Till minne av en villkorslös kärlek

Jag har lyssnat på Jonas Gardells nya roman, ”Till minne av en villkorslös kärlek”, inläst av författaren själv. Att höra honom själv läsa denna bok gav absolut ett mervärde till upplevelsen. Han inte bara rätt och slätt läser boken utan hans känslor kring berättelsen framgår också i röstläge och tonfall. Det är ju en berättelse som ligger nära hans eget liv. Den handlar om hans egen uppväxt och liv men är framförallt en skildring av hans mamma, Ingegärd Gardell. Boken skulle ha kunnat skrivas som en biografi men Jonas Gardell har valt att göra den till en autofiktiv berättelse. Därför låses inte läsaren till att uppfatta berättelsen som helt igenom sanning utan det finns öppningar för andra sanningar. Som flera gånger uttrycks i boken så är detta en verklighet såsom han uppfattat den. Eller egentligen den utomstående berättaren eftersom att det i berättelsen inte är Jonas Gardell själv som är berättaren. Men detta utesluter inte att exempelvis hans syskon har en annan uppfattning av verkligheten. Så är det ju ofta med syskon. Samma uppväxt med olika berättelser och uppfattningar kring hur det verkligen var.

Jonas Gardell har ju skrivit självbiografiska romaner förut. Det som är speciellt med den här boken är att han använder personernas riktiga namn, sitt eget, syskonens Mattias, Per och Stinas samt mammans och pappans, Ingegärd och Bertil Gardell. Det har tagit honom ca 6 år att skriva romanen och han har lagt ner mycket tid på efterforskning kring föräldrarnas och förfädernas bakgrunder, intervjuat föräldrarnas vänner och släktingar osv. Titeln, ”Till minne av en villkorslös kärlek”, kommer från den inskription syskon valde till mammans gravsten när hon gick bort 2010.

Jag tycker att boken var mycket klart läsvärd, eller lyssnings-värd. Den är ett mycket naket, och på sina håll kan tyckas, utlämnande porträtt av modern. Hon var en excentrisk, frikyrklig och karismatisk kvinna. Men något som tycks ha följt genom moderns hela liv och som präglat mycket av Jonas Gardells uppväxt är en slags paroll om att man aldrig skulle visa sina svagheter. Detta hennes sätt att hela tiden vilja upprätthålla en stark fasad utåt, genom alla möjliga slags svårigheter i livet, präglar såklart hela familjen. Det gör riktigt ont på sina ställen. Men som vanligt i Jonas Gardells berättelser så är det nära mellan förtvivlan och sorg och skratt. Romanen ger även en fantastisk skildring av Sverige som det var för sådär en 40-50 år sedan och fram till slutet av 90-talet…

/Maria L

Arv och miljö

Arv och Miljö av Vigdis Hjorth är en skakande, och oväntat spännande roman. Bergljot är äldst av fyra syskon i en, på ytan, perfekt familj. Hon är dock i familjens ögon inte perfekt. Hon är den ”otacksamma” dottern, som valt att under de senaste tjugo åren bara ha sporadisk kontakt med sin ursprungsfamilj. Så väljer föräldrarna att låta de två yngsta flickorna ärva två stugor vid havet. Bergljot och hennes äldre bror Bård blir alltså förbigångna men ska, heter det, kompenseras ekonomiskt. Genom sin syster Astrid får Bergljot höra att Bård reagerat starkt på orättvisan i arvet och det här får henne att återuppta kontakten med honom. Starka känslor rörs upp och arvstvisten är ett faktum. När fadern plötsligt dör ställs allt på sin spets. Vem blev älskad som barn? Vem älskade föräldrarna mest? Och vem blev utsatt och orättvist behandlad?

Genom Bergljots berättelse, syskonens mail och sms, vännernas kommentarer, förstår man att något riktigt allvarligt ligger och skaver under ytan. En kränkning, en orättvisa som fått allvarliga konsekvenser. Pappan har förgripit sig på henne.

