Christoffer Holst- lyckopiller och spänning!

För några år sedan läste jag en bok som jag minns att jag tyckte mycket om, ”Mitt hjärta går på”, som var Christoffer Holsts debutroman. Det var en varm och rörande berättelse om förälskelsen mellan två unga män.

Så för ett tag sedan råkade jag stöta på en av hans senare böcker, ”För oss är natten ljus”. Jag läste den och den visade sig vara ett riktigt litet lyckopiller! Familjen Brickman bestående av mamma, pappa, pappans nya fru och två vuxna barn har varit på en äldre släktings begravning då de blir ofrivilligt fast i New York på grund av. en pilotstrejk. De måste bli kvar i minst fem dagar och för de flesta av dem känns detta som en avgrundslång tid och en katastrof. Kanske särskilt för huvudpersonen Oliver, den 18-årige sonen. De inhyser sig allihop hos pappans syster som bor i New York. Och övernattandes på madrasser i hennes vardagsrum och strövandes på gatorna i New Yorks stadsvimmel tvingas de alla att komma närmre varandra och även sig själva. Och för Oliver visar sig det hela innebära att flera av hans drömmar inte känns så avlägsna längre. Gillar man berättelser med intriger och komplikationer så är detta bra läsning! En mycket underhållande feelgood-roman!

Eftersom jag gillade båda dessa böcker så mycket så gav jag mig på en tredje, ”Söta röda sommardrömmar”. Även denna en härlig feelgood-roman, dock av det betydligt mer lättviktiga slaget, vilket inte riktigt passar min smak lika bra. Dessutom har Christoffer Holst här lagt till en mordgåta så att det ska bli en slags feelgood-deckare. Denna mordgåta känner jag att han lika gärna kunde ha utelämnat. Den kändes tyvärr inte alls trovärdig, knappt ens spännande faktiskt… eller kanske ska man läsa den som en parodi på deckargenren…? Hur som helst har han nu skrivit en uppföljare till denna som kommer ut i slutet av sommaren, ”Blå, blå höstvågor”. Denna deckarserie som det nu ser ut att bli heter ”Cilla Storm”, samma som huvudpersonen. Kanske läser jag även del 2 av ren nyfikenhet och ser om han förfinat sin teknik i mordgåte-skrivande.

Här finns böckerna!
Mitt hjärta går på

För oss är natten ljus

 

/Maria

Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Det här är en bok som kritiker verkar ha mycket delade uppfattningar om.

Personligen  står jag på den sidan som gillar boken. Det kan till och med vara den bästa boken jag läst på minst fem år och den ligger definitivt på min topp fem lista.

Jag ska inte ljuga, den var inte lätt att ta sig igenom, inte på grund av språket utan för att det tog emot att sätta igång att läsa en så tjock bok, det är en tegelsten, ca 730 sidor. Jag fick den i födelsedagspresent för ett år sedan och sen åkte den mellan sängbordet och bokhyllan i många månader. Två gånger började jag läsa den men ena gången fick jag inte rätt känsla för den och andra gången kom en annan bok och stal min uppmärksamhet (händer mig hela tiden). Men i mars åkte jag på semester och då åkte ”Ett litet liv” med i resväskan och jag ångrar mig inte en sekund. Swish sa det, så var den utläst bara sådär. Är det bara jag som får separationsångest när jag läst klart en bok?

Själva handlingen är inte heller så lätt att ta sig igenom. I början är den lite rörig när den hoppar mellan de fyra olika huvudkaraktärerna, men så fort man ”lärt känna” Jude, Willem, JB och Malcolm så flyter läsningen på bra. Men det är tung läsning, och då menar jag handlingen. Det är inga lätta ämnen som tas upp och jag varnar redan nu för att tårkanalerna kommer tränas rejält. Efter några kapitel inser man att det är Jude, med sin komplicerade bakgrund, som står i centrum för historien. Och jag känner för Jude och jag känner för de andra tre vännerna och nu när boken är slut så saknar jag dom. Jag vill veta mer, jag har fortfarande frågor som jag vill ställa till dom.

Boken handlar framförallt om vänskap, men också kärlek och vad som kan hända med en människa vid brist på kärlek.

Även bipersonerna är skickligt skildrade och får ta mycket plats. Jag får flera gånger stanna upp och påminna mig själv att det inte är en biografi för alla personerna framstår så trovärdiga. Allt är snyggt sammanvävt och jag är imponerad över hur Yanagihara har lyckats binda ihop en så lång historia med så pass många karaktärer som dessutom sträcker sig över flera årtionden.

