-Perfekt läsning i höstmörkret!

Jag ser dig av Clare Mackintosh

Clare Mackintosh slog igenom med debutromanen Jag lät dig gå som har sålts i över en miljon exemplar. Nu är hon äntligen tillbaks med ännu en bladvändare.

I Jag ser dig får vi följa pendlaren Zoe Walker som av en slump ser ett foto av sig själv bland annonserna i en Londontidning. Annonsen hänvisar till hemsidan: findtheone.com med texten: ”Gift kvinna söker diskreta tillfälliga förbindelser. Sms:a ANGEL till 69998 för bilder.”

Zoeys familj och vänner tror bara att det är någon som liknar henne på bilden. Men Zoey är övertygad om att det är något som inte stämmer. Dagen efter dyker det upp en ny annons med en bild på en annan kvinna och så fortsätter det. När en av kvinnorna från annonserna hittas död blir Zoey fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna. Till sin hjälp söker hon upp polisen Kelly Swift.

I vartannat kapitel får vi följa Zoey och i vartannat polisen Kelly. Emellanåt får vi även följa en tredje person, någon som bevakar kvinnor på tunnelbanan…

Jag ser dig är en psykologisk thriller i stil med Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Boken är relativt snabbläst och det går fort att komma in i handlingen. Jag är vanligtvis inte jätteförtjust i spänningsromaner, men denna rekommenderar jag verkligen. Perfekt läsning nu i höstmörkret!

/Sanna, Stadsbiblioteket

Här finns boken!

Det osminkade riktiga livet 

Jag har precis läst två romaner om det riktiga livet. Det riktiga livet?  Vad menas då med det? Jo, när man läser en roman och man i sitt inre kan se, lukta, höra, känna och nästan röra den man läser om. Och det är osminkat och oförställt.

finna sigDen första romanen är Finna sig av Agnes Lidbeck som handlar om Anna som går från att vara en ung kvinna till att bli mamma/vuxen/hustru och hur hon känner, tänker och påverkas av detta. Boken utgörs av korta stycken snabbläst text som ger en närgången beskrivning av familjelivets vardag mitt i mammablivandets epicentrum – det är frispråkigt, intimt och osminkat. Vi bjuds i texten in till Annas mest privata och får ta del av både en och annan förbjuden tanke. Vad får man som kvinna, mamma och människa egentligen tänka, känna och göra? Om sina barn? Om sin man? Är det ok att längta efter att bli åtrådd av en annan man? Trots att man lever i en parrelation och just blivit mamma? Är det ok att ifrågasätta familjebildandet vara? Här dras flera kvinnliga tabun i dagens ljus.

till minne avDen andra romanen är Till minne av Berit Susanne Fredriksson av Anna Ringberg. Boken handlar om Susanne, Sussi, som är sjuk i KOOL. Hon hostar, har svårt att andas, blöder och rör sig med svårighet. Hon har därtill blivit lämnad av sin man, saknar närheten och längtar efter att åter bli åtrådd, har en son som stundom skäms över henne och sitter fast i sin lägenhet med en syrgasgrimma i näsan och en cigarett mellan fingrarna. Vi får följa henne den sista tiden i livet och i tillbakablickar, i tankarna som far fram och tillbaka. Detta är en 135 sidor tunn bok, där vi osminkat och intimt i korta meningar, lär känna Sussi och där missbruket, ensamheten och sveken är en ständig följeslagare.

 

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Äkta kärlek, förlåtelse och moderskap i brevformat

Breven från ön av Jessica Brockmole.
En brevroman som handlar om kärlek och moderskap och som spänner över två kontinenter och två världskrig.

Bokens första kapitel utspelar sig 1912 och den 24 åriga poeten Elspeth Dunn i Skottland får ett första brev från David Graham bosatt i USA. I brevet förklarar han sin beundran för hennes poesi och vad hennes texter betyder för honom. Elspeth svarar honom och de inleder en brevväxling som med tiden fördjupas och kommer att pågå under flera år. De diskuterar livet, drömmar och sina innersta tankar och lär känna varandra väldigt väl. Så bryter kriget ut.