Nu kräver Bergljot att få berätta sin historia, och att mamman och systrarna lyssnar. Hon berättar men de väljer att inte tro henne.  För vad händer då? Hela familjemyten, deras sanning, går i kras. Alla härliga familjejular, somrar vid havet. Skulle pappa kunna göra något sådant?  Två olika sanningar finns att förhålla sig till, alltså.

Bergljots berättelse kräver att även jag som läsare lyssnar. Språket är som vågor. Upprepar sig, kommer igen och igen. Försöker övertyga och övertygar.  Föräldrarnas och syskonens historier berättas också, indirekt. Det finns förståelse och medkänsla även för dem.  För vem är enbart ond eller likgiltig? Och hur var pappans barndom egentligen?

Dock kan Bergljot inte förlåta och glömma för ”—det blev ingen lösning om det inte gjordes i rätt ordning. Den som har svikit ska inte få beröm för att ha erkänt sitt svek förrän den sårades förtvivlan, sorg och vrede har blivit bekräftade. Utan det faller ångraren till marken som en sten.—”

Boken väcker frågor som alltid är intressanta, om skuld, ansvar, försoning, förlåtelse och livslögner.

Boken kom ut på norska 2016 och skapade en intressant debatt i Norge. Familjen i boken har nämligen många likheter med Vigdis Hjorths egen familj. Hur verklig får en roman vara?

 

Maria P.

Jane Austens Stolthet och fördom gånger fyra.

”…pictures of perfection as you know, make me sick and wicked.”

Jane Austen i ett brev till systern Cassandra (The Letters of Jane Austen) om ”Flawed heroins,” som är att föredra framför perfekta och tråkiga romangestalter. Och för övrigt är mitt favoritcitat av Jane Austen, då det med hennes egna ord sammanfattar essensen av Austens författarskap. För alla läser vi Austen på vårt eget sätt, och alla har vi vår favoritroman, men nog kan vi vara överens om att det är i de klarsynta och varma personskildringarna Austens styrka ligger. Så ha nu Austens citat i gott minne vid presentationen av romanerna nedan. För är de perfekta? Nej. Men de är ett bevis på hur Austens romaner fängslar än i dag och hur luttrade nutida författare greppar fan-fictionpennan (eller kanske snarare tangentbordet) i en önskan att ge sin bild av en roman älskad genom århundraden.

Baker, Jo (2014). Huset Longbourn. Kort och gott: Stolthet och fördom ur tjänarnas perspektiv. I husets Longbourns bakre regioner, på gården och i stallet sliter tjänarna med krökta ryggar och spruckna händer för familjen Bennets bekvämlighet. De lediga stunderna är få, men det finns ändå tid för kärlek, muntrationer och skvaller om herrskapets liv och leverne. En ny buthler, James, kommer till Longbourn vilket av olika anledningar rör upp slumrande känslor hos tjänarna. Vardagslivet med Elizabeths underkjolar ”six inches deep in mud” som ska skrubbas rena (när hon promenerat till Janes sjukbädd) och mrs Bennets hysteriska anfall som ska lugnas (jämt och ständigt) visar den obestridliga och utsatta verkligheten för husets tjänare, med familjen Bennets trots allt ganska trygga liv som bakgrundskuliss. Medan Lydia i sin skandal skyddas av familjen, kan en tjänsteflicka i samma situation vara helt ensam och utlämnad åt ödet, och vad gör hon då för att överleva? Vad är Wickham för typ egentligen? Och framför allt: vad är det för hemligheter Hill har fått bära genom alla år?