Ska jag säga något negativt så är det att jag inte alltid köper allt bra som sker i Judes vuxna liv, det låter lite för enkelt ibland.

Men annars köper jag allt, rätt av! Den är fantastisk, läs, bara läs!

Emma

Här finns boken att låna!

Läsecirkeln Afrikanska klassiker: Upp genom mörkret av Ngugi Wa Thiong’o

ngugi_wa_thiongo_foto_daniel_anderson

Nu har vi haft den andra träffen för Söndrums biblioteks och Stadsbibliotekets läsecirkel på temat afrikanska klassiker, denna gång träffades vi på Stadsbiblioteket. Vi diskuterade boken Upp genom mörkret av den kenyanske författaren Ngugi Wa Thiong’o. Boken följer en kenyansk familj i kolonialtidens slutskede där den spirande konflikten mellan de infödda och kolonisatörerna i skenet av Mau mau-upproret leder familjen till splittring och död. I handlingens fokus står den unge Njoroge som den ende sonen i familjen, som får möjlighet att utbilda sig.

Författaren Ngugi wa Thiong’o föddes 1938 i Kamiriithu i centrala Kenya. Sin första utbildning fick Ngugi vid en missionsskola och universitetstiden tillbringade han vid Makarere University College i Kampala, Uganda och senare vid universitetet i Leeds, England. Efter studierna undervisade han först i engelska vid Nairobi University College, föreläste därefter i afrikansk litteratur vid Northwestern University i Illinois, USA, och fortsatte därefter som lärare vid universitetet i Nairobi där han sedermera blev chef för den litteraturvetenskapliga institutionen. I slutet av 1970-talet fängslades Ngugi wa Thiong’o och tvingades att gå i exil i Storbritannien och  USA. Ngugi wa Thiong’o räknas som en av Kenyas främste författare. Sina första verk skrev han under studietiden i Uganda och romanen ”Upp genom mörkret” gavs ut 1964 och följdes av flera andra.

upp-genom-mörkretVad tyckte vi då om boken? Någon uttryckte att boken ger en fantastisk bild av de människors liv som boken skildrar, religionens inverkan och vikten av utbildning. Vi talade bland annat om glädjen, som huvudpersonen känner, inför att studera trots att han får gå åtta kilometer enkel väg för att komma till skolan varje dag. Romanen ger en klar bild av koloniseringen och dess effekter när man får följa den enskilda människans öde.

Vi diskuterade när boken utspelar sig (1950-talet) och när den gavs ut (1964). I dialogerna får vi veta att flera karaktärer deltagit både i det första och andra världskriget och en inblick i hur dessa afrikaner stred i krigen vid engelsmännens sida. Strejken, som äger rum i boken, funderade vi på om de tagit intryck av från soldaternas upplevelser från krigen. De hjälpte till att kriga sida vid sida med engelsmännen, kanske skulle de även själva kunna kämpa för sin egen befrielse?

De religiösa tonerna i boken talar om en profetia om att engelsmännen ska ge sig av. De vita engelsmännen är markägare och i romanen skildras afrikanernas sorg över att ha förlorat ägandet över marken och den bördiga jorden, vilket också försämrar deras möjligheter att kunna försörja sina familjer. Engelsmännen har sedan koloniseringens början nu bott i flera generationer i landet och ser Kenya som sitt land.

Det gamla uttrycket om att härska genom att splittra återkommer i boken. Landets över 40 olika etniska grupper och en karta, som liksom övriga Afrikas länder, har ritats med linjal utan hänsyn till reella förhållanden. I romanen beskrivs hur de svarta vänder sig mot varandra. Bristen på utbildning leder till den enskilda människans svårigheter att se i vilket sammanhang denne befinner sig.

Hur var boken att läsa? Splittrad, sa någon, och inte lika enkel som den förra boken, sa någon annan, men samtidigt med ett enkelt skrivet språk. Vi enades i att det nog var berättarrösterna i romanen som gjorde läsningen mer komplex. Författaren sätt att växla mellan vad och vems perspektiv man får inblick i, blir att det stundom blir många olika röster att följa.

Det finns även en lite Romeo och Julia-liknande historia i boken i relationen mellan Njoroge och en av hans klasskamrater Mwihaki, vars far ligger i konflikt med Njoroges familj. Vi avslutade diskussionerna med att diskutera det fantastiskt vackra bokomslaget.

/ Jörgen, Söndrums bibliotek och Anna R, Stadsbiblioteket