Tre otrohetsdramer + en bok till

ingdmyfs0019

Det finns en uppsjö av romaner om kvinnor som blir bedragna av sin män. Tre sådana lyckades jag lägga ner i resväskan under julledigheten.

Otrohetsdramer brukar ha vissa gemensamma nämnare – själva uppdagandet kryddat med lögner och svek, sörjande kvinnor som funderar på vad de investerat i och försakat för äktenskapet, ångerfyllda velande män som både vill ha kakan och äta den och slutligen vägen till dramats upplösning, kantat av hopp, men som allt som oftast slutar i äktenskaplig katastrof. Så är även fallet med dessa tre  –  Nina Lykkes Nej åter nej, Meg Wolitzers Hustrun och Simone de Beauvoirs En bruten kvinna. När jag nu har läst dessa romaner, så tänker jag med lite förundran att man kan skriva samma dänga till historia gång på gång – och det fortfarande blir läsvärt.

 

Gemensamt för dessa tre romaner är att de utspelar sig i en välmående medelklassmiljö där de har det gott ekonomiskt ställt, är välutbildade och har barn som precis tagit klivet ut i vuxenvärlden. De skulle kunnat ha varit nöjda och njutit av livet och av varandra, men vips så kommer otroheten emellan. Den stora skiljelinjen mellan dessa romaner är hur kvinnorna beslutar sig för att bemöta otroheten. Den första låtsas som inget, den andra väljer att försöka acceptera det hela och den tredje vill skiljas.

 

nej-och-ater-nej

I Nej och åter nej får vi följa Ingrids tankar om sina snart vuxna barn, sin man, arbetet som lärare och relationen till vänner och släkt. När hon får reda på att maken är otrogen ställs allt på sin spets. Vi får även en inblick i makens och älskarinnans innersta tankar vilket ger berättelsen bredd och djup och en större komplexitet än vad till en början kan anas.

Här finns humor och en gnutta ironi blandas samtidigt med en hel del igenkänning om vår samtid och berättelsen mynnar slutligen ut i ett, något överraskande och kanske till och med en aning norskt (ja, det tycker jag nog), men ändå helt logiskt avslut.

 

 

 

hustrun_2

I Hustrun får vi följa Joan vars make är en framstående hyllad amerikansk författare från dess att de träffas tills att de nu är i 60-årsåldern. Berättelsen om deras relation är lika mycket ett avstamp i 1900-talets kvinnohistoria som en inblick i flera kvinnogenerationers tidstypiska ok.

Hustrun är en kompakt historia om livsval, både valda och påtvingade sådana med en hel del mänskliga motsägelser som mynnar ut i en riktigt amerikanskt grand final.

Boken har nyligen filmatiserats med Glenn Close, Jonathan Pryce och Christian Slater i de ledande rollerna.

 

 

den-brutna-kvinnan

I Den brutna kvinnan möter vi hemmafrun Monique som har två vuxna döttrar och är gift med en läkare. När hon får reda på att maken har en affär med en kvinna som gjort helt andra livsval och har helt andra värderingar och kvaliteter än hon själv, så sätts både en inre och yttre strid i gång.

Romanen, som är skriven i dagboksform, gavs ut på franska 1967 och har nu för allra första gången översatts till svenska. När jag läser den här romanen återkommer jag upprepade gånger till tanken på att det faktiskt är författaren till Det andra könet som skrivit boken, vilket ger mig tröst och gör att jag kan se på Monique på ett lite mer nyanserat sätt. Och som alltid slår det mig, när jag läser Simone de Beauvoir, att hon skriver så uppfriskande och okonstlat.

 

 

konturer

När jag under julledigheten skulle börja på bok nummer fyra, Konturer av Rachel Cusk, och den inte handlade om otrogna män, så blev jag lite förvånad. Först lyckas med konststycket att pricka in tre böcker med samma tema – och sedan inte. Det finns vissa element av otrohet i boken (jag letade och fann dem i tex flygplansstolsgrannen), men inget så att jag skulle kunna hävda att boken handlar om just detta ämne.

