Böcker om kärlek

Våren är nog den årstid som främst, för mig i alla fall förknippas med romantik och kärlek. Körsbärsträden blommar och fåglar kvittar, då är tiden för romantiska böcker. Jag tänkte här tipsa om två böcker som handlar om kärlek på lite olika sätt.

 

Liten parlör för älskande – David Leviathan

En romantisk ordbok om olycklig kärlek. Man får små bitar av berättelsen genom att den namnlöse berättaren försöker definiera och förklara olika ord genom berättelsen om hans nyligen avslutade förhållande.

 

 

abstraction, n.     abstraktion, s.
Kärlek är en abstraktion på sitt sätt. Men sen har vi nätterna när jag är ensam i sängen, när jag kryper ihop intill en kudde som inte är din, när jag här tassande steg som inte är dina. Det är inte så att jag kan frambesvärja dig helt och hållet. Istället får jag klamra mig fast vid tanken på dig.”

Snabbläst men intressant bok. Man får bara en fragmenterad bild av berättelsen, men utformningen av boken tillsammans med sättet Leviathan skriver på lyckas förmedla en sorgsen men ändå hoppfull ton.

 

Begravd jätte – Kazuo Ishiguro
Även här en liten annorlunda berättad historia som utspelar sig i 500-talets England.  Axl och Beatrice är ett äldre par som bestämmer sig för att bege sig ut och leta efter sin son, som dom knappt längre kommer ihåg.

Landet är insvept i en tjock dimma som får alla att glömma det förflutna. Både Axl och Beatrice vet att dom har en son som någon gång i det förflutna reste till en grannby, men ingen av dom kan komma ihåg hur han ser ut, vad han heter eller när han gav sig av. Dom ger sig ut ändå, ut i dimman, det enda dom egentligen vet är att dom älskar varandra och  hör ihop. Även om berättelsen har många fantastiska element så är den först och främst en bok om kärleken mellan Axl och Beatrice och glömska, frivillig eller ofrivillig. Väldigt läsvärd!

Erika

Finns böckerna på ditt bibliotek?
Liten parlör för älskande David Leviathan
Begravd jätte Ishiguro

Tjänarinnans berättelse

Margaret Atwood – med kvinnan i fokus
Visst är det fascinerande när man gång på gång slås av vilken mångfald det finns bland författare och hur många olika typer av läsning det finns? Det finns författare som är roliga, märkliga, underfundiga, mörka, skrämmande, lustfyllda, erotiska, dåliga. Ja det finns verkligen alla sorter. En författare som jag har funnit på äldre dagar är en helt unik sorts författare, och som verkligen sticker ut i sitt författarskap. Hennes namn är Margaret Atwood – och hon har skrivit hur mycket som helst.

Det som jag tycker är speciellt med henne, och som jag har fastnat för, är att det verkar vara både krut och anamma i damen. Hon verkar inte blyg för att gå utanför ramarna när det gäller det kreativa arbetet. Det inbjuder alltid till spännande läsning! Inte heller verkar hon vara rädd för att bryta normer, utan redan på 70-talet intog Atwoods författarskap, den då, typiskt manliga författararenan. Hennes romaner leker gärna vid gränsen till Science Fiction, där hon får kreativt utrymme till att laborera med olika framtida utkomster för oss här på jorden. En roman från 1980-talet tjänarinnans berättelse, är en typisk ”Atwoodsk” roman. Den har kvinnan i fokus, den är samhällskritisk, den laborerar med olika doktriner/samhällsstrukturer, intrigen äger rum i framtiden och den är en rätt gruvlig historia. Varför jag nämner just denna titel av Margaret Atwoods alla böcker är att den, i skrivande stund, är högaktuell. Varför? Jo, eftersom det precis har börjat sändas en superhypad filmatisering av romanen.

På biblioteket hittar man massor av hennes böcker. Välkomna in att botanisera!

Margaret Atwood på biblioteket

Frida

 

 

Om vänskap och ovänskap

Jag har precis läst två böcker om nyvunnen vänskap i vuxen ålder. En vänskap som till en början är lättsam, glädjefull och kreativ, men som varefter blir kontrollerande och destruktiv.

Den ena är Baserad på en sann historia av Dephine de Vigan, som handlar om en fransk författare med skrivtvång som lär känna en spökskrivarkollega med manipulerande drag och en hel del överraskningar i bagaget. Den andra är De välvilliga av Joyce Maynard som handlar om en amerikanska med havererad karriär och ett krossat familjeliv bakom sig, som möter ett karismatisk och förmöget par som generöst bjuder in till en extravagant livsstil till ett (visar det sig) mycket högt pris. I båda böckerna får vi redan inledningsvis reda på att vänskapen kommer att gå i stå – och därefter får vi händelseförloppen berättade för oss. I Baseras på en sann historia slängs vi ganska direkt in i handlingen, medan vi i De välvilliga först får en bakgrundshistoria, där vi lär känna bokens huvudkaraktär Helen mer ingående.

