med.

 

låt mig vara

 

Låt mig vara av Clare Macintosh handlar om Anna som är mitt i livet – tillsammans med en man hon älskar, nybliven mor och har en stabil ekonomi. Livet borde vara på topp, men sorgen gnager inom henne. Hon förlorade både sina föräldrar inom loppet av sju månader. Anna har aldrig kunnat förlika sig med polisens utlåtandet om att det var självmord, utan har alltid misstänkt att föräldrarna istället bragdes om livet. När hon nu ett år efter föräldrarnas död får ett gratulationskort som anspelar på tragedin, så tar hon ny kontakt med polisen och möter där en pensionerad civilanställd polis som börjar gräva i fallet.

Detta är den brittiska författaren Clare Macintosh tredje spänningsroman. Har man läst henne tidigare, så vet man att handlingen plötsligt på ett mycket dramatiskt sätt kan vända i en helt ny riktning. Det börjar mycket långsamt, men vartefter tar det fart och historiens upplösning presenteras för oss. Berättelsen vacklar stundom, men boken är ändock helt läsvärd, trots att den inte når fram om jämför med debuten. Har du aldrig läst Macintosh innan, så läs då Jag lät dig gå.

 

dubbelliv

 

Dubbelliv av den amerikanska författaren Flynn Berry handlar om Claire. När hon var barn blev hennes barnflicka mördad och hennes pappa misstänkt för mordet. Mordfallet slogs upp stort i massmedia, samtidigt som pappan försvann spårlöst. Claires familj bytte namn, lämnade London och flyttade till Skottland för att undkomma drevet. Nu i vuxen ålder har dock Claire återvänt till huvudstaden för att söka  efter ledtrådar om sin far. 

Detta är Berrys andra thriller efter debuten Sargad. Claires jakt på sanningen om sin far sammanflätas här med historien om hur föräldrarna träffades, förälskade sig, bildade familj och slutligen separerade innan den stundade tragedin med barnflickan. I periferin ligger hela tiden föräldrarnas vitt skilda klassbakgrund och lurar.

Vad hände egentligen den där kvällen då barnflickan bragdes om livet? och vad hände med Claires far? Om han fortfarande är i livet, var har han då gömt sig alla år?

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Läsecirkeln Afrikanska röster: Skuggans årstid av Léonora Miano

4792_20120502090815_Large

Källa: Alex. Foto: Laurent Zabulon

I Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets gemensamma afrikanska läsecirkel Röster från unga nationer har vi nu träffats en andra gång efter att ha läst Skuggans årstid av Léonora Miano.

Författaren Léonora Miano föddes 1973 i Douala, Kamerun. Hon växte upp med sin mor som var rektor, sin far som var apotekare och två systrar. När hon var i 18-årsåldern skickades hon till Frankrike för att studera. Miano tog där en examen i amerikansk och brittisk litteratur och skrev sitt examensarbete om nobelpristagaren Toni Morrison. Sin litterära debut gjorde Miano 2005 med Nattens inre som bland annat utsågs till bästa franska debutroman av litteraturtidskriften Lire. Skuggans årstid, som vi har läst under detta läsecirkeltillfälle, gavs ut 2013. Miano bor fortfarande kvar i Frankrike.

Hur var romanen då att läsa? Någon tyckte att romanen var svårläst, då man slängs in i en kontext man inte är van i. En annan menade att man bara skulle låta romanen skölja över en, då gick det lättare. En tredje tyckte att romanen var suggestiv och tämligen lättläst, men att det var krångligt med alla namn. När man läste romanen kändes det som att alla män verkade ha ett namn som började på M och alla kvinnorna ett namn som börjar på E. Författaren upprepade vissa fraser flera gånger i boken. En i gruppen hade räknat att frasen ”Kvinnorna vars söner aldrig blev hittade” upprepades 42 gånger.

skuggans-årstidVi diskuterade dessa kvinnor vars söner aldrig blev hittade, då de i romanen förskjuts och förvisas till en plats utanför byn. Hur de skulle vara de som skulle sörja och hur deras sorg, skulle separeras för att inte påverka dem alla. Vi diskuterade det som föranledde detta och förloppet som följde därefter. Hur magin ansågs skydda byinvånarna och hur de hade ett eget samhällsupprättande system. Hur världen var liten för dessa människor, som kanske endast rört sig i sin by och dess omnejd, och hur balansen blev rubbad när kolonisatörerna och slaveriet gjorde sitt inträde. I samtalet tog vi också upp hur mötet med kolonisatörerna beskrevs utifrån byinvånarnas perspektiv, stundom på ett smått komiskt sätt, och på vilket fruktansvärt sätt slavarna behandlades och avhumaniserades genom att bli berövade sitt hår, sina smycken och personliga ägodelar.

Romanens titel och den skugga som återkommer i romanen lyftes också. Skuggan, mörkret, oron som kom med det okända och onda. ”Nu lever vi i skuggans tid”, står det på något ställe i romanen.

Avslutningsvis diskuterade vi slutet av boken, som vi tyckte var komprimerat och händelserikt och där det andliga och de verkliga stundom var svåra att urskilja. Hur de försvunna verkade befinna sig i en värld mellan de levande och de döda. Vi kom också in på slaveriet i stort och funderade kring dess  konsekvenser. Hur många byar, folk och stammar som utrotades i dess spår. Vi kunde också konstatera att denna roman hade kvinnoperspektiv, som saknats i flera av de tidigare romaner som vi läst och utspelat sig under samma tidsperiod.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket