Grubblerier från Stockholms innerstad

de-dödas-verkliga-antalNicke är en välutbildad medelklasskvinna i 40-årsåldern, som är bosatt i Stockholms innerstad och arbetar som förlagsredaktör. Lyckad till det yttre, men vad gömmer sig i hennes inre? Nicke har ett par misslyckade relationer bakom sig och står nu mitt livet med en massa lösa trådar.

När jag läser De dödas verkliga antal av Lotta Olsson så för mig tankarna till Jenny Offills roman Avd. för grubblerier. Här finns samma flöde av tankar och grubblerier om livet, döden, relationer, kärleken och moderskapets vara eller icke-vara. I De dödas verkliga antal blandas vardagsbetraktelser, som tex butiksbesöken till Lidl, med livets stora frågor, där döden är ständigt närvarande och gör sig påmind i stort och smått och genom de dödsrunor som återkommer i boken. Texten är sävlig, eftertänksam och poetisk, men orden och tankarna flödar och skapar ett behagligt driv. Vi får göra nedslag under Nickes uppväxtår, lära känna hennes familj, relationen till systern, minnas den olycksaliga katten hon skaffade, lära känna mannen som inte var bra nog, mannen som var det, mannen som inte ville lämna sin fru och barnet som kanske aldrig blev till. Lotta Olsson har tidigare gett ut lyrik och De dödas verkliga antal är hennes debutroman. Detta är en läsvärd och trevlig, om än något flyktig bekantskap.

Anna R, Stadsbiblioteket

Nortons filosofiska memoarer

nortons-filosofiskaIgår träffades vi för andra gången  i Stadsbibliotekets läsecirkel Läs på lätt svenska. Inför detta tillfälle hade vi läst Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. En tunn bok med lite text och många illustrationer, men med ett stundom ganska svårt språk.

Bokens berättarjag är Nessers hund, Norton, som är av rasen rhodesian ridgeback. I boken får vi följa Norton från dess att han var valp och föds utanför Uppsala, växer upp och flyttar med matte och husse runt om i Sverige, USA och Storbritannien, ända tills hans ålderdoms sista dagar i Gamla stan i Stockholm.

 

Vi började läsecirkelträffen med en presentationsrunda, då det tillkommit nya deltagare i gruppen. Det fanns vid detta tillfälle deltagare från Syrien, England och Nicaragua.

Vi inledde diskussionen med en fråga om hur de uppfattade att läsa boken. Den var svår, var den spontana kommentaren. Läsecirkeldeltagarna visade upp hur det markerat och skrivit översättningar i textens marginaler. Jag har inte bara översatt till mitt hemspråk, utan även från svenska till svenska. Det visar hur svår texten var, berättade en deltagare. Vad gjorde då boken svår? Jo, boken var full av uttryck som t ex ”inte riktigt ha kläm på”. Vad betyder det egentligen? Boken var också skriven i talspråk och det fanns slanguttryck som kan vara svåra att hitta i lexikon, som t ex ordet käka. Ett annat uttryck som diskuterades var ”öppen spis”. Detta uttryck kan ha flera betydelser, vilket är rätt?

bokbild

Vi fortsatte att diskutera att man i Sverige ofta kategoriserar sig att vara en katt- eller hundmänniska och undrade om detta fanns i deras hemländer. I England finns detta, men inte i Syrien för där ses hundar och grisar som orena djur och man har inte dem som husdjur på samma sätt som vi har i Sverige, däremot katt går bra.

Vi sammanfattade träffen med att konstatera att boken var svår, men att detta kanske inte bara var helt av ondo, då ribban genom detta höjs eftersom man hade fått arbeta med texten, och med det utmanas i sin läsning.

Till nästa tillfälle läser vi Ett hål i själen av Kjetil Johnsen.

/ Anna R och Frida H, Stadsbiblioteket

Bokcirklar.se+Halmstad stadsbibliotek=sant

Sedan den 1 mars drivs Bokcirklar.se av Kultur i Väst tillsammans med Göteborgs stadsbibliotek, Litteraturbanken, Region Halland och Halmstads stadsbibliotek.

Bokcirklar.se är en digital mötesplats för läsare, där ordnas läsecirklar och knyts kontakter. Man kan välja att träffas i verkligheten via sidan; eller läsecirkla i chatt- eller mejlform. Poängen är att läsare med gemensamma intressen ska få kontakt med varandra och diskutera sina läsupplevelser.

Inför min medverkan i redaktionen till Bokcirklar.se tvingades jag tänka efter:

Varför läsecirkla? Vad är meningen med det egentligen?

Ibland kan det vara så att det som är mest självklart för en själv samtidigt kan vara det som är svårast att motivera för någon annan, därför har jag den senaste tiden funderat på detta.

Som vanligt när det kniper tog jag mina kära kollegor till hjälp (vad gjorde jag utan dem?) och här kommer några inpass:

”Läsupplevelsen blir större när den delas, andra ser saker i berättelsen som jag missat eller tolkat annorlunda. ”

 ”Att vidga sina estetiska och kunskapsmässiga vyer.”

”Grejen med att läsecirkla är att vidga perspektiven efter läsning och få ta del av andras tolkning för en bredare förståelse. Det finns alltid flera sidor av en berättelse och risken är att man missar mycket på att inte diskutera det man läst. ”

Mina egna svar tangerar så klart deras: för att det alltid (alltid) tillför något att diskutera en bok med någon annan som läst den. Inte minst gäller det något som en själv varit tveksam till. En bok som jag avfärdat med några alltför snabba slutsatser kan plötsligt växa till sig framför mina ögon i samtal med andra. Kommer till exempel ihåg att jag uttryckte mig negativt om Rosa Liksoms roman Kupe nr 6. Jag hade fastnat i en trist åsikt om att den var alltför tryfferad med adjektiv, var och varannan rad. Men tillsammans med mina cirkelvänner kunde jag plötsligt se bokens fördelar; humorn och svärtan och när kvällen var slut var jag romanens främste tillskyndare!

Vilka böcker lämpar sig för cirklande då då? Det beror väl på cirkeln tänker jag och aktar mig för generaliseringar. Två erfarenheter här från biblioteket har präglat mig mycket den senaste tiden och är sådant som skulle vara roligt att utveckla närmare.

Lyrik! Jag säger bara lyrik! Hur roligt och intressant är det inte att välja en (1) dikt att samtala om. Det är något väldigt sympatiskt ja rentav demokratiskt att läsecirkla om en dikt. Ingen behöver känna eller tänka ” Äsch jag har inte hunnit läsa hela boken”. Dikten är överblickbar. Man kan läsa den högt för sig själv eller för någon. Lyssna på en inläsning, i skrivande stund har jag precis lyssnat på Horace Engdahs fina inläsning av Karin Boye-dikten Jag känner dina steg. Den finns på Litteraturbanken.se Bara några klick bort!

Ljudböcker eller talböcker är också spännande att använda i en läsecirkel. Vad gör det för skillnad för läsupplevelsen att ta in boken genom öronen istället för ögonen? Inläsarens betydelse? Kan hen tillföra boken andra dimensioner? Kan rätt inläsare bidra till att jag får en ännu starkare läsupplevelse än om jag läst boken med ögonen? Kan fel person a andra sidan stjälpa hela lasset?

Frågor, frågor. Några svar kanske kan infinna sig bland läsvänner på bokcirklar.se, i din läsecirkel eller på biblioteket.

Elisabeth Skog