Gemensamt för dessa två böcker är också att handlingen i böckerna går på lågfart. Baserad på en sann historia tycker jag är rena njutningen att läsa och ger en nästan meditativ känsla. Lugnt och ingående beskrivs vänskapen mellan författaren och L, som den nya väninnan kallas i boken, och vi som läsare får följa när de diskuterar litteratur, skrivandeprocesser och livet sittandes på cafeér och restauranger eller hemma hos författaren. I De välvilliga byggs ett spänningsförlopp succesivt upp och gör, som någon nätrecensent skrev, att ”handlingen emellanåt står och stampar på samma ställe”, något som jag också håller med om, men ser som något positivt och nödvändigt. I båda böckerna pågår nämligen ett psykologiskt spel mellan karaktärerna, något som underbyggs och förstärks av just detta långsamma. Genom att försvaga och förminska huvudkaraktärerna framträder de nyvunna vännernas respektive, mindre smickrande, sanna jag sakta men säkert. Både böckerna avslutas med ett slags förräderi.

När jag läser de här böckerna tänker jag på vad vänskap är och kan vara. Vad är som driver dessa nyvunna vänner att bete sig som de gör? Och hur jag själv skulle ha reagerat och betett mig om jag mött människor i en liknande situation?

Detta är två mycket läsvärda romaner och trots att de handlar om två kvinnor, mödrar, i olika åldrar,  länder och samhällsklasser, så har de en hel del gemensamt. Vill avsluta med ett stycke ur Baserad på en sann historia:

”Hur gör folk, för att lyckas skriva, älska, sova i ett sträck, servera barnen en varierad matsedel, låta dem växa upp, låta dem ge sig av utan att klamra sig fast vid dem, gå till tandläkaren en gång om året, gymma, vara trogna, inte börja röka igen, läsa böcker + tecknade serier + tidskrifter + en dagstidning, inte hamna helt efter när det gäller musik, lära sig andas, inte sola utan solskydd, handla en gång i veckan utan att glömma något?”

/ Anna R, Stadsbiblioteket

Öva svenska- läsecirkel på Spenshult

Idag hade vi den första träffen i vår läsecirkelgrupp på Spenshult. Tanken vara att de nio deltagarna skulle komma till biblioteket i Oskarström för att träffa oss här men det var problem med den inhyrda bussen och vi fick istället snabbt packa ihop en fikakorg och hasta iväg till Spenshult och det gick ju lika bra det.

På Spenshult träffade vi sju unga killar som ville diskutera cirkelns första bok ”Darias stigar” av Emma-Ida Johansson. Boken handlar om Daria som är ny i Sverige och har det ganska kämpigt med att lära sig svenska. Hon tycker om att gå till parken för att tänka och där träffar hon Marit och hennes hund Ronja. Daria och Marit blir sedan vänner och träffas mer och mer.

Till denna gång hade deltagarna inte haft så lång tid på sig att läsa boken, de flesta hade läst ut den men önskade att de skulle ha hunnit läsa boken flera gånger för att förstå den ordentligt, viljan att lära sig saknades verkligen inte. För att hålla samtalet igång utgick vi från några frågor och pratade bland annat om varför Daria gillade att gå i parken och vad hon funderade på när hon promenerade. Vi lyfte ut svåra ord och hjälptes åt att översätta, förklara dessa och sätta in dem i nya samanhang. Vi pratade om orden snurrar, varv efter varv, skördar och övertala och diskuterade vad en kolonilott var för något. I boken blir Daria vän med Marit, boken handlar mycket om vänskap och det pratade vi också om. Vi beskrev våra bästa vänner, hur vi lärt känna varandra och hur mycket vi träffades nu.

Detta blev en första cirkelträff med mycket skratt och skämt men också en träff där boken verkligen fick vara i fokus och där meningar och ord lyftes fram och diskuterades. Några av deltagarna känner varandra ganska bra och skojar om kompisarnas försök till att uttrycka sig på svenska. Behovet att fly från stressen att inte veta vad som händer framöver är stor och en bokcirkel kan hjälpa till om så bara för två timmar.

Gruppen kommer att träffas tre gånger för att prata om tre olika böcker med olika svårighetsgrad.   Fotbollsintresset är stort så minst en träff med tema fotboll ska vi också försöka ordna.

/Annika och Hanna, Oskarströms bibliotek