Boken utspelar sig också 1940, andra världskriget rasar och man får följa brevväxlingen mellan Margret som är Elsbeths dotter och hennes förälskelse, en pilot i det brittiska flygvapnet. Elsbeth är inte helt glad över denna brevväxling eftersom kärlek i krigstid aldrig leder någonstans enligt henne. När mamman sedan försvinner och Margret börjar sitt sökande efter henne blir det också ett sökande i mammans förflutna och därmed hennes egen uppväxt. Till sin hjälp har dottern gamla brev som kommit fram från sitt gömställe under ett bombanfall och genom dessa brev jagas det förflutnas vålnader.

Det var spännande att boken var skriven i brevform. Trots flera olika brevskrivare var det inte svårt att följa den röda tråden genom berättelsen. Jag läser gärna om kärlek i krigstid vilket kan vara ganska tungt och beröra i alla fall mig djupt, så var dock inte riktigt fallet med denna bok som trots miljön var ganska lättsam och snabbläst.

Annika
Söndrums bibliotek

Här finns boken!

 

Ulla-Maria Andersson. Om ett barns utsatthet, ett liv i drogmissbruk och kvinnofängelset Hinseberg.

 

Ulla-Maria Andersson kom i våras ut med tredje delen i sin självbiografiska romanserie. Böckerna heter ”Du skulle sagt som det var”, ”Kära Hinseberg” och ”Du sjöng mig hem”. Jag har precis läst de två första delarna.

Genom att läsa kan man som bekant ta sig till ställen man aldrig skulle komma till i verkligheten, tider, världar. Vissa böcker gör detta mer kännbart än andra och just nu känns det som att jag på nära håll sett rakt in i ett barns förtvivlat utsatta uppväxt och därefter befunnit mig bland fångarna på kvinnofängelset Hinseberg på 70-talet.

Böckerna handlar om Katta. Första boken, ”Du skulle sagt som det var”, är en (mag)-stark skildring av hennes uppväxt i en förort till Stockholm med en psykiskt labil mamma som mest står inne i lägenheten och smyger bakom gardinerna eller går ut på balkongen för att skälla ut barnen som leker på gården. Hon beskriver hur mamman har olika ansikten, ett vänligt som hon visar upp när andra människor är med och ett helt annat som hon har när de är ensamma. Hon kan växla snabbt mellan dessa två lägen. Pappan finns där men han räcker inte till och man anar mellan raderna att även hans liv är en kamp. Katta blir även sexuellt utnyttjad av sin farfar. När det är dags för henne och hennes bror att tillbringa veckan på sommaren hemma hos farfar så är det nästan svårt att läsa vidare.

I början av den andra boken, ”Kära Hinseberg”, har Katta precis fyllt 18. Redan som 11-12-åring började hon sniffa och röka hasch. Ganska snart börjar hon missbruka amfetamin. Hon försörjer sitt missbruk genom stölder och inbrott. 18-årsdagen blir en slags vändpunkt i livet eftersom hon då blir straffmyndig och det dröjer inte många dagar förrän hon hamnar i fängelse för första gången. Det blir många vändor ut och in på kvinnofängelset Hinseberg som till slut kommer att stå för en slags trygghet. Personalen där blir som de föräldrar hon aldrig haft. Boken slutar med att Katta blivit gravid och bestämt sig för att försöka ordna upp sitt liv. Av baksidestexten till del 3 att döma kommer det dock att krävas många turer till innan hon kommer rätt i livet. Bland annat kommer hon att bli tvungen att lämna bort sitt barn.

Böckerna bygger som sagt på självupplevda händelser och det kan man verkligen känna när man läser dem. Man kommer så nära detta liv, barnets utsatthet, övergreppen, t o m amfetaminruset kan man känna. Det är hemskt – men samtidigt hoppfullt.

Den 18 oktober kl 19.00 kommer Ulla-Maria Andersson till Vallås bibliotek på ett författarbesök. Kom gärna och hör henne själv berätta om sitt liv och sina böcker. (Förbokning Vallås bibliotek, 035-137194, entré 100kr, stud 50 kr)

Så här skriver hon om sitt föredrag:

”Min livshistoria upprör och berör, men den inger också hopp. För trots att min dotter hann fylla elva år innan vändpunkten kom, så har mycket fantastiskt hänt sedan dess. Jag är ett levande bevis på att det aldrig är för sent att förändra. Och om man orkar, vågar och vill, kan det bli hur bra som helst.”

/Maria L

Fotot av författaren är taget av Pernilla Wahlman

Här finns böckerna att låna!