I vilt tillstånd

I vilt tillstånd av Roxane Gay handlar om Mireille som tillsammans med sin make Michael och lille son är på besök hos sina föräldrar på Haiti. När familjen ger sig av från föräldrarnas villa ut på en utflykt, så omringas de plötsligt av svarta jeepar varefter Mireille dras ur bilen och förs bort. Mireilles pappa får nästan omedelbart besked om lösesumman, men vägrar betala trots Mireilles makes protester. I fångenskap placeras Mireille i bur och misshandlas och våldtas om vartannat.

I bokens handling får vi inledningsvis ta del av Mireilles fruktansvärda upplevelser under fångenskapen hos kidnapparna, men det finns samtidigt ett parallellt berättarspår i form av en kärlekshistoria, där vi får reda på hur Mireille och hennes man träffades och blev förälskade. Bokens senare del berör tiden efter fångenskapen, hur Mireille tar sig vidare – eller kanske rättare sagt, misslyckas med det.

I fokus för handlingen ställs hela tiden frågor om kön, klass och etnicitet. Till exempel sätts de enorma klasskillnaderna på Haiti och Michaels amerikanska lantliga medelklassbakgrund i kontrast till Mireilles välbärgade familjs rikedomar, och den diskriminering som Mireilles pappas utsattes för på arbetsmarknaden under sina år i USA och hur Mireille haitiska bakgrund och ljusbruna hudfärg ogillas av hennes vita amerikanska svärmoder till den amerikanska synen på Haiti i stort. Kön, klass och etnicitet-problematiken har många förlorare men Gay återkommer till att den största förloraren alltid är kvinnan, oavsett vilken klasstillhörighet och etnicitet hon har.

I vilt tillstånd är både en fantastisk och fruktansvärd bok på en och samma gång. Bilderna av en vansinnig smärta, sorg och en människa i ruiner blandas med en hoppfull innerlig kärlek och kvinnligt systerskap. Den sinade bröstmjölken är något som Mireilles berättarjag återkommer till i boken. Hon lämnades kvar av sin far hos kidnapparna så länge att hon inte längre kunde ge sin son bröstmjölk mer. Det är rått, starkt, osentimentalt och, inte minst, tidskrävande – för vad händer egentligen en människa som genomgår det Mireille går igenom – och hur blir man någonsin hel igen?  Och slutligen – aldrig har jag läst en bok vars grafiska design varit så helt uppåt väggarna fel i förhållande till handlingen – ljusrosa omslag, lila insidespärmar och växtlika grönspräckliga sidkanter. Men det har Gay säkerligen haft en tanke med.

/ Anna R, Stadsbiblioteket