Jag har precis läst två romaner om det riktiga livet. Det riktiga livet? Vad menas då med det? Jo, när man läser en roman och man i sitt inre kan se, lukta, höra, känna och nästan röra den man läser om. Och det är osminkat och oförställt.
Den första romanen är Finna sig av Agnes Lidbeck som handlar om Anna som går från att vara en ung kvinna till att bli mamma/vuxen/hustru och hur hon känner, tänker och påverkas av detta. Boken utgörs av korta stycken snabbläst text som ger en närgången beskrivning av familjelivets vardag mitt i mammablivandets epicentrum – det är frispråkigt, intimt och osminkat. Vi bjuds i texten in till Annas mest privata och får ta del av både en och annan förbjuden tanke. Vad får man som kvinna, mamma och människa egentligen tänka, känna och göra? Om sina barn? Om sin man? Är det ok att längta efter att bli åtrådd av en annan man? Trots att man lever i en parrelation och just blivit mamma? Är det ok att ifrågasätta familjebildandet vara? Här dras flera kvinnliga tabun i dagens ljus.
Den andra romanen är Till minne av Berit Susanne Fredriksson av Anna Ringberg. Boken handlar om Susanne, Sussi, som är sjuk i KOOL. Hon hostar, har svårt att andas, blöder och rör sig med svårighet. Hon har därtill blivit lämnad av sin man, saknar närheten och längtar efter att åter bli åtrådd, har en son som stundom skäms över henne och sitter fast i sin lägenhet med en syrgasgrimma i näsan och en cigarett mellan fingrarna. Vi får följa henne den sista tiden i livet och i tillbakablickar, i tankarna som far fram och tillbaka. Detta är en 135 sidor tunn bok, där vi osminkat och intimt i korta meningar, lär känna Sussi och där missbruket, ensamheten och sveken är en ständig följeslagare.
/ Anna R, Stadsbiblioteket
Hela Halmstad läser 