Vad handlar då boken om? Jo, en kvinnlig författare åker till Grekland för att hålla i en skrivarkurs. Under hela resan möter hon olika personer, som vi får lära känna mer ingående under berättelsens gång. Den här boken är lite allt samtidigt (lågmäld, högljud, hastig, långsam) och på samma gång – allt detta fokus någon annanstans bortom sig själv. Vem är hon, tänker man. Men fortsättning följer och fler svar kanske ges i del två och tre: Transit och Kudis.

 

Något som dessa fyra romaner har gemensamt är också att de alla är på cirka 200 sidor, så har man inte tid, ork eller lust att sätta tänderna i en väldigt tjock roman, så är de ett bra alternativ även utifrån detta perspektiv.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Två heta boktips!

Britannia Road av Amanda Hodgkinson

”Pojken var hennes allt. Han var liten till växten, bångstyrig och rörde sig ryckigt, som om var ett jagat, vilt djur utan möjlighet att gömma sig. I hans barnakropp och vakna blick levde alla de försvunnas, de återfunnas och de aldrig glömdas mörka hjärtan. Hon älskade honom med samma oförsonliga kraft som får skogens träd att skjuta upp ur jorden, men hon fruktade att det inte räckte för att hon skulle få behålla honom. Därför reste hon med honom till England, övertygad om att Janusz skulle älska honom och ta hand om honom. På skeppets passagerarlista stod hon under namnet Silvana Nowak. Tjugosju år. Gift. Mor till en son, Aurek Josef, sju år.”

Silvana och hennes son har överlevt andra världskriget. Året är 1946 och de är på väg till England till staden Ipswich där Janusz, hennes man, lovat att skapa ett nytt liv åt sin lilla familj. De har inte setts på sex år. Kriget har påverkat dem och förändrat dem. De bär på traumatiska minnen. Silvana och Aurek har överlevt gömda i skogen och Janusz har överlevt som soldat. När de nu möts igen är de inte samma personer som de var innan kriget bröt ut. De bär båda på mörka hemligheter. På Britannia Road 22 försöker de båda skapa sig ett nytt liv tillsammans. Silvana vill tro att ett normalt liv är möjligt och att hemligheten som hotar hennes son aldrig ska behöva komma fram.

Bokens kapitel växlar mellan Silvana och Janusz berättelse. Den växlar mellan Polen under kriget och England 1946. Det är en roman om bandet mellan mor och barn, om förtvivlan men också hoppets och förlåtandets styrka.

En mors bekännelse av Kelly Rimmer

En bok om två mammor, Olivia som försöker gå vidare efter att hennes man David tagit livet av sig och lämnat henne ensam med deras lilla dotter och Ivy, Davids mamma. De har helt olika uppfattningar av mannen i sina liv. Olivia som blivit misshandlad av sin man och Ivy som vägrat inse vad som händer och alltid satt sin son på piedestal. Det är en gripande, stark roman om misshandel och om att skydda någon som betyder allt för dig. Olivia kämpar med depression och förnekelse men har bestämt sig för att gå vidare. Hon ska gå tillbaka till sitt jobb och hennes dotter ska börja på dagis. Hon är redo, men varför tittar alla så konstigt på hennes dotter? Vi får följa henne i vartannat kapitel och en fruktansvärt hemsk historia om förtryck, svartsjuka och misshandel växer fram. När det blir Ivys tur berättar hon om sin sons uppväxt och för läsaren blir det tydligt att hon uppfostrat ett monster, vem bär egentligen skulden? Hur blir människan ond och vad ska man göra när tecknen blir uppenbara?

/Annika Söndrums bibliotek

 

 

I väntan på Skam!

Om du precis som jag saknar den norska TV-serien Skam i ditt liv då kan jag kanske minska din saknad lite.

