Jakten på den nya läsupplevelsen

I jakten på min nya läsupplevelse hittade jag den lilla, men ytterst eminenta, boken Peking: den hopfällbara staden av Hao Jingfang. Läste någonstans att den här boken kategoriseras in i en, för mig, nytillkommen genre som man har valt att kalla för Chi Fi; som enkelt beskrivet är science fiction skrivna av kinesiska författare.

Man kan idag skönja en trend av framtidslitteratur från Kina. En trend som är så pass explosiv att det finns underlag till denna helt nya genre. Intresseväckande. Den här läsningen såg jag verkligen fram emot. Att boken också är på blott 78 blygsamma sidor är inte det heller fy skam. Ibland är det skönt att inte bara plöja tegelstenar. Det är inte helt fel att under en sittning kunna hinna läsa från pärm till pärm.

I Peking: den hopfällbara staden får vi lära känna personen Lao Dao som bor i ett framtida Peking, en stad som vid den här tiden har över 80 miljoner invånare. Platsbristen är ett faktum och för att få plats med alla människor har man arbetat fram ett system. Man har lyckats bygga om staden på så vis att vissa delar av den kan fällas ihop under vissa tidsintervaller. Detta resulterar i att man har fått dela upp invånarna i tre samhällsklasser, som får leva i separata dimensioner av staden.

Lao Dao som är vår protagonist bor i klass tre, där arbetar han som sopsorterare. Ekonomiskt har Lao Dao det inte gott ställt. I bokens början behöver han få in pengar snabbt så han kan betala förskola till sitt barn. Av en person får han ett, inte helt lagligt, uppdrag att lämna ett skriftligt meddelande till en kvinna som lever i högsta samhällsklassen. Den pengen han ska få för att ta sig till en annan samhällsklass löser problemet med förskolan. Lao Dao tar sig an det inte helt okomplicerade uppdraget.

Peking: den hopfällbara staden är ingen typisk spänningsroman fylld med action. Den är heller ingen hard core Science fiction-novell utan, mer än någonting annat, är den en enkel (ok, lite komplicerad ibland med en stad som kan vika ihop sig) historia om enkla människor med det aldrig urvattnade temat kärlek. Romantisk kärlek men också kärleken man kan ha till sin familj och vad man är beredd att göra för de människor som är de viktigaste personerna i ens liv. Karaktärernas kärlek till varandra är så fin i sin enkelhet och även om man inte förstår hur en stad kan vika ihop sig är ändå kärlekens universella språk någonting som vi alla kan relatera till.

Och ja tack, jag tar gärna en påtår Chi Fi till kaffet!

/ Frida – Stadsbiblioteket

Här finns boken:
Peking: den hopfällbara staden av Hao Jingfang

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s