En dag surfade jag in på en bettingssida för att se vem folk tippade på som vinnare till årets nobelpris i litteratur. På listan cirkulerade välkända namn som Philip Roth och Haruki Murakami. På fjärde plats låg Joyce Carol Oates, vilket gjorde mig tämligen nyfiken. Med skämskepsen på är jag kvinna nog att erkänna att jag vid tidpunkten aldrig hade läst någonting av denna författare. Detta var jag tvungen att genast råda bot på. Med högsta växeln sprang jag runt i bibliotekets hyllor och haffade den allra tunnaste bok som jag kunde hitta, vilket lyckodrag detta visade sig vara! Boken jag fick händerna på bär den fruktansvärda och ambivalenta titeln Våldtagen : en kärlekshistoria, som med sina blygsamma 160 sidor berättar en gruvligt hemsk historia.
Som titeln avslöjar berättar boken en traumatisk historia. Redan på första sidan får vi läsa om hur en kvinna genar, tillsammans med sin 12-åriga dotter, genom en park en sen sommarnatt. Kvinnan är trött, hennes dotter är trött, därför väljer man att ta den snabbaste vägen hem – den som sparar fem minuter. Ett beslut av många som leder fram till den händelse som kom att förändra de bådas liv. På vägen hem stöter mamman och barnet på en grupp unga män som, påverkade av metamfetamin, ger sig på dem fysiskt. Männen våldtar mamman samtidigt som en håller fast dottern en bit därifrån, där hon är oförmögen till att göra någonting annat än att lyssna till hur hennes mamma får genomleva den värsta halvtimmen i sitt liv.
Detta är i stora drag hur boken inleds. Det är den värsta inledning på en bok som jag någonsin har läst. Detta är en bra bok, men det är också en riktigt hemsk bok som omöjligt kan lämna en läsare oberörd. Den är också en viktig bok för den visar inte bara på det fysiska övergreppet utan också på ett rättsligt- och samhälleligt övergrepp. Tror inte den är helt oförankrad i verkligheten. Lite kuriosa är också att boken filmatiseras och planeras ha premiär 2017.
Joyce Carol Oates är, minst sagt, en produktiv författare och ett axplock på böcker som du kan hitta på bibliotekens hyllor kan du se här:
Frida