För det första har det alldeles nyligen släppts böcker om Skam! Där det bland annat berättas om bortklippta scener och scener som inte ens gjordes till serien. Dessutom har skaparen av serien, Julie Andem, lagt in sina egna skisser och anteckningar, vilket gör att man får en ännu djupare förståelse för karaktärerna. Tyvärr så har böckerna bara släppts på norska än så länge… Men det är sagt att de ska översättas till svenska. För att minska abstinensen fram till dess vill jag tipsa om tre böcker som på ett eller annat sätt ger lite samma känsla som Skam.

Linas kvällsbok 1&2 kom ut 2003 och är baserad på författaren Emma Hambergs uppväxt. Det är en dagboksroman med hög igenkänningsfaktor. Om tonårstjejen Lina som bara vill passa in och därför ofta faller för grupptrycket. Under berättelsens gång får man följa hennes resa med alla typiska tonårsproblem. Första gången jag läste den var i samband med att den kom ut, men för några år sedan läste jag om den inför ett arbete jag hade i mina studier. Min inställning till boken innan jag läst den en andra gång var att jag inte skulle gilla den när jag nu var äldre och inte längre tillhörde målgruppen. Ack vad jag bedrog mig! Jag uppskattade den om möjligt ännu mer senare i livet, kanske till och med mer då. Emma använder ett lätt och trovärdigt språk som får en att både skratta och skämmas när man känner igen sig. Boken fungerar som en vän för de som är i samma fas i livet som karaktären Lina och för de äldre får den en att minnas tonårstiden, utan att romantisera den. Skulle jag dra några paralleller till en karaktär i Skam skulle det vara Vilde. Den något naiva och osäkra tjejen som bara vill passa in och göra ”rätt”.

Bok nummer två är Regn och åska av Håkan Lindquist. En underbar kärlekshistoria mellan två tonårskillar, Oscar och Rein. När jag läser boken får jag lite samma lyckokänsla som jag fick när man såg Noora och William ihop eller Isak och Even. Ni vet när dom mest bara ligger i en säng ihop och är så där löjligt lyckliga och nykära? Håkan har lyckats fånga den där rosenfärgade, glittriga regnbågekänslan på pricken. Allt är inte guld och gröna skogar hela tiden vilket ger berättelsen och karaktärerna mer djup. Håkan skriver vackert och ibland med lite för stora ord men i det stora hela fungerar det och man vill veta mer om Oscar och Rein. Något som jag anser vara en bonus är att det inte ligger så mycket fokus på att komma ut, utan fokus är just romansen, den första stora kärleken, ungefär som det var för Isak och Even.

Sista boken som ger mig den där Skam-känslan är Wallflower av Stephen Chbosky Mer känd som ”The Perks of Being a Wallflower” som var titeln när den filmatiserades med bland annat Emma Watson i en av huvudrollerna. Denna roman tar upp lite allvarligare ämnen så som psykisk ohälsa och ett mentalt uppvaknande om vem man är och varför man inte alltid mår så bra. Boken är skriven i brevform och det är huvudkaraktären Charlie som skriver breven. Vem mottagaren är får man aldrig riktigt veta, något som tillför viss spänning och även är en del av varför jag hela tiden vill läsa mer. Charlie är en tonåring vars bästa vän tagit livet av sig. I och med den och andra svåra förluster har Charlie svårt för att passa in i samhällets normer, han känner utanförskap och som läsare känner man verkligen för Charlie och hans situation. Även när han får nya vänner har han svårt för att veta hur han ska bete sig och gör ofta bara som han blir tillsagd, sällan gör han det han själv verkligen vill. Man får följa hans utveckling och uppvaknade och jag tror att många känner igen sig i Charlies känslor, tankar och handlingar. Att den är skriven i brevform utan att någon besvarar breven skulle kunna vara besvärligt men jag anser att det fungerar och författaren Stephen har ett underbart sätt att använda språket på som tilltalar alla åldrar. Skam karaktärer som passar in skulle i min mening vara främst Even men jag anser att man kan se många av karaktärerna bland Charlies nya vänner.

Emma P