 

McCullough, Colleen (2010). Miss Mary Bennets självständighet. Mary Bennet har för mig alltid varit en intressant karaktär som hjärtat ömmat lite extra för; en bokmal utan visdom, musikälskare utan musikalitet och societetsflicka utan social kompetens (i kontrast till sina populära systrar). I Miss Mary Bennets självständighet har Mary blivit vuxen och självförtroendet börjar så sakta att spira. Modern, som Mary som enda hemmavarande dotter vårdat i tjugo år, har gått bort och Mary får äntligen möjlighet att upptäcka den värld hon läst så mycket om i sina kära böcker. Till familjens fasa är Mary fast besluten om att skriva en dokumentär bok om de fattigas levnadsvillkor i Storbritannien och ger sig ut på en resa för att samla material om detsamma. Under denna resa råkar hon ut för diverse komplikationer och äventyr…

 

Grahame-Smith, Seth (2009). Stolthet och fördom och zombier: den klassiska kärleksromanen nu med ultravåld och zombieförödelse. Medan zombie-smittan sprids bland befolkningen i Hertfordshire dricker systrarna Bennet te, tränar kampsport och går på visiter i sedvanlig Austen-anda. Mr Darcy är liksom Elizabeth tränad kampsportare (även om han har gått i den tjusiga Kyoto-skolan) och de båda hamnar ständigt i prekära zombiesituationer där samarbete blir ett måste för överlevnad. Dialogen har till stor del behållits som i Austens original och den som kan sin Stolthet och fördom kan roa sig med att jämföra med originaltexten. Som exempel kan ges den inledande meningen som, liksom i originalet, för läsaren in medias res: ”[i]t is a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains”. (Austen står tack vare dialogen som kvar som medförfattare till boken, även om jag inte vågar tänka på vad hon sagt om hon sett slutresultatet). Kanske är inte denna zombiejakt är något för alla Austen-älskare, men för den som kan tänka sig att vidga sina vyer är det något väldigt befriande med Elizabeth som vildsint krigare, gång efter annan räddande den nödställda mr Darcy. Och i denna anda kan jag inte låta bli att avsluta med ytterligare ett citat av Elizabeth: “I shall never relinquish my sword for a ring. The right man wouldn’t ask me to.”

 

James, P. D. (2012). När döden kom till Pemberley. Englands okrönta deckardrottning tar sig an Stolthet och fördom med en klassisk mordgåta. Darcy och Elizabeth har varit gifta i sex år, har två välskapta gossebarn och allt är frid och fröjd på herresätet Pemberley (även om, i sanningens namn, den första förälskelsen har försvunnit och Elizabeth börjar känna sig något uttråkad). På höstbalen dyker Lydia upp med buller och bång och det stilla livet ställs på ända. Ett mord har skett, Wickham är den huvudmisstäkte och nu är det upp till Elizabeth och mr Darcy med vänner att lösa fallet för att återupprätta familjens heder. Spännande så klart, men även med humoristiska vinkar till andra Austen-romaner.

/Judit, Stadsbiblioteket

En thriller eller flera i höstmörkret?

1525R-80040.jpg

Lite nytt och lite gammalt. Lite svenskt, lite brittiskt och lite danskt. Nedan tipsar vi om spännande thrillers att läsa under  mörka, ruskiga och regnig höstdagar.

 

blodlokan

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs kom i våras och handlar om unga Sara som efter sin fars plötsliga död flyttar från hemstaden Örebro till Stockholm. Livet i Stockholm blir till en början inte riktigt som hon tänkt sig, men så stöter hon på nya bekantskaper, får ett bättre jobb och flyttar till en tjusigare adress och snart rör hon sig i huvudstadens fina kretsar. Sara mår bra av framgången, men hennes lycka grusas av sorgen efter fadern och traumat efter ett grovt överfall samtidigt som underliga saker börjar ske –  hon hör röster och både hennes egen lägenhet och föräldrahemmet blir upprepade gånger utsatta för inbrott. Vad är det som egentligen pågår? När Sara under ett besök i föräldrahemmet hittar utredningsmaterial som hennes pappa samlat ihop, blir frågorna än fler…

Detta är Boije af Gennäs första psykologiska thriller och den första delen i en planerad triologi med namnet Moståndstriologin. Nästan bok i serien har kommit nu under hösten och heter Skendöda. När jag läser den här boken vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, försöker frenetiskt placera in boken i en genren, tänker att snart spårar handlingen ur, men boken håller, tar tag i mig och är definitivt en bladvändare som jag slukar på ett nafs. Nästa bok, nu, genast, tack!

