Varm mjölk och grön flicka

Jag har precis läst två romaner om två unga kvinnor som möter, eller tvingas möta, livet där någonstans mellan 20- och 30-årsåldern på helt olika sätt.   

 

varm mjölk

 

Varm mjölk av Deborah Levy handlar om Sofia som har åkt med sin mamma för att besöka en specialistläkarklinik vid kusten i Spanien. Mamman har stundtals problem att gå, är deprimerad och äter en massa mediciner. Manetbrännande bad, solsmekt hy, nyfunnen vänskap och ung förälskelse varvas i romanen med en stundom cementerad destruktiv symbios där dottern åtlyder och servar sin sjuka mamma och som tack får glåpord och anklagelser.

Deppigt? Nej, romanen inger läsaren hopp utan att bli glättig och varefter man läser så önskar och tror man att resan ska bli något av en vändpunkt – för dem båda. Detta är en varm roman som stundom vänder på perspektiven och som skrapar på ytan på flera mellanmänskliga relationer (alltså inte bara Sofias och hennes mammas) och visar vad som händer när en person kommer till insikt.

 

green-girl

 

I Green girl av  Kate Zambreno möter vi Ruth som är amerikan och bosatt i London. Hon arbetar som säljare i varuhuset Hurrids. Dagarna i ända försöker hon sälja en banal rosa kändisparfym. Jobbet är själlöst och långsamt, hon har en jobbig chef och många kollegiala maktkonstellationer att ta hänsyn till. Efter jobbet rör hon sig över London – provar dyra kläder som hon inte har råd med, insuper glossiga modemagasin, festar och har trassliga relationer.

Green girl är en roman om en ung kvinna och hennes liv och är en ögonblicksbild av just detta, då vi egentligen inte vet var hon kommer ifrån eller vart hon är på väg. Ungdomens egocentrism ges i uttryck i romanen med att Ruth ägnar mycket tid att fundera på sig och sitt liv och att Ruths berättarjag ibland till och med lämnar henne kroppsligen för att se och tala om henne i tredje person.

Romanen ingjuter, i alla fall i mig, stor London-nostalgi (både vad gäller platser och tunnelbanans eviga ”mind the gap”) och beskriver en av alla dessa mängder av unga människor (som inte är britter och inte turister, utan något däremellan) som kommit till London för att tillfälligt arbeta i servicesektorn (precis som jag själv gjorde när jag var i samma ålder).

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s