Äppelpaj med extra vaniljsås

appelpajIgår träffades vi för första gången i läsecirkeln Läs på lätt svenska på Stadsbiblioteket. Till första tillfället hade vi läst Äppelpaj med extra vaniljsås av Annelie Drewsen.

Boken handlar om Rafael som kommer tillbaka till sitt arbete på äldreboendet Himmelsbro efter semestern. Hela ledigheten har Rafael längtat efter sin kollega Stina, som han tycker mycket om. Men väl tillbaka på arbetet får Rafael veta att Stina har fått ett nytt arbete och ska sluta. Vad ska Rafael göra nu? Hur ska ha någonsin våga berätta vad han känner för henne?

Vi började prata om vilken årstid vi trodde att det var. Sommar trodde vi alla. Eftersom Rafael var svettig (även om man kan vara varm även på vintern) och för att Rafael just har kommit tillbaka från en lång ledighet.

I bokens början säger Rafael ”Äntligen är semestern slut”. Vad menas med det? Vi trodde att det var för att Rafael saknat Stina. Vi diskuterade hur Rafael kände för Stina.

Vi diskuterade titeln på boken – och vaniljsås. I mitt hemland äter man varm vaniljsås, sa en i gruppen, men ni i Sverige äter den kall. Usch! Jag får alltid värma min i mikron! Konsistensen skiljer också. Vi frågade om alla ätit äppelpaj – och det hade de nog.

lasecirkel-170208Vi diskuterade hur Stina beskrevs i boken – att hon hade mörkt hår och fräknar på näsan, men också att Stina luktade gott ”(..)hennes doft. Den är som en vind från havet, med ett stänk av vanilj”. Vi diskuterade uttrycket – om det var svårt att förstå och om det var ett vanligt svenskt uttryck. Någon frågade om Stina var ett vanligt namn i Sverige. Vi fick också veta att Fridas hund heter just Stina.

Tyckte vi om boken? Ja, det gjorde vi. Att boken handlade om kärlek var trevligt.

Nästa tillfälle läser vi Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

/ Frida H och Anna R, Stadsbiblioteket

 

Enbent flykt från rättvisan i Astragal

astragalDet är Frankrike, Paris och 1960-tal. Anne rymmer från ett fängelse för unga kvinnor och i flykten skadar hon språngbenet, astragalen i sin fot. Hon släpar sig fram genom skogen ut på landsvägen och blir där upplockad av Julien, som även han har ett förflutet som fängelsekund. Detta innebär början på en långsamt stapplande enbent flykt från rättvisan.

Anne inleder en kärleksrelation med Julien och förflyttar sig med hjälp av honom från lägenhet till lägenhet, vars innehavare alla befinner sig i samhällets periferi. Anne är en ung flicka på glid – gladlynt, rastlös och orädd, detta trots sin totala utsatthet och trots att vissa bekantskaper kräver tvivelaktiga motprestationer för sin givmildhet. Som vuxen, mamma och kvinna ser jag varningsflagg överallt, men allt som sker i handlingen, sker utifrån Annes unga sinne – spontant, oreflekterat och utan en minst gnutta moralisering.

Berättelsen rör sig  i Annes nu, med undantag för några få återblickar till fängelsetiden – och som läsare undrar jag och väntar på svar – vem är Anne, vad hon varit med om tidigare och vad har fört henne till denna plats i livet? Astragal är skriven av den fransk-algeriska Albertine Sarrazin som gick bort redan vid 29-års ålder och delvis är självbiografisk. Detta är kanske anledningen, tänker jag, till den knapphändiga bakgrundshistorien.Förordet av Patti Smith ger dock mer kött på benen om Sarrazins eget liv.

Astragal utkom på franska 1965 och på svenska två år senare. Detta är en nyöversättning utgiven 2016.  Över 50 år har gått, men romanen känns ändå aktuell (med undantag från all rökning som sker överallt även på sjukhusrummen) och jag tänker att den här boken mer än väl kan sättas i handen på en ung läsare av idag!

/ Anna R, Stadsbiblioteket

albertine