 

en-oskyldig-lognJag har läst två thrillers av den brittiska författaren Sabine Durrant. Den första En oskyldig lögn är utgiven i år och handlar om Paul som är en misslyckad författare och casanova-typ i 40-års åldern som rör sig mellan olika relationer, olika bostadsadresser och ständigt har penningbekymmer. För tjugo år sedan skrev han en succéroman, men därefter har framgången helt uteblivit. När Paul träffar en gammal kompis från universitetet i en bokhandel, som högljutt och skrytsamt berättar om sitt framgångsrika liv, så kan inte Paul hindra att släppa igenom en och annan lögn över sina läppar. När han sedermera blir hembjuden på middag till klasskompisen, så fortsätter lögnerna. Och visst är det väl så att inte en liten lögn kan skada. Eller?

 

allt-att-forloraDen andra Allt att förlora kom 2013 och handlar om Gaby Mortimer som är ett välkänt tv-ankare på dag-tv som lever ett gott liv med man och barn. Under en joggingtur springer hon på ett kvinnolik i ett buskage, något som hon genast anmäler till polisen. Historien utvecklar sig så, att hon själv blir anklagad för att ha bragt kvinnan om livet samtidigt som hennes perfekta liv stegvis går i spillror. Polisens bevis pekar entydigt ut Gaby som skyldig och när hon tar hjälp av en frilansjournalist för en privat utredning, så leder även dessa spår mot henne själv… Är det någon som försöker sätta dit Gaby? Hur lyckligt är egentligen hennes äktenskap? Och är hon verkligen så oskyldig som hon ger sken av?

Gemensamt för dessa två böcker är att de är välskrivna, att handlingen här går i sin maka takt (det här är inga snabba bladvändare) och vi hinner därför landa i både handlingen och gestalterna. Det brittiska klassamhället gör sig därtill finlemmat till känna i båda böckerna på samma sätt som ett blött kletigt plåster…

 

skargardsmordenLars Bill Lundholm, är kanske mest känd för SVT:s succéserie Skärgårdsdoktorn, men gillar man spänningsromaner, så känner man kanske mer till honom som författaren till böckerna om den karismatiske kommissarie Axel Hake som utspelar sig olika stadsdelar i Stockholm (Kungsholms-, Östermalms-, Södermalms-, Gamla stans- och Citymorden), böcker som jag läst med nöje.

Nu när Lundholm är tillbaka har han en ny huvudperson (några generationer yngre), kommissarie Jack Larsson, och han passar samtidigt på att baka samman sina två framgångsrecept – Skärgårdsdoktorn och stadsdel + morden-serien, vilket då blir Skärgårdsmorden. Succé? Nja, det känns som om skärgården inte är stor nog för ännu en deckarförfattare att tränga sin in där… Vad känns igen? Jo, läsvänligheten, en ärrad huvudperson (lik författaren själv) och en ständig gnutta närvarande sorg.

 

den-hemliga-kvinnanDen hemliga kvinnan är skriven av de danska författarna Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich under pseudonymen Anna Ekberg. Louise lever med sin man Joachim på danska Christiansø där hon driver ett litet café. En dag dyker en främling upp och skapar tumult när han påstår att hon i själva verket heter Helene och är hans fru som försvann för tre år sedan. Louise minns ingenting från sitt tidigare liv, men polisens utredning och omfattande läkarundersökningar påvisar att Louise är Helene. Vad var det egentligen som hände för tre år sedan när Helene förlorade minnet och försvann?

Detta är en spännande thriller där vi som läsare undan för undan får veta vad Helene varit med om. När jag läser den här boken tänker jag på en väldigt bra dansk film med Tuva Novotny i huvudrollen som heter ID:A eller Anonym identitet (som går att låna på Stadsbiblioteket) som har ett liknande tema som denna bok. Det verkar också vara ett tema på modet det här med att plötsligt av olika anledningar tappa minnet – tänker tex på nyligen utgivna Liane Moriartys En annan Alice, Lisa Jewells Jag fann dig, Petter Lidbecks Kvinna utan minne och Lucy Dillons När livet börjar om.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket